torsdag 26 juni 2014

Ständigt oppositionell

Alexander Kielland var 1880 - talets store samhällskritiker i Norge. Han räknas som en av de fyra stora författarna under den här tiden vid sidan av Ibsen, Björnson och Jonas Lie.
Kielland var välbeställd, men är ändå mycket medveten om alla orättvisor i samhället. Han debuterar med Noveletter 1879, samma år som Strindberg kommer ut med Röda rummet och Ibsen med Ett dockhem. Kielland föddes i Stavanger 1849, blev jurist och köpte sedan ett tegelbruk i sin hemstad. Hans kulturella och litterära intresse växte ständigt. Kielland tog intryck av Heine och Kierkegaard och tidens idéhistoriker, främst John Stuart Mill. Det var särskilt Kierkegaards kritik av kyrka och präster som gjorde intryck. Allra mest påverkade honom Georg Brandes med sina idéer om att litteraturen skulle påvisa missförhållanden i samhället. Han står på arbetarklassens - Venstres - sida tillsammans med Björnson. Kielland skriver om hyckleri, korruption, förtryck och byråkrati. I Skeppar Worse (1882) skildrar han religiöst hyckleri. Haugianerna var en religiös väckelse som förekom på Vestlandet. Även inom väckelserörelsen fanns det krafter som utnyttjade rörelsen för egen vinnings skull. När Kielland vid upprepade tillfällen begärde statligt författargage visade det sig att han hade såväl vänner - Venstre - som fiender - konservativa - emot sig. Han fick aldrig något gage. Den sista romanen - Jakob - kom ut 1891 och saknade all den berättarglädje som kännetecknat Kiellands tidigare författarskap. Samma år blev han borgmästare i Stavanger. 1902 blir han landshövding i Romsdalen. Alexander Kielland dör 1906. Desillusionerad.
Bokförlaget Bra böcker. Bra klassiker. 1976.
Övers.: Ernst Lundquist. Förord: Marianne Särman.
Loppisfynd!

3 kommentarer: