Selfie v. 22 2024: Sömn

Klimakteriehäxan: Selfie v. 22: Sömn

1. Pyjamas, nattlinne eller naken? Pyjamas. Om jag försöker mig på ett nattlinne sitter det som ett strypkoppel runt halsen på mig på morgonen.

2. Lämplig temperatur i sovrummet för att du ska sova gott? Svalt

3. Hur mörkt ska du ha det? Så mörkt som möjligt. Och tyst.

4. Hur många kuddar har du i din säng? Tre. Två med olika fasthet och en pöl

5. Hur många timmar sover du per natt, ungefär? Skulle säkert behöva sova minst 8 timmar, men det blir nog ungefär hälften.

6. Sover du i ett sträck eller vaknar du och somnar sedan om? Vaknar flera gånger varje natt. Somnar om för det mesta

7. Drömmer du? Inte så sällan. Alltid obehagligt på något sätt. Och vaknar med en kvardröjande känsla av obehag. Natten är inte min bästa tid på dygnet.

En smakebit på søndag v. 21 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 21 kommer ifrån Hyper av Agri Ismail.

"Deutsche Bank slutade höra av sig efter ett sista lätt avfärdande mejl ("Vi hör av oss så snart vi kan."), och efter några dagar kunde inte M:s kolleger fortsätta låtsas som om de inte märkt att M ägnade sina arbetsdagar åt att stirra på Outlook - ikonen. Det var ett självdestruktivt beteende, och både Jane och Naveen hoppades att de kunde få honom att sluta. "Okej, jag går nu, säg till om du lyckas med att nå nirvana eller vad det nu är du försöker åstadkomma", sa Jane när hon lämnade kontoret medan Naveen delade med sig av olika ordspråk på hindi. "Det rykte som du förlorat på en betelnöt kommer inte tillbaka även om du donerar en elefant", sa han försiktigt.  - "Naveen. Vad fan är en betelnöt?" - "Det är något man tuggar i Indien. Man gör pan masala av det. Som tobak."                                   Fler smakebitar HÄR.

Veckans mening v. 21 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här: Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Häng på! Och länka i kommentarsfältet!

" Det dröjde inte länge innan investmentbanker i hela City of London packade ihop och flyttade så nära London Stock Exchange som deras balansräkningar tillät, vilket frigjorde värdefull egendom i det som dittills varit kapitalets hjärta." 

Ur  Hyper av Agri Ismail

Arnold

Medan jag läste om Honorine Hermelin och de andra kvinnorna på Fogelstad stötte jag på Emilia Fogelklou också. Hon var där och föreläste och medverkade i tidskriften Tidevarvet. Emilia Fogelklou var teolog och översättare och höll föreläsningar i psykologi. Hon var mycket god vän med Elin Wägner och Klara Johansson, 1875 - 1948, litteraturkritiker och essäist. I min bokhylla står sedan länge Emilia Fogelklous roman Arnold från 1944. Nu var det äntligen alldeles rätt tid för den. Den kom i ny upplaga 2009 och då är den placerad bland biografierna vilket är helt rätt. Den handlar om Emilia Fogelklous man, Arnold Norlind, 1883 - 1929, docent i geografi och Danteöversättare. Han  skickade sina översättningar till EF och bad henne läsa. Jag blev lite förvånad över att den blyge tillbakadragne mannen utser en vilt främmande människa till sin läsare. Och i följebrevet använder han skrivningen "Du skall.." Åren går. Båda arbetar, forskar, föreläser, reser och skriver. Utöver allt detta skriver de dagbok och brev. En gång sammanstrålar de i Berlin och har några väldigt roliga dagar där. De är som två stora barn och funderar på att fortsätta till Italien i stället för att åka hem till sina respektive arbeten. Det är ingen omtumlande förälskelse från någondera hållet. Arnold Norlind har identitetsproblem. "Min kropp är man min själ är kvinna", skriver han. Men han har haft ett par förhållanden och är en gång nära att gifta sig med Flora som han vandrat i bergen med, men backar ur i sista minuten. Typiskt nog fortsätter flickan han sviker att vara hans vän och är glad över att ha honom som sin vän. Arnold Norlind var inte passionerad men innerlig. Han var en genuint god människa som aldrig framhävde sig själv; en ljusgestalt. Erik Hjalmar Linder säger om honom "...här talar en själ som i renhet och okuvlighet liknar en låga." Jag kom under läsningen att tänka på Idioten av Dostojevskij. Emilia Fogelklou och Arnold Norlind gifter sig1922 . Emilia är 44 år, fem år äldre än Arnold, men båda drömmer om barn. Även sedan Arnold fått veta att han har tuberkulos i strupen. Han får ett år på sig att leva. Men det blir sju. Och de båda makarna blir mästare på att leva i ögonblicket. Arnold arbetar mycket hårt. Han tror på viljans kraft. Vill man inte bli sjuk så blir man inte sjuk. Men när de ska flytta in i sitt lilla nötskal till hus i Jakobsberg överanstränger han sig med att bära alla bokkartonger som måste pulas in i huset. Redan som barn blev han vegetarian sedan ha sett hur familjen åt upp hans lekkamrat, ett litet lamm. Nu magrar han kolossalt men har förvånansvärt god kondition. Han gillar att röra på sig och trampar på jorden med lätta fötter; liksom tyngdlös. Emilia och Arnold känner sig fria i varandras närhet. Båda är mystiker och forskare. Under långa tider får inte Arnold säga något. Men han kan säga "Vov" utan att anstränga halsen, så det gör han. Emilia läser högt för honom. Mycken kommunikation är ordlös. Arnold känner på sig när Emilia är orolig och sorgsen om natten och plötsligt sitter han där vid hennes sängkant. När han blivit i stort sett helt sängbunden skriver han  det han kallar sitt "andliga testamente". Det lilla häftet fick titeln Från min veranda: meditationer. Senaste upplagan kom 2020. I min bokhylla finns också Emilia Fogelklou, människan och gärningen - en biografi skriven av Malin Bergman Andrews. Nu har jag umgåtts med det här överjordiska paret så länge att jag kommer att sakna dem. Nu ska jag läsa lite till i Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutson där Emilia Fogelklou fått ett kapitel. Men -  vad läser jag sedan?

Fem en fredag v. 21 2024: Överskott

elisamatilda: Fem en fredag v. 21: Överskott

1. Vad har du haft för mycket av i livet på sistone? Tandläkare
   
2. Vad var droppen som senast fick bägaren att rinna över? Jimmie
   
3. Hur hanterar du en stressad känsla? Andas
   
4. Vad går på sparlåga just nu? Motionen
   
5. Hur tar du hand om dig själv? Gör saker jag tycker är roligt

Helgfrågan v. 21 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 21: Det är Mors dag på söndag. Vilken bok skulle du ge din mamma?

Jag tror faktiskt att jag skulle ge henne Ebba Witt - Brattströms bok om Harry och Moa Martinson, Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd : författarparet Moa och Harry Martinson. Jag vet att hon läst både Moa och Harry Martinson. Om du klickar på titeln får du veta vad jag tyckte om boken.

Jag måste gå rätt in i elden

Kerstin Norborg har skrivit en liten pärla till roman med titeln Jag måste gå rätt in i elden. En roman om Honorine. Den har hon haft liggande i datorn länge eftersom hon tyckte att det inte gick att skriva om en kvinna med så stark integritet som Honorine Hermelin, rektor för Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad under trettio år. Hon var en av de ledande gestalterna i Fogelstadsgruppen. Den som kläckte idén och stod för fiolerna var Elisabeth Tamm. Läkaren Ada Nilsson var en annan central figur, en sorts modersgestalt för den tidigt moderlösa Honorine. Nu sitter Honorine Hermelin - Grønbech på Blomsterfondens äldreboende i Älvsjö och tänker tillbaka på sitt liv. Var gjorde hon avtryck? Uppväxten på Ulfåsa vid Bolmen, lärargärningen, översättningarna särskilt de av danske professorn Vilhelm Grønbechs religionshistoriska skrifter. Hon var väl insatt i hans tänkevärld när de så småningom träffades. Tycke uppstod och de gifte sig 1947 när han var 75 och hon i 60- årsåldern.Tio månader senare dör maken och efter en tid flyttar Honorine tillbaka till Fogelstad. Honorine är den tjusigaste av Fogelstaddamerna. Lång, mörk, mager och med stora ögon. Hon är fullt medveten om att hennes liv lider mot sitt slut. Hon märker att hon tappar minnet och blandar ihop personalen. Och hon är yr. Honorine Hermelin har bokat plats åt sin aska i Elisabeth Tamms grav. Jag är väldigt förtjust i den här sortens böcker som skissar konturerna av någon och låter läsaren fylla i efter bästa förmåga och dessutom genererar vidare efterforskning.  Ulrika Knutsons bok Kvinnor på gränsen till genombrott känns som en naturlig fortsättning på Kerstin Norborgs roman.