En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. En enda regel finns: No spoilers! Idag väljer jag början av Steve Sem - Sandbergs kritikerrosade bok 
Stormen - en berättelse. 

"Jag borde inte ha återvänt till ön, men jag gjorde det ändå. Det är i april. Som alltid så här års när det regnat ligger stråk av dimma kvar som skymmer de båda vaktkurerna vid brofästet och det som återstår av järnsockeln vid den gamla vägbommen. Dimman påminner mig om det vita gardintyget som Johannes brukade hänga över morellträden om somrarna för att hindra fåglarna att komma åt frukten, men bakom diset står träden ännu tomma och avlövade och det enda som speglar sig i vattnet är knotigt grenverk och klippor. Johannes skröt alltid med att han var med och byggde bron med sina bara händer. Innan bron kom till hade det funnits en kabelfärja som lade till ett par hundra meter längre ned i sundet  där det också gick att föra över fordon även om vägarna på ön inte var i något vidare skick på den tiden: Första gången Johannes besökte ön hade han haft motorcykeln med sig på färjan. Det var samma motorcykel som han senare ofta skulle ses kuska runt på ön med, oftast med Kaufmann i sidovagnen, båda i goggles och fodrade skinnkappor med skärp och höga pälskragar."  Fler smakebitar HÄR

Historisk fest i Kyoto

Idag, 22 oktober,  firas Jidai Mitsuri i Kyoto i Japan. Det är en historisk festival som påminner om tiden när Kyoto var huvudstad i Japan. Tusentals människor deltar klädda i tidstrogna dräkter.  Jidai Mitsuri har firats årligen sedan 1895 när Kyoto firade den 1 100 - åriga tillblivelsen  av det kejserliga  Kyoto "Heian-Kyo"

(平安京, fredliga tiders huvudstad). Kyoto var Japans huvudstad från 794 efter Nara, som varit huvudstad från 710, till 1868, när Tokyo (東京 = östra huvudstaden) blev huvudstad. Men detta finns inte reglerat i någon lag och många anser att Kyoto fortfarande är Japans huvudstad. Och än idag kröns kejsaren i Kyoto. Festivaltåget går ifrån parken vid kejserliga palatset  till Heian- shinto Shrine.
Kyoto är för övrigt byggt efter gammal kinesisk stadsplanering, vilket innebär att staden kan liknas vid ett stort schackbräde. Gatorna går till stora delar i öst–väst, nord–sydlig riktning. 
Jag tror att jag får lägga Japans historia av Ingemar Ottosson i kundvagnen.

Bokens dag i Hässleholm 2016

Imorgon är det dags för Bokens dag i Hässleholm. Under brunchen som börjar klockan 10.30, diskuterar Maria Ehrenberg, regionbibliotekarie i Halland och litteraturvetaren och kulturjournalisten Immi Lundin Lappin och Lapponia (klickbart) av Virginia Woolf. Det blir säkert mycket tal om VW i allmänhet eftersom båda damerna är specialintresserade av henne. Alla får naturligtvis blanda sig i leken.
Kl 12. 10 börjar eftermiddagens övningar. Först ut är Nina Björk med sin nya bok Drömmen om det röda - Rosa Luxemburg: socialism, språk och kärlek.
Därefter presenteras Elisabeth Åsbrink och hon berättar om sin senaste bok,  1947.  Björn Ranelid hyllar det fria ordet med anledning av att Tryckfrihetsförordningen fyller 250 år. Resultatet av novelltävlingen tillkännages och det blir prisutdelning. Under pausen finns det möjligheter att dricka kaffe, köpa böcker och få dem signerade. Hässleholms bokhandel är för övrigt närvarande under hela dagen.
Efter pausen presenterar sig paret Börjlind, Cilla och Rolf,  med sin senaste bok, Sov du lilla videung. I TV- serien Springfloden kunde vi bekanta oss med den unga enerverande polisaspiranten Olivia Rönning och den urspårade f.d. polisen Tom Stilton, alldeles utmärkt spelad av Kjell Bergquist. Tillsammans blir de ett bra team. Dagens sista författare blir Karin Hjulström. Hon har skrivit en serie romaner med den unga journalisten Frida Fors i huvudrollen. Annars känner vi Karin Hjulström som journalist och programledare. Och som dotter till Lennart Hjulström. Allra sist blir det bokutlottning. Det är ett oerhört populärt inslag i programmet. Om en inte vinner finns det fortfarande möjlighet att köpa sig en bok...

Veckans ord på Q

enligt O:


queer

Anna Fock fick både Katapultpriset och Borås tidnings debutantpris 2014 för sin roman ABSOLUT NOLL. Den tilldrar sig i HBTQ - kretsar i St Petersburg.  Hon vill ge en nyanserad bild av Ryssland och även beskriva vardagen för människor som tillhör HBTQ- kretsarna.
quisling
Den fantastiske norske författaren Knut Hamsun anses ju också vara en landsförrädare. Han avskydde England och beundrade Hitler. Under ockupationsåren stod han på Tysklands sida. 
qigong, eller annan avslappning eller annat kinesiskt …

Då väljer jag en favoritgren: yoga. Så nyttigt för kropp och själ. Det är mycket jobbigare än en tror. Alla människor borde lära sig att andas ordentligt. Det har en nytta av i alla lägen.
q-märkning, verkar vara detsamma som k-märkning. Något kulturellt som ska bevaras. Gamla smedjor tycker jag ska bevaras, och kvarnar. Överhuvud taget alla miljöer som påminner om hantverk som ingen längre minns hur de bedrevs.

quorn, eller något annat vegetariskt eller varför inte någon annan matkoppling.
Imorgon ska jag göra lyxlasagne med spenat, linser, getost, färsk basilika och lasagneplattor med durumvete. Receptet står att läsa i Lilla bönboken.

Erinran

Tusenblad är en gammal kvinna som faller i sitt badkar och bryter lårbenshalsen. Hemtjänstens nästa besök infaller inte förrän om fyra dagar.
Tusenblad uthärdar stoiskt och utan att förtvivla.
Tiden upphör att existera.Finlandssvenska Birgitta Bouchts nya roman heter Tusenblad, en kvinna som snubblar. Minnena av barndomen, modern, Greta Gustafsson - den vackra, stolta - moderns väninna och motpol, Elsa och så Christian - framför allt kärleken Christian Salgado från Brasilien som övergav Tusenblad - kommer för henne där hon ligger och fryser i obekväm ställning i badkaret. Hon misstror egentligen minnena. Vi lever kronologiskt och minns rapsodiskt. Men kroppens egna minnen är sanna. Modern blev också sviken och dottern knöt hon aldrig riktigt an till trots Tusenblads alla försök att vinna hennes kärlek.
Tusenblad har blivit ensam, knuten och tårlös.
Hon har arbetat hela sitt liv som arkivbiträde på ett sjukhus och varit fullständigt nöjd med det. Tusenblad vet att hon är gammal och snart kommer att dö. Och hon är nöjd med det också. Faktiskt närmast lite nyfiken
Tusenblad funderar mycket på sin identitet. Vem är hon? När vet man vem man egentligen är? När blir man presenterad för sig själv?
Mänskliga livsvillkor sätts under lupp i Birgitta Bouchts roman. Och hon excellerar i kloka, pregnanata aforismliknande formuleringar som gör att man stannar upp, läser om och försöker lägga på minnet. Jag får lust att läsa högt.
Jag har också läst Minnas, glömma och förtiga. Syskonbrev mellan Birgitta Boucht och hennes äldre bror Bengt Pihlström. Då skrev jag så här.

Jag tyckte mycket om Tusenblad, en kvinna som snubblar.

Den gröna vägen

Den gröna vägen av irländska författaren Anne Enright är en tät bok som en ändå bara måste sträckläsa. Den handlar framför allt om relationerna i familjen Madigan.  Rosaleen Madigan är den förfärliga och underbara modern som är en kvinnlig kung Lear. Constance, Rosaleens äldsta barn, är en empatisk, stressad hemmafru som ska räcka till för alla. Hanna är skådespelerska med alkoholproblem; Dan är misslyckad präst som flyttat till New York och Emmett är en i grunden ganska kylig människa som är läkare i biståndsarbete. Alla får var sin presentation och återförenas sedan i det sista julfirandet i föräldrahemmet i Ardeevin. Den gröna vägen handlar också om att resa iväg och komma hem. Det irländska landskapet är mycket närvarande och Den gröna vägen finns på riktigt. Rosaleen (som inte vill bli kallad mamma, mummy, farmor eller mormor!) tillkännager under julen att hon tänker sälja huset. Reaktionerna varierar, förstås. Barnen har helt olika uppfattningar om sin mor, men alla är överens om att hon är besvärlig. Rosaleen tycker att barnen är otacksamma och nonchalanta. Sådant är läget inför julfirandet. En ska inte läsa in något om Enrights egen familj i romanen, säger hon. Hon skriver ofta om mammor. När hon själv blivit mamma ändrades hennes sätt att skriva om barn; inte om mammor. 2007 fick hon Man Booker - priset för romanen Sammankomsten. Dessutom har Anne Enright blivit Irlands första fiction laureate. Jag blev väldigt förtjust i Den gröna vägen, som är det första jag läst av författaren men inte det sista.

Tematrio - Öar

Så här säger Lyran idag:
"Jaha. Det var ju meningen att dagens tema skulle handla om en Nobelpristagare, typ en syrisk eller koreansk poet eller en kenyansk eller japansk romanförfattare. Inte en amerikansk låtskrivare. Så därför får det bli ett lite improviserat tema i stället, inspirerat av något vi pratade om på jobbet idag. Berätta om en bok/berättelse som utspelar sig på en ö. Bebodd, eller ej."
1. De osynliga av Roy Jacobsen. En underbar roman som tilldrar sig på den vackra ön Barrøya utanför den nordnorska kusten. De osynliga skildrar människor som varken tar stor plats i livet eller lämnar spår i historien. De arbetar för sin överlevnad; fiskar, samlar ejderdun och fågelägg, torkar fisk, kokar rabarbersylt, bakar bröd, odlar potatis, bygger båthus, som blåser bort gång på gång och blir uppbyggt igen. 

2. Elias Portolu av Nobelpristagaren (1926) Grazia Deledda. Ett triangeldrama som endast två av kontrahenterna är medvetna om, tilldrar sig i en fantastisk miljö av oleanderträd, rosenbuskar, mynta, timjan, korkek, fläderbuskar och mastixträd. Och månskenet över Sardinien måste vara något extraordinärt.
3. Världens vackraste man av serietecknaren Lena Ackebo handlar om de två systrarna Barbro och Lena som åker på charterresa till Mallorca. Barbro, som bjudit Mona, blir sjuk och Mona träffar en strandraggartyp (enligt Barbro). Systrarna gnatar mycket på varandra. De är väldigt olika och lever olika liv, men nu kommer de i alla fall att tala om del saker som sopats under mattan. 

Titlarna är klickbara. 

En smakebit på søndag

Efter en stund,  när Hanna hade brett lite mjukost på rostat bröd, kom hennes mor ut i köket och fyllde på en varmvattenflaska med vatten ur den stora kastrullen på köksspisen. "Kan du, snälla, gå till din morbror och uträtta ett ärende åt mig?" sa hon. "Skaffa mig lite Solpadeine."  - "Tror du att det är en bra idé?" - "Jag känner mig alldeles yr i huvudet", sa hon. "Be din morbror om lite Amoxicillin också, jag tror att jag har en förkylning på gång." - "Visst, det ska jag göra," sa Hanna. - "Du kan väl i alla fall försöka", sa modern bedjande och tryckte varmvattensflaskan mot bröstet. "Gör det."
Familjen Madigan bodde i ett hus där det rann en bäck genom trädgården, och husets namn stod på grinden: ARDEEVIN. Men det var inte långt att gå över den ojämna bron och förbi bilverkstaden för att komma in i samhället.

Sidan 9 i Den gröna vägen av Anne Enright. Övers.: Ulla Danielsson. Brombergs förlag.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Fler smakebitar HÄR

Veckans ord på P

enligt O: "Veckans ord börjar på bokstaven P och det här är de fem substantiv som du ska koppla samman med verk och/eller författare. Mina svar kommer i ett senare inlägg."

partner
Först tänkte jag på Bonnie och Clyde men eftersom det rör sig om författare och böcker så får det bli Tommy och Tuppence Beresford som är huvudpersonerna i Agatha Christies novellsamling Par i brott.

pensionär
Under en kryssning i Arktis för pensionärer möter en kvinna den man som våldfört sig på henne och nu kan hon äntligen ta ut sin hämnd. Om jag förstått saken rätt är många av personerna i de nio novellerna i Den frystorkade brudgummen av Margaret Atwood till åren komna. Jag köar på biblioteket.

pris
Priset man betalar. Shep Knacker har sparat ihop en nätt summa pengar och nu vill han flytta till något varmare land och njuta av livet. Frun är inte riktigt med på noterna, men då beslutar han sig för att resa ändå. Då visar det sig att hustrun fått en allvarlig sjukdom som kräver mannens sjukförsäkring och mer därtill. Lionel Shriver har skrivit boken

publik
Bob Dylan hade redan en stor publik som nu blev ännu större i och med att den utökades med och av de aderton. Sara Danius förklarade valet mycket seriöst och övertygande i dagens Lundströms bokradio

pärla
Fettpärlan. En fantastisk novell av Guy de Maupassant. Ett sällskap omaka människor befinner sig på flykt undan preussarna i det ockuperade Frankrike , bland dem ett fetlagd prostituerad. Hon är den enda som har matsäck med sig och hon delar generöst med sig. En soldat vill tvinga sig på henne men hon säger nej och resesällskapet är först på hennes sida, men det går över.

De polyglotta älskarna

Ett svar på mannens blick på kvinnan, säger Lina Wolff själv om sin bok 
De polyglotta älskarna. Romanen är indelad i tre delar med rubrikerna Ellinor, Max och Lucretia. I första delen möter vi Ellinor som lär sig att slåss och skjuta av sin förste pojkvän, Johnny, som är från samma by som hon. När hon går upp i vikt dumpar Johnny henne och Ellinor lägger upp en profil på en dejtingsajt och skriver: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Ett av svaren  kommer från kulturjournalisten Calisto i Stockholm. Ellinor reser iväg och efter en kränkande händelse hämnas Ellinor gruvligt och därefter inställer sig en viss jämvikt i förhållandet. Då inställer sig den bildsköna Mildred som är blind och det blir oro i lägret. Del två handlar om Max Lamas, född i Trieste, gift med en kvinna vars ryggtavla var "ett stumt nej av hud och kotor". Varje dag försvinner hon till sitt arbete på verket med en bunt hudfärgade mappar under armen. Och så älskar hon Nietzsche. Max suckar över den ogörliga tvåsamheten och drömmer om förståelse mellan älskande. Han tröstar sig med andra kvinnor och har skrivit en roman. Det refereras en del till författare i De polyglotta älskarna och det tals om språk; Henry James, Djuna Barnes, Borges, James Joyce, Bolano och Charles Darwin. Ellinor läser Houellebecq medan hon väntar på Calisto om dagarna. Tredje delen handlar om Lucrezia Latini Orsi, som är dotterdotter till den skandalomsusade markisinnan Latini som dog av brustet hjärta sommaren 2012. I det här avsittet återfinns en förtjusande kärlekshistoria men även stor sorg. Här träffar vi också gamla bekanta från romanens tidigare delar och allt glider elegant på plats. Lina Wolffs språk är mycket njutbart. De polyglotta älskarna är den bästa bok jag läst på bra länge. Andra titlar av författaren: Många människor dör som du (2013) och Bret Easton Ellis och de andra hundarna (2012)

Örats poesi

Traderad låtskatt sa Ulrica Milles. Chockartat sa Håkan Lahger. Ständig rebell, ständigt i rörelse. Senast omgjorda Gershwinlåtar. 
Det trodde en aldrig. För några år sedan fanns han med bland mina förslag, men inte nu längre. I alla fall så finns det en titel av honom i mina hyllor. Och jag lyssnar mer än gärna. Barnsligt busigt av Svenska Akademien säger Svante Weyler. De är förtjusta i överraskningar.

Enligt Håkan Bravinger är hela akademien nöjd. Passar bäst på engelska, menar han. Bäst som musiker ändå. Så tycker nog de flesta. Det här Nobelpriset kommer att diskuteras.

Japanska notiser

Chiune Sugihara, 1900 - 1986, blev känd som den japanske Schindler. Under andra världskriget räddade han tusentals judar undan förintelsen. Under några år var han Japans vicekonsul i Litauen och han utfärdade visum som gjorde att judarna kunde åka med Transsibiriska järnvägen till Japan, vilket inte sågs med blida ögon på hemmaplan. 1985 fick han utmärkelsen Rättfärdig bland folken och 1990 postumt Raoul Wallenberg - priset. Jag hade aldrig hört talas om honom förrän universitetslektor Ingemar Ottosson berättade om honom. Ingemar Ottosson undervisar dagligdags i japansk historia vid Språk - och Litteraturcentrum i Lund. Han har bott flera år i Japan och reser ofta till Kina som gästprofessor. Igår berättade han om Geisha - ett yrke och dess historia och fick dessutom svara på många frågor. Han nämnde också Arthur Goldens mycket uppskattade bok från 2005, Mitt liv som Geisha. Den grundade han på många intervjuer med en mycket berömd geisha. Boken blev en succé liksom filmen. Men geishan stämde Arthur Golden och skrev en egen bok Den sanna historien av Mineko Iwasaki. Klicka på Arthur Golden och Den sanna historien för att läsa vad jag skrivit om böckerna.

En japansk bok om den hjältemodige Chiune Sugihara.

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish: "October 11:  All About Books You Read Because of Recommendation -- Ten Books I've Read Because Of Another  Blogger (Or Book Person) or Ten Books I Read On Recommendation From People Outside Of This Community or you could talk about recommendations of books you read from other sources -- a magazine, a podcast, a "because you read this" algorithm."
I chose books I´ve read after looking at the Swedish TV - program Babe, about books and their authors. 

Lina Wolff - De polyglotta älskarna    
Helen McDonald - H is for Hawk       

Elizabeth Hand -  Generation Loss      
Meg Wolitzer -  The Wife  
Richard Ford - Canada

Joyce Carol Oates, - The lost landscape                
Kate Atkinson - A God in Ruins

Ian McEwan - The Children Act  
Colm Tóibín - Nora Webster
Marie Ndiaye - Ladivine

Tematrio - Alternativa Nobelpris

Lyran: "På torsdag får vi veta vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur 2016. Men vi kan väl passa på att dela ut lite egna priser, eller hur? Vilken levande barnboksförfattare vill ni ge ett "Nobelpris"? Vilken svensk levande författare vill ni ge ett "Nobelpris"? Och vilken levande nordisk författare vill ni ge ett?"

1. Barbro Lindgren får barnbokspriset för sin underbara trilogi Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och VLMF (Vad lever man för). 
2. En ung svensk, fantastisk författare för hennes fina roman De polyglotta älskarna, som jag läst och tyckt så mycket om att jag tyvärr inte kan formulera något vettigt om den. Bättre då att hon får ett Nobelpris. Lina Wolff heter hon.
3. Josefine Klougart, en ung, dansk, fantastisk författare får det nordiska priset för sin fantastiska roman En av oss sover

Hälsans och idrottens dag

Bilden är lånad

Andra måndagen i oktober månad firas Taiiku no hi, hälsans och idrottens dag, i Japan. Den ska påminna om sommar - OS i Tokyo 1964 och inspirera japanerna till en aktiv och hälsosam livsstil. Olympiaden gick av stapeln så sent som i oktober för att undvika regnperioden i Japan. Helgdagen ger studenter och yrkesverksamma en lång weekend.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten står för läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. En enda regel finns det: No spoilers!

" Hon tyckte att staden kändes annorlunda nu när hon hade kommit tillbaka för att bo här. Hon var van vid Gilead som tema och skådeplats för nostalgiska minnen. Alla syskon utom Jack hade älskat att komma hem och de kände sig alltid klara när det var dags att ge sig av igen. Tänk så kärt huset var för dem, och alla de gamla historierna, och tänk så vitt och brett de hade spridit ut sig. Det förflutna var något väldigt fint i sig. Men nu när hon kom tillbaka och skulle stanna ett tag, som hennes pappa sa, hade minnena blivit illavarslande. När de fick breda ut sig och bli en del av nuet och möjligen även av framtiden - då blev de något beklagansvärt, det förstod alla. Och hon grämde sig över att behöva stå ut med deras medömkan. "
Från sidan 13 i Hemma av Marilynne Robinson. Weyler förlag. Övers: Niclas Hval. Fler smakebiter HÄR

Nu läser jag

Nästa roman till diskussion i läsecirkeln är Madame Bovary (1856) av Gustave Flaubert i pocketutgåvan från 2012 i översättning av Anders Bodegård och med förord av Sara Danius. I källaren hittade jag pärmar med gamla föreläsningsanteckningar och lyckades gräva fram det jag skrivit om Madame Bovary. Det läser jag naturligtvis när boken är läst. Då ska jag också läsa Den blå tvålen av Sara Danius. Undertiteln: Romanen och konsten att göra saker och ting synliga. Sara Danius visar med exempel från Stendhal, Flaubert och Balzac hur realismen tar över romankonsten och skildrar verkligheten som den är och inte som den borde vara. Det kan ses som en del i en demokratiseringsprocess och var något alldeles nytt. Och det började med franska revolutionen.

Veckans ord på O

enligt O:"Dags för bloggens bokstav, eller rättare sagt mitt bloggalias bokstav. Visserligen funkar O även i klassrummet, då jag ibland kallas Mrs O på engelsklektionerna. Fem ord som vanligt som ska kopplas till böcker och författare och mina svar kommer senare."

observera
Romanen Parsifal av Sigrid Combüchen är en framtidsroman som blev August - nominerd när den kom 1998. Parsifal var en av riddarna av runda bordet, men observera att i Combüchens roman är Parsfal en kvinna!

originell
En av de mest originella författare jag vet är Tove Jansson.
Hennes författarskap liknar ingen annans. Hon är också en författare en läser om och läser om. Barnböckerna är en fröjd att läsa även för den vuxne. Och att läsa högt tillsammans fungerar utmärkt.
otur
Cecilia Sidenbladh, Stockholms blodbad berättar historien om Svante Ulfsson Trana, tolv år och page hos en adelsman som hade oturen att vara i Stockholm i november 1520 

oumbärlig
Böcker är oumbärliga för mig. Det går inte att i ord beskriva böckernas värde i mitt liv. Jag går ingenstans utan att ha en bok med mig. 
oväntad
I Alfhild Agrells novell Skymning kommer en oväntad vändning på slutet. Novellen finns i samlingen Synd: noveller från kvinnornas moderna genombrott.
Ung kvinna gifter sig med äldre man. Hon försöker förgäves få kontakt med sin man, men han fortsätter att leva sitt liv precis som det var innan de gifte sig. Kvinnan är besviken

Aruitemo, aruitemo = 歩いても 歩いても

Still walking är en underbar japansk film från 2009 av Hirokazu Kore - eda.  Vi möter en familj bestående av far, pensionerad läkare, mor, dotter med husvagnsförsäljande man, son, som är en besvikelse för sin far eftersom han blivit konservator i stället för läkare. Dessutom har han gift sig med en änka som har ett barn. Vad fadern inte vet är att sonen dessutom är arbetslös. Mor och far bor i Yokohama och nu har alla kommit dit för att högtidlighålla minnet av den äldste sonen som drunknat när han räddade en själmordskandidat till livet. Föräldrarna är så upptagna av sin äldste son att de glömmer den son de fortfarande har i livet. Fadern är en inbunden tvär man medan modern är mera utåtriktad och gladlynt. Jag tycker mig ha mött dem tidigare i olika japanska romaner. Inte helt oväntat är modern kittet i familjen. Barnen har synpunkter på sina föräldrar och vice versa. Filmen är stillsam, vacker och mycket vemodig. En lider med sonen, hejar på modern, fnissar med dottern, sympatiserar med svärdottern och kan inte låta bli att tycka om tvärviggen till far som dessutom är en riktig manschauvinist. Men han kan ju inte bättre, stackarn! Troligen har han varit en fantastisk läkare, en mindre fantastisk make och en kass far.Den här familjen träffas utan att mötas. Och snart är det för sent.

Tematrio - kroppsdelar i titeln

LYRAN:
"Jag läser Eugen Kallmans ögon och den får inspirera till veckans tema. Vi har haft det här temat en gång förut, men det var fyra år sedan så jag återvinner. Berätta om tre böcker med kroppsdelar i titeln!"

Olga Tukarczuk, Styr din plog över de dödas ben
lyssnade jag på som fantastisk radioföljetong. Det sägs att Polens utrikesminister slutade jaga efter att ha läst

Carina Burman, Cromwells huvud
tilldrar sig i Cambridge och är till lika delar skröna och detektivroman.

Sven Edvin Salje, På dessa skuldror
Tänkte nästan läsa om. Och kanske försöka åka till Lovängsgården för att se filmerna som brukar visas varje sommar.

En nästan sann historia

En nästan sann historia är mitt första möte med Mattias Edvardsson. Det blev en lyckad träff. Jag gillade allt med boken. Den är välskriven, psykologiskt trovärdig, har en smidig dialog, är spännande  och tilldrar sig i känd miljö, vilket alltid är ett plus. Ett gäng ungdomar, bl. a. berättaren i kvadrat Zacharias Levin, går på skrivarutbildning i Lund för Li Karpe, en lika känd som vacker poet. Hon umgås med författaren på modet, den store Leo Stark, som försvinner under mystiska omständigheter. En i gänget döms till fängelse för mord. Vi befinner oss tidsmässigt strax efter mitten av 1990 - talet. 2008, tolv år senare, har Zacharias Levin fått sparken från sitt tidningsjobb i Stockholm och måste bita i det sura äpplet och flytta hem till mamma i Veberöd. Han tänker att han ska skriva en roman om det mystiska försvinnandet. Han tar kontakt med sina forna kamrater och de minns naturligtvis alla olika. Zack frågar sig vilket som är viktigast; en bra historia eller sanningen. En nästan sann historia tilldrar sig på två plan och är berättelsen om hur en roman kommer till; en metaroman. Det finns ingen anledning att bre ut sig mer. Jag kan bara instämma i hyllningskören och skynda mig till biblioteket och låna Mattias Edvardssons tidigare romaner.

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda varandra på en smakebit från det vi just läser. Utan spoilers, förstås!
"För att hitta den rätte hade jag aldrig trott att nätet skulle vara min grej. Jag tyckte att det fanns något marknadsmässigt över det, dessutom hade jag aldrig skrivit en kontaktannons, eller något annan heller för den delen, och visste inte hur man sålde sig i skrift. Mina pojkvänner hade alltid varit helt vanliga killar från min by. Den förste hette till exempel "Johnny" och det var inget särskilt med honom alls, i alla fall inte på ytan och i alla fall inte innan man fattade att han var sjuk på riktigt. Vi gick i samma klass och det började med att han sa: "Finns det något du alltid drömt att en man gjorde för dig?". Jan antar att han hade hört någon säga så på film och att han redan då på fullt allvar ansåg sig vara en man. Och jag antar också att han hade förväntat sig ett helt annat svar än det han fick. - "Jag har alltid velat att någon skulle lära mig att slåss." Och när jag såg att hans min inte var så förvånad som jag trott, la jag till: "Slåss som en riktig jävel." Johnny nickade sakta, spottade på marken och sa: "Är det det du vill snäckan, då ska jag lära dig det."
Från sidorna 11 och 12 i De polyglotta älskarna av Lina Wolff.
Fler smakebitar HÄR