Veckans kulturfråga v. 3 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 3: Höga förväntningar
Höga förväntningar kan verkligen ställa till det och när jag inte gillar en bok, film eller tv-serie som ”alla” verkar älska, känner jag alltid att jag missat något, skriver enligt O. Jag instämmer. Jag undrar hela tiden vad det är jag inte förstår och som alla andra har koll på. jag hade till exempel svårt att förstå storheten med Lydia Sandgrens Samlade verk. Tomas Bannerheds debutbok Korparna älskade jag. Därför blev jag djupt besviken på filmen som jag tyckte helt dominerades av den jämmerlige fadern apelad av Reine Brynulfsson, som tog fokus ifrån den som jag tycker är huvudpersonen i Korparna, nämligen Klas, spelad av Jacob Nordström. Eftersom jag i många år följt och lyssnat på Leonard Cohen såg jag naturligt fram emot TV - serien So long, Marianne, som skildrar kärlekshistorien mellan Leonard Cohen och norska Marianne Ihlen, författaren Axel Jensens hustru. De träffas i Grekland på ön Hydra. Förhållandet tog slut, men de förblev vänner resten av livet. Båda dog 2016. Jag tyckte att mannen som spelade LC var så fel. 

Veckans kulturfråga v. 34 2024

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 34: Vilka debutanter har imponerat särskilt mycket på dig?

En debutant som imponerade kolossalt mycket på mig var Korparna av Tomas Bannerhed. En annan var En debutants dagbok av Wera von Essen. Andrew Waldens Jävlar karlar var ingen dum debut heller. Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén var jag oerhört imponerad av. Den borde användas läsas av många. Territoriella anspråk av Frans Wachmeister var en origeinell romandebut. Två debutanter som jag tänker läsa är Med bergens andetag av Therese Widenfjord och Sista kapitlet av Kim Andrea Brofeldt. Sista kapitlet handlar om Sarah som arbetar på ett äldreboende. Med bergens andetag Att läsa Med bergens andetag är som att följa med Nick och Ellie på en resa, båda fysiskt och bildligt. För båda visar det sig att de måste resa bort, för att kunna komma hem

Veckans kulturfråga v. 47 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 47: Vilka av dem som redan fått Augustpriset vill du särskilt lyfta fram? En i varje kategori. Inte helt lätt. Det är så många jättebra titlar som fått priset att det är svårt att välja. Det gäller både skönlitteraturen och fackböckerna. Barn - och ungdomslitteraturen är jag dålig på.

En riktig skräll var Korparna av Tomas Bannerhed, som fick Augustpriset i skönlitterära klassen 2011. Korparna är en träffsäker landsbygdsskildring på ett vackert språk. Den tog tog tio år att skriva och var författarens debut.

I fackboksklassen väljer jag Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma. Expeditionen fick priset 2013 och Bea Uusma räknas nu som
Sveriges främsta kännare av Andrées polarexpedition.  Den här boken var svår att släppa. Jag var helt oförberedd på att jag skulle tycka så mycket om den; på alla sätt. 

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer fick Augustpriset i barn - och ungdomsklassen 2015. Den läste jag och tyckte att priset var mycket välförtjänt. Tre familjer skakas i sina grundvalar av händelserna i När hundarna kommer. Hundarna symboliserar en värld som blivit hotfull; en värld i vilken en behöver kunna försvara sig. 2011 fick författaren Augustpriset för Pojkarna. 

Fem en fredag v. 42 2021: Kultur

 

elisamatilda: Fem en fredag v. 42. Kultur 

 

Vart går du helst för att se konst?

Kulturhusets utställningshall; Waldemarsudde

 

Vad såg du senast på bio?

Korparna. Bra, men boken var mycket bättre

 

Vilken typ av ställe skulle vi kunna hitta dig en fredagskväll?

Konsertlokal

Vilken bok kom senast i din ägo?

Min ljusa stad. Sally Salminen, livet och litteraturen av Ulrika Gustafsson

 

Vem ser du gärna på scen?

Ingela Olsson, Mikael Persbrandt

Tisdagstrion: Vilda djur

Ugglan och boken väljer Vilda djur  idag på Vargens dag 4/2

Varghunden av Jack London
Guldrushens dagar. Yukon, Kanada på¨gränsen till Alaska.  Ett hårt liv mest lämpat för män; endast de starkaste överlever.

 The Tiger´s Wife  av Téa Obreht
Natalia är läkare liksom sin morfar. Det är hon som berättar sin egen och morfaderns historia. Allt tilldrar sig på Balkan. Vetenskapen möter vidskepelse och misstänksamhet i isolerade byar. Två myter har stor betydelse i berättelsen; den om "the deathless man" och den om "the tiger´s wife".

Korparna av Tomas Bannerhed 
Livet på landet skildras träffsäkert. Folkhumorn är grym och mitt i prick; ordstäven och den lätta vidskepligheten lever kvar. Byskolan är nerlagd liksom järnvägen och handelsboden. 12 - årige Klas stora intresse är fåglar, men han känner att fadern förväntar sig att han övertar gården. Den lyriska naturskildringen röjer författarens förtrogenhet med skog, sjöar, djur och växter. 

Lugnet

Tomas Bannerheds senaste roman, Lugnet, är förfärande läsning. Urban Jordlund, 35, bor i Stockholm dit han flyttat för att bli dokumentärfilmare. Hans 63 - åriga mor sitter på ett hem för psykiskt sjuka. Hon skriver hjärtskärande brev till sonen och berättar om sitt andefattiga liv och den medicinering, bältesläggning, elchocksbehandling och till slut lobotomi som hon och andra patienter utsätts för. Hon har inte hört något ifrån sonen på flera år; hon vet inte om han lever, om han är gift eller om han har barn. Han svarar aldrig på några brev eller hälsar på. Urban är ingen sympatisk person. Han är mycket ensam, självcentrerad och allmänt underlig. En kuf, förefaller det. Han har haft en lycklig kärlekshistoria med Karin och det tog honom hårt när den tog slut. Nu har han träffat Sonja på KB och hoppas på nytt. En känner igen en del ifrån Korparna, Bannerheds första roman, som han fick Augustpriset för, till exempel huvudpersonernas intresse för och kunskaper om fåglar. Både Klas och Urban har "svikit" sina fäder. Klas ville inte överta jordbruket och Urban hjälpte inte till med skogen. Men i Urbans fall har något gått snett även i förhållandet med modern. Utöver hennes personlighet som förändrades efter faderns död och medicineringen mot depression. Urban säger att han blev rädd för henner. Kanske ligger också något i en arvstvist som modern nämner i ett brev och tar tillbaka i nästa. Båda är så fruktansvärt ensamma var och en på sitt håll. Urban får viss hjälp av en terapeut medan modern är helt utlämnad. Urban cyklar runt och plundrar fågelbon på ägg och har en ansenlig illegal samling i sin lägenhet. Det känns som om allt av liv går mot sin undergång i den här romanen. Lugnet är välskriven och lättläst trots det tunga innehållet. Och den har ett driv som gör att en måste veta hur det går. Lugnet är också en fin stockholmsroman där en kan följa Urban på hans cykelturer. Han verkar också uppskatta Stockholmn om han då och då saknar uppväxtens Blekinge.

Olikhetsutmaningen: stad - land

enligt O: "Att läsa är att resa, brukar det heta och jag håller verkligen med. Jag tycker både om att läsa böcker om platser jag känner till väl och sådana jag aldrig har besökt. I dagens olikhetsutmaning vill jag uppmärksamma kultur som utspelar sig på just olika platser, nämligen i städer och på landsbygden. Olikhetsutmaningen gäller idag stad och land"

Korparna av Tomas Bannerhed är en fantastisk bok som handlar om landsbygden. En by håller på att avfolkas, affärer slår igen, skolan används intelängre och de gamla gårdarna bär sig inte. Den unge känner trycket från fadern att ta över ett olönsamt jordbruk som han inte är ett dyft intresserad av. Han vill komma ut och bort. Det stora intresset är fåglar.
Tokyo år noll av David Peace  skildrar en bombad stad under ett par heta augustiveckor 1946. Människor är trötta, hungriga, förnedrade och plågade av revorm och löss. Kriminella gäng -som polisen på en gång måste samarbeta med och bekämpa -  tar över staden och korruptionen brer ut sig. Författaren är egentligen ifrån Yorkshire men bor sedan länge i Tokyo.

Körsbärslandet av Dörte Hansen.  I ett gammalt korsvirkeshus med halmtak i marsklandet vid Elbe bor Vera Eckhoff sedan sextio år tillbaka. Vera och hennes mor kom som krigsflyktingar från ostpreussen efter en flykt i kyla och stort lidande. I korsvirkeshuset i Olland bodde Karl Eckhoff och hans mor Ida. Ida släpper motvilligt in "polackerna". Snart får hon till sin förtrytelse se sonen gifta sig med flyktingkvinnan. I Karl får Vera en snäll styvfar. Hon utbildar sig till tandläkare. Nu är Vera en ensam människa som går sin egen väg. Hon jagar och rider som en husar, men låter huset förfalla.
NW av Zadie Smith. Nathan är frisör och bor med sin fru, socialarbetaren Leah, i Willesden i nordvästra London. De här båda är mycket förälskade i varandra, men är inte riktigt alltid överens om hur de ska ha det. Till exempel så vill Nathan ha barn. Leah är tveksam och norpar i lönndom p - piller hos sina väninnor. Undrar hur de löser detta? En följer också Leahs väninna Natalie och Nathans vän Felix. De har alla vuxit upp i Caldwell och nu försöker de leva vuxenliv i Kilburn.  Det är också där Zadie Smith har sina rötter.

Helgfrågan v. 12

Mias bokhörna: Denna veckas fråga kommer från Midnattsord och så här lyder den: Titeln som har en sådan avgörande faktor för att man blir nyfiken på en bok? Alltså hur viktig är titeln på boken?

I allmänhet gillar jag inte långa, tillkrånglade  titlar, (men jag låter mig inte avskräckas).
Ta till exempel "Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)"
Bakom den titeln (som jag inte alls tycker om på något sätt) döljer sig Anneli Jordahls fina bok om Ellen Keys olyckliga kärlek. Titeln är ett citat ur ett brev.
Men jag tycker att den avslöjar och lämnar ut.

En annan alldeles onödigt lång titel: "Mary Jones historia : nedtecknad av mej själv och alldeles uppriktig : om mitt liv samt om Dolores & John Silver, så som jag fått det berättat för mej av dom själva". Roman om Mary Jones som var kökspiga på krogen Kikaren i Bristol som ägs av Long John Silver och hans hustru Dolores. Men jag läste boken trots det och den var högst läsvärd.

Spektakulära, ansträngda titlar som och effektsökeri tycker jag snarast blir avskräckande. "Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" är ingen lockande titel; bara klumpig. Inte heller Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö eller för den delen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Vilket inte behöver betyda att inte böckerna är läsvärda.

Exempel på titlar jag gillar: Hitom himlen, Marmorängeln, Korparna, Du tysta källa, Åsa - Hanna, Camera, Blåst! - alltså korta titlar som inte avslöjar något.

Veckans utmaning: din litterära favoritmiljö

Ulrica på Kulturkollo skriver om veckans litterära utmaning:
"Den här veckan pratar vi om litteratur, filmer och TV-serier som utspelas på karga platser, på avlägsna platser och i mörka miljöer. Inte alla delar fascinationen över den här miljön, men alla har vi väl en miljö som lockar oss lite extra? Veckans utmaning är alltså att berätta om vilka slags miljöer du dras till, och tipsa om böcker eller filmer som utspelas där.
Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar."

Efter att ha funderat en stund kan jag säga att en av mina litterära miljöer är skogen, som i Walden av Henry David Thoreau, Hitom himlen av Stina Aronson och Korparna av Tomas Bannerhed och
karga, vinpinade landskap som Barröy utanför norra Norges kust i De osynliga av Roy Jacobsen och Island i Jon Kálman Stefánsson romaner om Pojken, till exempel den första i serien Himmel och helvete och öde, snöiga och isiga miljöer som Algonquin Bay i Ontario i Kanada i Giles Blunts romaner. Fader Död är bara ett exempel. Där ingen har gått av Melanie McGrath utspelar sig i Arktis och har en kvinnlig jägare och vildmarksguide som huvudperson. Titlarna är klickbara.

Kvinnliga nobelpristagare. 2

Den 4 december hörde jag en radiodokumentär, Nelly Sachs: Natten och Nobelpriset i P1. Den var mycket intressant med deltagare som översättaren Margaretha Holmqvist, som dessutom var Nelly Sachs förtrogna. Aris Fioretos, som skrivit en jättefin biografi, Flykt och förvandling,  om Nelly Sachs, deltog också. En fick veta mycket om den tysk - judiska författaren som kom till Sverige 1940 som krigsflykting tillsammans med sin sjuka mor. Det var Selma Lagerlöf som hjälpte dem hit. De bodde i en etta vid Bergsundstrand 23 i Stockholm. Efter några års tystnad börjar Nelly Sachs skriva igen och 1966 får hon dela Nobelpriset i litteratur med den israeliske författaren Samuel Agnon. Motivering: "För hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde". Hennes vänskap med den franske författaren Paul Celan resulterade i en mängd brev. De led av samma paranoida föreställningar och kanske rentav triggade varandra. Trots att Nelly Sachs (1891 - 1970) var 29 år äldre än Celan kände de en speciell samhörighet. Karin Johannisson skriver om Nelly Sachs i sin bok Den sårade divan. Så småningom blev Beckomberga en tillflykt för Nelly Sachs; en plats där hon kunde känna sig trygg. 
DEN FÖRSTENADE ÄNGELN
som ännu droppar av minne
från ett föregående världsallt
utan tid
vandrar på kvinnoavdelningen 
i bärnstensljuset
innesluten i besöket av en stämma
från en urtid utan äppelbett
och sjunger av sanning 
i morgonrodnaden -

Och de andra kammar håret i olycka
och gråter
när korparna därute
vecklar ut sin svärta till midnatt

Ur Samlade dikter. Månpocket 2001. I nyöversättning av Rolf Moberg. Förord: Gunnar D. Hansson

Läs mer om den här utmaningen hos Koko på En kattslavs dagbok

 

Hur gick det se´n?

 THE BROKE AND THE BOOKISH:

April 7: Top Ten Characters You'd Like To Check In With (meaning, the book or series is over and you so just wish you could peek in on the "life" you imagine they are leading years down the line after the story ends). Does this prompt make sense?? It makes sense in my head! Let me know and I can clarify haha!

1. Scarlet O´Hara. What happened efter the scene where Scarlet is sitting on a step, all alone. She has to start again and she is full of hope: "I,ll think of it all tomorrow, at Tara. I can stand it then. Tomorrow I´ll think of some way to get him back. After all, tomorrow is another day."
2. What happened to Edmond Dantès! after his release from prison and his revenge on those who had treated him ill. Is he married to Mercedes? How is he living? A long time ago I loved The Count of Monte Cristo and now I´m interested in his life and whereabouts. 
3. Jane Eyre and Mr Rochester is just in the beginning of a new life at the end of Jane Austen´s Jane Eyre. It´s an interesting relation and I would like to know how they are getting on.

Kristina Sandberg

4. How do Maj Berlund´s children remember their mother their childhood and how are they leading their lives? Kristina Sandberg is the author of thre novels about Maj Berlund´s life; Att föda ett barn, Sörja för de sina; Liv till varje pris.
5. In The Return of the Native by Thomas Hardy. Egdon Heath is the main character. I suppose that the heath has changed in many ways since 1878 and I would like to know how (or perhaps not...)
6. What has happened to Maureen O´Donnell in the Garnethill-trilogy by Denise Mina since Resolution? Is she still living in Glasgow? Is she still alone?
7.  Korparna is the title of a wonderful novel by Tomas Bannerhed. The main caracter is a young boy named Klas who is very interested in birds. His father wants him to continue the work at the farm which has been in the family for long. Klas wants to leave for studies, but he doesn´t dare to tell his father.
What´s Klas´life like to-day?

8. What became of Dina and Dorinda in Eric Linklater´s The Wind on the Moon?
They are about 85 years by now and I hope they are still kicking and alive.

Tematrio - Prisvinnare

Lyran ger oss i uppgift den här veckan att berätta om tre prisade böcker som vi läst eller vill läsa. Det kan röra sig om Augustpris - vinnare eller andra. Jag väljer en blandad kompott som har det gemensamt att jag tycker att de är fantastiska.

1. Tecknens rike av Cecilia Lindqvist. För den fick hon pris i skönlitterära klassen1989. Det är en berättelse om kineserna och deras skrivtecken. Dessa  tecken var till en början bilder ur forntida människors liv och miljö.

2.  Utrensning av Sofi Oksanen, finsk - estnisk författare född 1977. Utrensning kom ut 2010 på svenska. Den fick Finlandiapriset (Finlands motsvarighet till Augustpriset), Runebergpriset 2009 och Nordiska rådets litteraturpris 2010. Romanen behandlar estnisk 1900-talshistoria som den tedde sig för folket på landsbygden under tysk och rysk ockupation.

3.  Korparna av Tomas Bannerhed fick Augustpriset 2011. Klas växer upp på
den småländska landsbygden på 70-talet. Fadern förväntar sig att han ska ta över lantbruket, men Klas stora intresse är fåglar. Klipp från mitt blogginlägg 2010 "Jag gillade alla gamla jordbruksmaskiner, trasmattor, späntstickor, glasäpplen, hemost, golfbyxor och flakmopeder. Och de sjungande telefontrådarna!"

Tematrio - 2012 års bästa

Lyran ber oss berätta om de tre bästa böckerna vi läst under 2012. Ett snabbt överslag ger vid handen att jag hade behövt åtminstone en Temasextett. 
Nu väljer jag tre och har riktigt dåligt samvete för tre andra.

Korparna
av Tomas Bannerhed. Augustprisvinnaren 2011
En otroligt skicklig debut som tagit författaren 10 år att skriva. Unge Klas lever med familjen på ett småländskt lantbruk som inte föder de sina. Klas är mest intresserad av fåglar och känner ett plågsamt tryck från fadern att ta över. Han vill bort och ut.

 Min kamp. 1
av Karl Ove Knausgård
Årets överraskning. Jag föll som en fura för Min kamp. Denna märkliga blandning av memoar och essä. Så mycket bättre än jag någonsin trott. Barndomen, fadern, brodern och släkten. Det sorgliga och obegripliga i faderns öde. Knausgård är trogen sina minnen och förefaller uppriktigt söka efter sanningen.  

Kupé nr 6
av Rosa Liksom 
En flicka med kärlekssorg och en man på väg mot ett arbete stiger ombord på samma tåg och kamperar i samma kupé under resan mellan Moskva och Ulan Bator. Mannen pratar och dricker; flickan tiger och iakttar. En märklig vänskap växer fram under den månadslånga resan i vinter och iskyla.
Rosa Liksom liknar ingen annan.

Rosor och törne

Det är en klar fördel att ha Drottningens juvelsmycke i färskt minne när man läser Lacrimosa av 

Eva - Marie Liffner. Det kräver ändå koncentration. Men det är väl värt mödan.

Innan jag riktigt kom in i Lacrimosa hann jag bli ganska förbryllad. Det var mycket jag inte fick grepp om. Men snart började  poletterna falla på plats och alla associationer och symboler blev till spännande utmaningar.

Det är mycket skickligt gjort från början till slut. Eva - Marie Liffners språk är fantastiskt spänstigt och njutbart med tidsenliga ord;  tryfferat med tidstypisk franska. 

Hennes sätt att beskriva dofter (lukter) och färger; hur vattnet daskar mot båtens sidor; hur duvorna klapprar med vingarna; och allt detta som skymtar i dimman eller ses i ögonvrån eller skyms av rök eller anas bakom det som ses. Allt rymmer sin motsats; ben och mull; dröm och verklighet; hat och kärlek; skuggan som är ljusets tvilling.

Lacrimosa börjar med slutet på själva berättelsen. Verket tar hämnd på sin upphovsman, som ju då är själva Carl Jonas Love Almqvist. 

Huvudperson är Ros/Rose/Ross.

Hen genomgår en utveckling från animal coeleste i Finland till Almqvists styvson till Rose vid teatern till Ross i Genua. Det kan låta egendomligt, men lita på att Eva - Marie Liffner får ihop det!

Lacrimosa är en romantisk text precis som Drottningens juvelsmycke.

Den är också feministisk och innehåller många resor. 

Tidsplanen glider ut och in i varandra och miljön växlar mellan Fagervik i Finland, Stockholm och Genua.

Lacrimosas vackra omslag är gjort av Sara R. Acedo. Rosorna, törnet, masken och tåren - eller är det pärlan som fanns i graven med den vackra gröna sammetsklänningen? - är bara en liten del av alla symbolerna i romanen.

Lacrimosa nominerades till Augustpriset 2011. 

Men det var Tomas Bannerhed som fick det för Korparna.

Jag är glad att jag slapp välja.

En klar favorit

Augustpristagaren 2011 Tomas Bannerhed, Korparna, finns redan som pocket och kan dessutom köpas inbunden på rea.
Korparna är en fantastisk berättelse som väl förtjänar Augustpriset. Det är Tomas Bannerheds debut. I tio år har han filat på romanen som handlar om tolvårige Klas och hans familj; mamma Gärd, pappa Agne och lillebror Göran på arrendegården som kallas Undantaget.
Miljön är småländsk (Tomas Bannerhed, född 1966, är uppväxt söder om Växjö) och tiden är 70-tal.
Fadern har psykiska problem och man anar att det kanske är ett arv. Han oroar sig för allt och hans tungsinne lägger sordin på hela familjen. Moderns situation är ohållbar.
Den veke Klas med flickhänderna har fåglar som sitt allt uppslukande intresse.
Han känner instinktivt att fadern förväntar sig att han ska ta över på gården, men han värjer sig. Han vill ut, bort.
Livet på landet skildras träffsäkert. Folkhumorn är grym och mitt i prick; ordstäven och den lätta vidskepligheten lever kvar. Byskolan är nerlagd liksom järnvägen och handelsboden. Man anar att Undantaget står inför en snar förändring. Den lyriska naturskildringen röjer författarens förtrogenhet med skog, sjöar, djur och växter.
Klas möter också sin första kärlek, Veronika, från det exotiska Upplands - Väsby.
I hennes hem är musik och litteratur något självklart. Hans tankar om och kring henne är rörande.
Inte en enda gång under det att jag läste dessa mer än 400 sidor tappade jag intresset. Tvärtom finns det ett driv genom hela romanen. Klas och hans utveckling engagerar.
Och språket är så vackert.

Grattis till Augustpriset!

Så roligt med en långsam bok som Augustprisvinnare i skönlitterära klassen! Och där miljön är landsbygden.
Och med en författare som är debutant.
Grattis Tomas Bannerhed som skrivit Korparna.

Och grattis Weyler förlag!



Jag hade gärna sett Spektrum av Johan Svedjedal som vinnande fackbok.

Därmed inte sagt att inte Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink skulle vara en värdig vinnare

Be prepared

Augustprisgalan 2011

Den 21 november 2011 delas Augustpriset ut i Stockholms Konserthus.
Dörrarna slås upp 16.30 och föreställningen börjar kl 17.30.

Årets svenska skönlitterära bok.

Korparna av Thomas Bannerhed En kubikmeter jord av Sören Bondeson Flod av Carolina Fredriksson Lacrimosa av Eva-Marie Liffner Rekviem för John Cummings av Bengt Ohlsson Välkommen till den här världen av Amanda Svensson
Årets svenska fackbok.

Spektrum av Johan Svedjedal
Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink
Ni har klockorna - vi har tiden av Lennart Pehrson
Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro av Lasse Berg
Alla monster måste dö! - gruppresa till Nordkorea av Magnus Bärtås & Fredrik Ekman
Trädets tid av Christel Kvant

Årets svenska barn- och ungdomsbok:
Vita streck och Öjvind av Sara Lundgren & Maria Nilsson Thore
Konstiga djur av Lotta Olsson
Pojkarna av Jessica Schiefauer
I den tysta minuten mellan av Viveka Sjögren
Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Petras prick av Maria Nilsson Thore

Nordiska Rådets Litteraturpris 2011

"För en stilistisk ordkonst på hög nivå som skildrar inre och yttre hot i dialog med världslitteraturen".










Så motiverade Nordiska Rådets Litteraturpriskommitté sitt val av islänningen Gyrdir Eliasson och hans novellsamling Bland träden som mottagare av Nordiska Rådets Litteraturpris 2011.
Det är en samling av 47 korta noveller; korta, koncentrerade och överraskande.
De är avsedda att höra ihop och utgöra en enhet. Gyrdir Eliasson skrev dem 2009.
Man läser uppmärksamt med många tillbakablickar.
De litterära och musikaliska referensenra är många och det är spännande. Liksom att man aldrig vet hur en novell ska sluta.
Hela berättelsen kan vända sig kring sin axel på en enda rad.
Landskapet är ofta grått med inslag av färgaccenter - gärna rött - som ett barns boll eller mormors röda förkläde. Träd och fåglar är ständiga inslag.
Den darrande aspen förekommer ofta och det känns inte som en händelse.
Vardagen är också ganska grå, men plötsligt inför författaren något övernaturligt element.
Och läsaren gapar och sväljer.
Berättarperspektivet är första eller tredje person; alltid en man eller pojke.
Stilen är kort och kärv.
"Korparna gav ifrån sig gutturala läten i de knotiga träden invid graven".
Man känner hur det susar från Sjunde inseglet.
Ibland frustar man till av något inslag av svart humor.
Jag minns inte när jag senast läste en novellsamling med sådan spänning och förväntan.
Måtte det snart översättas fler titlar av denne egensinnige islänning.

Översättare: John Swedenmark
Reverb förlag