lördag 7 april 2012

Påskläsning, kort delrapport.

Det snöar!
Men det gör ingenting!
Jag är lost i Sydafrika.
Den är såååå bra, Agaat av Marlene van Niekerk f. 1954.

Jag associerade omedelbart till Stormens öga
av
Patrick White. Gammal dam tänker tillbaka.


Man följer Milla de Wet, 67, i spåren bakåt i tiden och lär sig på kuppen mycket om hur man sköter en gård, förbättrar jorden, slaktar får, reparerar hus och - först och sist - handskas med en vacker, ganska uppblåst men i själva verket okunnig och innehållslös man.
Milla de Wet sliter som ett djur med den stora gården, Grootmoedersdrift, som är hennes arvegods.
Millas skräckinjagande moder svävar som ett stort svart moln över verksamheten. I fjärran hägrar ett barn.
Och Agaat, ja hon är ju Agaat, den färgade tjänarinnan, som har både makt och inflytande och vet hur hon utnyttjar det.
Jag kommer att ta varje tillfälle i akt att läsa vidare.
Det kommer mera.

9 kommentarer:

  1. Verkar intressant, det var för länge sedan jag läste Patrick White, kall påsk...

    SvaraRadera
    Svar
    1. det är en evighet sedan jag läste White, men jag minns grundstämningen och den gamla damen. Ja, Hannele, iskall påsk

      Radera
  2. Det är en härlig långhelgsroman med så många bottnar. Hon är en skicklig författare och jag är såld på Sydafrika. Läser Deon Meyer nu och han angriper arvet från apartheid från ett annat håll. Sååååå bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, Anna, det är verkligen en långhelgsroman! nackdelen är att att man glömmer bort sina värdinneplikter allt som otast. men det kan inte hjälpas...

      Radera
  3. Vilken fin blogg du har - tack för kommentaren i MIN blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack, bokrikedom! vad glad jag blir!

      Radera
  4. Jag är också lost i Sydafrika läser och läser och vill inte att den ska ta slut. En sådan här bok vill man ha oftare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. nattens bibliotek: vill inte släppa, vill inte att den ska ta slut. precis så är det

      Radera