Veckans topplista v. 24 - Sommarpocket

Johannas deckarhörna: Veckans topplista handlar om våra fem bästa lästips bland böcker som finns utgivna i pocketformat.

1. Glaskupan av Sylvia Plath

2. En ny tid av Ida Jessen

3. Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

4. Farfar var rasbiolog av Eva F Dahlgren 

5. 1793 av Niklas Natt och Dag

Allt jag fått lära mig (Educated)

Tara Westover är i dagens läge 32 år. När en läser hennes självbiografi, Allt jag fått lära mig, känns det som att det förflyter väldigt lång tid. Hon växer upp i en mormonsk familj i ensliga trakter i Idaho. Tara är yngst i en syskonskara på sju. Far arbetar på sin skrotfirma och mor tillreder naturmediciner och agerar som barnmorska. Gene Westover är en riktig domedagsprofet och en prepper. Slutet är alltid nära. Han är hård mot sin familj och menar att kvinnans plats är vid spisen födande barn. Tara noterar utbrytningsförsök hos några av sina bröder, men det blir inte mycket mer än försök utom för en. Någon smygstuderar. Som barn till mormoner ska de inte gå i vanlig skola. Läkare och mediciner är också förbjudet. Tara arbetar på sin egen utbildning på sitt eget sätt. Lyckligtvis finns det lärare som inser att hon är en ovanlig begåvning. Inte nog med att hon ska klara sina studier trots att hon saknar grunderna. Hon ska också försöka verka "normal"; försöka smälta in i mängden. Och så måste hon ju också ordna sin egen ekonomi. Hon får ta extra arbeta och plugga om nätterna med magsår, körtelfeber och streptococker. Ibland tvivlar hon på sina egna minnen och är beredd att anpassa sig efter familjens. Men då har hon sina dagböcker. Långsamt lossnar banden till familjen. Modern är solidarisk med fadern liksom några av syskonen. Men Tara ger inte upp den kampen heller. Hon har gjort det hon ville göra och hon trivs med sitt liv. Kanske kan hon också få tillbaka sin familj? Jag hade svårt att släppa den här boken. Taras person och öde gjorde starkt intryck. Och jag tycker att hon lyckades bra med att beskriva sina dubbla känslor för de olika medlemmarna i familjen. Moderns totala lojalitet med fadern är svår att förstå eftersom det drabbade barnen. Någon gång vidgår hon att hon handlat fel och det känner Tara som en upprättelse. Men det innebär inte att Tara är förlåten sitt avhopp.

En smakebit på søndag

"När jag hade berättat för pappa att jag tänkte börja på college hade han sagt att en kvinnas plats var i hemmet och att jag borde lära mig om örter - "Guds eget apotek", hade han kallat det medan han log för sig själv - så att jag kunde ta över efter mor. Han hade sagt mycket mer än så förstås, om hur jag lustade efter människans kunskap istället för Guds, men jag bestämde mig för att ändå fråga honom om trigonometri. Här fanns ett korn av mänsklig kunskap som jag var säker på att han besatt. Jag klottrade ner talet på ett nytt papper. Pappa tittade inte upp när jag kom in, så långsamt och försiktigt sköt jag fram pappret ovanpå ritningarna. "Pappa, kan du lösa det här?" Han tittade strängt på mig, sedan mjuknade blicken. Han snurrade på pappret, kisade mot det ett ögonblick och började rita, siffror och cirklar och stora svepande bågar. Hans lösning såg inte alls ut som den i läroboken. Den såg inte ut som något jag någonsin sett. Det ryckte i hans mustasch: han muttrade. Sedan slutade han att klottra, tittade upp och gav det rätta svaret." 
Från sidan 132 i Allt jag fått lära mig av Tara Westover

En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Regnmannen

Ett förledande omslag, ett behagligt format och undertiteln: en trädgårdsberättelse fick mig att låna hem Regnmannen. Jag ville också ge Jonas Karlsson, skådespelare, dramatiker och författare, ytterligare en chans. Har inte varit så förtjust i det jag läst tidigare. Tyvärr gick det inte så bra den här gången heller. Det är välskrivet; språket är det inget fel på, men själva storyn med den stackars misslyckade teaterregissören som nu till råga på allt blivit änkeman, växlar mellan tragik och skröna. Ingmar Karlsson saknar hustrun Inger. I sin ensamhet har han börjat ägna sig åt Ingers rosor och det lyckas han bra med. Grannarna håller han på en armlängds avstånd. Det hade Inger också gjort. Hon var från storstaden och hade svårt att anpassa sig till mentaliteten i den lilla staden. Sonen Erik besöker sin far ganska ofta, men han har svårt med faderns tjurighet och gnäll om sitt onda knä. Han hade trott att Ingmars ensamhet skulle föra dem närmare varandra. Men så enkelt är det inte. Torkan tär på allas trädgårdar och alla vaktar på alla så att ingen vattnar med slang. Ingmar har en hemlig kran med slang och det börjar gå rykten om Ingmar igen. Därefter blir det skröna av alltihop och jag tappade intresset. Men jag läste hela boken så klart och berättelsen nyktrade till en stund innan slutet.

Titel: Regnmannen: en trädgårdsberättelse
Författare: Jonas Karlsson
Förlag: Wahlström@Widstrand
Tryckår: 2019
Antal sidor: 243

Helgfrågan v. 23

Mias helgfråga iv. 23 är inspirerad av Fröken Christina:

Vilken typisk svensk bok borde man läsa?
Herrarna i skogen av Kerstin Ekman.  Kerstin Ekman promenerar i skogarna i Ångermanland, Jämtland och norra Roslagen i sällskap med herrarna som hon lärt känna genom deras böcker och hunden. Herrarna har öppnat skogen för henne men även lärt henne att se vad hon har runt fötterna. Och uppe i träden. En helt fantastisk bok, tycker jag. 
 
Bonusfrågan: Hur firar ni Nationaldagen?
I trädgården, i skuggan under den stora boken med ett stort glas iskalltvatten med mynta i. Och med en hög böcker inom räckhåll, förstås.

Det kluvna hemmet

I Det kluvna hemmet skildrar Annie Åkerhielm ett gammalt, stadigt äktenskap mellan professor Bo Preston och hans hustru Tora Preston, Tossan kallad. Ormen i paradiset är professorns assistent fröken Paula, fröken von Unstern. Professorn är lång, smal och blond medan hans hustru är mera junonisk, blåögd och brunhårig. Professorn och hans assistent delar intresset för vetenskapen och Tora Preston tycker att de alltid sitter med huvudena ihop och kollationerar logaritmtabeller vid hans skrivbord. När hon ska städa makens skrivbord griper fröken Paula in och förhindrar att något enda papper flyttas.  Tora Preston förstår att hon inte är delaktig. Bo Preston tänker i sitt stilla sinne att Tossan är en god husmor och en bra mamma, men lite dum är hon allt. Och naturligtvis är han inte okänslig för hennes svartsjuka. Tora Preston spelar i sin förtvivlan ett högt spel som hon förlorar. Annie Åkerhielm är en god psykolog och berättare. Stackars Tora Prestons förödmjukelse och sorg känns så äkta. Barnens ställningstagande i föräldrarnas drama vrider om kniven ytterligare. Romanen är skriven 1935, men den känns betydligt modernare. Vissa ordval avslöjar tiden

Veckans topplista v. 23 - Böcker jag ser fram emot i sommar

Johanna vill veta vilka böcker vi ser fram emot i sommar och det ska hon få. Troligtvis kommer jag att läsa en hel del riktigt gammalt också.

1. Jag väntar i snön av Daniel Dencik
Om en pappas kamp för att få träffa sitt barn-. Polaris förlag

2. Kirke av Madeline Miller 
Om gudinnan som förförde Odysseus. W&W

3. En cirkel av sten av Elly Griffiths
Mer beöver inte sägas. Jag har plats nr 53 i bibliotekskön

4. Systerklockorna av Lars Mytting
Om ett par kyrkklockor i Gudbrandsdalen på sent 1800 -tal 

5. Mitt år av vila och avkoppling av Ottessa Moshfegh
Ung kvinnas experimenterande med narkotisk dvala. Modernista