En smakebit på søndag v.34

"Efter morgonmötet lämnade jag redaktionshuset och traskade till biblioteket där jag satt en timme och letade i Mediearkive. Jag hittade 47 tidningsartiklar, digitaliserade från 1995 ända fram till idag. Samtliga berörde på ett eller annat sätt yxmorden i Storlien, men jag skrev ut texterna utan att läsa dem. Ville inte påverkas av gammal skåpmat. I de stora dragen fanns fallet för alltid inpräntat i min skalle. Bibliotekarien frågade om jag ville köpa en plastficka till utskrifterna vilket jag tackade ja till. Tio kronor. Hutlöst! Inflationen hade uppenbarligen även nått platsen, som redan spöade guldpriset i det här landet." 

Ur Skinn av Sara Strömberg. Fler smakebitar HÄR

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger adminstrerar söndagens bokutmaning En smakebit på søndag v. 34. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

Veckans mening v. 34 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här om sin lördagsutmaning: Veckans mening. "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på."

Min Veckans mening v. 34 kommer från min almacka för 2024 och Vanessa Redgrave:

"Idealkvinnan finns lika lite som  idealmannen, fast lite oftare."

Fem en fredag v. 34 2024: Hemma bäst

elisamatilda: Fem en fredag v. 34: Hemma bäst

1. På hur många ställen har du bott? 9 ställen. Nej 10!
   
2. Vad är det bästa och sämsta med där du bor? Närheten till järnvägsstation och skog
   
3. Var skulle du vilja ha ett andra hem? Någonstans i nordvästra hörnet av Blekinge. Och husen i Japan är billiga just nu.
   
4. Hur vill du inte bo? I lägenhet i höghus. Tror jag. Har aldrig prövat. Hemma blir väl antagligen där jag sätter ner mina bokhyllor
   
5. Vilken förändring vill du göra hemma? Nytt tak.

Veckans helgfråga v. 34 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 34: Vad är det bästa du har läst i sommar?.

Då vill jag passa på att tipsa om en bok som jag fick i händerna och som inte alls var inplanerad men som inte lät sig avvisas och den hamnade prompt bland det bästa jag läst i sommar. Jag talar om Älskade Ester av Kent Lundholm. Det är en roman, men Ester Nilsson Duva är en högst levande verklig person om än "nalta eljest". Hon föds sent i sina föräldrars liv och har navelsträngen runt halsen vilket resulterar i att hon hela livet dras med en långsamhet i tal och rörelser. "Hä jer väl ingen sjukdom å va långsam", sa Ester själv. Hennes klara förstånd är det inget fel på. Gustav Nilsson, Esters far, hade hoppats på en pojke, men ganska snart accepterar han den lilla underliga flickan som hasar fram bakom honom vart han går. Familjen flyttar till ett stenigt arrende, Nyåker,  på MoDo:s marker långt bortom all ära och redlighet. Familjen sliter hårt och naturligtvis får Ester tidigt hjälpa till. Skolgången blir det inte mycket med, men Ester lär sig läsa och skriva på egen hand. Båda föräldrarna är illitterata. Hon förstår att göra sig god vän med män med makt och inflytande. Fyra kyrkoherdar som var hennes vänner överlever hon och ett par läkare. Hon sysselsätter sig framför allt med att bjuda in sig till olika begravningar och bröllop i Lycksele och snart blir hon en självklar gäst vid alla möjliga tillställningar. "Då jer ja å bjudd!" ropar Ester. Tårta är det bästa hon vet. Naturligtvis möter hon människor som hånar henne och skrattar åt henne där hon går i sina underliga huvudbonader och sina alltför stora skor som hon har flera par strumpor i för att inte frysa. Familjen stöter också på myndighetspersoner som inte har mycken medkänsla med dem och har de det när de kommer så lyckas ofta Gustav Nilsson reta upp dem med sina fientliga uttalanden. Mor Kristina och Ester får gjuta olja på vågorna. Gustav och Kristina hinner i varje fall ha några goda år på ålderdomshemmet dit de fått flytta alla tre efter att nära nog ha svultit ihjäl. Författaren har lagt ner ett otroligt arbete på att skaffa fram fakta om Ester och hennes liv. Han redovisar noggrant vilka människor som inte förekommit i verkligheten men som har verkliga modeller. De flesta personerna i boken går under sina verkliga namn. Han har intervjuat människor, läst i sockenarkiv och i Fattigvårdens handlingar. En gång har han träffat Ester själv och då fick han köpa två liter mjölk åt henne på Konsum. Kent Lundholm får en att känna lika varmt för Ester som han själv gör. Älskade Ester är en bit svensk 1900 - talshistoria; det är en stadshistoria och en skildring av hur samhället behandlat sina fattigaste och mest utsatta. Ester Nilsson dog på Lycksele lasarett 1985, 89 år gammal. 

Titel: Älskade Ester

Författare: Kent Lundholm

Förlag: Ord & visor förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 579

Veckans kulturfråga v. 34 2024

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 34: Vilka debutanter har imponerat särskilt mycket på dig?

En debutant som imponerade kolossalt mycket på mig var Korparna av Tomas Bannerhed. En annan var En debutants dagbok av Wera von Essen. Andrew Waldens Jävlar karlar var ingen dum debut heller. Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén var jag oerhört imponerad av. Den borde användas läsas av många. Territoriella anspråk av Frans Wachmeister var en origeinell romandebut. Två debutanter som jag tänker läsa är Med bergens andetag av Therese Widenfjord och Sista kapitlet av Kim Andrea Brofeldt. Sista kapitlet handlar om Sarah som arbetar på ett äldreboende. Med bergens andetag Att läsa Med bergens andetag är som att följa med Nick och Ellie på en resa, båda fysiskt och bildligt. För båda visar det sig att de måste resa bort, för att kunna komma hem

Systrarna

Jonas Hassen Khemiris senaste roman, Systrarna, är en tegelsten på 720  sidor med långa slingrande lättlästa meningar, roliga formuleringar,  träffsäkra iakttagelser, småelaka beskrivningar av utseenden, livfulla miljöbeskrivningar - allt detta gör att läsaren känner sig vara med i berättelsen som om någon satt och berättade för en. Det handlar om två svensk - tunisiska familjer och deras historia. De tre systrarna Mikkola är Ina, Evelyn och Anastasia. De har bott i närheten av Khemiris familj med tre söner på Drakenbergsgatan på Södermalm under en tid ända tills de plötsligt försvinner. Senare stöter de på varandra från tid till annan på fester, utbildningar och resor. Alla hamnar de i USA. JHK efter lång väntan på ett författarstipendium för att skriva boken. Författaren har lagt olika delar av sig själv i de tre systrarna. Ina är äldst av  systrarna; författaren/berättaren/ JHK äldst av de tre bröderna. Evelyn speglar människorna omkring sig men var finns hennes sanna jag. När hon kommer ur sitt sammanhang lossnar det för henne. Det känner JHK igen. I båda familjerna är det mammorna som utgör ryggraden. I författarens familj blir föräldrarnas skilsmässa ett trauma. Fadern ägnar sig sedan aktivt åt att undvika att betala underhåll till exfrun och barnen. Relationen till fadern är probldematisk. Ganska tidigt anar barnen att det finns hemligheter och någon sorts samband mellan familjerna. Någon gång finns det avsnitt jag skulle kunna leva utan, bl. a. ett bröllop som visserligen är som en film av Emir Kusturica, men som jag inte förstår meningen med. Romanen - för det är en roman poängterar JHK - är indelad i sju böcker med början år 2000 och slut 2035. Första året omfattar ett år; 2035 en minut. Tiden krymper. En inser att författaren arbetat mycket och länge med den här romanen. I det stora hela en sympatisk roman  av en mycket sympatisk författare om än inte hans bästa. Den hade dock varit värd ett snyggare omslag enligt min mening.

Titel: Systrarna

Författare: Jonas Hassen Khemiri

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2024

Antal sidor: 721

En smakebit på søndag v. 33 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger adminstrerar söndgens bokutmaning En smakebit på søndag v. 33. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi juat läser. Utan spoilers, förstås.

"Föregående vinter hade Gustav ytterligare en av de många historier  som handlade om Lyckseles starkaste man, prosten Frykholm. När han kom hem berättade han den för Kristina och Ester. Far hade legat i timmerkojan och vilat efter dagens arbete, däst och bukstinn efter att ha tuggat i sig fem kolbullar. Då hade en av huggarna, en karl från Knaften, berättat om Frykholms kraftprov som utspelat sig så nyligen som sommaren 1905.  Skogshuggaren från Knaften hade fått höra denna historia av svågern, som var en trovärdig karl, och han i sin tur hade fått höra av självaste Trumfen, som berättade historien inför ett femtiotal personer nere i Hamn. Trumfen var en kraftkarl och storskrävlare, en riktig pratakus. Det kom folk som till en teater för att höra den där Trumfen berätta om Frykholm."

Fler smakebitar HÄR