Tisdagstrion v. 11 2022

 Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 11 2022: De längsta böckerna jag läst

1. Den tjockaste bok jag  läser i etapper är The Tale of Genji av Murasaki Shikibu  i oavkortad version 1179 sidor i översättning av Royall Tyler. Penguin Classics Deluxe Edition. Japans nationalepos. Den betraktas som den första moderna japanska romanen. Den anses också vara världslitteraturens första realistiska roman. Genji är heianperiodens idealiske man; till det yttre såväl som det inre.

2. New Forest av JosefineKlougart 680 sidor. Ett fantastiskt, poetiskt språk, fina metaforer, många aforistiska formuleringar och så mycken igenkänning. Lugnt och eftertänksamt bjuds läsaren in till att tillsammans med författaren gå tillbaka i tiden för att förstå dennas historia.

3. Steglitsan av Donna Tartt 781 sidor. Theo Deckers föräldralösa liv i olika miljöer och samhällsskikt i New York och Las Vegas intresserade mig. Theo Decker upplever att hans liv med Steglitsan har fått ett högre värde trots att tavlan egentligen inte ens är hans. Det är kanske ett viktigt budskap i boken. Skönheten, konsten som omätligt värde i våra liv - ägd eller inte.

Selfie v. 11 2022

 

Klimakteriehäxan: Selfie v. 11. Tumskruvarna dras åt. Nu ska vi beskriva oss själva. Jag har lyssnat på alla Katarina Hahrs intervjuer. Väldig bra.

1. Mitt hår är: Spikrakt  och mestadels vitt på framsidan och stålgrått på baksidan

2. Min panna är: Slät

3. Mina ögonbryn är: Tunna, men dock

4. Mina ögon är: Alldeles gulgröna eller gröngula

5. Min näsa är: Aristokratisk

6: Min mun är: Krum

7. Mina armar är: Muskulösa

8. Mina (mitt om du är man) bröst är: Avtagande

9. Min midja är: Elakartad

10: Min rumpa är: Dyster

11. Mina ben är: Riktigt fina

12. Mina fötter är: Alldeles tillräckliga, storlek 38

Tunu

Kim Leine föddes 1961 i Telemark i Norge.  När han var 17 år flyttade han till Danmark, utbildade sig till sjuksköterska och flyttade till Grönland och arbetade där i 15 år. 2004 flyttade han tillbaka till Danmark. Hans romandebut, Kalak. Erindringsroman, kom ut 2007. 2012 kom sedan Profeterna vid Evighetsfjorden som han fick en rad priser för, bl. a. Nordiska Rådets Litteraturpris 2013. Vi håller nu på med Tunu i vår danska läsecirkel. Jag läste ut den på en gång. Jag tycker att den var oerhört bra. Och danskan är inte svårläst. Man skulle kunna säga att det är en kollektivroman. En möter olika människor och deras förhållanden, deras sjukdomar, släktskaper, dryckenskap, skörlevnad och vardag i största allmänhet. Hygienen är inte den bästa. Latrintömmarna lastar av tunnornas innehåll direkt i havet. Boendestandarden är under all kritik. Jesper Waltzer är sjuksköterska och kommer till östra Grönland, Tunu, som betyder baksida. Östra Grönland räknas som Grönlands baksida. I sitt dagliga värv får han ofta agera läkare. Han har en läkare som bakjour i huvudstaden Nuuk (Godthåb), men det mesta reder han ut själv tillsammans med undersköterskan Amalia som fungerar som sjuksköterska. Han ser, hör och lär sig och han kommer att fästa sig vid sitt nya hemland. Animositeten mellan grönländare och danskar finns där, men är inte alltför påfallande. Kvinnorna skildras som kraftfulla naturväsen och är väl så promiskuösa som männen. Den som är känslig för naturalistiska sexscener får ta sig i akt. Kvinnorna är hårda och osentimentala och är ofta de som bär byxorna. (Ja, så står det i boken.) Naturskildringen är överdådig. Det är inte det minsta svårt att föreställa sig hur vackert där är. Men det är inte heller svårt att föreställa sig de hårda levnadsförhållandena. Havet är grymt; kylan också. Människorna drömmer sina drömmar om att ta sig från ön, tjäna pengar, bli friska, bli med barn, inte bli med barn, lyckad säljakt, och så vidare. En fäster sig vid flera av människorna i romanen och undrar hur fortsättningen blev för dem. 

Titel: Tunu

Författare: Kim Leine

Förlag: Gyldendal (paperback)

Tryckår: 2019

Antal sidor: 244

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Vi delar med oss av ett stycke från den bok vi just läser. Utan att avslöja något förstås. Idag vikarierar Lesekunst

"Ibland undrar jag vad det var det första som försvann från den här ön. " . Långt innan du föddes var det fullt av alla möjliga saker och ting här. Genomskinliga ting, väldoftande, fladdrande, glänsande... Ja hur som helst fina saker som du inte ens kan föreställa dig." Sådant berättade min mamma ofta för mig när jag var liten. "Men sorgligt nog kan inte människorna på ön behålla de fina sakerna i sina hjärtan för alltid. Så länge man bor på ön måste man göra sig av med det ena efter det andra som man har inom sig. Det blir nog snart dags för dig också att göra dig av med något för första gången. "

Från boken De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa. sid 7. Fler smakebitar HÄR                           

Veckans mening v. 10 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord håller i lördagsutmaningen Veckans mening. Vi bjuder varandra på en mening som fått oss att av den ena eller andra anledningen stanna upp i läsningen. Min mening v. 10 kommer ur Sista satsen av Robert Seethaler sidan 45.

"Ibland när havet skummade därute och fartyget började kränga, lade han sig raklång på den fina stjärnparketten och lyssnade till motorernas stampande och det rytande havet tills sjögången eller åtminstone hans illamående hade lagt sig och han åter kunde sätta sig och arbeta."
 

Fem en fredag v. 10 2022: Trängsel

elisamatilda: Fem en fredag v. 10: Trängsel

 

1. Finns det någon trängsel du undviker? Ja, all.

 

2. Vilken var den senaste större folksamling du deltog i?

Igår under en författarkväll

 

3. Har pandemin medfört någon ändrad vana hur du hanterar trängsel?

Jag undviker trängsel ännu mera

 

4. Vad är det längsta du stått i kö? Kan ha varit vid en Leonard Cohen - konsert

 

 5. Var trängs du mest? Vid de evenemang jag absolut vill delta i.

Helgfrågan v. 10 2022

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 10: Med tanke på miljön borde man verkligen läsa mer e-böcker. Läser du e-böcker?

Jag har med tiden kommit att gärna lyssna till inlästa böcker. Har just idag avslutat Dubbelporträtt av Agneta Pleijel i uppläsning av författaren själv. Den går som radioföljetong. Nu vill jag genast ha något lika bra att lyssna till. Nästa radioföljetong, 15/03 - 25/03, Hur mår fröken Furukura av Sayaka Murata. Kristina Rådström läser. Den har jag läst men jag ska gärna lyssna. 4/4 börjar Paradiset av nobelpristagaren 2021, Abdulrazak Gurnah. Hans Mosesson läser. Det ser jag fram emot eftersom jag ännu inte läst något av Gurnah.