Rosor

CKM förlag

Håkan Kjellin berättar i förordet att upprinnelsen till den här boken var ett föredrag som han höll för Stockholmsrosen, en lokalförening till Svenska rosensällskapet. Sedan arbetade han vidare på föredraget och lade ut det på nätet varpå hans bror, Clas Kjellin tyckte att det här borde ju bli en bok.
Och tillkom Rosens knopp är näktergalens hjärta. Kulturhistoriska strövtåg i rosens värld. Författaren håller sig rent geografisk inom Europa och Persien. Titeln kommer från en ej namngiven persisk poet. CKM förlag 2017. Omslagsbild: The Soul of the Rose av John William Waterhouse. Rosen finns sedan antiken och medeltiden med i både litteraturen och målarkonsten. Den används inom många områden som medicin, skönhetsindustri, som utsmyckning och symbol för kärleken, jungfru Maria, det förgängliga,  det pånyttfödda livet och i sagor och myter. Alla böcker om rosor är intressanta. Ingen kan täcka allt. Ett fint komplement till Rosens knopp är
näktergalens hjärta är Rosen. Kärlek, konst, doft och botanik av Christina Högrdh Ihr och Lars - Åke Gustavsson.

Norstedts

Izolda Regensbergs kärlek

Ersatz

Hanna Kralls berättelse från gettot i Warzawa, Hjärterkung (2017), bygger på en verklig historia om Izolda Regensburg och hennes stora kärlek Szajek. Hon trotsar den tyska ockupationsmakten och visar stor skicklighet som överlevare i sitt outtröttliga sökande efter den älskade. Trots sin blonda uppenbarelse har han fängslats och förts till Auschwitz och när hennes matpaket får stämpeln "neue Adresse abwarten" förstår hon att han förts någon annanstans, men vart? Hon fortsätter sitt sökande och konstaterar att ""allt i livet flätas samman på ett gåtfullt sätt".  Hanna Krall är polsk författare och journalist. Hela hennes familj och släkt utplånades i Maidanek. Hon skriver för att ge namn åt namnlösa offer som till exempel begravts i massgravar. Izolda Regensberg var inte nöjd med boken för att den inte var tillräckligt romantisk. I stället är den sakligt full av fakta samtidigt som Hanna Krall är sparsam med orden. Det fanns också planer på en filmatisering med Elizabeth Taylor i huvudrollen. Hon skildrar relationerna mellan tyskar, polacker och judar på ett övertygande sätt. Iza byter namn till Maria, hon färgar håret askblont och byter religion för att vara så lite judisk som möjligt. Det är inte alldeles självklart vilka hon kan lita på. Sakligt och osentimentalt berättar hon om svek från såväl polacker och judar som tyskar. Det fanns också goda människor i alla läger. Hanna Krall berättar en otrolig historia om en målmedveten kvinna som drevs av stor kärlek och inte hade en tanke på att misslyckas. Hon är djärv och snabb i tanken och besitter en användbar förmåga att övertyga och övertala. Hon står ut med groteska förhållanden i läger och fängelser; hon blir torterad och utsatt för övergrepp. Hjärterkung är mycket stark läsning. Översättning: Julian Birbrajer

Polska är språket i Ugglan&Bokens läsutmaning Månadens språk.

Olikhetsutmaningen: gult och grönt

enligt O: Det är inget motsatspar den här veckan och det är det ju inte alltid i olikhetsutmaningen. Jag tänkte först köra hönan eller ägget, men det skulle troligen blivit helt omöjligt, så veckans ordpar blir istället gult (som är påskens färg) och grönt (för våren). 

I wandered lonely as a cloud

I wandered lonely as a cloud

That floats on high o'er vales and hills,

When all at once I saw a crowd,

A host, of golden daffodils;

Beside the lake, beneath the trees,

Fluttering and dancing in the breeze.

Continuous as the stars that shine

And twinkle on the milky way,

They stretched in never-ending line

Along the margin of a bay:

Ten thousand saw I at a glance,

Tossing their heads in sprightly dance.
---
William Wordsworth 


Jag är en grön bänk i Paris : dikter 1965-1991

I samband med Kerstin Thorvalls 80 - årsdag kom det ut en samlingsvolym med ett urval av hennes dikter.  Huvudredaktör är ingen mindre än Göran Greider. Lite oväntat. Men kul.

 

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie berättar om tvillingsystrarna Oleanna och Kainene, så olika som två systrar någonsin kan vara, och deras liv i inbördeskrigets Nigeria.  

 

I grönan skog : en lantlig målning i holländskt manér av Thomas Hardy. Den första av Thomas Hardys Wessex - romaner. Den är också filmad.

Tematrio - Påskekrim

Lyran: Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera bok, författare eller romanfigur.
1. Louise Penny, Den grymmaste månaden tilldrar sig under påsken i den lilla gudsförgätna kanadensiska byn Three Pines om vilken det sägs att den som väl hade hittat byn skulle aldrig glömma den. Men för att hitta den måste man först fara vilse. Huvudpersonen i alla Louise Pennys romaner, kommissarie Armand Gamache, är rutinerad och vet mycket om den mänskliga naturen. Han är kontrollerad och vänlig och får alla att känna sig sedda. Om han talar med någon har de hela hans uppmärksamhet. Alla beundrar och ser upp till Gamache. Jag med.

2. Författaren Elizabeth Hand beskriver sin protagonist Cass Neary så här: Amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage - filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer. Det stämmer. En möter Cass Neary under 70 - talet i New York där hon skaffat sig en kort berömmelse i punkvärlden genom en fotobok. Generation Loss, Se mörkret (det är alltid som mörkast innan det blir helt svart) och Skarpt ljus är de tre romanerna om Cass Neary som hittills kommit på svenska. Förlaget är constant reader och översättare Linda Skugge.
3. Kati Hiekkapeltos protagonist är den unga kriminalpolisen och brottsutredaren Anna Fekete. Kolibri är första romanen om henne. Anna är invandrare i Finland. Hon är ungrare och kommer från forna Jugoslavien. I Finland har hon också brodern Asko som befinner sig på glid. Anna är nyutbildad och får som sin partner den alkoholiserade, invandrarfientlige Esko. Andra boken om Anna Fekete, De försvarslösa, är på väg.

Liten bok om döden

Ersatz

Den polske författaren Andrzej Stasiuk har skrivit Liten bok om döden. Den handlar om farmor som redan innan stod i nära kontakt med andra sidan så skillnaden blev inte så stor. "Snart kommer de sista farmödrarna som har sett andevärlden med egna ögon att vara döda". En vän försvann i dimmorna efter en hjärnblödning för att slutligen dö på ett vårdhem efter en hjärtattack. Sjukhusmiljön beskrivs målande. Stasiuk refererar alltid dofter och lukter. En älskad hund dör, "en hundra procent renrasig byracka". Hörseln försvann först, sedan synen och sist luktsinnet. Stasiuk reflekterar över döden och människors inställning till den och skillnaderna mellan döden i staden och på landet. Farmor och en granne fick dö hemma i känd miljö. Vanligare är att människor dör på institution omgivna av okända. Under en resa med  barndomsvännen Aleksander - bokens längsta berättelse - visar det sig att denne är döende. Berättelsen om honom handlar om de samhällen de reser igenom, barndomen, uppväxten, de fabriksarbetande fäderna, teknik och musik. Ingen gång nämns döden eller att dö. "Jag saknar honom. Egentligen inte för att han är död. Sådant kan man vänja sig vid." Värre är det att det inte finns en plats där Alexander ligger en och en halv meter under jorden och att han stannar där. Enligt Aleksanders vilja ströddes hans aska i bergen. Stasiuks bok är en till omfånget liten samling berättelser men stor innehållsmässigt. En tror sig ha läst något mera omfångsrikt. Och mycket kan en fundera över; samhället, livets gång och döden. Kanske ska en ha sin lilla urngravplats ändå? Eller inte? Ersatz förlag 2016. I översättning av Tomas Håkansson.

Månadens språk

Äntligen ett inlägg i Ugglan & Bokens läsutmaning Månadens språk som i mars är polska.

Ny radioföljetong idag

W&W

Den israeliske författaren Amos Oz bok Vänner emellan, handlar om livet och människorna på en kibbutz, i ett ungt Israel på 1950- eller 60-talet. 
Översättning: Rose- Marie Nielsen. Uppläsning: Staffan Göthe. 

Veckans topplista v. 13 - Påskekrim

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 13. - Påskekrim.
Enligt norsk förebild.

Albert Bonniers förlag

1. Sarah Perry, Ormen i Essex
På väg med posten. Den ser jag fram emot. Författaren gjorde ett trevligt framträdande i senaste Babel. 42 reservationer

Modernista

2. Kati Hiekkapelto, De försvarslösa
Jag gillade Hiekkapeltos debut, Kolibri, väldigt mycket. Hoppas att nummer två är lika bra. 

Quercus

3. Elly Griffiths, The dark Angel. Den tionde boken om Ruth Galloway. Elly Griffiths är alltid Elly Griffiths och Ruth Galloway. 12 reservationer före min.
 

Forum

4. Geir Tangen, Maestro
Den här har jag läst om på många bloggar och blivit nyfiken på.
Endast 36 reservationer före.

Bokfabriken

5. Kjell Ola Dahl: Täcknamn: Hilde 
Också bloggtips. Har aldrig läst något av Kjell Ola Dahl tidigare. 43 före.

En debutants dagbok

Modernista

En debutants dagbok handlar mycket om skrivande och att bli refuserad. Wera von Essen får sin roman tillbaka från alla möjliga förlag med eller utan beklaganden och goda råd. Under tiden skriver hon dagbok om sitt liv, sina relationer, sina religiösa intressen, sina författarvänner, sina resor, översättningarna av Clarice Lispector och mycket annat. Inledningsvis tänker jag att det här blir besvärligt, jag får ta det i portioner. Texten känns trevande och typisk dagbok . Men efter cirka femtio sidor lossnar det för författaren och därmed också för läsaren. Jag läser oavbrutet. Wera von Essen  är avväpnande och omedelbar och det känns som om hon satt bredvid en och berättade. Språket flyter lätt och alldeles naturligt. Hon nämner sina vänner och bekanta vi deras rätta namn. Vänskapen med Stig Larsson håller hon högt och kontaktnätet i övrigt är det inget fel på. Hon saknar ofta pengar och när hon får några (arv, lån) så är de snabbt förbrukade. Lägenheten  på Östermalm hyr hon ut när hon reser till Berlin eller Portugal eller Brasilien. Wera von Essen har också en andlig sida som hon utforskar genom blandreligionen Santo Daime och genom att ta den utrensande, renande drogen rapé. Kulturjournalisten Erik Schüldt beundrar hon gränslöst och nämner särskilt hans långa intervjuer med olika kulturpersonligheter. Det såriga förhållandet till modern, Ma, bekymrar henne. Modern finns ju i livet och är sjuklig. Jag blev väldigt förtjust i den här debutboken som är både roande och lättläst och full av litterära referenser.
Porträttet av Wera på omslaget är gjort av Anja Särman.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser - utan spoilers, förstås.

W&W

"Shmuel var en satt och skäggprydd man i tjugofemårsåldern, en blyg och känslig socialist, plågad av astma och benägen att pendla mellan entusiasm och besvikelse. Han hade breda axlar, halsen var kort och tjock och också fingrarna var korta och tjocka, som om de alla saknade en led. Ur varje por i Shmuels ansikte och hals krusade sig sträva hårstrån som påminde om stålull. Skägget fortsatte uppåt tills det smälte samman med det rufsiga håret och nedåt mot det lockiga buskaget på bröstet. Sommar som vinter verkade han på avstånd alltid exalterad och genomblöt av svett Men på nära håll upptäckte man att det istället för en sur svettlukt stod en fin doft av talkpuder omkring honom, och det var en behaglig överraskning."
Från sidan 10 i Judas av Amos Oz

Okänd kontinent

sekwa

Fred Vargas pseud. för Frédérique Audouin-Rouzeau, född 7 juni 1957 i Paris är arkeolog, historiker och författare. Hon har skrivit en rad deckare och finns också översatt till svenska.
Okänd kontinent från 2012 i översättning av Cecilia Franklin utgiven på [sekwa] är den senaste.
En makaber samling skor med avhuggna fötter i London kopplas samman med två bestialiska mord i Frankrike. Jean - Baptiste Adamsberg och hans originella medarbetare har ett styvt arbete att förstå hur allt hänger ihop. Och det hela har sin upprinnelse långt tillbaka i tiden. Det blir släktforskning i högre skolan - och det rör sig inte om vilka släkter som helst - utan två vampyrsläkter som för ett skoningslöst krig mot varandra.. Ättlingarna har flyttat runt och ändrat namn efter bästa förmåga för att undgå förbannelsen. 
Romanen utmärks av en myckenhet dialog. Den för handlingen framåt och karaktäriserar såväl Adamsberg  som alla personer som har någon sem helst betydelse för handlingen. 
Okänd kontinent är en bitvis mycket otäck bladvändare. När vampyrtemat fördes in i berättelsen kände jag hoppet fara, men Fred Vargas lyckas.
Jag läser med stor spänning ända in i det sista, d.v.s. till och med sidan 467!

Helgfrågan v. 12

Mias helgfråga v. 12: Vilken är din bästa deckare?

(skulle man mot förmodan inte läsa deckare så tipsa om en annan fempoängare.)
 
Bonusfråga: Ibland är det gott med lite kalla rätter, jag brukar göra en ris och räklåda jag tycker är god. Vad brukar du göra? 

Den sjungande detektiven såg jag som TV-serie med Dennis Potter i huvudrollen. Mycket bra. Mycket olikt allt annat i den vägen. Dessutom har jag klickat hem Ormen i Essex av Sarah Perry som påskekrim.

En kall rätt till påskbordet: Jag har en som jag fått recept på av en väninna. Nubbesallad heter den.  
1 dl majonnäs
1 1/2 dl gräddfil eller crême fraiche
4 msk tubkaviar
1 liten finhackad rödlök
10 cm finhackad purjolök
3 msk hackad dill
1 burk matjesfiléer
2 - 3 hårdkokta ägg.

Blanda alla ingredienserna men spara lite lök och dill till garnering. Vill en göra det besvärligt för sig kan en hacka äggvitan och äggulan för sig och blanda äggvitan i salladen och använda gulan som garnering.
Låt röran stå kallt ett par timmar före servering. 

Olikhetsutmaningen: feg och modig

enligt O:  Idag är en nervös dag för enligt O. Hon ska hålla föredrag och därför blir veckans ordpar feg och modig.

Om jag inte missminner mig så var den elaka katten Måns i Pelle Svanslös av Gösta Knutsson ganska feg när det kom till kritan. Skänk åt den fege en hingst är en roman av Peter Mosskin som jag inte läst, men vars titel jag alltid gillat.

Den korrekte butlern Stevens i Kenzu Ishiguros roman Återstoden av dagen förefaller mig onödigt feg som inte gör slag i saken och friar till miss Kenton.

Kvinnor i strid av Anna Larsdotter formligen bågnar av modiga kvinnor i alla positioner i strid som en man kunde ha. De fick inte alls samma lön eller ens samma erkännande som de manliga soldaterna, men deras mod var väl så stort.

Kulturkollos veckoutmaning

Kulturkollo: Under veckan skriver vi om såväl kroppslig som själslig fångenskap – i stort och smått.  Det kan handla om att vara slav under mode, normer och annat som påverkar oss i vardagen. Det kan också handla om manier, tvångstankar och missbruk. Fysisk fångenskap kan vara av både frivillig som ofrivillig form.
Veckans utmaning går ut på att lista tre böcker, filmer, TV-serier, teater eller konst som berättar om att vara fångad, fängslad och fjättrad. 
1. 438 dagar: vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar. Martin Shibbyes och Johan Perssons reportage från upplevelserna i diktaturens Etiopien. 438 dagar berättar om det dramatiska tillfångatagande i Ogadenprovinsen i  Etiopien, vistelsen i det beryktade Kalityfängelset i Addis Abeba, domen på 11 års fängelse och det diplomatiska spelet för ett frisläppande. 
2. Skönhet är ett sår av Eka Kunivara skildrar bland annat indonesiska kvinnors fångenskap under japanernas invasion. En del av dem valdes ut för soldatbordeller.
3. Kvinnofängelset. Australisk kultförklarad dramaserie. För de hårdhudade internerna på kvinnofängelset Wentworth Detention Centre är vardagen långt ifrån enkel. Intrigerna är ständigt närvarande när de tvingas att handskas både med varandra och sina övervakare.  

Veckans topplista v. 12: Svenska klassiker

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 12: Svenska klassiker

Kerstin Ekman
Katrineholmssviten: Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus. Vid nypubliceringen  fick romanerna samlingstiteln "Kvinnorna och staden". 
I maj kommer Gubbas hage. Den handlar om författarens upplevelser i skog och mark. Kerstin Ekman är också en fantastisk naturskildrare.

Harry Martinson, Samlade dikter

Elin Wägner, Åsa - Hanna

Verner von Heidenstam, Dikter samt romanerna Folke Filbyter och Bjälboarvet som tillsammans kallas Folkungaträdet. Jag läste dem som väldigt ung och minns att jag var väldigt fascinerad. Heidenstam har varit ganska misskänd i Sverige men nu har han fått en viss upprättelse. Professor Martin Kylhammar kommer ut med en ny bok om honom i höst. Den bygger på hittills opublicerat material såsom brevväxling mellan Heidenstam och Kate Bang och Kate Bangs dagböcker.

Fredrika Bremer, För hela hennes liv och gärning. En kan inte annat än beundra dessa föregångskvinnor som var så modiga och nyfikna. Carina Burman har skrivit en fantastisk biografi över Fredrika Bremer.

Minnet av vatten

När Emmi Itärantas dystopiska roman, Minnet av vatten, kom ut blev den omedelbart succé. Den översattes raskt till mer än 20 språk och filmrättigheterna såldes. Författaren bor i England och skriver sina böcker först på finska, sedan på engelska på samma gång som hon redigerar och sedan på finska igen. Romanens huvudperson är temästarens dotter Noria som går i lära hos sin far och också invigs som temästare en tid innan fadern dör. Det har varit oljekrig och och den globala uppvärmningen har förändrat världen dramatiskt. Kina har tagit makten över Europa, så även över Skandinaviska unionen. Vatten är en bristvara. Gott te tillagas med fördel av riktigt vatten och inte av avsaltat havsvatten. Temästarens dotter har kunskap om en dold källa i fjällen där det finns riktigt vatten. Vattnet bevakas annars av militären. De som syndar mot vattenlagarna får en blå cirkel målad på sina hus och bestraffas på olika sätt. Noiras bästa väninna, Sanja, har sin familj att ta sörja för och de har det betydligt sämre ställt än Noiras. Sanja är tekniskt begåvad och kan bygga ihop saker av fynd som flickorna gör när de gräver i den väldiga plastgraven. Några CD - skivor som de lyckas få liv i innehåller värdefulla upplysningar. Noira är övertygad om att det finns riktigt vatten i De förlorade områdena och att det är vatten som militären behåller för sig själv. Samhället är sådant att ingen vet säkert vem som går att lita på. Jag blev på ett tidigt stadium lite misstänksam mot Sanja. Noira representerar kontinuitet och kultur; något bestående av äldre datum. Sanja med sina tekniska kunskaper pekar framåt. Itärantas språk är väldigt poestiskt, nästan lite drömskt. Jag har en känsla av saga och legend; något tidlöst och - trots geografiska angivlelser - utanför något rum. Under läsningen tänkte jag att stämningen i romanen påminde mig om något jag nyligen läst, nämligen Begravd jätte av Kazuo Ishiguro. Minnet av vatten är en mycket läsvärd roman som ger upphov till många tankar och en hel mängd kalla kårar.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser Enda regeln: Inga spoilers!

Nilssin förlag

"På eftermiddagen en helg i mars reste sig Dewi Ayu ur graven efter att ha varit död i tjugoett år. En pojke som vallade får blev väckt från sin middagssömn under ett pagodträd, kissade i sina kortbyxor, och hans fyra får for iväg mellan gravstenarna som om en leopard släppts lös bland dem. Alltihop började med ett oväsen vid en gammal grav med en namnlös gravsten och knähögt gräs, som alla kände till som Dewi Ayus grav. Hon hade dött vid femtiotvå års ålder men levde nu igen efter att ha varit död i tjugoett år. Hädanefter visste ingen hur man skulle beräkna hennes ålder." från sid 13 i Skönhet är ett sår av den indonesiska författaren Eka Kurniawan. Fler smakebitar HÄR

Låt den fjärde gå fri

Majken E Johansson, född 1921, var kanslist innan hon slutade sitt arbete för att skriva romanen om Kaja, Låt den fjärde gå fri, 1988. Kaja sitter på ålderdomshemmet och minns och berättar för sin senila väninna Dora som svarar bort - i - tok, men är vänlig och följsam. Kaja hade det inte lätt som barn. Hennes mor, "stackars Anna" var lätt efterbliven och fick Kaja alldeles för ung. Moster Elin fick ta hand om Kaja. När det blev kärvt i hushållet lämnades Kaja över till det barnlösa paret Olivia och Bernt. Kaja avskydde lukten i deras hus och längtade oavbrutet "hem". Kaja träffar Erik som ser bra ut och är ett gott gifte. När hon blir gravid är hon inte orolig. Det är ju hon och Erik. Så blir det inte. Det blir Kaja och den glade spelevinken John, som inte har ett öre på fickan. Kajas dotter Erika har lämnats till moster Elin. Kaja har svårt att fördra sin dotter och saknar henne inte. John har svårt att få arbete och ibland har Kaja inte mat för dagen till sina barn utan måste gå på tiggarstråt. De numera vuxna barnens minnen blandas med Kajas. Äldsta dottern Harriet hackar hela tiden i moderns lever. Hon minns bara oförrätter och brist på kärlek och ställer modern till svars. Johns familj och förhållandet till dem berättas det också om. Om Kaja har svårt att älska någon så är hon också en människa som det är svårt att älska. Hon är bittert besviken på livet och vad det inte gav henne. Hon är skoningslös mot sig själv men också mot andra. Det oäkta barnet, Erika, håller sig undan men skickar bilder på sig själv som sexton år och på sin dotter och dotterdotter. Kaja funderar mycket på den ordlösa hälsningen. Jag funderar mycket på titeln. Kan det vara en önskan om att den fjärde generationen  inte ska föda oäkta barn i unga år? Hur som helst blev jag gripen av romanen. Den känns äkta; Kajas verklighet sådan den framstod i Kajas upplevelse; en partsinlaga.

Helgfrågan v. 11

Vad ogillar du i böcker? undrar Mia i sin helgfråga. Bonusfrågan: Förvandlas du någon gång till Mr Hyde?
Jag ogillar när varje kapitel i en bok inleds med en jättelång kapitelrubrik som är en resumé av det som kommer att hända i själva kapitlet. Och så hundöron och särskrivning, förstås
Människor som ställer sig på mina tår när jag står på perrongen med resväskor, rygggsäck och annat pick och pack och väntar på det försenade tåget får mig att omvandlas till en furie. Jag varken finns eller syns!  De känner inte ens av mina skor och mina tår för de har så jättestora, hårda skor. Grrrrrrr!

Olikhetsutmaningen: kropp och själ

enligt O har magsjuka och önskar sig inget hellre än en sund själ i en sund kropp. Därför blir veckans utmaning kropp och själ i kulturen.
Det jag först kommer att tänka på är Själarnas ö av Johanna Holmström. Den har jag nyligen läst och tyckte mycket om. Själarnas ö har verklighetsbakgrund. 
Själamakerskan av  Michela Murgia tilldrar sig på Sardinien där dödshjälp var tillåtet fram till 1960. Det berättas också om s. k. själabarn. 

sekwa

Dagbok om min kropp av Daniel Pennac. Redan som 13 - åring började författaren föra dagbok om sin kropp och alla dess förändringar. Det höll han på med fram till sin död vid 86 års ålder.   

Norstedts

Kroppens sällsamma liv efter döden. Likets kulturhistoria av Mary Roach. Hur vet man att man är död? och Ur askan i komposten är ett par av kapitelrubrikerna. Författaren skriver så här i förordet: "Som jag ser det är det inte alltför stor skillnad mellan att vara död och att befinna sig ombord på ett kryssningsfartyg. Det mesta av tiden går åt till att ligga på rygg. Hjärnan är avknäppt. Man börjar bli lös i hullet. Det händer inte särskilt mycket nytt och inget förväntas av en."

Kulturkollos veckoutmaning

Våren och Paris står i centrum för Kulturkollos veckoutmaning v. 12. 
Vilken kultur förknippar du med Paris?
Bilden ovan föreställer en utställningskatalog från en succéartad utställning på Liljevalchs konsthall 1988, De drogo till Paris.
29 nordiska kvinnor bröt på 1880 - talet med konventionerna och for till Paris för att utmana sina manliga konstnärskolleger och utveckla sitt eget konstnärskap. En del gick det bra för medan andra fick sätta sitt konstnärskap på sparlåga av olika anledningar. Till exempel äktenskap. 
Katalogen kom att fungera som ett standardverk över de nordiska kvinnorna i sekelskiftets Paris, där i bland Karin Bergöö-Larsson, Anna Ancher, Helene Schjerfbeck och Hanna Pauli. 

Tematrio - Valfritt landskap

Lyran: Berätta om tre författare eller böcker från ett valfritt landskap!

Jag väljer tre författare ifrån Skåne

1. Victoria Benedictsson. Fru Marianne skrevs av Ernst Ahlgren/Victoria Benedictsson skrevs 1887. Victoria Benedictsson (1850 - 1888) var gift med apotekaren i Hörby och styvmor åt alla hans barn. Fru Marianne tilldrar sig på skånska landsbygden och handlar om den bortskämda stadsjäntan Marianne som gifter sig med bonden Börje. Carin Mannheimer gjorde TV -serie utav romanen. Marianne spelades av Cecilia Frode och Börje av Per Morberg. 

2. Lina Wolff. De polyglotta älskarna
Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger författaren själv om sin bok som hon bl. a. fick Augustpriset för. Lina Wolff har Houellbecq i tankarna när hon skriver den här boken som jag var mycket förtjust i.

3. Anne Swärd. Huvudperson i romanen Vera är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom. Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!

Veckans topplista v. 11 - Böcker jag ser fram emot i vår

Johannas deckarhörna: Vecka 11 - Böcker jag ser fram emot i vår

Brombergs förlag

Masha Gessen, Ester och Ruzia: vänskap genom Hitlers krig och Stalins fred
Masha Gessen verkar för homoxexuellas rättigheter i USA och Ryssland. 
Kommer ut i april.

Atlantis

Claudine Monteil, Systrarna Beauvoir: syskonkärlek och rivalitet.
Hélène och Simone Beauvoir var väldigt olika, men båda var frontfigurer inom feminismen. Författaren var personlig vän med dem båda. Utkommer i april

Norstedts

Agnes Lidbeck: Förlåten.
Systrarna Ellen och Maria reder ut sin fars dödsbo och naturligtvis kommer det förflutna upp till diskussion. Utkommen

Tranan

Yoko Tawada, En isbjörns memoarer. Författaren bor i Tyskland och skriver både på tyska och japanska. En isbjörns memoarer kommer ut i april

Rachel Cusk, Konturer 
Konturer är en roman om berättelserna som styr våra liv. Det är första delen av en trilogi där delarna två och tre har titlarna Transit och Kudos. Kommer ut i mars.

Kvinnorna på stranden

Tove Alsterdals debutroman, Kvinnorna på stranden, är en kuslig, svart thriller som rör sig i en verklighet som döljer sig bakom/under den yttre verkligheten som är det vi ser. Eller tycker oss se. Det handlar om människohandel och slaveri. Och det är naturligtvis stora pengar i omlopp. Patrick Cornwell, frilansande journalist från New York, börjar lika energiskt som oförsiktigt rota i skumraskaffärerna. Detta för honom till Paris och Portugal. Ally, hustrun, börjar undra vad som hänt när livstecknen upphör att komma. Och hon ger sig på resa i hans spår. Ally tycks inte veta vad rädsla är. Hon skyr ingenting i jakten på den älskade. Hon gräver ännu djupare än någonsin Patrick och det får oerhörda konsekvenser för henne. Ally utser sig till redskap för rättvisan och som läsare förstår man henne.
Kvinnorna på stranden är oavlåtligt spännande. Den är originell och har ett oförutsett slut. Den handlar om människovärde och rotlöshet. Det riktigt kusliga är att detta mycket väl skulle kunna vara verklighet. Och Tove Alsterdal, journalist och dramatiker, född 1960, är mycket duktig på pregnanta detaljer. Om jag ska invända mot något är det karaktärsskildringen av Ally Cromwell. Hon är lite väl tuff för att vara mänsklig. Modesty Blaise och Margaret Thatcher i en person. Ally är tvärsäker, snabbtänkt, orädd och stryktålig. Och det är väl tur för henne, men det kan fjärma henne från en mera veklig läsare...
Förlag: Lind&Co
Läs mer på Tove Alsterdals HEMSIDA

En smakebit på søndag,

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers förstås!

"Vid matdags om kvällarna var det alltid fullt på Shiseido i Ginza både däruppe och därnere. Ginko och Kinpei satt en stund i en hörnsoffa en trappa upp och väntade på att det skulle bli ledigt och när de efter ett tag lyckats få ett fönsterbord in till höger beställde de en av restaurangens lite finare standardrätter för det ville Ginko. Det var när han träffade Ginko som Kinpei vant sig vid att gå på folkliga restauranger i Asakusa - redan längesedan nu - men på dagdrivartiden hade det också hänt att dansvännerna dragit med honom på smågatskyffen nere på stan där de drack och åt varmt småplock ur gryta, friterat fläsk och annat smått och gott till fram på småtimmarna och därför var han numera inte direkt emot att låta sig övertalas av Ginko efter bion att gå på en sådan restaurang som hade varuprover i entrén. Tvärt om hade han börjat finna nöje i att bekanta sig med den folkliga smaken."  Från sidan 11 i Mikrokosmos av Tokuda Shusei. (Ginko är förortsgeisha och Kinpei författare.) Fler smakebitar HÄR

En ny tid

Historiska media

Lilly Høy kommer till den lilla jylländska byn Thyregod som ung friskolelärare i början av 1900 - talet. Hon påbörjar en dagbok som sedan gör ett  uppehåll på ett par årtionden för att återkomma när hennes man, distriktsläkaren Vigand Bagge, ligger för döden. Hon sitter vid hans sjuksäng och ser att "kännetecknen drar sig tillbaka". Vigand är tjugo år äldre än Lilly och har gift sig med henne som en sorts räddningsaktion. Lilly beundrar och högaktar sin man, men så mycken kärlek eller kommunikation verkar det inte ha funnits dem emellan; "mellan oss har språket alltid varit smått". Vigand Bagge hade höga ideal och ställde stora krav på sig. Hans distrikt är omänskligt stort;  fjorton fattiga socknar, så det är långt ifrån alltid doktorn får betalt. När maken dör får Lilly ta itu med städning och flytt. Lilly har kanske stått i skuggan av sin man, men det betyder inte att hon inte kan agera på egen hand. Vigand Bagge har dessutom tänkt i förväg åt henne. Han har skrivit till prästen, begravningsentreprenören och banken och lämnat direktiv och han anvisar till och med  ett nytt boende. Lilly köper tillbaka den bil som mannen sålt (utan hennes vetskap) och köper sig ett körkort. Cykel har hon redan.  När Lilly städar hon hittar gamla skolfotografier och minns studietiden och förälskelsen i kurskamraten Ervin med vilken hon åkte skridskor en månskensnatt på sjungande is. Lilly har också haft en mycket kort relation med en man som inte var till äktenskap ledig. Då. Minnena varvas med flytt - och städbestyren. En ny tid är en utsökt roman som bör avnjutas långsamt. Eller varför inte ett par gånger på direkten? Språket är poetiskt och vackert. Ljus och dagrar växlar ständigt. Lilly, som ursprungligen kommer ifrån Fyn, har fäst sig vid det jylländska landskapet, den lilla staden Thyregod, som för inte längesedan varit hed, och de särpräglade människorna som befolkar samhället. Ida Jessen skildrar ofta relationerna mellan människor i små samhällen. Lilly framställs inkännande och ömsint. Hon växer och förändras genom romanen och en känner sig bekant med henne medan Vigand är och förblir en stor gåta. Han offrar sitt liv för patienterna men är på samma gång en hård och ogenomtränglig människa. Hade en velat möta en sådan läkare?  Lyckligtvis kommer det hösten 2018  en uppföljare till En ny tid på svenska. Doktor Bagges anagram heter den och här får vi möta Vigand Bagge själv.
Författaren, Ida Jessen,  är en av Danmarks finaste författare och medlem av Det danske akademi. Hon har skrivit både romaner, noveller och barnböcker och är också översättare. Ida Jessen har fått många litterära priser. För En ny tid har hon fått både Blixenpriset och DR:s romanpris.
Översättare: Ninni Holmqvist. Historiska media 2018.
Den vackra kongeniala illustrationen på omslaget kommer från tapeten Chrysanthemum av William Morris.

Däruppe är det tyst

Gerbrand Bakker är en fantastisk holländsk författare och trädgårdsmästare, född 1962. Två av hans romaner har kommit ut på svenska på Nilsson förlag och i översättning av Per Holmer. Omvägen har jag redan läst och var mycket förtjust. Nu har jag läst debutboken Däruppe är det tyst också. Gerbrand Bakker säger sig ha lärt sig att stryka ner genom att skriva texter till TV - serier. Och det finns inga onödiga ord i hans berättelser. Hans karaktärer är inga pratmakare utan snarare tystlåtna enstöringar. Helmer van Wonderen lär en känna genom det han gör. Helmer var bara 18 när hans tvillingbror Henk omkom i en bilolycka. Bilen framfördes av Henks flickvän Riet. Helmer känner sig decimerad utan brodern. Henk var sin fars son och förväntades ta över jordbruket. Helmer läser nederländsk språk - och litteraturvetenskap i Amsterdam, men beordras nu hem av fadern, som aldrig förstått sig på sonens studier. Helmer protesterar inte, men har definitivt ett horn i sidan till fadern, som nu är gammal och sängliggande och måste ha hjälp med allt. Helmer har burit upp fadern på ovanvåningen. Han möblerar om och målar om på bottenvåningen och blir som 57 - åring äntligen lite självständig. Riet tar plötsligt kontakt igen. Helmer har alltid undrat om det var honom eller Henk hon egentligen var intresserad av. Bakker beskriver landskapet och gården väldigt tydligt. Läsaren är där. Blåkråkan i trädet utanför faderns hus siar om död; de båda åsnorna ses ständigt vid varandras sida, hönsen, korna och de tjugo fåren kräver sin skötsel. Helmer ser till allt och alla. Men - hur blir det i fortsättningen? Ja, det kan en fundera över medan en otåligt väntar på nästa bok av Gerbrand Bakker.

Olikhetsutmaningen: frihet och förtryck

enligt O: "Idag är det Internationella kvinnodagen och veckans ordpar har inspirerats av det. Därmed inte sagt att dagens exempel ska handla om kvinnor. Orden frihet och förtryck är definitivt inga ord som bara kan kopplas till ett kön."

En ny serie, Vintage minis: Great minds, big ideas, little Books. Jag har Liberty av Virginia Woolf. Den innehåller utdrag ur Virginia Woolfs texter som har det gemensamt att de behandlar frihet. Det första jag slår upp är: "There is no gate, no lock, no bolt that you can set upon the freedeom of my mind."
Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye handlar om både frihet och förtryck: Tre starka kvinnoöden; från Afrika till Europa och tillbaks igen. En av dem har flytt från sin maktfullkomliga far och blivit jurist i Frankrike. När hon nu återvänder till Senegal möter hon en bruten man.

Vända hem av Yaa Gyasi. Två halvsystrar, Effia och Esi, som inte vet om varandras existens, får representera Guldkusten i Afrika respektive slaveriets amerikanska Södern. Effia stannar kvar och Esi säljs som slav och skeppas över Atlanten tillsammans med mängder andra människor under vidriga förhållanden.

Frihet är det ädlaste ting
Som sökas må all verlden kring,
Den frihet väl kan bära.
Vill du dig sjelfvan vara huld,
Du älske frihet mer än guld,
Ty frihet följer ära.
Ur Biskop Thomas frihetsvisa eller Engelbrektssången