Aurore och Chopinsky

Nu har jag läst
Paris på de älskandes tid av Knut Ståhlberg som helt klart blev lite kär i Aurore Dupin alias George Sand.
Och han är ju som sagt i gott sällskap. Boken är mycket lättläst och informativ.
Knut Ståhlberg är bosatt i Paris sedan 1945 och känner väl till de olika miljöerna. Han har också läst åtskilligt av det myckna som skrivits om George Sand. För att inte tala om hennes digra brevväxling. Litteraturlistan ger besked.
Det känns som om boken till större delen handlar och kärlekssagan mellan George Sand och Chopin även om många andra relationer också finns med.
Chip, Chop, Chipette eller Chopinsky är barnens namn på Chopin.
Sonen, Maurice, upplevde alltid Chopin som en rival om moderns uppmärksamhet.
Dottern Solange kom lite väl bra överens med Chopin som alltid tog parti för henne.
George Sand själv hade svårt för sin dotter. Och känslan var förmodligen ömsesidig.
Tre revolutioner fick George Sand uppleva; 1830, 1848, och 1870. Men inte blev det bättre och George Sand var mycket besviken på politiken. Hon var också ganska besviken på kärleken.
Liksom de andra romantikerna trodde hon på en kärlek som förenade känslans, kropparnas och intellektets samförstånd. Det var ju vackert tänkt, men känns som en tulipanaros.
George Sand diskuterar kärleken och äktenskapet med Honoré de Balzac och han bestämmer på stående fot att George Sand i själva verket är en man. Hon har gått utanför sin kvinnoroll och har en mans alla positiva drag (!). Den underlägsna kvinnans frihet försvinner automatiskt i och med äktenskapet enligt Balzac och den manliga delen av samtiden.
George Sands kärlek till Chopin sattes på hårda prov under de nio år som förhållandet varade.
För att förbättra Chopins klena hälsa flyttade familjen till Mallorca under en vinter och hade tänkt sig att där uppleva himmelriket på jorden. Det blev alldeles tvärtom nära nog ett helvete.
Chopin hade tuberkulos och lokalbefolkningen tyckte att det var likvärdigt med pesten.
Chopin/Sand gick inte i kyrkan; hon gick i manskläder och han hade långt hår. De hade allt emot sig. Men trots alla motgångar växte kärleken och skaparkraften hos dem båda.
Boken En vinter på Mallorca är något av det bästa George Sand har skrivit och går fortfarande att köpa på Mallorca även om bilden av lokalbefolkningen är allt annat än smickrande.
Tillbaka på Nohant - George Sands fädernegård - lever man sedan ett behagligt liv.
Åtminstone Chopin, barnen och alla gästerna som kommer och går som de vill och gör vad de vill när de vill och om de vill. George Sand är mor och far för dem alla och står i köket och kokar plommonsylt. Det är en alltför viktig syssla för att överlåta på någon annan, tycker hon.
En värdelös skulptör och lycksökare vid namn Clésinger uppvaktar Solange och blir den som orsakar att förhållandet mellan George Sand och Chopin tar slut efter en tid av diverse förvecklingar och dramatiska händelser.
George Sand var ingen teoretiker. Hon hade inget program för kvinnors frigörelse.
Men hon var ett exempel. Hon trodde att man kunde förbättra samhället för alla och sedan ta itu med kvinnans situation.
Chopin dör 1849 och vem gör monumentet över honom om inte den förhatlige Clésinger!
George Sand är inte närvarande varken under Chopins sjukdomstid eller vid begravningen på Père - Lachaise.
Frédéric Chopins musikaliska kvarlåtenskap är det verkliga monumentet över honom. Och hans omvittnat gudabenådade skicklighet som pianist.
1876 dör George Sand på Nohant; förmodligen av cancer. Hon blir begravd i den egna parken tillhörande slottet där far, farfar och barnen också vilar.
Hennes orädda vitalitet och kraftfulla personlighet kommer helt säkert att fortsätta att fascinera även i kommande tider.

En odödlig kvinna

Lena Kåreland är professor em i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. I slutet av augusti kommer hennes biografi  ”Älska – det är allt! George Sand i liv och dikt” (Atlantis). Den ser jag fram emot efter att ha läst Kårelands understreckare George Sand bröt mot de flesta regler och till 100 - årsminnet av Aurore Dudevant (George Sand) födelse Kvinnan bakom George Sand lika aktuell idag.
Knut Ståhlberg som skrev boken Paris på de älskandes tid blev rent av lite kär i Aurore Daupin på kuppen. Jag skrev ett inlägg på bloggen under titeln
Aurora och Chopinsky.  George Sand (1804 - 1876) var jämte Victor Hugo de mest lästa författarna i Frankrike under slutet av 1800 - talet. George Eliot, som tagit starka intryck av George Sand, och Charles Dickens var de mest lästa i England under samma tid. George Sand skrev många romaner, men det är En vinter på Mallorca som hon blivit mest känd för. 1838 - 39 levde hon tillsammans med Chopin och några av hennes barn på Mallorca. Det blev en ganska dyster tid egentligen, men det var här Chopin skrev några av sina vackraste kompositioner. Läs vad jag tyckte om En vinter på Mallorca HÄR.
Flaubert storgrät vid George Sands begravning och Victor Hugo skickade via ombud en hälsning som börjar så här: " Jag begråter en död och hälsar en odödlig."

Vilket häftigt fruntimmer!

Flera gånger har jag stött på namnet George Sand (1804 - 1876) när jag läst om Charlotte Brontë. De sägs ha vissa likheter.
Till slut blev jag lite nyfiken och tänkte att jag måste läsa något av denna George Sand om vilken jag endast visste att hon skrivit
En vinter på Mallorca under en vistelse där tillsammans med Frédéric Chopin.
Jag lånade hem Familjen Mauprat samt en biografi om George Sand skriven av André Maurois.
Och läser under stigande förvåning. Ingen roman av George Sand kan gå upp emot den om hennes eget liv.
Tidigt faderlös utsattes hon för moderns och farmoderns divergerande uppfostringsidéer. Till slut lyckades farmodern muta iväg modern till Paris och sedan blev det ganska fritt och lugnt för Aurore Dupin som hon egentligen hette.
När Aurore var sjutton år dog farmodern och Aurore ärver familjegodset Nohant.
1822 blir hon baronessan Casimir Dudevant. Under skandalösa förhållanden upplöses äktenskapet 1827. Sedan kommer baronessan loss.
Hon klär sig i manskläder för att bokstavligen och bildligen få större rörelsefrihet. Hon röker cigarr och tar sig rader av unga, veka älskare som hon tycker om att beskydda.
Eftersom hon måste försörja sig börjar hon skriva och det får ju bli under pseudonym. Ett mansnamn. Hon skriver en roman på sex veckor och börjar genast med nästa. Indiana är namnet på den första romanen. Allt som allt blir det ca sjuttio.
George Sand har ett socialt patos och arbetar för rättvisa åt de fattiga. Hon kämpar för kvinnans rättigheter och vänder sig mot äktenskapet som institution.
"Jag går dit jag vill utan redovisningsskyldighet för någon", sade hon
Trots sin manhaftighet ansågs hon mycket kvinnlig av många stora män som Flaubert, Balzac, Chopin, Musset och många, många andra.
Som författare blev hon mycket uppskattad av Turgenjev, Whitman och Tjechov.
Ellen Key uppskattade hennes syn på kärleken och äktenskapet.
George Sand och Victor Hugo var de mest lästa franska författarna under 1880-talet.
Utöver romanskrivandet och skötseln av fädernegården tog hon hand om barn, barnbarn och
hjälplösa älskare. Som om det inte vore nog med detta var hon en flitig brevskrivare.
20 000 av hennes brev finns utgivna i fem band.
Flaubert storgrät vid George Sands begravning och Victor Hugo skickade via ombud en hälsning som börjar så här: " Jag begråter en död och hälsar en odödlig."

En vinter på Mallorca

Vintern 1838 -1839 vistades George Sand, hennes två barn och "vår sjukling" (Frédéric Chopin) på Mallorca. Det som skulle bli en himmelsk tillvaro blev en helvetesvandring och resulterade i boken
En vinter på Mallorca.
Boken är en reseskildring. George Sand tar upp historia, geografi, arkitektur, folkliv, seder och bruk; hon beskriver de vackra folkdräkterna, språket, som hon tycker är mycket välljudande, sången och musiken. Hon iakttar samhället och böndernas villkor. På Mallorca finns ingen medelklass. Egentligen ägs all mark av judar. Hennes antisemitism överraskar mig. Kanske ger George Sand uttryck för den åsikt som rådde allmänt i Frankrike vid samma tid - femtio år före Dreyfusaffären?
Mallorkianerna är väldigt religiösa, men de tycker sig inte ha några medmänskliga skyldigheter. De är obarmhärtiga mot den udda familjen och särskilt mot "vår sjukling". Ingen vill hjälpa dem eller ha kontakt med dem.
Men alla skor sig på dem ekonomiskt.
Chopin - som inte nämns vid namn på något ställe i boken - komponerar några av sina finaste stycken under den här tiden. George Sand skyddar honom på alla sätt.
George Sands dom över mallorkianerna är hård. De lever ett meningslöst liv utan kontakt med resten av mänskligheten. Människor ska leva med varandra "... ty vi är som barn ur samma sköte som kanske kivas och till och med slåss men ändå inte vill lämna varandra."
Det är berättelsens barnsliga men uppriktigt menade sensmoral enligt George Sand själv.

Tisdagstrion v. 49 2021: Bröllop och begravning

Ugglans & Bokens Tisdagstrion v. 49: Bröllop och begravning

1. Jag börjar på 1600 - talet med Georg Stiernhielms (ja eller någon i hans omedelbara närhet) beskrivning av ett bondbröllop i Bröllopsbesvärs Ihugkommelse. Här sparas inte på krutet. Det serveras stora mängder dryckjom, feta får, oxar, höns och gäss som massor av olika kryddor. Redan när bröllopsgästerna närmar sig festen skall den flottrika doften möta de kommande gästerna. 500 rader hexameter från mitten av 1600 - talet "som skildrar mestadels med öfvervigt af komisk ton av de mångfaldiga bryderier och vedermödor som föregå och efterfölja hvarje giftermålsförbund, dock så att sakens ljusa sida till sist göres gällande."

2. En odödlig kvinna. Aurore Dudevant alias George Sand var Chopins följeslagerska under många år. George Sand (1804 - 1876) var jämte Victor Hugo de mest lästa författarna i Frankrike under slutet av 1800 - talet. George Eliot, som tagit starka intryck av George Sand, och Charles Dickens var de mest lästa i England under samma tid. George Sand skrev många romaner, men det är En vinter på Mallorca som hon blivit mest känd för. 1838 - 39 levde hon tillsammans med Chopin och några av hennes barn på Mallorca. Det blev en ganska dyster tid egentligen, men det var här Chopin skrev några av sina vackraste kompositioner. Läs vad jag tyckte om En vinter på Mallorca HÄR. Flaubert storgrät vid George Sands begravning och Victor Hugo skickade via ombud en hälsning som börjar så här: " Jag begråter en död och hälsar en odödlig."

3. Hej då! Begravningsboken. Det angår oss alla. I precis lika hög grad. Ändå är det få som vill tala om det. Men journalisten, författaren och kulturskribenten Lotte Möller har skrivit en bok om det: Att vi ska dö. Hej då! Begravningsboken heter den. Lotte Möller är saklig och påläst och rakt på sak. Hon lyckas till och med använda sin speciella humor. Boken är en nyttig handledning om död och begravning.

Utmaning: Authors & Characters

Lyrans måndagsutmaning Authors & Charcters v. 14: George

George Sand, som egentligen hette Aurore Dupin, var en för sin tid ovanlig kvinna. Hon klädde sig i manskläder, rökte cigarr och skrev om kvinnors kärlek. Balzac var övertygad om att hon var en man med en mans alla goda egenskaper och han grät ymnigt vid hennes begravning och utbrast: Jag begråter en dödlig och hälsar en odödlig!" George Sand levde tillsammans med pianisten och kompositören Chopin och om det kan en bland annat läsa i En vinter på Mallorca, något av det bästa George Sand skrivit.

John Le Carrés mest välkända roman är Spionen som kom in från kylan. En minns den ensamme, dystre Richard Burton i rollen som den likaledes enstörige George Smiley. Om jag försöker läsa John le Carré dröjer det inte länge förrän jag har tappat bort mig. Filmerna klarar jag ganska bra. Men hur håller spionerna och kontraspionerna rätt på alla trådar? Hur klarar de att inte försäga sig? Hur vet de vem som är vän eller fiende? The Guardian beskriver Gorge Smiley så här: "a bit shabby, academic, basically loyal, and sceptical of the enthusiasms of his political masters." En internationell kontrast till James Bond

Kvinnoalfabetet bokstaven X

 
enligt O:Dags för en av de svåraste bokstäverna, nämligen X. 
Följande uppgifter får du idag:
Berätta om en favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på X.
Favorit och favorit. Har bara läst en bok men i alla fall. Xiaolu Guo föddes i en fiskeby i Kina. Hon studerade först film och har skrivit manus till och regisserat How is your fish today? 2002 flyttade hon till London och började skriva dagbok på engelska och det blev upprinnelsen till Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande som genast kom ut i 20- talet länder och blev nominerad till Orange Prize for Fiction 2007.
Berätta om någon annan kulturpersonlighet på X som du gillar (eller en författare till om det är lättare). Xantippa, Sokrates baktalade hustru. Tror inte att hon hade det lätt. Inte tömmer en nattkärlet över sin make för intet?
Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på X som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?
Xue Xinran var programledare för ett radioprogram mellan 1989 och 1997 dit kvinnor kunde ringa och berätta om sina liv. Hon blev fullständigt dränkt i historier från hela Kina och hon insåg vidden av kvinnoförtryck i landet. I 
De goda kvinnorna från Kina. Berättelser ur det fördolda blandar hon dess kvinnors berättelser med egna erfarenheter.
X får också symbolisera pseudonymen och artistnamnet, berätta om en kvinna som är känd under ett annat namn än sitt eget. Och nej, det behöver inte börja på X. Tack för det, enligt O. Jag väljer två favoriter; två normbrytande George: George Eliot (Mary Ann Evans) och George Sand (Amantine Lucile Aurore Dupin). De var tämligen samtida och båda levde i synd med var sin man. George Eliot rymde till Tyskland med sin gifte författare George Henry Lewes, var äktenskap aldrig upplöstes. Hon skrev sådana välkända romaner som Middlemarch, Kvarnen vid floden och Daniel Deronda. George Sand är väl mest känd för sin förbindelse med bl. a. Chopin och En vinter på Mallorca och Familjen Mauprat. Bonuskvinna: Ximena Pettersson, innebandyspelare

Tematrio - Titelgeografi

Denna veckan vill 

Lyran 

att vi skriver om tre böcker med geografiska namn i titlarna. Efter lite funderande kom jag på tre titlar som jag varmt kan rekommendera

Om En vinter på Mallorca av George Sand skrev jag så här.

George Sand, Chopin och hennes två barn bodde en vinter på Mallorca för Chopins hälsa.

De var inte välsedda, man skörtade upp dem och allt var bara elände.

Det är mycket länge sedan jag läste Klockorna i Bicêtre av George Simenon (1903 -1989), men jag minns den vemodiga stämningen att jag tyckte att romanen var mycket bra. En man ligger på sjukhuset i Bicêtre. Han har fått en stroke och förlorat talförmågan. Nu tänker han igenom sitt liv och arbetar sig tillbaka.

Det är alltså en av Simenons psykologiska romaner och ingen titel i serien om kommissarie Maigret.

En fördämning mot Stilla Havet minns jag som en läsupplevelse.

Det är Marguerite Duras´genombrottsroman som nu har kommit i nyutgåva på Modernista förlag.

Romanen bygger på Duras´egna barndomsupplevelser i Indokina på en risodling som ligger farligt nära havet. Tiden är 30 - talet.

Veckans kulturfråga v. 7 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 7:Vilka kulturella verk passar extra bra att läsa på Alla hjärtans dag? 

Knut Ståhlberg, Paris på de älskandes tid handlar om kärleken mellan Chopin och George Sand. Den var inte enkel men ganska tålig. George Sand var en fullblodsfeminist; inte teoretiskt utan genom sitt exempel. Knut Ståhlberg blev förälskad i henne under skrivandet. Fiender: en berättelse om kärlek skrev nobelpristagaren I B Singer. Han är den borne berättaren. I den här romanen rotar den manlige huvudpersonen ihop det med två fruar och en älskarinna. Har även sett filmen med den magnifika Anjelica Huston i en av huvudrollerna. Den livslånga kärleken mellan lappskräddarsonen Erling Vik och överklassflickan Felicia Venhaug är fascinerande. Aksel Sandemose beskriver den i Varulven. Cornelis Vreeswijk blev också fascinerad av den vilket är tydligt i Felicias svenska suite. Poeten Nina Södergrens bidrag till POESI PÅ VÄG tycker jag vittnar om en slitstark parrelation.

Kärleken överraskade mig.
Som när man ställt undan
och glömt att vattna
en gammal kaktus.
Den tror att den ska dö
och börjar  blomma. 

Tisdagstrion v. 43 2023: Franska favoriter

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 43: Franska favoriter

1. Pierre Magnan är jag väldigt förtjust i och har läst både en och två gånger. Särskilt förtjust är jag i hans landskap i Provence i skuggan av Lurebergen. Både Magnan och författaren Jean Giono är födda i Manosque och skildrar människorna i småbyarna i sina hemtrakter. Magnan har skrivit en rad mycket spännande deckare, som till exempel Skuggspel, där ett rasslande blåregn förebådar mördarens ankomst. Han har också skrivit den självbiografiska Kyndelälskaren.

2. George Sand eller Aurore Dupin som hon egentligen hette var en tuff kvinna Hon var en tidig feminist som levde sitt liv som en sådan även om hon inte var någon teoretiker. I En vinter på Mallorca beskriver hon det eländiga liv familjen levde på Mallorca dit de kommit för att bättra på Chopins klena lungor. Hon gick klädd i manskläder och ådrog sig lokalbefolkningens ogillande. Stackars Chopinsky, som hon kallade honom, lyckades trots allt skriva underbar musik under den här tiden. George Sand skrev också romaner.

3. Marie NDiaye kommer förr eller senare att få Nobelpriset i litteratur. Tror jag. Det tror hon själv också. Ladivine är en drabbande roman som handlar om invandrarkvinnan från Nordafrika, Ladivine Salle, som är städerska och har en dotter, Malinka, som inte fort nog kan komma ifrån sin mor. Hon skäms över henne och det dröjer länge innan hennes barn får veta att de har en mormor.

Les sœurs Brontë

1910 kom Les sœurs Brontë av fransmannen och katoliken Ernest Dimnet. Den har alltid funnits med på något sätt och nu har jag äntligen läst ett gammalt nött exemplar från 1927.
Författaren ägnar sig mycket åt familjen Brontës sorgliga historia som slutade med att den gamle prästmannen Patrick Brontë överlevde den sista familjemedlemmen (dottern Charlotte) med sex år.
Och ändå fick han sex barn, fem döttrar och en son. Sonen Branwell föreföll lovande, men gick ett tragiskt öde till mötes som alkoholist. Ernest Dimnet håller fadern ansvarig för sonens olycka. Och till viss del har han säkert rätt.
Över huvud taget skräder Ernest Dimnet inte orden. Han är djupt involverad i familjens öde; han är mycket empatisk i sin beskrivning av de tre mycket olika systrarna Charlotte (1816 - 1855) , Emily
(1818 - 1848) och Anne (1820 - 1849).
Charlotte var den pliktuppfyllande, ganska olyckliga, genialiska men tafatta författarinnan till Jane Eyre 1847, Shirley 1849 och Villette 1852.
Ernest Dimnet jämför henne med de samtida George Sand och George Eliot. Han menar att Charlotte Brontë egentligen var den mest begåvade. Men hon bodde i det avsides, lantliga Hawarth i Yorkshire och hade ingen hum om vad som tilldrog sig i världen än mindre om litterära teorier och strömningar.
Emily var den starka och stolta kvinnan som fann sin inspiration på heden. Och Svindlande höjder är helt visst en ren produkt av heden. Många av samtidens kritiker fann den frånstötande men Matthew Arnold och Charles Swinburne lyfte fram den. Och resten är ju som man brukar säga historia.
Den yngsta systern, Anne, var mild och god och hade blicken riktad mot himlen redan från början. Det viktigaste för henne var att inte vara till besvär. Men hon skrev Agnes Grey - en vidräkning med guvernantsystemet - och
Främlingen på Wildfell Hall där hon tar upp det problematiska med alkoholism. De båda romanerna väckte inte mycken genklang. Då.
Både Emilys och Annes romaner överskuggades helt av Jane Eyre.
För att återgå till Charlotte så avvisade hon en rad frierier. Bland annat det från den som senare skulle bli hennes man prästen Arthur Nicholls och som under första tiden i äktenskapet kallade Mr Nicholls i breven till väninnorna. Sedan blev det Arthur och därefter "min käre man".
De två sista åren i sitt liv var hon odelat lycklig.
Men hennes svaga fysik dukade under i ett havandeskap.
Ernest Dimnets bok Systrarna Brontë var engagerande att läsa. Han ser ur en annorlunda vinkel och med andra förtecken. Han lutar sig (klokt nog) mot The Life of Charlotte Brontë av
Mrs Gaskell som var väninna till Charlotte B. Den biografin kom ut redan 1857, två år efter Charlottes död. Det var hennes far som bett Elizabeth Gaskell att skriva.

Familjen Brontë. En brevbiografi är sammanställd av Juliet Barker.

Hur ska det gå för dagboken?

Hur ska det går för dagboken frågar sig utgivarna Anders Bergman och 
Emelie Perland i efterordet till den nyligen utkomna 365 dagar. Utdrag ur kända och okända dagböcker? Det är verkligen något att fundera på. De arkiv världen över som samlar in dagböcker har märkt en markant nedgång i antal inlämnade dagböcker under de senaste femton åren sedan internet slog igenom. Datorn i sig behöver inte var något hot emot dagboksskrivande. De vanliga skrivprogrammen erbjuder liksom Alive Diary, Diary Book och Diary Defender möjligheter att skriva och spara dagböcker. Varför skriver man dagbok? Vem är det som skriver? Skriver man för sig själv eller för eftervärlden? Dagboken berättar ju sådant som inte får plats i historien. I 365 dagar blandas verkligen kända dagboksskrivare som Samuel Pepys, Årstafrun och Francis Kilvert med helt eller delvis okända. Stendhal skriver efter en ridtur att bästa botemedlet mot kärlek är att äta ärter. Zlata Filipovic, född 1980, förde dagbok under Sarajevos belägring och kallas Sarajevos Anne Frank. Den 22 maj 1953 skriver sir Edmund Hilary om när han och hans berömde sherpa Tenzing toppen av Lhoteglaciären. Eva Braun skriver om besvikelsen när Führern inte kommer ihåg hennes födelsedag och hon går ut och tröstshoppar halsband, örhängen och matchande ring. Dorothy Wordsworth (syster till skalden William), den japanska hovdamen Sei Shonagon, Christer Fuglesang, George Sand, George Bush och många fler intressanta dagboksskrivare ryms i 365 dagar.
Per Bergman är litteraturvetare och arbetar på förlag.  Emelies Perland är medicinare och doktorerar i neurovetenskap, 365 dagar är en mycket intressant bok. Varje dagboksskrivare får en kortfattad presentation av utgivarna, som måste ha haft väldigt roligt under arbetet med boken. Fin litteraturförteckning och ett användbart personregister finns.

Den nya kvinnan

Idag läste jag en jätteintressant understreckare om den franska psykoanalytikern Marie - Laure Susinis nya bok Les mutants. La nouvelle femme, le pouvoir et les hommes. Där presenterar och jämför hon kvinnor ur verklighet och fiktion; i olika miljöer och tider. Georges Sand är kvinnan som revolterar på 1800 - talet. Hon klär sig i manskläder och skildrar kvinnors kärlek i sina romaner.  Enligt Susini är Margaret Mitchell en efterföljare till George Sand med sin romanhjältinna Scarlett O´Hara. Hon är driftig och stark och handlar ofta efter eget huvud trots att hon går på tvärs mot all konvenans; som till exempel när hon dansar sorgklädd, dricker whisky och svär. Vissa kärleksscener är tämligen vågade för tiden. I första hand är Borta med vinden en kvinnas emancipationshistoria och inte en skildring av amerikanska inbördeskriget. Susini kallar kapitlet om Margaret Mitchell "Mitchell - den skandalösa".  Gabrielle Coco Chanel var väldigt vacker och hade många mäktiga och rika män som älskare. Hon började så småningom sy upp hattar i Paris.
Verksamheten växte och blev ett framgångsrikt modehus. Hon skapade ett mode som släppte loss kvinnorna ur korsetterna. Kläder ska vara bekväma, tyckte hon. Coco Chanel hade arbetet som sin passion. Hon gifte sig aldrig och  fick inga barn. En som definitivt bröt mot alla tabun är den androgyna Lisbeth Salander som också tas upp i Les mutants.

Marissa Mayer är koncernchef för Yahoo. Hon är född 1975 och liksom alla de andra kvinnorna i Susinis framställning värderar hon sitt arbete högt. Redan en vecka efter det att hon fött sin son var hon tillbaka på arbetet. Hon ser ingen konflikt mellan familj och arbete. Marissa Mayer menar att passionen för en uppgift bidrar till att neutralisera skillnaden mellan män och kvinnor. Makten har återvänt till mödrarna, konstaterar Susini. (Det tål väl att diskuteras, tycker jag.) Boken har naturligtvis väckt debatt i Frankrike. Lena Kåreland, som skrivit understreckaren, tycker att boken kan vara intressant även i Skandinavien. Inte minst för de fina kvinnoporträtten och det nya sättet att se på dem. Hoppas verkligen att Les mutants blir översatt till svenska! Jag skulle gärna läsa den.
Läs hela understreckaren HÄR!

Spännande!

Egentligen är det väldigt spännande med dessa intetsägande bokpärmar.
Vad döljer sig mellan dem? Man får inga ledtrådar.
Och att de är så nötta. Tänk, alla andra som läst i dem före mig!
Fint papper; bra stil. De förtjänar att leva vidare om än i bibliotekens magasin.

Annie Löfstedt, född Günther , 1896 - 1975, var litteraturkritiker och syster till utrikesministern Christian Günther

Hon arbetade som litteraturrecensent på Sydsvenska Dagbladet 1922-23, på Göteborgs Handelstidning 1923-44 och på Stockholmstidningen 1945.

1946 - 1966 hon arbetade hon på bokförlaget Natur & kultur och var bl. a. redaktör för in

Min skattkammare.

Annie Löfstedt gifte sig 1916 med språkforskaren Einar Löfstedt och de fick en dotter som sedermera blev poeten Ingrid Arvidsson.

En kvinna om böcker innehåller essäer indelade i tre avdelningar; Kvinnotyper, Amerikanskt, Varia. Vicki Baum får en egen essä liksom tre romaner av Theodore Dreiser. Under Varia finns ett underbart stycke om Johannes V. Jensens myter.

Världslitteraturen. De stora mästerverken valda av Fredrik Böök, Per Hallström och Martin Lamm.

Fransk romantik II ägnas Prosper Merimée och George Sand.

(I sin ungdom hade de för övrigt ett mycket misslyckat rendez-vous (är någon förvånad?) och hade kanske inte uppskattat att bli sammanförda mellan bokpärmar?)

Veckans kulturfråga v. 7 2023

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 7: Vilken kultur inom temat kärlek tycker du extra mycket om

Albin Lee Meldaus tolkning av Louise Hoffstens Spela min favoritvals har jag förälskat mig i. Innehållet tål att diskuteras, men han gör den suveränt. Varulven av Aksel Sandemose är en favoritroman som handlar om lappskräddarsonen från Rjukan, Erling Vik, och hans livslånga kärlek till överklassflickan Felicia Venhaug; en kärlek som består även när de befinner sig i relationer med andra. Cornelis har besjungit dem i Felicias svenska svit. Varulven står som symbol för de onda makter Sandemose hela sitt liv bekämpade: intolerans, dumhet, avundsjuka, främlingshat och maktlystnad. Borta med vinden har jag både sett och läst flera gånger. Den kan också diskuteras ur många synvinklar inte mins vad det gäller kärlek. Enligt den franska psykoanalytikern Marie - Laure Susini är Margaret Mitchell en efterföljare till George Sand med sin romanhjältinna Scarlett O´Hara. Hon är driftig och stark och handlar ofta efter eget huvud trots att hon går på tvärs mot all konvenans; som till exempel när hon dansar sorgklädd, dricker whisky och svär. Vissa kärleksscener är tämligen vågade för tiden. I första hand är Borta med vinden en kvinnas emancipationshistoria och inte en skildring av amerikanska inbördeskriget. I sin bok Les mutants kallar Susini kapitlet om Margaret Mitchell "Mitchell - den skandalösa". Tyvärr tycks boken inte vara översatt till svenska

Tematrio - Paris

Veckans TEMATRIO handlar om Paris. Det förefaller som om Lyran har planer...

1. Per Arne Tjäder, Gare d´ Austerlitz. Det är en biografi om Patrick Modiano och det blir naturligtvis mycket vandrande på på gatorna i Paris. Paris gator är ju alltid närvarande i alla Modianos romaner.
2. Paris på de älskandes tid av Knut Ståhlberg, journalist och författare, Sveriges radios utrikeskorrespondent i Paris. Under tiden han skrev biografin om Aurore Dupin eller George Sand blev han ha riktigt förälskad i henne. Det kan en förstå. Hon var en ovanlig och begåvad kvinna som hade modet att gå sin egen väg. Aurore Dupin diskuterade kärleken och äktenskapet med Balzac och han bestämde att hon var man. Hon hade gått utanför sin kvinnoroll och hade en mans alla positiva egenskaper...!

3. Paradisbaden av Akl Tadier är en feel-good roman som jag tyckte fungerade utmärkt att lyssna på. Den hade helt klart sina poänger och jag gillar omslaget.
Det gör ju inget om en eller annan bok har ett lyckligt slut. Adèle Reverdy är begravningsentreprenör i Paris. Hon träffar sitt livs kärlek, den blinde f. d. cirkusartisten Leo, på sin egen 30 - årsdag. När Leo ler känner Adèle revbenen dra ihop sig. Om inte det är kärlek så säg!

Dagens kulturella VM - spaning - Frankrike

enligt O har bestämt sig för att det blir kulturell spaning i Frankrike idag eftersom det är nationaldagen. Finalen Frankrike - Kroatien går visserligen inte förrän imorgon, men det kan inte hjälpas. Det passar bra, tycker jag.

När jag bläddrar igenom min blogg hittar jag förvånansvärt mycket franskt. Jag börjar med Marie Ndiaye som skrivit Tre starka kvinnor och Ladivine och som talats om i nobelprissammanhang i flera år.  
Marc Soustrout har varit chefsdirigent i Malmö i många år. Han har ett uttrycksfullt kroppsspråk och symfoniorkestern fungerar som en förlängning av hans taktpinne.  
Knut Ståhlberg, Sveriges radios utrikeskorrespondent i Frankrike, skrev en bok som hette De älskande i Paris. Den handlade bland annat om Aurore Daudevent, det vill säga George Sand. Författaren förälskade sig i henne i likhet med kompositören och pianisten Frédéric Chopin, som är begravd på Père - Lachaise i Paris. 

Den blå tvålen av Sara Danius handlar om den realistiska romanen; Balzac, Stendhal och Flaubert. Tre franska flugor i en smäll. Rött och svart av Stendhal är en av mina absoluta favoritklassiker. Den kom ut 1830. Huvudpersonen, Julien Sorel, har mycket gemensamt med sin upphovsman. Ett faktiskt rättsfall; kampen mellan statsmakten (rött) och prästerskapet (svart) är genomgående teman.  
Annie Ernaux är en fransk författare som jag läst flera böcker av. Min far är en självbiografisk roman som kom 1985 ut efter faderns  död. En sparsmakad bok med ett fint språk om en far ur arbetarklassen och den klyfta som uppstår mellan dem i och med dotterns studier. Min far hänger nära samman med Kvinnan som skildrar moderns liv och död. 

En film som jag sett många gånger är Jules och Jim som hade premiär i Sverige 1962. Jules är österrikare och Jim fransman. De är vänner. Båda blir kära i Catherine som spelas helt fascinerande av Jeanne Moreau. Catherine gifter sig med Jules. Jules och Jim deltar i kriget på olika sidor men fortsätter sedan att vara vänner. Romanen som filmen baseras på har samma titel och är skriven av den franske författaren Hénri - Pierre Roché. HÄR sjunger Jeanne Moreau Le Tourbillon i filmen. 
Charles - Marie Widor var en fransk organist och tonsättare som bl. a. skrev en berömd Toccata som ingår i symfoni nr 5.   Albert Camus berömda bok Främlingen blev författarens litterära genombrottet och en av existentialismens viktigaste skrifter. Sällan har väl en bok diskuterats så mycket och så länge. Nu har det kommit en roman av Kamel Daoud som heter Fallet Meursault och som ger offret, araben, ett namn. Han hette Moussa och det är hans bror som berättar.
Den förste nobelpristagaren i litteratur var fransmannen Sully Prudhomme 1901. Den senaste Patrick Modiano 2014. Däremellan kom hela 12 stycken. Alla gubbar.

Utmaning: Authors & Characters v. 13

Lyrans Authors & Characters: Camilla

Camilla Collett föddes med 1813 med efternamnet Wergeland. Som gift kom hon att heta Collett. Hon var feminist och författare. Mest känd är hon för Amtmannens döttrar. Det är den första psykologiska romanen i Norge och den kom att influera många andra. Hennes stora förebild var George Sand. Camilla Collett dog 1895.

Den första svenska utgåvan, Vass egg,  i översättning av Maud Steen på Jentas förlag kom 2006. 2014 kom en nyöversättning av Rebecca Alsberg på Modernista förlag med titeln Vassa föremål. Den trasiga journalisten Camille Preaker återvänder till sin hemstad Wind Gap i Missouri för att rapportera om ett par nyligen begångna flickmord för sin tidning Chicago Daily Post. 

Kvinnoalfabetet D

 
Enligt O fortsätter sin kvinnoalfabetsutmaning med bokstaven D.

1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på D?
Marguerite Duras  (1914 - 1996) föddes i franska Indokina (numera Vietman) och växte upp med mor och två bröder. Hon har skrivit den underbara självbiografiska En fördämning mot stilla havet och kanske hennes mest kända roman Älskare för vilken hon fick Goncourtpriset

2. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på D som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka!
Aurore Dudevant vilket är precis densamma som George Sand. Hon var en fantastisk kvinna. Vilket mod hon hade! Hon förlöpte herr Dudevant för att skriva och för att leva samman med. Sina båda barn tog hon med sig. Livet med den lungklene Chopin blev ingen dans på rosor, men Aurore stod ut.

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på D som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Dorotea Bromberg, bokförläggare, kom till Sverige 1970 från Warszawa, efter antisemitiska förföljelser i Polen. Hon och hennes  far Adam Bromberg grundade  bokförlaget Brombergs 1975 - "Det lilla förlaget med de stora författarna".

4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på D har du ännu inte utforskat?
Emily Dickinson, berömd och inflytelserik amerikansk poet från Massachussetts som levde mellan 1830 och 1886. Vi har inte riktigt funnit varandra ännu, men jag tänkte fördjupa mig en vacker dag. Romanen Vänterskans flykt av Per Odensten handlar i någon mån om Emily Dickinson.

Bonus: Förväntad framtida favorit: Dorthe Nors, ung dansk novellförfattare, som just kommit ut på svenska med novellsamlingen Kantslag 
 

Lånad bild på Aurore Dudevant

 

Veckans kulturfrågav.42 2022

enligt O: Veckans kulturfrågav.42: Vilken sakprosabok lärde dig något nytt?

Allra först kommer jag att tänka på Japans historia av Ingemar Ottosson. Kvinnor  i Japan under tusen år av Monica Braw är också mycket lärorik. Glömda soldater. Kvinnorna i andra världskriget av Anna Larsdotter läste jag ganska nyligen under stigande förundran. Så många modiga och proffsiga kvinnor det fanns som var villiga att äventyra liv och lem för sitt land. På avd G på biblioteket hittar en hur mycket som helst rörande litteraturvetenskap som är intressant och lärorikt att läsa. Författarbiografier läser jag väldigt gärna. Just nu lyssnar jag på Elisabeth Åsbrinks biografi om Victoria Benedictsson. Författaren läser själv. Fint språk och behaglig röst. Reseskildringar läser jag väldigt gärna. En klassiker är En vinter på Mallorca av George Sand.