Till T

Norstedts

Det var väldigt länge sedan jag läste något utav den utmärkta danska författaren Suzanne Brøgger. Nu har jag läst Till T och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.  Förmodligen båda delarna. Puh - familjen, Kängu, Jakob, Tiger, Nasse och Ru, är nämligen väldigt dysfunktionell. Föräldrarna är oförmögna att ta hand om vare sig hem, hushåll eller barn. Mamma Kängu försöker ideligen ta livet av sig i förtvivlad protest mot det hon upplever som sin egen oförmåga. Och hon förstår inte varför hon inte kan knyta an till lille Ru. Amingspsykos fanns inte ännu. Inte stress heller. Kängu arbetar som läkarsekreterare på en psykiatrisk klinik och hon är hela tiden livrädd för att hamna på fel sida om den osynliga glasväggen mellan intagna och vanligt folk. Jakob är styvfar till de två äldsta barnen. Han är mera inriktad på att rädda tredje världen än sina egna barn. "Soppan är alldeles färsk. Jag har själv öppnat burken!" Att låtsas som om är familjens fundament. Skam är synonymt med familj. Suzanne Brøgger är en skarpsynt iakttagare och hennes formuleringar är precisa. Hela romanen är tryfferad med litterära referenser och då ofta till feministiska författare. Brøggers humor är svart. Hennes skildring av Tiger som närmar sig de känsliga tonåren är väldigt insiktsfull och ömsint. Tiger är äldst av barnen och flyttar ner i källaren för att få vara ifred. Särskilt för lillasyster Nasse som ständigt hänger Tiger i hasorna. Familjens stora bekymmer är att morföräldrarna annonserat sin ankomst och att de inte har tillräckligt många tekoppar. Tepåsar kan de kanske låna av granntanterna. Det är på den nivån det ligger. Suzanne Brøgger funderar över samhällets utveckling och familjens plats i det. Hon betraktar själv Till T som sin verkliga romandebut. 2013 kom den ut i Danmark. 2014 i Sverige översatt av Urban Andersson. Norstedts förlag.