skip to main |
skip to sidebar
Efter att under sommaren ha besökt den fina utställningen Bloomsbury Spirit på Artipelag passade det bra att se filmen Carrington idag eftersom det nu regnar ihållande och är ganska kallt. Direkt från 30 + graders värme till brasa. Grundaren till konsthallen Artipelag debuterade förresten som Sommar - värd i år. Björn Jakobson, 84, grundaren till Babybjörn, hade sitt Sommar måndagen den 6 augusti.Lytton Strachey, homosexuell historiker och essäist, och konstnären Dora Carrington tillhörde Bloomsburygruppen och filmen Carrington baseras på Michael Holroyds biografi Lytton Strachey. Dora Carrington spelas av Emma Thompson och Lytton Strachey av Jonathan Pryce. Dora Carrington var hela sitt liv djupt och hopplöst förälskad i Lytton Strachey som vämjdes vid kvinnokroppen. Men han var mycket fäst vid henne och de bodde tillsammans på landet. De var verkligen tvillingsjälar. Hon gifte sig och hade älskare; han hade sina förbindelser men de fanns alltid där för varandra. Det är en rörande historia och jag tror att filmen följer Carringtons verkliga liv tätt i spåren. Allt som allt en intressant och engagerande regnvädersfilm.
Astrid Terese på den norska bokbloggen. Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakbitar utav det vi just läser. Utan att avslöja något, förstås.
"Inget av Isak finns kvar i kroppen. Nu när hjärtat har slagit slut på liv, nu efter att blodet har tagit en sista genväg i hans armar och ben, nu är bara kroppen där.
I det tunna återskenet från den enda fungerande billyktan ser jag hans armar korsade över instrumentbrädan och den runda axeln och sidan av halsen. Kroppen som jag känner utan och innan, varje rynka, smak och rörelse. Hur hans rygg luktar. Jag kan beskriva skiftningarna i ögonens nyanser eller i detalj säga hur nagelbanden rundar sig i de små smilformerna.
Men jag tittar inte närmare. Vågar inte annat än se rakt fram: där är vindrutan, de hundratals sprickorna som strålar ut ifrån hålet, den veckade plåten. Jag tittar ner på mina händer. På de smala fingrarna, på knogarna och benen under huden. Och nedanför, vid mina fötter, mitt i mörkret: små blänk. Mynt på golvet, på sätet. instrumentbrädan och i askfatet. Instuckna under golvmattans hörnflik glimmar det svagt. Jag plockar upp ett och vänder på det. Jag lägger det i handflatan, drar tummen över etsningarna och relieferna, känner på de små bokstäverna och sätter nageln i räfflorna på myntets kant. Jag tittar och tittar. De är riktiga, de finns där. Det hände."
Från sidan 11 i Hjärtat är bara en muskel av Kristofer Ahlström, Månpocket 2018. Fler smakebitar HÄR
Vargnatts bokylla fortsätter sin klassikerutmaning under andra halvåret av 2018 har jag just upptäckt.
Jag hänger så klart på och jag har en plan...
Juli: Anna Karenina av Leo Tolstoy
Augusti: Den gula tapeten av Charlotte Gilman Perkins
September: Gruppen av Mary McCarthy
Oktober: Vårsnö av Yukio Mishima
November: Berättelsen om Genji av Murasaki Shikibu
December: ?
Med reservation för eventuella ändringar.
Monique och Maurice har varit gifta i tjugo år. Lyckligt, tror Monique, och blir helt förkrossad när Maurice berättar att han träffar en annan kvinna, Noëllie, sedan ett år tillbaka. För Monique har Maurice och de två flickorna varit hela livet. Flickorna är vuxna och utflyttade och Monique har friheten att fördriva sina dagar med att träffa väninnor, gå på bio och muséer. Hon behöver inte arbeta och vill inte heller. Väninnorna har det ungefär som hon. I sin nöd rådfrågar hon nu dem alla. Det visar sig att de flesta känt till Maurice älskarinna. Några av dem säger åt Monique att ta det lugnt och vänta ut förhållandet. Men Monique känner på sig att detta inte är något tillfälligt litet vänsterprassel. Maurice och Monique grälar och det sägs saker som sedan är omöjliga att släta över och glömma. Maurice skriker åt henne att han slutat älska henne för länge sedan. Han tar tillbaka, men en tror honom knappt. Monique tappar orienteringen totalt; hon blir oförmögen att tänka på något annat än sin egen olycka och. En kan misstänka att Simone de Beauvoir vet vad hon talar om. En känner Moniques förtvivlan, bitterhet och gränslösa sorg. Nedtrappningen mot ett psykiskt sammanbrott skildras med plågsam psykologisk klarsyn. Romanen är utformad som en dagbok. Monique är öppenhjärtig och skonar på inget sätt sig själv heller. Den brutna kvinnan är en hjärtslitande roman skriven 1967 på ett klart och rent språk. Översättningen är gjord av Kristoffer Leandoer; ellerströms förlag 2018.
Nu är Helgfrågan tillbaka på allvar efter den alternativa tiden. Mia undrar hur det gått med läsningen i sommar och hur sommaren varit i största allmänhet. Egentligen är huvudfrågan om det finns böcker som inte lämpar sig för inläsning. För oss som hellre vill hålla i en bok är ju frågan inte så lätt att besvara. Men jag vet i alla fall att en viss sorts sparsmakade böcker skulle jag inte vilja att någon annan skulle tolka åt mig.
Läsningen har gått förvånansvärt bra i sommar. Om jag bara räknar juli och fram till och med dagens datum så har jag läst 10 romaner, 1 biografi och 1 novell. Dessutom har jag skött mina utmaningar något så när. VM - spaningen som enligt O anordnade var jättekul. En lärde sig massor och jag kom på att jag vill åka till Marocko. De absolut bästa romanerna bland dessa är Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò, Dödstvätterskan av Sara Omar och Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir (skriver om den imorgon). Och så har jag läst - noga - halva Anna Karenina också.
Hur sommaren har varit? Svar: Varm. Även i stugan vid havet. Men så många havsbad det blivit för badkrukan! Idag är första "normala" dagen med behaglig värme. Enligt professorn i miljövetenskap, Johan Rockström, har vi flera liknande somrar att vänta. Undrar vad vi kan göra åt det?
Kurdisk - danska Sara Omar har skrivit en skakande och berörande bok med titeln Dödstvätterskan. Sara Omar kommer ifrån Kurdistan och hennes roman bygger på egna och andra kvinnors upplevelser. Flickan Frmesk är den röda tråden i berättelsen. Hennes mor, Kubar, har tvingats gifta sig med den omänskligt våldsamme Anwar, som inte behandlar henne som en människa. När hon då föder en späd liten flicka åt honom med en vit tofs på huvudet blir han rasande och vill helst göra sig av med flickan. Mormor Gawhar är en klok kvinna och tar hand om dotterdottern. Det är hon som är dödstvätterskan och egentligen anses hon som oren, men hon är orädd och skäms inte för det hon gör. Hennes man, Darwésh, är en storväxt man som är rättrådig och imponerande och stöttar sin hustru i alla väder. Han står på hustruns och kvinnornas sida och är något av en feminist. Han är zoroastrier men kommer väl överens med Gahwar som är djupt troende muslim. De står för det mänskliga, empatiska och toleranta i romanen. Kubar har en häxa, Bahar, till svärmor. Hon är ondskan personifierad och vill snarast omskära Frmesk. Kvinnor dödas och lemlästas för otrohet - verklig eller inbillad - och för vad annat som helst. En kvinna är som en åker och får beträdas när och hur som helst. Kvinnan har ingen rätt över huvud taget. Hon står långt under mannen och ska lyda blint. Det finns många grymma scener i Dödstvätterskan. Berättelsen är delad i kapitel som tilldrar sig i Zuma, Kurdistan i slutet av 1980 - talet varvat med händelser som tilldrar sig på Skejby Hospital i Danmark 2016. Där har Frmesk hamnat, stympad till kropp och själv. Hon lider av posttraumatiskt stressyndrom; har feber, drömmer mardrömmar och blir vettskrämd när hon förstår att hennes far listat ut var hon befinner sig och har kommit för att träffa henne. "Vår ära är kränkt," säger han. Frmesk representerar både kvinnor och barn som männen med stöd av islam, hederskultur och tradition behandlar efter eget gottfinnande. Frmesk är av den välgrundade uppfattningen att hon inte kan lita på någon. Inte ens imamen. Frmesk säger att orden är det enda hon har kvar. Det är de som hjälpt henne att överleva och utan dem är hon ingenting. Dödstvätterskan är en mycket stark roman som dröjer sig kvar långt sedan en slagit igen boken. Dödstvätterskan är en sådan bok som en vill att många, många ska läsa. Jag skulle gärna se en uppföljare.
Johanna på bloggen Johannas deckarhörna är tillbaka med Veckans topplista efter sommaruppehållet. Kul, tycker jag. Första uppgiften gäller Årets bok 2018 och vilka fem titlar vi har läst eller vilka fem vi skulle vilja läsa. Jag får nog göra något mellanting. Jag har läst :
Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò, den absolut bästa av dem. Jag håller med Johanna om att Flynn, Kvinnan i fönstret egentligen inte hör hemma på den här listan. Nina Lykke Nej och åter nej kommer på plats nr två.
 |
| Piratförlaget |
Nej och åter nej av Nina LykkeKvinnan i fönstret
Tre titlar som jag tänker läsa är 1793 av Niklas Natt och Dag
Annabelle av Lina Bengtsdotter
Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan
Vassa föremål är Gillian Flynns bästa bok enligt min mening. Det är också hennes debutbok. Jag har läst tidigare och nu sett en del av HBO - serien och läst om resten. Den första svenska utgåvan, Vass egg, i översättning av Maud Steen på Jentas förlag kom 2006. 2014 kom en nyöversättning av Rebecca Alsberg på Modernista förlag med titeln Vassa föremål. Den trasiga journalisten Camille Preaker återvänder till sin hemstad Wind Gap i Missouri för att rapportera om ett par nyligen begångna flickmord för sin tidning Chicago Daily Post. Hon har inte haft kontakt med familjen på länge, men hon tänker sig ändå att hon ska kunna bo hos föräldrarna. Hennes mor från helvetet, Adora, är en djupt störd kvinna som styr sin omgivning med järnhand. Camille har aldrig varit hennes favorit. Adora lever i minnet av en död dotter och hon behandlar sin yngsta, Amma, som en liten flicka trots att hon är tonåring - en mycket avancerad sådan. Men det vet inte mamma; eller vill inte veta. Den lilla staden har stelnat i sina former. Alla känner alla; många av hemmafruarna är alkoholiserade. Camille förfäras. Hon är själv en sårad människa. De yttre ärren vittnar om stark inre smärta. Alkoholen är dessvärre hennes tröst i många lägen. Det är en mörk roman full av komplicerade människor. Jag tycker att dramatiseringen väl fångat in stämningen i boken. Jag fick fylla i med att läsa om det jag inte hann se medan jag hade tillgång till HBO. Omläsningen gjorde mig inte heller besviken. Vassa föremål är en psykologisk thriller av bästa slag.
"Två kvinnor stretade fram. Den ena med stålsatt vilja. Den andra krum i varenda led och flåsande som ett litet kräldjur med bindel för ögonen och en osynlig boja runt halsen. Hon hade ett blått mönster tatuerat på hakan. Hennes ögon var små och hade nästan givit vika för stormen och all sand som blåste upp. "Vi närmar oss", ropade den sneda munnen. "Jag säger dig, det var likadant när ungen föddes. Ett outhärdligt väder. Den flickan är förbannad från topp till tå. Det såg jag från första ögonblicket. Jag kan se sådant. Folk vet det. Hennes ögon ... och så det kala huvudet med den vita tofsen. Det barnet osar olycka. " Bahra fnös för sig själv och kände sanden riva i näsan. Mahsum höll krampaktigt tag i en gammal handduk som användes för att svepa in ett par rostfläckiga rakblad och en handfull vassa glasskärvor. Det var hennes levebröd som gömdes därinne. Det var allt som betydde något för henne. Vad Bahra tyckte om flickan var henne fullkomligt likgiltigt, men hon kunde i alla fall få en bra historia att berätta när det skulle drickas te med grannkvinnorna. "
Från sidan 96 i Dödstvätterskan av Sara Omar. Bokförlaget Polaris. Översättare: Leo Gefvert.
Den nyfödda flickan är sondotter till Bahra med den sneda munnen.
Läsutmaningen En smakebit på søndag handhas av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. No spoilers! är den enda regeln. Fler smakebitar HÄR.
Helt plötsligt är det augusti. Månadens språk, som är en läsutmaning initierad av Ugglan och Boken, är vietnamesiska. Vietnamesiska är nog lite lättare än afrikaans, tror jag, och jag hittade genast två böcker i min hylla som passar in.
Den vietnamesiske zenbuddhistmunken Thich Nhat Hanh bor numera i Frankrike, men även därifrån bedriver han sin socialt engagerade buddhism med att hjälpa flyktingar världen över och att arbeta för svältande barn i Vietnam. Varje steg väcker svalkande vind. Vägledning i meditativ gång heter
ett litet häfte med enkla illustrationer som handlar om att gå sakta och med eftertanke. En kan öva meditativ gång när som helst och en ska försöka vara närvarande i varje steg. Inte helt överraskande är andningen viktig. När en finner ro sprider den sig också till andra. Thich Nhat Hanhs böcker har spridits över hela världen och på svenska finns flera stycken. www.plumvillage.org är adressen till Thich Nhat Hanhs franska hemvist dit en bl. a. kan åka på retreat.
Den andra boken har titeln Mindfulness - ögonblickens under. Här gäller det att öva sig i konsten att ta makten över sina tankar och koncentrera sig på nuet. Enkelt och rättframt delger oss Thich Nhat Hanh sin vishet. Praktiska övningar blandas med vardagsberättelser. Författaren vänder sig till alla; inte bara buddhister. Sista kapitlet i boken har titeln Att se med medkänslans blick. Mindfulness är översatt av Erik Nisser; utgiven på Lind&Co 2010. Varje steg väcker svalkande vind översattes av Per Carleheden och gavs ut på Attusa förlag 2003.
Mia på bloggen Mias läshörna kör sommaredition av läsutmaningen Helgfrågan för sista veckan.
Frågorna lyder: Vad läser du nu?
Bonusfrågan: Restips?
 |
| ellerströms |
Jag läser nu Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir. Om vad otrohet kan få för konsekvenser för ett äktenskap.
Och så fortsätter jag att i maklig takt avnjuta Anna Karenina av Leo Tolstoj.
Just avhämtad ifrån biblioteket: Iréne av Pierre Lemaitre, tredje delen i
Verhoeven-trilogin. Jag gillade del 1, Alex, väldigt mycket. Vad gäller del 2, Camille, så stupade jag redan i den blodiga inledningen. Men jag ska göra ett nytt försök om jag gillar Irene.
 |
| Bild: Cubile Visby |
Restips: Gotland och Fårö. Är en det minsta intresserad konstintresserad är alla de gamla kyrkorna ett eldorado. De tidiga morgnarna kan ägnas åt konsten. När värmen sedan slår till framåt dagen är det bara att köra åt sidan och ägna sig åt bad. Lummelundagrottan med spegelsjöar, fossil och droppstensformationer är ett fint utflyktsmål. Tre äventyslystna pojkar hittade grottan 1948.
Fårö med sin fantastiska natur får absolut inte glömmas bort.
Det gick sådär med månadens språk i juli. Det är inte så många författare som skriver på afrikaans och översätts direkt från afrikaans. En sådan är i alla fall Etienne Leroux som bl. a. har skrivit Magersfontein, o Magersfontein. Jag började läsa lite i den romanen, men den lämpade sig inte för läsning i tropisk värme, så jag kom inte så långt. Magersfontein var en slagplats under andra boerkriget 1899. Det gick betydligt bättre med omläsningen av den fantastiska romanen Agaat av Marlene van Niekerk. 67 - åriga Milla de Wet ligger förlamad i ALS på gården Grootmoederdrift som hon älskar över allt annat och som hon arbetat för i alla år. Maken Jak de Wet har hon inte haft mycken hjälp av. Agaat som först var fosterflicka och sedan degraderades till tjänsteflicka när ende sonen föddes. I princip blir det hon som fostrar honom. Relationen mellan Agaat och hennes matmor är oerhört fascinerande. Agaat är den enda som kan tyda Millas ögonrörelser som uttrycker hennes vilja. Agaat är född 1948 samma år som apartheid röstades igenom som samhällssystem i Sydafrika. Romanens nutid är 1996, två år efter det att de första allmänna valen hållits. Kvinnornas förhållande genom åren kännetecknas av maktkamp och hatkärlek. Romanen Agaat är realistisk, naturalistisk, poetisk och oavbrutet fascinerande. Det är också en lektion i Sydafrikas historia.
Vad det gäller Deon Meyer lånar jag av mig själv. Jag läste Tretton timmar för några år sedan. Bennie Griessel, kriminalkommissarie och nykter alkoholist, är mentor för en grupp poliser.
Han är en dynamisk, klok och mänsklig man som inte förlorat sin empati under 25 är som polis.
Miljön är väldigt intressant;
samhällsskildringen upplysande liksom språkförbistringen.
Motsättningarna mellan svarta, vita och färgade ger upphov till extra
spänningar inte minst inom poliskåren. Romanen tilldrar sig under tretton timmar i Kapstaden.
SVT 1 visar 14.45 Jag minns Paris efter en novell, Babylon revisited, av Scott Fitzgerald. Året är 1930, ett år efter börskraschen och efter jazzåldern. Här finns återblickar på den stora depressionen. Mycket av författarens egna erfarenheter finns i berättelsen. Elizabeth Taylor, Van Johnson, Donna Reed, Éva Gábor och Roger Moore är de stora stjärnorna i filmen.
Ottessa Moshfegh har skrivit den uppmärksammade debutroman, Eileen. Innan dess skrev hon noveller som publicerades i flera stora dagstidningar i USA. Eileen växer upp i ett dysfunktionellt hem. Mamma och pappa dricker, barnen får ingen matsäck till skolan, julen firas knappt eller inte alls. Eileen har inga vänner. Hon anser själv att hon är både ful och otrevlig. Ingen gör något för att ta henne ur den villfarelsen. Tvärtom. Fadern är avdankad polis. Efter moderns död får han dricka ensam. Eileens syster Joanie flyr hemmet så fort hon kan och hör sällan av sig. Eileen arbetar på en fångvårdsanstalten Moorehead för unga pojkar som begått grova brott. Hon kör en gammal livsfarlig Dodge som nästan kostar henne livet. Eileen längtar bort, men hennes hatkärlek till fadern gör att hon känner ett visst ansvar. Till anstalten kommer så en ny kurator, Rebecca. Hon är vacker, frigjord och helt suverän. Eileen tappar koncepterna totalt. Och Rebecca tyr sig till Eileen, som inte vet till sig av lycka. I ett nafs försvinner hennes ensidiga förälskelse i fångvaktaren Randy. Många gånger har jag lust att stryka under bistert formulerade livserfarenheter i romanen. En kan bli orolig för Eileen. Hon är ensam både hemma och i arbetet och lever farligt. Hon betraktar de intagna och lär sig en del om manligt beteende. Inget görs för deras rehabilitering. Det är straff som gäller. Den nya kuratorn tror mer på vedergällning... Hela romanen tar en brutal vändning. Som läsare blir en totalt överrumplad. I likhet med Eileen för övrigt. Eileen är en kärvt och kärnfullt berättad historia som också innehåller humor. Eileen är i sjuttioårsåldern när hon erinrar sig sina upplevelser under sextiotalet. Frågan är vad som gör människor till det de är. Eileen är en överlevare, men hur många är det. Jag skulle velat veta mera om Rebecca. Och hur gick det för Leonard Polk, den unge fången, vars föräldrar borde suttit inom lås och bom? Modernista 2018. Övers.: Alva Dahl
Idag är det pocketbokens dag. Det brukar sägas att det var Penguin Books som var först med pocketböcker, men det stämmer visst inte. Läs vidare HÄR! Pocketboken ska ha tillkommit under tidigt 1800-tal, och formatet blev
snabbt populärt i Europa och USA. Namnet kommer från engelskans ord för ficka, något som syftar på bokens A5-storlek – ungefär så stort att det får plats i en vanlig ficka! Så praktiskt att alltid kunna ha med sig en pocketbok. Och så härligt att många av klassikerna finns tillgängliga i pocket. Omslagen är ofta fina och hållbarheten har ökat. För det mesta är stilen helt möjlig att läsa men det finns fortfarande undantag. Många tycker att den bundna boken är finare, men jag tycker att innehållet är det viktiga.
"I juli är det omöjligt, till och med itt i natten att andas in luften i Atlas Pickle Plant. Man måste suga in den. Lukten är så skarp och kraftig att den får håren i näsan att resa sig, och det känns som om lungorna blir lika genomdränkta som ens vita tennisskor - snörena blir gröna och luktar fränt av att släpas omkring i pölarna av ättikslag. Klockan var tre på morgonen och det hade varit en hård natt för Baby och mig. Alfred Lynn Tucker - ett fläskberg med illrött hår, glasögon och lortiga gravstenar till tänder, ett fläskberg som oturligt nog basade över oss - hade hackat på oss hela natten. Inte för att han inte hackade på oss nästan alla andra nätter också. Fast det var värre än vanligt den här natten. När vi gick på skiftet klockan elva lät han oss börja med att spruta ättikslag i burkar fulla med saltgurkor som trillade förbi på ett löpande band. Lagen kom ut ur en gammal svart gummislang som var ansluten till en trätunna och hade en grej med ett munstycke ungefär som på en trädgårdsslang."
Ftån sidan 7 i Cherrys värld av Norris Church Mailer. Natur&Kultur 2000. Övers.: Leif Janzon .
En smakebit på søndag drivs av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. En enda regel gäller: No spoilers! Fler smakebitar HÄR.
Mias bokhörna kör en sommaredition av Helgfrågan. Hon vill veta vad vi läser varje vecka. Bonusfrågan gäller restips. Detta gäller till och med v. 31.
Läsningen först:
Magersfontein, O Magersfontein! av Etienne Leroux
Anils skugga av Michael Ondaatje
Anna Karenina av Anton Tjechov
Restips:
Ale Stenar i Kåseberga
Ales Stenar
Där kusten stupar mellan hav och himmel
har Ale rest ett jätteskepp av stenar,
skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel
med blockens mörka stillhet sig förenar,
en saga lagd i lönn
vid brus av Östersjön,
som ensam vet, vad minnesmärket menar.
I sluten ordning dessa gråa hopar
stå vakt från hedenhös; och folket säger
att backen spökar – att den gnyr och ropar
i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.
Ty mitt i bondens jord
har Ale gått ombord
på dödens skepp, det sista som han äger.
__ __
De två första stroferna ur Anders Österlings dikt ifrån 1933
Det är väldigt fint att ströva omkring ibland stenarna och känna en fläkt av urtid. Stranden nedanför är också fin och när en blivit trött och hungrig kan en köpa stekt sillflundra med potatismos vid Buhres på Kivik, eller kanske rentav i restaurangen. Ett besök i affären rekommenderas. Där finns allt i fiskväg- färskt eller rökt - olika inläggningar och såser ; sallader och skaldjur; ost och kex.
|
| Piratförlaget |
Ayòbámi Adébáyòs debutroman, Stanna hos mig, har väckt uppmärksamhet världen över. AA är tjugonio år och kommer ifrån Nigeria. Romanen tilldrar sig också i 80 - talets politiskt oroliga Nigeria och skildrar ett ungt välbärgat par, Yejide och Akin, som träffats på universitetet i Lagos och blivit blixtförälskade. Efter fyra år som gifta börjar respektive släkter bli otåliga. Varför blir det inga barn? Akins mor har diverse ålderdomliga och vidskepliga recept på hur en kvinna ska bli gravid. Yejides styvmödrar har redan klassat ut henne som kvinna och människa. Hon förorsakade sin anlösa mors död med sitt stora huvud. Den enda som stod på hennes sida var fadern, även om han också ständigt påminde henne om orsaken till hustruns/moderns för tidiga bortgång. Jag tycker att Yejide är otroligt stark som inte går under av omgivningens tryck. Någon gång ger hon efter för vidskepelsen, men hon ångrar sig genast. Så småningom uppdagar hon att hon blivit förd bakom ljuset redan ifrån början. När svärmor tvingat sonen att ta sig en andra hustru - som han visserligen inte alls vill ha och som han absolut inte vill ha i huset - får Yejides kärlek en knäck eftersom allt gjorts upp utan hennes vetskap. Hennes affärsverksamhet går lysande. Redan under studietiden hade hon gjort sig känd för sina konstfärdigt gjorda flätor. I
Stanna hos mig möter vidskepelsen vetenskapen; traditionen moderniteten; patriarkatet den nya kvinnan. Klasskillnaderna är uppenbara. Romanen bjuder på en rad överraskande vändningar och jag läste med stort intresse. Sympatin ligger hos Yejide, men ibland kan jag även förstå Akin. Hans kärlek till Yejide är absolut; det måste en ge honom. Han sätter sig till och med upp emot sin allsmäktiga fru moder för hennes skull. Vad det gäller barnen är det han som vägrar att ge upp hoppet medan Yejide anser slaget förlorat och handlar därefter. Den sista meningen innehåller mycket mera än det kan förefalla. Jag har helt uteslutit mycket av dramatiken i romanen för att inte förstöra för någon. Piratförlaget 2018. Översättning: Erik MacQueen.
Påfallande många kända författare kommer ifrån Nigeria; Chimamanda Adichie Ngosi, Sefi Atta, Soyinka, Helen Oyeyemi, Ben Okri, Teju Cole och Chigozie Obioma för att ta några.
Anna Fox är barnpsykolog. Hon lider av posttraumatiskt syndrom och agorafobi. Hon går inte utanför hemmets väggar; håller sig för sig själv, tar sina många mediciner lite hur som helst och när som helst. Allt sköljs ner med sprit. Anna spionerar på sina grannar och hon fotograferar. Och det är hemska saker hon får bevittna, men vem tror på en kvinna som knaprar starka mediciner och dricker för mycket. Ibland blir en upprörd på hennes vägnar. Andra gånger tvivlar man på henne. Men här Anna litar konstigt nog helt på sig själv i det här avseendet. För att få tiden att gå ser hon massor av klassiska svartvita filmer; gärna Hitchcockfilmer. Svartvita filmer var ett intresse Anna och hennes man hade gemensamt. Dessutom bedriver hon en slags terapi på nätet för vuxna personer. Gamla Lizzie månar hon särskilt om. Kvinnan i fönstret av AJ Finn kan till en början påminna om Kvinnan på tåget av Paula Hawkins men själva upplösningen är bättre i Hawkins bok. Kvinnan i fönstret är i långa stycken väldigt spännande och bjuder på många överraskningsmoment, men i mitt tycket blir slutet lite väl kaotiskt och invecklat. På samma gång som berättelsen krånglar till sig börjar Anna återhämta sig. Det kommer bokstavligen och bildligen att gälla livet för henne och då handlar hon efter sin överlevnadsinstinkt. Då vet hon i alla fall att hon vill leva. Och jag visste i alla fall att jag måste läsa Kvinnan i fönstret till slut för att se hur det hela skulle avlöpa. Ett litet plus är alla referenser till filmer och böcker. Om jag hade satt betyg hade det blivit tre stjärnor av fem.
 |
| Albert Bonniers förlag |
|
|
"Hennes man är hemma när som helst. Den här gången kommer han att ta henne på bar gärning. Inte så mycket som en gardinremsa, inte så mycket som en persiennlamell skymmer insynen i 212:an - det klassiska våningshuset i roströd sten där de nygifta makarna Mott bodde förut, fram till för inte så länge sedan, fram till att de inte var gifta längre. Jag träffade aldrig vare sig mr eller mrs Mott, men det händer att jag tittar till dem på nätet: honom på Linkedin, henne på Facebook. Deras bröllopslista på Macy´s finns kvar. Om jag ville skulle jag kunna köpa matsilvret till dem. Som jag sa: inte ens några gardiner. Så 212:an stirrar tomt ut över gatan, rödbrun och naken, och jag stirrar tillbaka, iakttar frun i huset medan hon leder sin byggnadsentreprenör in i gästrummet. Vad är det med den här adressen? Det är hit kärleken kommer för att dö."
Från sidan 11 i Kvinnan i fönstret av A J Finn, Albert Bonniers förlag, i översättning av Klara Lindell.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers. Fler smakebitar HÄR
Det är inte mycket jag läst av den peruanske nobelpristagaren (2010) Mario Vargas Llosa, men nu har jag i alla fall läst novellen Den besökande som ingår i novellsamlingen Valparna ifrån 1978. Novellen börjar med att författaren zoomar in ett litet värdshus som tycks ligga mitt ute i ödemarken. Inuti värdshuset ligger värdinnan dona Merceditas och slumraar på ett par säckar. Hennes get, Cuera, börjar klippa med öronen och dona M förstår att någon närmar sig i skumrasket. Hon känner igen profilen. Det är ingen vän. Mannen ber att få något att äta och dricka och han vill att hon gör honom sällskap. Dona M förstår att han är ute efter hennes son, Numa. Mannen, som heter Jamaiquino, är ifrån Jamaica. Han leker med dona M som katten leker med råttan. Plötsligt hörs gnäggandet av hästar och dona M förstår att Jamaiquino har polisen med sig. J har förrått Numa för egen vinning.
Novellen är inte slut där, men jag tänker inte avslöja slutet. Det är mycket illusoriskt berättat och en anar motsättningar av olika slag. Mario
Vargas Llosas novell är väldigt visuell med med skiftningar i ljus och
mörker. Hörselintrycken bidrar också till att göra handlingen levande.
Dialogen är livlig och kärv. Jag blir faktiskt lite nyfiken på att läsa någon roman av Mario Vargas Llosa. Den här novellen passar in på punkt nr 4 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell av en nobelpristagare.
Mias helgfråga sommareditionen: Vad läser du nu?
Bonusfråga: Restips?
 |
| Massolit förlag |
Just nu läser jag Eileen av Otessa Moshfegh. En mycket speciell roman
och
Kvinnan i fönstret av A J Finn, som jag inte vet något om
och Agaat av Marlene van Niekerk. Månadens språk är afrikaans så jag läser om den. Det är ändå sex år sedan vi läste den i läsecirkeln.
Som jag redan påpekat lämnar jag inte landet under sommaren. Nu föreslår jag en resa till huvudstaden, den vackra Mälardrottningen Stockholm. Vi besöker Thielska Galleriet, som bl. a. visar Tyra Kleen, konstnär, vagabond och äventyrare; Östasiatiska museet, Waldemarsudde som visar Sigrid Hjertén, Fotografiska och Rosendahls trädgård. Båtresa till Drottningholm och /eller Fjäderholmarna och promenader på Djurgården.
Nicole och André är ett äldre, pensionerat par som bor i Paris. Nu har de åkt till Moskva för att hälsa på Mascha, Andrés dotter från ett tidigare äktenskap. Nicole och Mascha kommer väl överens och de tre har mycket trevligt tillsammans. Så småningom börjar Nicole i alla fall bli uttråkad och längtar hem till Paris. Och hon tycker att André ägnar alltför mycket tid åt Mascha och att hon aldrig får någon egentid med sin man. André tycks inte ha något behov av egentid med henne. Och så kommer fram att André bestämt med Mascha att de ska stanna tio dagar längre i Moskva än som det var sagt ifrån början. Nicole tappar humöret ; krisen är ett faktum och båda makarna verkar vara beredda att lämna varandra. André vill flytta till landet i Villeneuve medan Paris är Nicoles val. Båda märker av åldrandet i sina kroppar. Nicole bantar. Ju mindre hon känner sig hemma i sin kropp desto känner hon sig tvungen att ta hand om den. En hör Nicoles och Andrés röster växelvis. Moskva på 60 - talet finns hela tiden i bakgrunden. Nicole och André har varit i Moskva tidigare och kan göra jämförelser. Misstag i Moskva är en långnovell av författaren Simone de Beauvoir Det är en väldigt sympatisk text som klokt och vemodigt säger mycket om åldrande och om djup kärlek mellan två i grunden ganska olika makar. Det finns ett politiskt tema också. Jag fick verkligen lust att läsa de Beauvoirs romaner också. Novellen passar in på punkt nr 36. Läs en bok om kärlekslycka i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III.
Det alldeles nyutkomna numret av Vi läser innehåller 9 sidor om Lena Andersson. Låt vara att flera sidor är bilder, men i alla fall. Den marockanske författaren Abdallah Taïa, muslim och homosexuell, får nästan lika mycket utrymme. Johanna Koljonen skriver om förnyarna i serievärlden och Peter Englund återvänder till Poltava 30 år efteråt. "Hur jag skrev Poltava"är titeln på den artikeln. Terri Herrera skriver och Nuckan och nuckrelaterade nyheter. Jonas Eklöf står för en kort intervju med exilnorrlänningen Stina Jackson som skrivit romanen Silvervägen som kallas "slow crime". En hel del läsning, alltså, även om Vi läser känns lite tunnare till omfånget den här gången.
Top Ten Tuesday har nu flyttat över till That artsy reader girl.
Top Ten Tuesday was created by The Broke and the Bookish
in June of 2010 and was moved to That Artsy Reader Girl in January of
2018. It was born of a love of lists, a love of books, and a desire to
bring bookish friends together.
July 17: Favorite Novellas/Short Stories
1. Dumpling or Boule de suif or Fettpärlan is a great novella by the famous French writer Guy de Maupassant.
2. The Colonel´Lady by Somerset Maugham. About a man who misjudges his wife totally and is very hurt when the truth emerges to him.
3. The Seals by Lydia Davis. About the love between to sisters.
4. Marcelle by Simone de Beauvoir. Marcelle is a young girl who reads a lot of novels. Her greatest whish is to be the muse of a literary genius.
5. The Lady with the Dog by Anton Tjechov is considered to be one of the most short stories ever written. It´s about two unhappily married people who meet when vacationing in Jalta.
6. Mary Yukary Waters, The Laws of evening. Eleven novellas that take place in Japan and is about the second world war or the memory of it. The Woman in the Title novella is Sono, 80, who lost her husband and two daughters in the war.
7. Husband and wife by Koike Mariko. A young man about to be married meets with two old ladies in a train compartment and a weird conversation takes place.
8. The Heart fails without warning by Hilary Mantel. About sisters, loneliness and eating disorders.
9. The five - forty - eight is a short story by John Cheever about Blake, an arrogant and ruthless man who seduces a plain woman at his office and then gives her the sack. But she knows how to take revenge
10. The Fall of the House of Usher by Edgar Allan Poe is a famous short story about Roderick Usher and writes to a friend and asks him to come. The friend is horrified of what he
Anne Hope Jahren är biokemist och geobiolog; numera professor vid universitetet i Oslo där hon också har sina rötter. Hon växte bokstavligen och bildligen upp i sin fars laboratorium och hon älskade det. Hon var mindre förtjust i det kalla Minnesota och de litteraturvetenskaliga studier hon påbörjade passade henne inte alls. Nej, hon ville hellre försöka ta reda på hur det är att leva som växt. Hon ville testa icke tidigare testade saker. AHJ lyckas med bedriften att få en kompanjon, Bill, som varken är hennes far, bror, man utan endast just - Bill. Det är en mycket säregen man som matchar AHJ precis. Hon har väldigt dåligt samvete för att hon tjänar mera än han, men det bekommer inte honom. Naturligtvis stöter AHJ på motstånd i sin forskning. Om inget annat finns det inga pengar till den utrustning hon behöver. Sexuella trakasserier förekommer även i den vetenskapliga världen och AHJ vill ge sitt stöd åt kvinnliga forskare. Hon lyckas bygga upp tre olika laboratorier som alla bär hennes namn. Hennes doktorsavhandling handlar om bäralmen. Amerikanska Södern är ett Edens lustgård för växter enligt Anne Hope Jahren. Tårpilen kallar hon växtvärldens Rapunzel. Helt plötsligt träffar AHJ en man vid namn Clint, som hon ganska direkt bestämmer sig för att gifta sig med. När hon sedan blir gravid får hon genomleva en hemsk graviditet. Hon är bipolär och under graviditeten måste all medicinering sättas ut. Men förlossningen blir helt normal och barnet, en gosse, är välskapt. Bill accepterar hjältemodigt sin roll som morbror. AHJ lovar sig själv att bli en bra far åt sitt barn. Modersrollen vet hon inte hur hon ska hantera. Anne Hope Jahren har skrivit en entusiastisk och medryckande - och ibland rent lyrisk - hyllning till vetenskapen. Hennes bok Träd, kärlek och andra växter är en lyckad blandning av fack - och skönlitteratur. En bara älskar den. Hennes kärlek till forskning och vetenskap smittar av sig eftersom hon har förmågan att göra allt så begripligt och lättillgängligt. De läsare som planterar ett träd blir expert på var och en sitt träd, peppar AHJ till slut. Översättare: Joachim Retzlaff. Volante förlag. Och nej, Bill har inte läst boken...
"Hon såg upp från boken. Så urbota tråkiga alla dessa klagovisor om bristande kommunikation var! Om man verkligen vill kommunicera med någon, lyckas man något så när. Inte med alla förvisso, med med två, tre personer. André satt på sätet bredvid henne och läste en deckare. Hon teg om sin ilska, sina samvetskval, sina små bekymmer; han hade också sina små hemligheter, men på det hela taget visste de det mesta om varandra. Hon kastade en blick ut genom kabinfönstret: mörka skogar och ljusa ängar så långt ögat kunde nå. Hur många gånger hade de banat sig väg tillsammans genom världen, med tåg, flyg och båt, sittande sida vid sida med en bok i handen? Ofta skulle de ännu glida fram sida vid sida, under tystnad, till havs, på land och i luften. Det här ögonblicket bar minnets sötma och löftets glädje. Var de trettio eller sextio år gamla? Andrés hår hade grånat tidigt; förr framstod denna snö som framhävde hans friska, solbrända hud som oäkta. Det gjorde den fortfarande." Från sidan 13 i Misstag i Moskva av Simone de Beavoir. Bucket list books AB 2015. Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan att avslöja något väsentligt så klart. Fler smakebitar HÄR
Inlägg
