Var med på en novellsudoku

Ugglan;Boken

7	9	5		2	6	1	4
		2	5		3	6		9
	4			7			8
2	3		9			4		5
	5	1	6	8	2	9		7
		7	3				1
3	7	4	2	6	5	8		1
								6
5	1		7		8		2	4

Steg 1: Börja med att lösa själva sudokut. Fyll i de tomma rutorna så att alla siffror från 1 till 9 finns med i varje lodrät och vågrät rad, samt i varje fyrkant med nio rutor.

Steg 2: De siffror som du själv skriver in motsvarar beskrivningar av de noveller som du ska läsa (se listan nedan).

För siffror du skriver in i rutor med blått (de översta fyrkanterna) ska novellen du väljer att läsa vara skriven av en svensk författare eller utspela sig i Sverige. De röda siffrorna (mittraden) betyder att novellen ska vara skriven av en europeisk författare (inte från Sverige) eller utspela sig i ett europeiskt land (inte Sverige). När det gäller siffror du skriver in i fyrkanterna med svarta siffror (nederst) ska novellen vara skriven av en författare från ett utomeuropeiskt land eller utspela sig i ett land utanför Europa. 

Du väljer själv vilka siffror/novellbeskrivningar du ger dig på först. 

För att klara läsutmaningen ska du läsa noveller motsvarande minst en valfri helt ifylld fyrkant från varje del av världen, alltså en fyrkant från den översta raden (Sverige), en från den mellersta (Europa) och en från den nedersta (världen). Du läser bara noveller som matchar de siffror du själv fyller i (alltså fyra i varje fyrkant). Allt som allt 3 fyrkanter och totalt 12 noveller. 

Slutdatum för sudokut är den 31 december 2017.

Hoppas du vill vara med. I så fall, skriv en rad här i kommentarsfältet och tipsa gärna om novellutmaningen på din egen blogg eller i sociala medier.

Noveller skrivna av en svensk författare (eller som utspelar sig i Sverige):

1. Färg i titeln

2. Av en kvinnlig författare  
    Klasar färdiga att falla av Britt Edwall

3. Mer än hundra år gammal
   Dödskallen av Selma Lagerlöf

4. Något ätbart i titeln

5. Utgiven 2017
    Knackningar av Johan Theorin

6. En titel utan ett "s"

7. Skriven i första person (alltså i jag-form)
    Lukten av underjord av Camilla Prell - Weichl
8. Minst fyra ord i titeln

9. Tonårig huvudperson

Noveller skrivna av en europeisk författare (eller som utspelar sig i Europa):

1. Ingår i en debutnovellsamling 
    Flackland av Herta Müller

2. Lånad  på bibliotek

3. Handlar om att resa

4. Endast ett ord i titeln
    Ekorren av Tove Jansson

5. Utspelar sig i historisk tid
    Till jul av Anton Tjechov

6. Personnamn i titeln

7. Handlar om något du brinner för
    Det mänskliga anspråket  av Ali Smith

8. Med en namnlös berättare

9. Av en manlig författare 

Noveller skrivna av en utomeuropeisk författare (eller som utspelar sig utanför Europa):

1. Utspelar sig under sommaren

2. Handlar om vänskap
    Huset Ushers undergång av Edgar Alla Poe

3. Djur i titeln

4. Handlar om fest/firande

5. Verb i titeln

6. I stadsmiljö
    Vänner av Donald Keene

7. Siffra i titeln

8. Av en författare du aldrig tidigare läst
    Äkta makar av Mariko Koike

9. Köpt på antikvariat
   Alice Munro, På fri fot

Författare i Värmland och Dalarna

Utsikt från mitt fönster på vandrarhemmet i Ö Ämtervik

Efter som vi just passerat Värmland och delar av Dalarna kom väninnan/kollegan och jag att tala om författare i dessa båda landskap. Jag skulle haft med mig Gösta Berling, tänkte jag med jag avnjöt de underbara storskogarna i Värmland. Selma Lagerlöf alltså; Gustaf Fröding (Alsters herrgård besökte vi så klart), Rolf Alsing, Erik Gustaf Geijer, Lars Andersson, Nils Ferlin, Göran Tunström, Robert Kangas, Ninni Schulman, Bengt Berg (poet),  Hed  och Röster i Värmland. Fyll gärna på!

Alsters herrgård broschyr

Författare ifrån Dalarna:. Erik Axel Karlfeldt och Dan Andersson kom vi förstås på direkt. Werner Aspenström, Kerstin Hed (lyrik), Birgitta Lillpers (lyrik), Ottilia Adelborg, Lars Ardelius, Johan Olof Wallin, Johanna Nilsson, Lotta Lotass och Isobel Hadley - Kamptz. Kan inte se att det finns någon speciell författare från Leksand där vi landat nu. Fyll gärna på!

Veckans topplista v. 34

Johannas deckarhörna:  Vecka 34: Sommarens bästa

1. Hanya Yanagihara, Ett litet liv
 En fantastisk bok som gör stort intryck och lever kvar

2. Margaret Atwood, Tjänarinnans berättelse
Den här mångsidiga författaren borde få Nobelpriset snarast 

3. Pearl Buck, Den goda jorden .
PB fick verkligen Nobelpriset. Den goda jorden är en fin folklivsskildring från Kina. Forts.: Sönerna och Wang Lungs barnbarn
 
4. Pierre Lemaitre, Alex 
Otroligt spännande. 

5. Kati Hiekkapelto, Kolibri
Annorlunda debut. Finsk thriller

Tematrio - Mörker

Nu börjar det bli ordning på torpet efter ett långt sommaruppehåll. Lyran är tillbaka med sin tematrio. Mörker är temat. "Berätta om tre böcker som innehåller mörker, i bokstavlig eller symbolisk form."

1. Evig natt av Michelle Paver har undertiteln En arktisk spökhistoria.
Gruhuken på Spetsbergen är hemsökt. Och fruktat av långt mer erfarna män än de fyra ungdomliga, övermodiga och teoretiskt välutbildade ynglingar som entusiastiskt reser iväg och möter en verklighet som är mycket hårdare än de någonsin kunnat föreställa sig.

2. Nattens historia av Gunnar Broberg. Natten upptar ju en stor del av våra liv men den har inte haft någon historia förrän 2016 när Gunnar Brobergs bok kom ut. I samma veva kom Jan Garnerts bok Ut ur mörkret: ljusets och belysningens kulturhistoria under 2016. 

3. Dykungens dotter av Birgitta Trotzig har under titeln ett barns berättelse och ska vara en roman om ljus och mörker, men jag upplevde mestadels mörker när jag läste den. Birgitta Trotzig är influerad av H C Andersens berättelse med samma namn.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! 

Bookmark förlag

"Jag åker längs en väg som är mig mycket bekant. Det är en grusväg som dammar och spottar sten mot dikena till höger och vänster och som hela tiden vill överraska med oväntade kurvor. Men mig överraskar den inte. Jag kan allt om den här vägen. Jag åker upp för den sista backen, den som alltid är så besvärlig i kvällssolen i juli, där pappa alltid sänkte farten och koncentrerat fällde ner solskydden vid framrutan. Om några hundra meter är jag framme vid familjen torp i Värmland. Bredvid mig i bilen sitter min bror Calle. Vi har suttit så här många gånger förut, i en het bil som plöjer genom sommaren, sista biten mot stugan. Det är så mycket av första dagen på semestern över den här sträckan. Vi är åtta, nio år, vi dricker varm läsk bak i bilen och vi har chipssmulor mellan låren. Vinden i pappas hår där fram när mamma vevar ner rutan för att röka. Solen mellan björkarna. Någon av oss jämrar sig: "När vi framme?" Och någon där fram svarar: "Nu är det bara sista biten, sista backen, sen är vi där!" Från sidan 9 i Glöm mig av Alex Schulman. Fler smakebitar HÄR

Stackars rika flicka

Natur&Kultur

I romanen Kära Barbro har Lena Ackebo tagit sig an Barbro som vi minns som lillasyster till Mona i Världens vackraste man; hon som blev sjuk på det skruttiga hotellrummet på Mallorca. Nio år skiljer de två systrarna åt och de grälar väldigt mycket. Mona är gift, men har inga barn. Hon arbetar som lärare. Barbro har gift sig fint med en läkare och är hemmafru med fyra barn varav endast ett, Sladdis, som hon kallar honom, bor kvar hemma. Barbro ägnar sina dagar åt att hålla formen. Hon går på spinning och springer. Svärföräldrarna börjar få krämpor och Barbro retar sig på att sonen, hennes man, åker till dem för att se hur det ligger till. Hennes egen mor sitter på ett hem i Stockholm. Barbro och hennes familj bor i ett havsnära område i Skåne. Modern är självisk och manipulativ och Barbro har mycket svårt att handskas med henne.  Och det är endast motvilligt hon åker för att hälsa på henne när personalen på hemmet kallar på henne. Jag förstår mig inte riktigt på Barbros man som gett upp två tjänster för hennes skull och som dessutom flyttat ifrån Malmö där både han och Sladdis trivdes så bra. Och varför är hon inte intresserad av att verkligen göra något? Sladdis kommer att flytta hemifrån så fort det bara går. Jag upplever Barbro som bortskämd och egotrippad. Mona föreslår att Barbro och hennes man ska komma och hälsa på och bokar en fin lägenhet åt dem.
Men det blir endast Barbro som åker iväg. Och allting blir så fel. Sista meningen i boken får mig att spärra upp ögonen och säga Va??? Nu måste det bli en tredje del helt enkelt! Jag tycker att Lena Ackebo skriver fram en trovärdig kvinnotyp och kanske också en trovärdig, konflikträdd man. Modern kan påminna om Tony Sopranos mor, men dottern har kanske svårt att vara rättvis. Kära Barbro är mycket välskriven och lättläst även om en blir illa berörd.

Helgfrågan v. 33

Mia på bloggen Mias bokhörna undrar i sin helgfråga vad vi tycker om ljudböcker. I allmänhet tycker jag bättre om vanliga böcker. Men i vissa lägen - mycket beroende på uppläsare - fungerar det bra när jag har något annat för händer. Somliga uppläsare kan förstöra vilken bok som helst, medan andra fungerar tvärtom. Skådespelaren Peter Andersson är en fantastisk uppläsare; Marie Richardson, Krister Henriksson, Anita Björk är några andra. En alldeles förtrollande uppläsare var ju Torgny Lindgren. Astrid Lindgren läste också sina böcker väldigt bra. Philip Zandén läser utmärkt har jag hört nu i första avsnittet av radioföljetongen Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón.

Hett i hyllan

Bild: Forum förlag

"Varje morgon klockan kvart i nio ser man dem komma skyndande upp ur tunnelbanans mörka gap eller troppa ut i gåsmarsch från Grand Central Station och skynda vidare längs Lexington och Park, Madison och Fifth Avenue, hundratals och åter hundratals kontorsflickor. Somliga ser pigga och glada ut, andra surmulna, och andra rör sig som sömngångare. En del har varit uppe sedan halv sju på morgonen, det är pendlarna från Brooklyn och Yonkers och New Jersey, Staten Island och Connecticut. De bär på tidningar och fullproppade handväskor. Några kommer i rosa eller chartreusefärgad ulster, omoderna pumps med vristrem och håret upprullat på papiljotter under scarfen. Andra har en liten svart dräkt (möjligen från i fjol, men vem kan avgöra det?) och skinnhandskar och lunchsmörgåsen dold i en violmönstrad papperskasse från Bonwit Teller. Ingen av dem har några pengar att tala om."
Så inleds Det bästa av allt av Rona Jaffe. Den handlar om fyra unga kvinnor har som kommer till New York för att hitta ett arbete och en man. Caroline, som är den första en möter i morgonrusningen, hade verkligen inte alls tänkt att hon skulle behöva arbeta och försörja sig. Hon hade trott att hon skulle gifta sig med den hon var förlovad med, men så belv det alltså inte. De fyra flickorna träffar varandra på förlagshuset Fabian Publications och blir goda vänner. Vi är i början av femtiotalet. Samma tid som Mad Men utspelas men före Ett litet liv.Jag köpte boken delvis för omslagets skull men också för att jag kände till författaren. Och så tyckte jag att det verkade intressant med ett kvinnokollektiv på 50 - talet. Så - varför har den blivit stående?

Det är Monika på bloggen Bokföring enligt Monika som håller i den här utmaningen: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Golvad!

Sommarens läsecirkelbok är Ett litet liv av Hanya Yanagihara. 732 sidor för respekt med sig. När jag nu äntligen tog tag i den blev jag ganska snart helt besatt och läste så mycket det gick under dagarna och halva nätterna. Ett litet liv handlar om fyra goda vänner men det finns en given huvudkaraktär och det är Jude St. Francis, den yngste av dem. Han är föräldralös;  mycket förtegen om sitt förflutna och bär  alltid långärmade tröjor och T - shirts. Jude är mycket begåvad, speciellt vad det gäller matte. Men han kommer att ägna sig åt juridiken. Och han har sina skäl. Den två år äldre Willem blir snart hans allra bästa vän och specielle beskyddare.  Jude har en benskada och han får förfärliga anfall av ryggsmärtor. Willem är den som vårdar. Malcolm blir arkitekt. Han är förmögen och mycket generös mot sina vänner. JB - Jean Baptiste - härstammar från Haiti. Han lyckas tämligen snabbt som konstnär. Willem blir en framgångsrik skådespelare. Allt eftersom Judes barndom avslöjas blir en fullständigt förtvivlad. Hur överlevde han övergrepp och misshandel? Klostret med de hjärtlösa munkarna, fosterfamilj, barnhem och slutligen den perverse doktor Traylor.  När Jude är 15 år vänder det. Han träffar en socialarbetare som bildar en sorts övergång till ett mera normalt liv. Ana ser till att Jude får ta high schoolexamen och hon övertygar honom att söka till college. Det är där de fyra vännerna finner varandra. Och sedan möter han Harold Stein, professor i processrätt. Harold och hans hustru Julia fäster sig vid Jude och ber att få adoptera honom. Deras egen son dog vid sju års ålder. Jude får plötsligt familj och sammanhang. Han kämpar fortfarande med sin skadade kropp och får infektioner i benen och sår som aldrig läks.  En natt får han köra till doktor Andy med Judes ena arm inlindad i ett örngott fullt med blod. Andy och Willem frågar sig om det var ett självmordsförsök. Jude själv påstår att han skurit gurka. Vännerna äter luncher och middagar med varandra går på teater, premiärer, utställningar, o.s.v. De reser, träffar vänner och lever ett omväxlande liv. Men de arbetar också mycket. Trots sin motsträviga kropp och såriga själ har Jude sin bästa tid nu. Men ödet har ett obarnhärtigt slag i beredskap för honom. Ännu en gång måste Jude ta till alla sina krafter för att resa sig. Han tycker sig gå i dimma. Men han återgår till sina rutiner; han arbetar, simmar och försöker få i sig lite mat. Vännerna pustar ut; han verkar repa sig.
De första femton åren i Judes liv härskar ondskan. Nästa trettiofem år är Jude omgiven av vänner som ställer upp för honom. Han lever ett gott, litet liv. Men upplevelserna under barnaåren har satt sina spår på kroppen och i själen och han får hela tiden kämpa. Det sista slaget behövde han inte.
Hanya Yanagihara använder rikligt med ord; bildspråket är ibland både drastiskt och rolande. Berättarperspektivet växlar ofta. Vad som händer i omvärlden märker en inte mycket av. De vardagliga händelserna i de fyras liv ligger som en fond  i bakgrunden. På scenen står de fyra vännerna och deras relation. Men frågan är hur långt en kan hjälpa en annan människa; ärrad till kropp och själ? Förläggaren ville sortera lite bland Judes förfärliga upplevelser före femton års ålder, men författaren sa blankt nej. Hanya Yanagihara är inte intresserad av själva övergreppen utan av maktmissbruket. Hon stred också för den avskräckande bilden på omslaget, Peter Hujars Orgasmic Man, från 1969. Författaren hoppas att hon lämnar läsaren med många frågor. Och det gör hon. Det här är en roman en funderar mycket på både under och efter läsningen.                                                                                        

Svensk feelgood

Johannas deckarhörna v. 33: Svensk feelgood

Nu blev det riktigt svårt. Svensk feelgood. Här måste jag nog tänja på gränserna för att få ihop fem stycken. Feelgood är inte min favoritgenre. Den första som dyker upp i mitt huvud är i alla fall
1. Denise Rudberg, Väninnan 
läste jag för länge sedan. Den handlar om ett äktenskap i upplösning i överklassmiljö med många regler för hur en får bete sig.

2. Carin Hjulström, Finns inte på kartan. 
Lite smårolig ibland men på det hela taget ej imponerad.
3. Birgitta Bergin, Som ett brev på posten
Den här vill jag läsa för den handlar om kärlek på äldre dar (81) och hur omvärlden ser på detta.

4. Anna Fredriksson, Augustiresan
Ett gäng kvinnor på cykelsemester
5. Catrin Ormestad, Det nionde brevet
Vet inte riktigt om denna kan klassas som feel - good. Det är i alla fall en begåvad debut och innehåller mycket svensk sommar och landsbygd 

Vidare står jag i en lång kö för att få läsa Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Hoppas att den även innehåller krusade örngottsband.

Nästa radioföljetong

Albert Bonniers förlag

På fredag, 18/8, startar nästa radioföljetong, Himlens fånge av den spanske författaren Carlos Ruiz Zafón som bor i Barcelona. Uppläsare: Philip Zandén.  För mig som inte läst Vindens skugga blir det ett utmärkt tillfälle att lära känna författaren. Vindens skugga är del 1 i serien om De bortglömda böckernas gravkammare. Ängelns lek är titeln på del 2 och Himlens fånge är del 3. En fjärde del är under arbete.  I tre dagar till kan en lyssna till Marie Richardsons utmärkta uppläsning av De oroliga av Linn Ullmann.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten är tillbaka med läsutmaningen 
En smakebit på søndag Hurra!
Mari uppmanar oss att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!

"The wind in Orkney is almost constant. At the farm, the westerly gales are the worst, bringing the sea with them and tonnes of rock can be moved overnight, the map altered in the morning. Easterlies can be the most beautiful - when the wind blows towards the tides and skims a glittering canopy of spray from the top of the waves, catching the sun. The old croft houses are squat and firm, lika many Orcadian people, built to survive the strongest gales. That sturdy balance has not bred into me: I am tall and gangly. Following the familiar coast, I´m trying not to feel unstable. It´s been more than a decade since I lived here and memories from my childhood are merging with more recent events: the things that brought me back to Orkney. As I struggle to open a wire gate, I remember what I repeated to my attacker: "I am stronger then you."
Från sidan 5 i The outrun av Amy Liptrot. Det här är en en självbiografi. Amy återvänder till barndomshemmet, en fårfarm på Orkney, efter att ha levt ett destruktivt liv i London i ca tio år. På svenska heter boken Utvägen: dagarna på Orkney.

Veckans topplista 31. 32

 
Eftersom jag missat utmaningen på Johannas deckarhörna, Veckans topplista,  gör jag listor för både vecka 31 och 32 i ett inlägg.

Vecka 31: Crimetime – Fem deckarförfattare jag vill läsa mer av

Paula Hawkins. Jag har läst Kvinnan på tåget 
Torkil Damhaug. Se mig, Medusa var väldigt bra. 
Pierre Lemaitre. Alex var oavlåtligt spännande
Malin Persson Giolito. Läst Störst av allt. Gillade den väldigt mycket
Kati Hiekkapelto. Kolibri, lite annorlunda finsk deckare 

Vecka 32: Frankrike

Marie Ndiaye. Ladivine var drabbande
Olivier Bourdeaut. Har läst I väntan på Bojangles 
Venus Khoury - Ghata. Flickan som vandrade i öknen
Marguerite Duras. En fördämning mot Stilla Havet - en läsupplevelse
Sara Danius. Den blå tvålen handlar om den realistiska romanen; Balzac, Stendhal och Flaubert. Tre franska flugor i en smäll.

Missat - Veckans topplista

Johannas deckarhörna
2017

• Vecka 31: Crimetime – Fem deckarförfattare jag vill läsa mer av
• Vecka 32: Frankrike
• Vecka 33: Svensk feelgood
• Vecka 34: Sommarens bästa
• Vecka 35: Böcker jag ser fram emot att läsa i höst
• Vecka 36: London
• Vecka 37: Bokomslag på temat blått
• Vecka 38: Höstkänsla
• Vecka 39: Psykologiska thrillers
• Vecka 40: Finland 100 år – författare eller böcker med anknytning till vårt grannland i öst

Varje tisdag kommer jag med en ny topp fem på ett visst tema. Vill du hänga på och också göra en lista på temat? Jättekul om fler är intresserade! Länka bara till Johannas deckarhörna och sätt ihop din egen topp fem. Fritt tolkande av temat är helt okej, och om du inte hittar fem lästa titlar som passar, berätta gärna om böcker du skulle vilja läsa också. Bilder är alltid kul men inget måste. Fler teman kommer att presenteras vartefter så det går enkelt att planera inlägg i förväg om man känner för att  delta.

Helgfrågan v. 32

Mia på bloggen Mias bokhörna undrar:

Vad ser ni framemot att göra i höst?

Bonusfråga: Fredag innebär lite mys för oss i familjen och då kan det bli något extra gott. Jag är extra svag för chips och ostbågar. 

Vad är du svag för i godis eller snacksväg?

Jag ser fram emot en vacker höst och förhoppningsvis en del träning, en syskonträff i Blekinge och en massa fin läsning. Och så hoppas jag på trattkantareller. Har inte funderat så mycket på hösten ännu. Funderingarna har mest gällt vart sommaren tagit vägen?

Bilden lånad HÄR

Bonusfrågan: Något extra gott för mig är vin, choklad och körsbär

Hett i hyllan

"Vad som börjat som en tillfällighet hade utvecklats till en tradition: den sjätte juli är det middag med Ramsey Acton på hans födelsedag. Fem år tidigare hade Irina arbetat på en barnbok tillsammans med Ramseys dåvarande hustru Jude Hartford. Jude hade skickat ut en trevare på det sociala planet, och i stället för den lättvindiga låtsasleken "vi måste verkligen se till att träffas någon gång", så typisk för London och som kan fortgå i all oändlighet utan någon överhängande fara för att man ska behöva klottra ner tid och plats i sin kalender, tycktes Jude ha satt sig i sinnet att de skulle gå ut alla fyra så att hennes illustratör fick träffa hennes man Ramsey. Eller, nej - hon hade sagt "Min man, Ramsey Acton." Valet av uttryck hade varit mycket distinkt. Irina antog att Jude på det tröttsamt feministiska sättet satte en ära i att inte ta sin mans efternamn. Men det är förstås aldrig lätt att imponera på okunniga människor." Från sidan 7 i Dagen efter av Lionel Shriver.

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Sparsmakat författarskap

Bild från Kabusa böcker

Författaren Margareta Lindholms roman, Vi är bara besökare här, kom ut 2006. Den handlar om Julia som varit hemlig agent. Hon har fortfarande tystnadsplikt. Och det är inte mycket man får veta heller om hennes förflutna. Men man kan ana. Julia är dödssjuk och vet att hon upplever sin sista sommar i en liten stuga vid foten av ett berg i kanten av ett hav. Hon är en mycket ensam människa – fortfarande något av en hemlig agent. Hon står utanför och tittar in. Det är nu hon möter flickan Miranda 11 år. Man blir så glad; inte bara för Julias skull. Miranda behöver någon som har tid med henne. Margareta Lindholms språk är redan här stramt, rent och vackert. Julia är en människa med stoisk livshållning och hon gör ett starkt intryck. Margareta Lindholm är född 1960 och forskar i genusvetenskap i Göteborg. Aldrig tidigare har jag mig veterligen läst något skrivet av någon som bor i Bullaren vid foten av Kynnefjället i Bohuslän.  
Jag går över det frusna gräset är titeln på en roman av Margareta Lindholm som kom ut 2009 och som var det första jag läste av Margareta Lindholm. En tunn liten bok med ett klart, avskalat språk i skarp kontrast mot det dramatiska innehållet som jäser under ytan. Saga är försöksutskriven från det mentalsjukhus där hon vistats i femton år. Hon hamnar hos en prästfamilj där hon blir prästfruns förtrogna. Saga är underligt enstavig. Så småningom förstår man  varför. Margareta Lindholm har lidit av afasi och vet hur det är att sakna ord. I Skogen, 2010, skildrar Margareta Lindholm varsamt ett äldre syskonpar, Bror och Maria, som av omständigheterna och utveckligen  tvingas överge sin stuga i skogen för att flytta till ett äldreboende i samhället. De har ingen naturlig plats i tillvaron längre. En ung, oerfaren socialsekreterare försöker ordna för dem.
Monsieur Leborgne är en man i trettioårsåldern som lider av oförklarliga anfall och mister talförmågan. Så småningom blir han alltför svårskött i hemmet och hamnar på Hospice de Bicêtre. Dit kommer neurologen Paul Broca som kommer att ägna sin forskning åt det här fallet, vilket gav upphov till fenomenet "Brocas  område", hjärnans motoriska talcentrum. Denna verkliga historia handlar Margareta Lindholms inkännande roman Tan om.
I Emilys porträtt berättar Margareta Lindholm om den irländska flickan Erin som hamnar hos systrarna Brontë i Haworth. Hon fäster sig allra mest vid Emily, som spelar piano och skriver om nätterna. Erin tecknar och hon beskriver även Emily med ord. Hon observerar systrarnas skrivande, broderns dryckenskap och faderns sorg över sonens öde. Intressant, men inte den bästa av Lindholms böcker. Margareta Lindholm har även skrivit facktexter och fler romaner.

Läsutmaningarna - hur går det?

Mer än halva året har passerat. Några månader återstår av läsutmaningstiden, men som vi alla vet så går tiden väldigt fort. Vart tog sommaren vägen, till exempel? Knappt hade den börjat förrän den var slut. Eller - kanske det var så att den aldrig kom? I alla fall kände jag nu att det var dags att kolla upp hur det står till på läsutmaningssidan. Sammanfattningsvis: Inte katastrofalt, men

kunde varit bättre. Lyrans feministsommar är snart slut. Jag har läst fem titlar, men tror att det kommer att bli ett par till.

J. M. Holmström: 17 författare att återvända till: 8 titlar lästa. Återstår 9

Ugglans 3 x 3: Av 9 titlar har jag läst 8. Nr 9 påbörjad.

Koko på bloggen En kattslavs dagbok  initierade läsutmaningen Kvinnliga nobelpristagare. De är 14 stycken. Jag har läst hälften. Inte så bra.

Sofies bokblogg står för årets Kaosutmaning. Av 35 uppgifter har jag 27 klara

En smakbit på söndag

"Kriminalkommissarie Harry Nelson får höra nyheten i polisradion på väg till jobbet. "Död kvinna hittad i ett dike utanför Walsingham. Personal till platsen." Medan han gör en handbromsvändning sköljer en rad motstridiga känslor över honom. Han beklagar förstås att en person är död, men kan samtidigt inte låta bli att känna en ilning av förväntan och en lättnad över att slippa morgonmötet med polisintendent Gerald Whitcliffe för att gå igenom verksamhetsmålen för föregående månad. Nelson är chef för Roteln för grova brott, men i själva verket är det tunnsått med sådana i King´s Lynn med omnejd. Och det är ju bra, konstaterar han för sig själv samtidigt som han sätter på sirenerna och gasar på i morgontrafiken , men det gör å andra sidan att jobbet blir lite tråkigt. " Från sidan 15 i En kvinna i blått av Elly Griffiths

Helgfrågan v. 31

Mia på bloggen Mias bokhörna ställer två frågor: Finns det någon bok du sett på bloggar eller Instagram på sista tiden som du blivit nyfiken på?

Bonusfråga: Har du någon ägodel som du håller extra kärt?

På första frågan svarar jag: Nina George, Den lilla bokhandeln i Paris,  har jag läst om  på många bloggar och blivit sugen på att läsa. Allt som handlar om böcker, bokhandlar, bibliotek och antikvariat är intressant. Två systrar av Åsne Seierstad är det många som skrivit om på sina bloggar och den vill jag gärna läsa.

Bilden lånad från digitalt museum.se

Bonusfrågan: Jag har många ägodelar jag tycker mycket om. Datorn och min iPhone använder jag dagligen och mycket och dem vill jag verkligen inte mista. I all synnerhet som jag har så många bilder där.  Och jag skulle bli väldigt ledsen om jag förlorade mina gamla fotoalbum. Svaret på frågan är alltså: Mina bilder.

Eufori

Idag lästes Gunnar Ekelöfs dikt Coda ur Köp den blindes sång som Dagens dikt. Jag blev då påmind om Gunnar Ekelöf och att det var länge sedan jag gjorde ett lyrikinlägg, så jag väljer en annan dikt av Gunnar Ekelöf som jag också tycker mycket om.

Eufori

Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smörgås, pluntan och pipan.
Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra,
sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor
och glänser i flaska och glas.

Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.
Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar
strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,
havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet,
inte en fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken, löven så stilla mot himlen...
Och aspen som prasslar i stiltjen:
Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.

Som vore det den sista kvällen före en lång, lång resa:
Man har biljetten i fickan och äntligen allting packat.
Och man kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet,
känna hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början,
känna att här och nu är både ens avfärd och hemkomst,
känna hur död och liv är starka som vin inom en!

Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga
som ser mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla,
ett med aspen som darrar och viskar,
ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och lyssnar
till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,
något jag inte ville förråda ens om jag kunde.
Och att det porlar inom mig av renaste lycka!

Och lågan stiger ... Det är som om blommorna trängde sig närmare,
närmare och närmare ljuset i skimrande regnbågspunkter.
Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider
och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.

__________

Jag sjunger om det enda som försonar,
det enda praktiska, för alla lika.

Ur Färjesång, 1941

Hett i hyllan

"Brevet kom inte till detektivbyrån på Norrlandsgatan. det dunsade ned i trerummaren på Gärdet, översta våningen i ett av husen högst upp med utsikt, med vid utsikt över Stockholm. Kapten Hillman själv satt ute på balkongen i morgonrock och tofflor, ty det var soligt och rätt varmt, trots att man bara befann sig i början av maj. Han bläddrade i sin morgontidning och läste att de duropeiska stormakterna led av spetälska ifråga om sina kolonier, att det drog ihop sig till en Miss Universum - tävling i huvudstaden, och att Elizabethskulle komma till ryttarolympiaden tillsammans med B.B.C. och Scotland Yard. Dessutomskulle man lägga bort att röka och annonsera rökverk. Gårdagskvällens radiopjäs saknade allt berättigande, enda ljuspunkten var var ett föredrag om stjärnor. Två olyckor på riksettan... Hillman sträckte ut handen i närheten av kaffekoppen och fann den." Från sidan 5 i Hillman och kavaljeren av Folke Mellvig. En Zebra - bok.  R&S 1959. 2. 45 kostade den!

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"