Veckans kulturfråga v. 43 2023

enligt O: Kulturfrågan v. 43: Vilka är de bästa svenska böcker du läst i år? Kommentera gärna nomineringarna till Augustpriset.

Jag har läst några bra svenska böcker till exempel Jävla karlar av Andrev Walden, men den har jag inte skrivit om ännu. Ingvar Carlsson, I sällskap med döden är en liten fin bok som jag inte heller skrivit om ännu. Den borde varit med bland de nominerade i fackboksklassen. Mjölkat av Sanna Samuelsson tyckte jag mycket om. Den borde också varit nominerad. Arvejord av Maria Turtschaninoff tyckte jag mycket om. Den tilldrar sig i Österbotten och handlar om rötter och tillhörighet. Läst men ej skrivit om. Den kom ut i augusti 2022. Spindelbjörken av Per Hansson kände jag inte alls till men blev väldigt nyfiken på, så den reserverade jag omedelbart på biblioteket. Väldigt vackra färger på omslaget.

Tisdagstrion v. 43 2023: Franska favoriter

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 43: Franska favoriter

1. Pierre Magnan är jag väldigt förtjust i och har läst både en och två gånger. Särskilt förtjust är jag i hans landskap i Provence i skuggan av Lurebergen. Både Magnan och författaren Jean Giono är födda i Manosque och skildrar människorna i småbyarna i sina hemtrakter. Magnan har skrivit en rad mycket spännande deckare, som till exempel Skuggspel, där ett rasslande blåregn förebådar mördarens ankomst. Han har också skrivit den självbiografiska Kyndelälskaren.

2. George Sand eller Aurore Dupin som hon egentligen hette var en tuff kvinna Hon var en tidig feminist som levde sitt liv som en sådan även om hon inte var någon teoretiker. I En vinter på Mallorca beskriver hon det eländiga liv familjen levde på Mallorca dit de kommit för att bättra på Chopins klena lungor. Hon gick klädd i manskläder och ådrog sig lokalbefolkningens ogillande. Stackars Chopinsky, som hon kallade honom, lyckades trots allt skriva underbar musik under den här tiden. George Sand skrev också romaner.

3. Marie NDiaye kommer förr eller senare att få Nobelpriset i litteratur. Tror jag. Det tror hon själv också. Ladivine är en drabbande roman som handlar om invandrarkvinnan från Nordafrika, Ladivine Salle, som är städerska och har en dotter, Malinka, som inte fort nog kan komma ifrån sin mor. Hon skäms över henne och det dröjer länge innan hennes barn får veta att de har en mormor.

Boktriss v. 43 2023: Bokstaven T

Mias bokhörna: Boktriss v. 43: Bokstaven T

Författare: Shusei Tokuda, Förklädd. I den här romanen skildrar författaren sitt treåriga förhållande med den unga Junko Yamada som till varje pris vill bli författare. Hennes stora förebild är franska Colette. I romanen, som Tokuda skriver tio år senare, kallas hon Yoko och den äldre, framgångsrike författaren Yozo. Hon har ett havererat äktenskap bakom sig och tre barn som hon lämnat bort.

Titel: Tritonus av Kjell Westö. En glad överraskning eftersom jag vanligtvis inte är så förtjust i Westö. Att jag gillar Tritonus beror troligen på att jag lyssnar på den och får då med en del av all musik som det talas om i boken. Jag både lyssnar och läser. Och det finns låtlistor till boken vilken är ett mervärde i sig. Musiken betyder mycket för Kjell Westö och han är mån om att få in en musikalisk rytm i det han skriver också. Den världsberömde dirigenten Thomas Brander, 58, har byggt sig ett fantastiskt chateau, Casa Tritonus, dit han ska kunna dra sig tillbaka från offentligheten.Vänskap, djur och natur skildras fint i boken. Och musik, förstås.

Något på bokstaven T på omslaget: Långsamhetens nej av Thomas Nydahl men ett träd på omslaget och på förlaget Tusculum. TN är författare och frilansjournalist. Han avskyr komsumtionssamhället och älskar fado. Han har varit chefredaktör för Studiekamraten som numera heter Ariel. TN cyklar omkring på gatorna i Kristianstad och tänker.

En smakebit på søndag v. 42 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i utmaningen En smakebit på söndag. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser utan att för den skulle spoila något. Min Smakebit på søndag v. 42 kommer från Årets bok 2023 Folk som sår i snö av Tina Harnesk.

" Mitt i den svartaste vargavinter fick den gamla damen sin dom. I ett rum med simmigt färgsatt konst hade hon konsekvent vägrat möta den kvinnliga läkaens blick. Förmodligen var dessa gräsliga landskapsvyer speciellt utvalda för att rama in precis sådana här samtal, tänkte Máriddja cyniskt. Doktor Skruvlenius väntade på hennes reaktion och kisade milt  med ett medlidsamt uttryck över de svagt grönskimrande ögonbrynen. Faktiskt såg brynen lite sjösjuka ut både till färg och form, där de satt uppflugna över hennes glasögon, som bakfulla larver. Eller ödlor , möjligen. Kvicka och kalorifattiga småödlor som pilade över pannan, när doktorn med långsam och väl inövat deltagande talade till henne."

Veckans mening v.42 2023

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder varandra på en mening som av den ena eller andra anledningen fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 42 kommer från En vår av is och eld av Sirpa Kähkönen.

"Man reder sig på ett eller annat sätt när man måste."

Fem en fredag v. 42 2023: Egenskaper

   elisa matilda: Fem en fredag v. 42: Egenskaper

1. Vad är du för kort för att göra? Lägga upp resväskor på bagagehyllan
   
2. Vad är du för envis för att göra? Köpa kokt julskinka. Jag bakar min egen julskinka i stekpåse i ugn och den är verkligen min egen. Övriga familjen äter inte kött
   
3. Vad är du för rädd för att göra? Allt möjligt. Vistas i folkmassor, t. ex.
   
4. Vad är du för lat för att göra? Allt möjligt. Diska t. ex. Maken diskar
   
5. Vad är du för ung för att göra? Dö
   

Mjölkat

Mjölkat av Sanna Samuelsson liknar inget annat jag läst. (Mjölkat tycks vara detsamma som mjölkningen.) Författaren Sanne Samuelsson är född 1987 och är kritiker på GP. Mjölkat är hennes första roman. Den beskriver slutet av en epok i Sveriges historia; ett sorgligt farväl till bondesamhället. Ellen, huvudkaraktär i romanen, bor och arbetar i staden. Nu ska hon ha semester och får liv i sin lilla lila Alfa Romei som hon köpt på Blocket och far iväg  till den gård där hon växt upp. Hon minns hur hon försökte vara osynlig på bussen till skolan och för allt i världen inte lukta ladugård. Villabarnen hittar mycket att reta bondbarnen för.  Ellens föräldrar har nu sålt gården till Jonas och Jenny som endast använder sig av boningshuset under semestertid. Ellen tycker sig ha en viss rätt till huset och flyttar in i sitt gamla rum. Hon minns föräldrarnas slit med gården. Hon minns korna framför allt och kalvarna; hur de luktade och lät. Modern kunde mjölka för hand och hon hanterade även de moderna mjölkmaskinerna. Hon minns den gradvisa nedmonteringen av lantbruket och hur korna såldes till underpris eftersom fadern inte kunde förmå sig till att skicka dem till slakt. En gård som inte producerar något är en kyrkogård. En gård utan djur är ett museum. Nutid varvas med dåtid. Barndomskamraten Max förekommer både då och nu. Han har aldrig försökt smälta in eller låtsats vara någon annan än den han är. Nu vaktar han huset åt Jenny och Jonas. Ellen lever på egendomliga konserver och barnmatsburkar hon hittar i huset. Ellen funderar också över sin kärlekshistoria med Diana och varför den inte höll. Det förefaller som om Ellen har svårt för riktig närhet. Ellen badar i sjön; plockar blommor i vägkanterna; ser den oanvända röda silon utanför ladugården och minns hur hon målade den röd en sommar; reflekterar över Linné, den giftiga mjöldrygan och hon minns hur fadern plöjde och modern behandlar den mjöliga degen på bakbordet. Sanna Samuelsson skriver fram en verklighet som inte finns längre. Hon gör det så bra att en  - åtminstone någon som jag som är född på landet - känner dofter, lukter, smaker; hör ljud och ser mörka plogfåror och hur plöjaren sitter halvt bakvänd i traktorn för att se att fårorna blir raka. Så mycket att känna igen. Jag tyckte mycket om boken även om jag tycker att ett och annat kunde diskuteras.

Författare: Sanna Samuelsson

Titel: Mjölkat

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2023

Antal sidor: 143