torsdag 22 februari 2018

Nu


Foto:Mats Söderberg
Specialskriven radionovell av Åke Smedberg
Katja och Fredrik är gifta med varandra. Fredrik är sjutton år äldre än Katja och han är sjuk; mycket sjuk. Men han drömmer att han är ute och rider. Det är höst och mörkt, men inte kallt. Det doftar kåda, hedmark och häst. Han sover på marken. Han har inga smärtor och han är lycklig. Katja är frisk och blomstrande och Fredrik är ett vrak.
Katja och Fredrik bor i ett gammal sommarhus där Katja har bråkat mycket med sin pundarsyster  Issa. Hon är nu död och har äntligen fått lugn. Katjas pappa är också död. Men hon hon var med honom vid avverkning i skogen och hon minns lukten av skog och snö. Katja minns en gång när fadern ler mot sin dotter utan att säga något. I leendet ligger frihet.

Katja arbetar som föreståndare inom sjukvården. Hon arbetar med avvikelserapporter och semesterlistor o. dyl. vilket gör det lätt för henne att komma hemifrån på söndagar.  En förstår att Katja är trött på deras förhållande Hon tycker synd om Fredrik men hon står inte ut. Hon minns hans godhet och generositet men hon kan inte fördra åldrandet, sjukdomen, döendet, hur han rör sig, hur han luktar, hur han blivit, allt. Tumörer i hela kroppen och benskörhet. 

När Katja kommer hem ligger Fredrik  framstupa vid trappan till ovanvåningen. Han har fallit  ett par trappsteg. Den starka medicin har visserligen tagit bort smärtan men gjort honom vinglig. Katja ringer ambulans . Sedan kontaktar hon Fredriks äldsta dotter Lina som är i ålder med henne själv. Hon möts av av ointresse, men inte ovilja ( jag ryser, likgiltighet det värsta av allt.)
Fredrik ringer och vill hem. Han vill inte veta av något hospice, men han har en annan lösning som han tycker är mycket enkel: Fredrik: Du skulle kunna få slut på det. 
Det är en grym novell; så otroligt bra och så smärtsam att läsa. Ens sympatier ligger både hos Katja och Fredrik. Och så empatiskt skriven. Åke Smedberg har  verkligen tänkt sig in i situationen. Språket är enkelt, rent och effektivt. Det doftar av skog, häst, kåda och häst. Det är ett tungt arbete som jag minns från min farfars tid. Jag var väldigt liten, men jag minns att jag tyckte synd om hästen och insåg hur farligt arbetet var. Åke Smedberg är en av Sveriges bästa novellister och har bl. a. fått Stina Aronsons pris.
Uppläsning: Gunilla Abrahamsson. 
Nu passar in på nr 25 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III. Läs en novell där någon är sjuk

7 kommentarer:

  1. 25 där någon är sjuk... inte muntert

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom män dör sju år tidigare, passade jag på att gifta mig med en sju år yngre man - som orkar leka och åka skidor med barnbarn ❤️

      Radera
    2. du är ju klok som en pudel, Hannele! tänkte inte på det

      Radera
  2. så klart Hannele. tack. nej, inte muntert, men det är ju så livet kan vara.

    SvaraRadera
  3. Så intressant den låter! Bara genom det du skriver känner man dofter och lukter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, det är en intressant novell som innehåller så mycket en kan fundera på

      Radera