En smakebit på søndg v. 24 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. 

" Allt fick plats i bilen, men jag fyllde både bgageutrymmet och baksätet. Det förvånade mig att det gått så fort att samla ihop allt som var mitt, att befria huset från varje spår av min närvaro, av det som kommit att bli ett kapitel i mitt liv. Det enda som jag inte fått med var vävstolen. Det gick inte att plocka ner väven och demontera den på egen hand, och i vilket fall som helst skulle den inte gå in i en så här liten bil. När jag burit ut de sista sakerna låste jag och hängde husnyckeln på kroken under taket i vedboden."

Ur Vikarien av David Norlin

Fer smakebitar: HÄR

Veckans mening v. 24 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på! Och länka i kommentarsfältet!"

Min mening v. 24 kommer från Vikarien av David Norlin

"Hur många år jag än tillbringade med dem skulle jag förbli en gäst."

Fem en fredag v. 24 2024: Förbrukad

elisamatilda: Fem en fredag v. 24: Förbrukad 

1. 

   När senast kändes det som om du blivit överkörd? När jag jagat ogräs i rabatten lite för länge och ländryggen protesterade. Ihållande
2. Vad i ditt hem saknar batterier? Ficklampan
   
3. Vad är inne på sluttampen inför att bytas ut? Kylskåpet (fruktar jag)
   
4. Hur ofta byter du ut din tandborste? Jag byter huvudet på eltandborsten vid behov.
   
5. Vilken förbrukningsvara använder du mest under en månad?Toalettpapper

Helgfrågan v. 24 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 24: Vilka höstböcker ser du särskilt fram emot? 

Vecka 26 kommer Junko Takases tredje roman Hoppas att det smakar bra  ut på svenska. De två tidigare är inte översatta. Romanen handlar om japanskt arbetsliv och har väckt stor uppståndelse i Japan och dessutom belönats med Akutagawapriset, Japans finaste litteraturpris. 

I oktober ska Elsa och Natanael Beskow. En kärlekshistoria komma ut Den är skriven av Annika Persson. När de båda möttes 1893 var de under utbildning. Han var den som blev mest känd då men är numera ganska bortglömd. Hustrun stod i skuggan då men är den som fortfarande är aktuell nu genom sina bilderböcker. Jag minns hur det beskrevs i Solägget. Fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst hur Elsa Beskow satt vid matbordet och ritade omgiven av alla barnen.

Eftersom jag tyckte mycket om Slutet blir vår början av Chris Whitaker ser jag fram emot att läsa Mörkrets alla färger som kommer ut i september.

Kulturbarn

Åsa Beckmans bok om fadern Erik Beckman har titeln Kulturbarn. Undertitel: Att växa upp i skuggan av en författare. Fadern var stor, två meter lång, kompetent och mycket ömtålig. Åsa, som är äldsta dottern, lär sig tidigt att läsa av honom.Är han på dåligt humör kan hon tala honom ur nedslagenheten. Erik Beckman är mycket beroende av att någon i hans psykologiska närmiljö frågar hur arbetet gått idag? Eva är oändligt angelägen om att vara honom till lags. Erik Beckman har en grandios självbild. Allt kretsar kring honom. Liksom allt kretsade runt Thomas Mann i den familjen. Katia Mann ägnade sitt liv åt att serva honom. Alla sex barnen tävlade om hans gunst. Slas (Stig Claesson) levde sitt eget behagliga liv vid sidan av familjen. Han var god vän med författaren Pär Rådström och när denne dog blev hans son, Niklas Rådström, i sin tur oerhört fäst vid Slas och skrev en bok om honom. Nils Claesson skriver i sin fadersbok, Blåbärsmaskinen, om en man som i hemmet fungerade på ett helt annat sätt än i offentligheten. Kerstin Thorvalls son, Hans Falk, skrev boken Uppväxt för att ge en annan bild av sig själv än den som modern gett upphov till. Felicia Feldt gör upp med sin mamma, Anna Wahlgren, i boken Felicia försvann. Några exempel på författarbarn som levt "materialliv" åt sin författande föräldrar och som sedan protesterat. Åsa Beckman säger att hennes far inte var en författare för folk i allmänhet. Han var modernist och författarnas författare. Hon intar en mycket beskyddande hållning gentemot sin far. Modern är tandsköterska och den som sköter vardagen. Det är hon som släpar på de tunga kassarna men alla räknade med att hon reder sig. Det var aldrig synd om henne. Äktenskapet kunde varit bättre men båda makarna sig tröstade vid sidan av. Erik Beckman uppvaktades flitigt av Kristina Lugn - helt öppet och var nog en kvinnornas man över huvud taget. Jag har både läst och lyssnat på boken. Åsa Beckman läste själv. Kulturbarn är välformulerad och välskriven. Och det är säkert något speciellt att leva "materialliv" men för övrigt skiljer sig inte författarfamiljerna så mycket från helt vanliga familjer, tänker jag. Pappa är solitären; mamma vardagen. Och barnen ska leva upp till förväntningar, Eva Beckman läste väldigt bra. Erik Beckman prenumererade hela livet på 91:an. Det håller jag honom räkningen för.

Titel: Kulturbarn. Att växa upp i skuggan av en författare

Författare: Åsa Beckman

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2024

Antal sidor: 254

Veckans kulturfråga v. 24 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 24: Vilka böcker om skolavslutningar och sommarlov ger dig sommarkänsla?

Sommarleken av Ellen Mattsson är en suggestiv berättelse från Bohuslän på 70 - talet. Det handlar om segling, sommarlov och tonårsliv, om längtan efter att få höra till och beundran som övergår i besatthet. Sandra tillbringar sommaren med sin farmor i henne gamla hus tillsammans med tre andra barn. I Bara en mor av Ivar Lo - Johansson finns en skolavslutning där Rya - Rya går med sina båda barn Anna och Stig till skolan där det doftar av konvaljer. Fröken håller förhör med barnen och Rya - Rya hade inte behövt vara nervös. Båda barnen svarar klart och tydligt på frökens frågor. Årsexamen i Ruskaby skola för 50 år sedan av Walter Stenström kom ut 1923. Det är en pjäs som spelats väldigt mycket av såväl barn- som pensionärsgrupper genom åren. En sång som under några år hördes nästan till leda är Mitt sommarlov med Anita Hegerland. Nu tycker jag att den är ganska söt.

Tisdagstrion v. 24 2024: Tre böcker i samma typ av miljö

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 24: Tre böcker i samma typ av miljö.

Miljön behöver jag inte tänka länge på: Det blir Tokyo. Och när jag i efterhand ser på mina val ser jag att  alla tre handlar om människor som sysslar med ord och språk på olika sätt.

1. Alla nattens älskare av Mieko Kawakami håller jag just på att läsa. Den tilldrar sig i Tokyo och handlar om den 34- åriga frilansande korrekturläsaren, Fuyuko Irie, som vi såg mobbas i smakebiten från i söndags. Hon har alltså blivit frilansare men hennes sociala liv har inte precis blivit bättre. Hon ser sig i spegeln och tänker:bedrövlig. 

2. Territoriella anspråk av Frans Wachtmeister. Protagonisten i romanen är översättaren Hans, som arbetar på det största konstmuséet i Tokyo. Han är inte speciellt entusiastisk över sitt arbete där han nu har så många tekniska hjälpmedel att tillgå att arbetet inte längre kräver så mycket. Han är duktig på japanska men lärprocessen har avstannat. Han får i uppdrag av sin chef att hämta en tysk forskare på flygplatsen Narita. Han blir mycket förtörnad när han inte får ta firmabilen utan måste använda sig av tunnelbana.

3. Twinkle, twinkle av Kaori Ekuni är en mycket speciell roman av en författare jag gärna skulle läsa mera av. När vi först möter det unga paret Shoko och Matsuki har de varit gifta i tio dagar. De delar en liten lägenhet med den lila mannen på en akvarellmålning av Cezanne och en jättepalmlilja som de fått av Mutsukis vän och älskare, Kon, i bröllopsgåva. Shoko sjunger för den lila mannen och är noga med att jättepalmliljan får socker i sitt te. Mutsuki är läkare och homosexuell. Shoko är översättare.