måndag 25 november 2019

Duggregnet

Den gode guden har tröttnat på människorna. Han tycker att de är så dåliga att han ville straffa dem och göra dem ännu sämre. Han ville att människorna skulle förgöra varandra. Men han kom inte på något riktigt bra sätt så han vände sig till djävulen och bad om råd. Djävulen var visserligen inget helgon, men han hade ibland goda idéer. Djävulen biter i sin svans; smickrad och fundersam. Så erinrar han sig att statistiken säger att de flesta brott begås på hösten när dagarna är mörka och himlen är grå och världen är svept i regn och dimma. Den gode guden vet nu vad han ska göra. Hädanefter ska det alltid duggregna. Molnen ska aldrig skingras och solen ska inte lysa mer. I början var i alla fall paraplymakarna och galoschtillverkarna nöjda, men deras leenden stelnade snart. "Människorna veta icke, vilken betydelse vackert väder har för dem, förrän de en tid har nödgats sakna det. De glada blev tungsinta. De tungsinta blev vansinniga och hängde sig i långa rader eller samlades för att hålla konventiklar. Snart arbetade man icke och nöden blev stor. Brotten tilltogo efter en svindlande skala, fängelserna överbefolkades, dårhusen räckte endast till för de kloka. De levandes antal avtog, och deras bostäder stodo övergivna. Man stadgade dödsstraff på självmord; ingenting hjälpte. " Förstörelsen fortskrider. Hundarna tjuter på torgen och i gränderna kan man se en gammal man halta omkring och samla själar. En kväll går han inte hem. Han går till himmelens port och till den gode gudens tron och föreslår en förändring...

Denna muntra historia är skriven av ingen mindre än Hjalmar Söderberg och står att läsa i Historietter. Den är fartfylld och rolig och jag tänker att jag ska läsa några flera historietter.

Duggregnet passar in på nr 26 Läs en novell där det regnar i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV

söndag 24 november 2019

En smakebit på søndag

"Jeppe Kørner, utredare vid Köpenhamnspolisen, stänkte vatten i ansiktet och tittade sig i spegeln på den kaklade väggen. I spegeln ovanför handfatet blev man konkav, i den andra egendomligt bred. Han glömde alltid bort vilken spegel som gjorde vad med en tills han stod och tvättade händerna. Idag hade han hamnat framför den konkava, som fick honom att se ut som ett Munchskri. Det passade honom bra. Han såg trött ut, och han visste att det inte enbart berodde på polisens lågenergilampor. Det löjliga, blekta håret gjorde inte saken bättre; han borde aldrig ha låtit sig övertalas av sin gode vän Johannes. Omväxling förhöjer, ha! Han borde kanske raka av alltihop. Då skulle han åtminstone se ut som en polis. Skilsmässodrabbad snut i livskris, som i böckerna. Klassiskt. Sedan kunde han skaffa sig en stampub och en snabb bil och bära smärtan som ett adelsmärke i pannan. Kanske se till att få ett tjusigt ärr  - efter ett knivsår på kinden - ett som matchade ärren i hans inre."

Från sidan 13 i Krokodilväktaren av Katrine Engberg

Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Inga spoilsers, tack! Fler smakebitar HÄR:

lördag 23 november 2019

Irene Holm

Irene Holm är titeln på en novell av den danske författaren Herman Bang (1857 - 1912). Irene Holm är dansös vid Kungliga Teater. En söndag efter gudstjänsten läser fjärdingsmannen upp ett brev ifrån henne vid mötesstenen utanför kyrkan. Irene Holm planerar att ge kurser i dans i gästgivaregården. Hon börjar med en liten grupp på sju barn. Dansösen beskrivs som "liten, tunnsliten, med ett fyrtioårigt småflicksansikte under en skinnbarett, med gamla näsdukar knutna omkring handlederna emot gikt." Hon ska bo i en liten vitkalkad kammare hos smeden; ett bord, en säng, en stol och ett bord med Thorvaldsens gipskristus och två grånade ljus på.  Fröken Holm sliter med sina elever och de är verkligen arbetsvilliga. Barnens föräldrar kommer och sitter längs väggarna och ser på. På kvällarna virkar Irene Holm för att utöka sina förtjänster. Hennes syster skriver från Köpenhamn och ber om pengar. I Berlingske läser Irene Holm om vad som händer på teatern och hon minns sin tid i balettsskolan då hon blivit förödmjukad av balettmästaren. Nu vill hennes danselever ha en avslutningsfest. Elevantalet har växt under tiden och de har övat flitigt. Man börjar med kadriljen. Fröken Holm var idel uppmuntrande nickar och halvhöga franska beteckningar. Sedan följer mauzurka och polonäs. Skolläraren håller tal för fröken Holm "konstens prästinna" och de nio muserna. Och så kommer herr organisten på att fröken Holm ska dansa ett solonummer. Fröken Holm dansar och dansar och drömmer sig bort. Därefter händer det som inte får hända.  - Dagen efter packar Fröken Holm sin champagnekorg och ger sig iväg till nästa by. Där väntar sex elever.  "Dit for hon - för att fortsätta det som man kallar livet."

Den här novellen passar in på nr 5. Läs en novell som översatts ifrån danskan i Ugglans och Bokens läsutmaning Läs en novell IV.

fredag 22 november 2019

Fem en fredag v. 47: Paulas frågor




Elisamatilda har fått hjälp av Paula med veckans Fem en fredag

1. Vad har du för mycket av?

Gamla kläder som jag inte kan skiljas ifrån.

2. Vad har du för lite av?

Böcker 

3. Vad har du lagom av?
Barn

4. Vad har du för dröm om framtiden?
Hälsa

5. Vad har du ångrat allra mest?

Att jag inte gjorde som jag tänkt. Av pur feghet.

torsdag 21 november 2019

Helgfrågan v. 47

Mias undrar i sin helgfråga v. 47 vad vi har för favorit bland julkokböcker.

Vinterns goda ting. Maten - Julen - Blommorna av Anna Bergenström och Fanny Bergenström. Mor och dotter - ett oslagbart par. De otroligt vackra bilderna är tagna av Nisse Peterson. Här finns allt en kan önska sig: En enkel jul; en grön jul; en traditionell jul. Sallader, drycker, godis. Recept på långjäst, danskt rågbröd, barley water, örtost, ingefärspäron och saffransmajonnäs.
Kapitlena om Vinterns växter, Kransar och binderier och klappar ifrån köket är också väldigt trevliga och användbara.


Bonusfråga: Brukar ni baka pepparkakor?
Svar: Ja. Men bara skurna franska. Inga pepparkakshus o. dyl.

onsdag 20 november 2019

Hustrun

Hustrun är en novell i novellsamlingen Kamelior och andra koreanska noveller av Kim Yu - jong. Han dog ung, endast tjugonio år gammal, och efterlämnade ett trettiotal noveller. Han skrev gärna om människor som bodde på landet i byar och deras egenheter. I Hustrun är det en skogshuggare som berättar om sitt äktenskapliga liv. Hans hustru är väldigt ful; hennes näsa liknar trynet på en gris. Men  en man tar ju inte en hustru för hennes skönhet. "En kvinna visar sig värdig genom sin roll som barnaföderska." Detvå makarna grälar ständigt och jämt och i byn har de blivit kända som ett problempar. Men mannen tycker att grälen fyller en funktion. De rent av håller samman äktenskapet. "Gräl kan ge en renande katarsiseffekt och spola bort gamla varbölder och emotionella avlagringar och ge plats åt nya. Man finner nöje i att slå sin hustru som ett sätt att bli av med en emotionell värk." När hustrun har fött en son blir hon uppstudsig. Hon vet att hon har stärkt sin ställning. När maken vill ha fler söner påpekar hon mycket riktigt att han inte kan försörja dem. Hustrun är den av de två som kan kläcka idéer. Det gör hon nu också och de förenas i planering och arbete. Men det vill sig inte riktigt. Och än värre blir det när maken upptäcker att hustrun sminkar sig och roar sig med en illa beryktad man. 
Det är en grym och hård berättelse om ett liv som innebär hårt arbete och mycket lite förtjänster. Trots gräl och misshandel förefaller mannen och hustrun att var överens på något plan. De är ganska jämnbördiga och de vet var de har varandra. Jag undrar hur kvinnans berättelse hade sett ut.

I Ugglan och Bokens läsutmaning Månadens språk 2019 
är språket för november koreanska. Så här passar novellen Hustrun

tisdag 19 november 2019

Tisdagstrion: Först i serien

Ugglan och boken har Först i serien som ämne i Tisdagstrion 

1. Flickan under jorden av Elly Griffiths. Det är den första delen i serien om den sympatiska rättsarkeologen Ruth Galloway. Hon bor ensligt i kanten av en våtmark i Norfolk med två katter, Sparky och Flint. Hon arbetar på universitetet och deltar i utgrävningar i närheten. I Flickan under jorden blir hon kontaktad av polisen som arbetar med ett fall med två försvunna flickor. Nu har de gjort ett mossfynd och ber Ruth om hjälp. Detta är hennes första möte med kriminalinspektör Harry Nelson. Allt som allt finns det tio delar i serien. 

2. Norska Maja Lunde har skrivit två klimatromaner. Det ska bli en kvartett har hon utlovat. Den första och den bästa hittills är Binas historia. Nummer två heter Blå. Den är bra den också, men Binas historia tar priset. Boken har tre delar; en del utspelar sig på 1800 -talet; en på 1900 - talet och en 2098.
1800 – och 1900 – talen har män som huvudpersoner. 2098 är protagonisten en kinesisk kvinna som lever i en totalitär stat som tagit hennes barn. Hon irrar omkring i ett övergivet och skräpigt Beijing. 

3. En engelsk gentleman är den mesiga svenska titeln på första delen av en romantrilogi av Jane Gardam. Old Filth är den engelska titeln; Filth = failed in London, try Hongkong. Det var vad sir Edward Feathers gjorde och han blev en mycket uppburen domare; en legend redan i livstid. Även som gammal såg han dessutom bra ut.