Paul Eluard anslöt sig efter första världskriget till dadaisterna men i mitten på 20 -talet blev han en i gruppen surrealister som samlades runt André Breton.
Hans tre fruar kom att ha stor betydelse för hans diktning.
Jag är inte ensam finns i samlingen Smärtans huvudstad som kom ut 1975 på Coeckelberghs förlag i serien Tuppen på berget. Urval och tolkning: Pierre Zekeli
Jag är inte ensam
Lastad
Med lätta frukter till läpparna
Prydd
Med ett tusental blommor
Glänsande
I solens armar
Lycklig
Över en förtrogen fågel
Utom sig
Över en regndroppe
Vackrare
Än morgonhimlen
Trogen
Jag talar om en trädgård
Jag drömmer
Men jag älskar rätt.
Inlägg
honom minns jag inte
SvaraRadera