torsdag 12 april 2012

Snabbt och lätt med mycken känsla

Vanessa Diffenbaugh, själv fosterbarn, har skrivit en bok vars huvudperson, Victoria Jones, har vandrat mellan olika fosterfamiljer och ungdomshem för att så småningom vi 18 års ålder äntligen få ta hand om sig själv. Hon är ett taggigt och aggressivt maskrosbarn som skyr vänskap och kärlek och mår illa av fysisk beröring.
Blommor är räddningen - bokstavligen och bildligen.
Här finns intresset och viljan som fattas i alla andra sammanhang.
Victoria Jones sammanställer sitt eget blomsterkartotek med bilder och beskrivningar. Hon sitter på biblioteket och läser om blomsterspråket som var viktorianernas sätt att meddela sig på vad det gällde kärlek.
Victoria blir medhjälpare i en blomsteraffär och därmed kan hon hjälpligt försörja sig. Verksamheten växer samtidigt som hennes liv förändras smärtsamt och dramatiskt på det personliga planet.
I Blomsterspråket förekommer många mor - dotter - relationer - ibland rent ångestframkallande.
Detta är Vanessa Diffenbaughs debutroman. Den har sålt otroligt bra i många länder. Och jag tycker att det är en älskvärd och bitvis gripande bok; lätt- och snabbläst feel-good- roman, men inte helt utan någon sorts ärende.
Vanessa Diffenbaugh har skapat ett nätverk som har till syfte att stötta ungdomar i övergången mellan fosterhem och vuxenliv, Camellia Network.
Kamelia betyder på blomsterspråket "Mitt öde vilar i dina händer".
Victorias blomsterlexikon finns på slutet i boken.

Ett plus är miljön. Jag har läst med San Franciscokartan nära till hands.
Den här boken är lätt att angripa för den som gärna vill.
"Over-blown" och "eccentric" är två uttryck som används i The Independent.

Som ansvarsfull mormor har jag emellertid en annan invändning. Jag upprördes av att en kvinna torkar av en liten tvååring om mun och händer med en fuktig
disktrasa!!! Och det är verkligen en disktrasa! Den tas från torkstället!
Unbelievable!

9 kommentarer:

  1. Hahha, jag minns när min mor spottade på näsduken :)
    Och torkade mej..

    Vi fyra generationer kvinnor har bara roligt ihop...
    Far min skryter att vi fick växa som ogräs.

    SvaraRadera
  2. (ibland skulle man kunna tro att vi har samma bokhylla ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. men då kan jag ju fråga dig när jag inte hittar mina böcker! Jättefint, Hannele!

      Radera
    2. jag som trodde du skulle hjälpa mej att hitta....

      Radera
    3. tänk! när vi slår våra kloka mormorshuvuden ihop! ojojoj...

      Radera
  3. P.S.
    mina disktrasor är alltid rena...
    Men har ändå inte torkat någon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag tror dig, Hannele! men disktrasor i ansiktet på små barn! nä, hellre spotta på näsduken i så fall. det har nog alla varit med om...

      Radera