tisdag 28 december 2010

Bortbytingar









Jag såg en skakande dokumentär,
KAPTEN NEMOS BARN, i SVT 1 om nyfödda barn som förväxlats på sjukstugan i Bureå i början av 1940- talet. 1949 kom ett domstolsbeslut som fastställde att barnen skulle återgå till sina biologiska föräldrar.
PO Enquist har skrivit om detta i flera av sina romaner, speciellt i
Kapten Nemos bibliotek som kom ut 1991, den första boken på tretton år efter Musikanternas uttåg.
Åren däremellan använde POE till ett våldsamt supande.
Jag tror att det är bra att läsa
Ett annat liv, 2008, och Kapten Nemos bibliotek i anknytning till varandra.
De är mycket personliga båda två och kompletterar varandra.
När man läser Kapten Nemos bibliotek är det en fördel att känna till Jules Vernes böcker,
En världsomsegling under havet och Den hemlighetsfulla ön. Och Bibeln, förstås.
När Människosonen inte har tid med människorna och Gud har gömt sig är det Kapten Nemo som är de nödställdas vän.
Kapten Nemos bibliotek är en mörk, vacker och mycket smärtsam berättelse om två pojkar som förväxlats på BB och sedan på sitt sjunde år byts tillbaka. Eller åtminstone den ene.
Det blir inte bra för någon av de inblandade.
Romanen tilldrar sig i ett kallt landskap med blåvitt månsken, snö och is.
Människorna är karga, ordknappa och torrögda.
Religiositeten är mörk och sträng och innehåller endast lag och saknar evangelium.
Det mesta är synd och definitivt sextonåriga Eeva - Lisas graviditet.
PO Enquists språk är alltid vackert och han har en fantastisk förmåga att finna ord för subtila tillstånd och finmaskiga känslosträngar mellan människor.



4 kommentarer:

  1. Ack, det enda jag läst av POE är Magnetisörens femte vinter. Den var bra, men också äcklig och vältrade sig i läskigheter. Varför? Lite så där medvetet provocerande kroppsligt äckel som i Darling River, nästan. Ett pillande och karvande. Är det så i alla hans romaner, för då vill jag inte läsa mer?

    SvaraRadera
  2. Så intressant! Jag har läst flera romaner av POE och vältrande i läskigheter känner jag inte igen. Men jag har inte läst Magnetisörens femte vinter.
    Darling River stod jag inte riktigt ut med.

    SvaraRadera
  3. Nej, inte jag heller.
    Men vad bra, då ska jag ta mig tid att läsa mer POE. Nån gång...

    SvaraRadera