Utmaning: Authors&Characters - Alexander

Lyrans läsutmaning Authors & Characters handlar vecka 6 om namnet Alexander.

I Eugen Ruges mäktiga roman Den tid då ljuset avtar firas socialisten Wilhelm Umnitzers 90 - årsdag med pompa och ståt. Och som vanligt ska han få medalj. Men det är inte de förnämsta gästerna från partiet som kommer; sonhustrun Irina uteblir och även sonsonen Alexander. Han har helt andra idéer än farfadern. Fyra generationers familjehistoria skildras i det som Der Spiegel kallar "Den stora DDR - Buddenbrooksromanen".
Släktens historia skildrar DDR:s.

Under 1880 - talet var Alexander Kielland en av de stora författarna i Norge jämte Ibsen, Björnsen och Jonas Lie. Han var en samhällskritiker i Strindbergs anda. Särskilt hårt gick han fram när det gällde kyrka och prästerskap. I Skeppar Worse häcklar han religiöst hyckleri. Haugianerna var stora under den här tiden och Kielland menade att det fanns de som använde sig av sekten för egen vinning. Kielland påverkades mycket av Georg Brandes som hävdades att litteraturen skulle påvisa missförhållanden i samhället. Aleksander Kielland hade det gott ställt men kände ändå med samhällets utsatta.

En smakebit på søndag

"Hur fick du tag i mig?" frågade kvinnan som satt mitt emot polisinspektör Hulda Hermansd´ttir. Rösten var ostadig och i ansiktet stod rädslan skriven. Hulda var van vid det mesta, och det var inte ovanligt att de hon talade med kände sig osäkra, också de som inte hade något att dölja. Det var helt enkelt inten avslappnad situation att behöva sitta och svara på frågor från en polis, vare sig på ett regelrätt förhör inne på polisstationen eller under ett informellt samtal som detta. De satt i ett litet fikarum vid sidan av personalköket på ett av Reykjaviks vårdboenden där kvinnan arbetade som undersköterska. Hon var i fyrtioårsåldern, kortklippt och såg trött ut. Huldas oväntade besök hade gjort henne stressad. Trots att reaktionen för all del kunde ha naturliga förklaringar kände Hulda sig ganska säker på att kvinnan inte hade rent mjöl i påsen."

Från sidan 11 i Mörkret av Ragnar Jónasson.

Läsutmaningen En smakebit på søndag hanteras den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi ska helt enkelt ge varandra smakprov på det vi just läser. Utan spoilers, så klart. Fler smakebitar HÄR

Fem en fredag v. 5: Skräp

Bild:unt.se

Elisamatildas Fem en fredag handlar om skräp.

Vad är något du av misstag kastat bort?
Just nu söker jag febrilt efter ett halsband som jag var mycket förtjust i och som jag verkligen inte har kastat men som ändå kommit bort. Har svårt att tro att det obemärkt slunkit in i dammsugaren.

Hur ser din mejlkorg ut?
Ganska städad. Jag brukar gå igenom och kasta ganska ofta.

Vad behåller du gärna som andra ser som skräp?


Fint papper, fina påsar och snören, frimärken (använda, alltså).

Hur noggrann är du med källsortering?
Lite förströdd. Vet att maken går igenom och rättar till.

Hur skräpigt är det i din omgivning?
Inomhus ser det bebott ut. Utomhus, det vill säga i trädgården, är det värre.
En del människor som går förbi på trottoaren utanför staketet använder trädgården som soptipp och kastar in burkar, tomma matförpackningar, papper och flaskor. Någon tror att den är rastgård för hundar. Inte jättekul.

Helgfrågan v. 5

Mias helgfråga: Du är hemma hos någon du tycker om och respekterar. Vilken bok skulle du vilja se på nattduksbordet? Hur skulle du reagera om personen inte hade några synliga böcker alls i sin bostad? 

Om jag kommer in i ett hem där det inte finns några böcker så finns det förmodligen inget på nattduksbordet heller. Lite tråkigt men det får jag ju stå ut med eftersom det är en person jag gillar och respekterar. Vederbörande får ju stå ut med att mitt hem är proppfullt av böcker. 

Men om jag går in i någons sovrum skulle jag gärna vilja se bl. a. Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole på nattduksbordet. Då skulle jag veta att att vi var på samma våglängd med samma slags humor. Humor är en egenskap jag värderar högt.
  
Bonusfråga: Den 1/2 är det löpningens dag så jag undrar om ni utövar någon idrott eller motionerar?
Jag går på gym ett par gånger i veckan när jag har möjlighet. Om jag har någon vettig anledning dvs ett ärende kan jag också gå en promenad

Ön

Äntligen har även jag läst Ön. Länge har jag sett det kusliga omslaget till isländske Ragnar Jónassons kriminalroman på andras bloggar och tänkt att jag borde läsa den. Författaren räknas som ett betydelsefullt tillskott i genren som kallas Nordic  (eller Scandinavian) noir.  En ung kvinna hittas död nedanför ett stup på den otillgängliga ön Ellidaey. Klara, som hon hette, hade åkt dit tillsammans med några vänner ifrån ungdomstiden för att de ville  återses och också högtidlighålla minnet av den som försvann ur gänget vid deras förra träff för tio år sedan. Mycket har hunnit hända under tio år och de har lite svårt att hitta tillbaka till varandra.  Hulda Hermannsdóttir är den som får hand om fallet. Hon är i femtioårsåldern, ensamstående med ett tragiskt förflutet och med en otacksam yrkesmässig sits där männen har så mycket lättare att hävda sig. Hulda förhör de chockade vännerna på ön och när hon får det tidigare försvinnandet klart för sig anar hon snart ett samband. Alldeles i början av romanen får jag lite Väggen - vibbar. Det karga isländska landskapet är suggestivt och författaren gör all rättvisa åt det kusliga i de ensliga klipporna. Feghet och underlåtenhetssynder är viktiga motiv i Ön. Människorna är inte så särskilt storslagna i Ragnar Jónassons realistiska roman. Men Helga Hermannsdóttir är undantaget som bekräftar regeln. Hon är något av tragisk hjältinna i ett antikt drama. Jag kan tycka att storyn känns lite tunn och obearbetad. Kanske skulle en vunnit något på att ha läst författarens förra bok, Mörkret först? Den ligger ju före i tiden. Landskapet och Helga Hermannsdóttir är den stora behållningen i Ön.

Titel: Ön

Författare: Ragnar Jónasson

Översättare: Arvid Nordh

Utgivningsår: 2019

Förlag: Modernista

Antal sidor: 300

Ön passar in på nr 23 i Mias Kaosutmaning 2020, Läs en bok med en kvinnlig huvudperson

Tisdagstrion: Bokomslag i min favoritfärg

Ugglans och bokens tisdagstrio handlar om favoritfärg på bokomslag.
Jag har valt grönt.
1. Augustin Erbas Blodsbunden fick aldrig den uppmärksamhet den förtjänade. 
Det är en roman på självbiografisk grund; en skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt. Ingen känner familjen eller vet något om deras bakgrund. Amadeus, äldste sonen, berättar. 

2. Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett handlar om den 10 - åriga Mary som kommer ifrån Indien och är van vid att ha tjänstefolk omkring sig att hunsa med. Så blir det inte hos den trubbige Mr Carver, men Mary skaffar sig vänner på egen hand;  en liten rödhake, ett naturbarn vid namn Dickon och en drivhusplanta som heter Colin. De tre barnen slipar av varandras kantigheter och blir en ett sammansvetsat gäng. En riktig klassiker!

3. Den gröna färgen på omslaget till Moll Flanders syns kanske inte riktigt tydligt här, men på det verkliga omslaget är det otroligt effektfullt. Och ibland glimmar det till även på andra ställen än i toppen.  1722 skrev Daniel Defoe,  född ca 1660 död 1731, The Fortunes and Misfortunes of the famous Moll Flanders, på svenska kort och gott Moll Flanders. Hon föddes i det beryktade fängelset Newgate, som för övrigt författaren hade egen erfarenhet av. Hennes mor deporterades så småningom till Virginia och dottern hamnade i främmande händer. Moll Flanders - det är inte hennes riktiga namn och det får vi heller aldrig veta - växer upp till en vacker flicka som dessutom är ganska naiv. Till en början, alltså. 

Utmaning: Authors&Characters - Henrik

Lyran: En Henrik som är författare och en fiktiv Henrik

1. Henrik Valentin, Ödelagd. En kvinna, en man , en trädgård - en skilsmässa. Medelålders Helena Lundberg/Winberg/Lundberg/Medea är en mycket engagerad gymnasielärare, gift med Mats, mor till två söner. Hennes allt uppslukande hobby är trädgården. Plötsligt står hon inför en skilsmässa. Trots att man ibland blir nervös för att allt ska bli  alltför förutsägbart så blir det inte så. Bitvis känns skilsmässan något för idyllisk och Helena alltför kontrollerad, men det är inga långa stunder. Och någon gång exploderar Helena

2. Henrik är en fattig statare som skryter och skrävlar utan att duga mycket till.
Hans vackra hustru, Maria eller Rya - Rya, i Ivar Lo - Johanssons Bara en mor är den som får se till att alla barnen får mat på bordet och kläder på kroppen. Hur många gånger läste jag inte den romanen som tonåring? Filmen, där Eva Dahlbeck spelade den vackra Rya - Rya, såg jag också. En fantastisk tids- och kvinnoskildring från statartiden.