skip to main |
skip to sidebar
1985 kom den lilla sparsmakade romanen Annie John av Jamaica Kincaid (Elaine Potter Richardson) ut. Alla författarens romaner är tunna till omfånget. Här finns inte ett ord för mycket. Det mesta Jamaica Kincaid skriver handlar om kvinnor och emigration. Så ock Annie John. Den börjar så bra med en liten flicka i en så gott som oupplöslig symbios med sin älskade, vackra mor. Allt gör de tillsammans. Flickan är som en liten glad och lycklig jolle i moderfartygets kölvatten. Men en dag när modern ska köpa klänningstyg bestämmer hon att Annie är för stor att ha samma klänningstyg som sin mor. Flickan förstår ingenting men blir mycket sårad. Modern talar också om att flickan snart kommer att bo för sig själv och ha ett eget hem. Och därmed genomgår dotterns känslor för modern en radikal förändring. Hon blir kritisk och näst intill hatisk. Annie John är intelligent och högpresterande i skolan. Hon förbrukar väninnor i rask takt. Snart vill hon inget högre än att lämna Antigua med allt vad det innebär. Annie John har självbiografiska inslag. Glaskulorna på omslagsbilden spelar en roll i romanen. Snart kommer Min mors självbiografi på svenska. Det ser jag fram emot.
The Broke and the Bookish: This week's topic is: Top Ten Books With X Setting (top ten books
set near the beach, top ten book set in boarding school, top ten books
set in England, etc)
I decided to talk about books that are set by the sea.
1. Duras, Marguerite,
The Sea Wall. A widowed teacher and her two children live in Vietnam by the Pacific Ocean. To save the crops they have to build a wall against the ocean
2. Gallay, Claudie, The Breakers. The coastland of Normandie
3. Winterson, Jeanette, Lighthousekeeping. Salts, the scottish coast - young Silver is sent to live with the blind lighthouse keeper Pew when she has lost her mother.
4. Woolf, Virginia, To the lighthouse. A summerhouse in Cornwall
5. May, Peter, Black house. Isle of Lewis off the coast of northern Scotland
6. Jansson, Tove, The Summer book. A grandmother and her grandchild spend the summer on an island. It´s a wonderful tale about the friendship between an old woman and a very young girl.
7. Stedman, M L, The light between oceans. A lighthouse keeper and his wife living off the coast of Western Australia raise a baby they rescue from an adrift rowboat.
8. Murdoch, Iris, The sea, the sea. A man retires from his theatre life an buys a house by the sea to escape his love affairs.
9. du Maurier, Daphne, Jamaica Inn. About unscrupulous men
who run ships aground, kill the sailors and steal the cargo. Of course there is a love story, too. Cornwall.
10. Benchley, Peter, Jaws. A shark attacks men in Amity, a fictional seaside resort town on Long Island, New York.
Aldrig trodde jag att jag skulle läsa I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist. Men så råkade jag läsa några sidor mitt i och blev genast fängslad av den sakliga, osentimentala berättarrösten. TM skildrar hur Karin, hans flickvän sedan tio år tillbaka, gravid i åttonde månaden, insjuknar i något som mest påminner om influensa. Snart visar det sig att det är en akut form av leukemi. Barnet föds genom kejsarsnitt. Karin hinner ge henne namnet Livia innan hon dör sex dagar efter barnets födelse. TM ilar mellan neonatalavdelningen och intensivvårdsavdelningen bl. a. med snuttefiltar för att bekanta mor och dotter med varandras dofter. Kroppens fem sinnen ger romanen struktur säger TM i sitt Sommarprogram. De fem sinnena är dödens motsats. Båda föräldraparen stöttar, men ibland blir det kontroverser. TM väjer inte heller för att skildra detta. Naket och ärligt berättar han om allt som händer. Redan ifrån första början av Karins korta sjukdomstid börjar han föra anteckningar om allt som händer och sägs för att kunna berätta för Karin när hon tillfrisknat. Nu fick han ju använda sina anteckningar på helt annat sätt. I sista delen av boken vänder han sig direkt till Karin och berättar hur han och dottern har det. I Sommarprogrammet beskriver han Livia som klok, rolig, lyhörd och empatisk. Hon vet att mamma Karin är död och att det är Karin som namngivit henne. Fyra månader efter Karins död dör TM:s far, Thomas "Malmen" Malmquist, i cancer. Fadern var under många år en färgstark sportjournalist på Expressen. Förhållandet far/son var inte alltid okontroversiellt.
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv är starkt berörande läsning. Tom Malmquist var i yngre år en lovande ishockeyspelare. Han har också skrivit diktsamlingarna Sudden death och Fader Jord.
En smakebit på søndag skulle varit tillbaka idag efter sommaruppehållet. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten står för den här läsutmaningen. Vi delger varandra smakbitar av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers! Min smakebit kommer ifrån sidorna 11 och 12 i
Alla ger sig av av Wendy Guerra, född 1970 på Kuba. Bokförlaget Tranan 2012
Klicka på titeln så kommer du till förlagets presentation av romanen.
"Min mor har gift sig med en utlänning, en svensk som arbetar på kärnkraftverket. - Fausto, min mors man, är mycket vacker, blond och lång. Han simmar naken, går omkring i bara mässingen, läser tidningen i bara mässingen. Det är alltid samma tidning, den enda med svenska bokstäver. - Vi är de som grannarna skvallrar om. Vi bor i ett elegant område där husen vetter mot havet. Några hus, som vårt som är utlånat till Fausto av staten, vetter mot lagunen. Min mor vill inte att vi fäster oss vid huset, inte vid något annat heller. Vi lever på lån, det är sanningen."
Jag var mycket förtjust i Åsa Nilsonnes Smärtbäraren. När jag nu springer förbi En passande död på bokbussen åker den med hem. Jag fastnade omedelbart och det blev sträckläsning. Välskrivet och mycket intressant ur många synvinklar. Och så spännande! Lina är psykolog; välutbildad, välfungerande; änka med dottern Antonia på andra sidan jordklotet. När Lina märker att hennes hjärna spelar henne ovälkomna spratt drar hon öronen åt sig. Hon har sett sin mor dö en död i förnedring i Alzheimers sjukdom. Sjukvården bekräftar att Lina börjar bli dement. Genast börjar hon planera. Hon vill vara den som har kontrollen. Hon ordnar sina papper; hon städar och kastar saker allt medan hon trappar ner sin egen verksamhet. Lina är mycket rationell. Inget känslopjunk här inte. Det är lätt eftersom dottern finns på håll och enda vännen Els - Marie alltid respekterat Linas integritet. En f. d. studiekamrat kontaktar henne och berättar om en ny behandling som skulle passa bra att testa på henne. Lina tackar förstås ja. En annan bekantskap hjälper henne med juridiken, vilket visar sig vara en klok åtgärd. Det fanns en del som läkemedelsföretaget glömt att tala om för henne. Läsaren biter på naglarna. Har Lina lagt sin tidigare planering på hyllan? Berättelsen tar ett flertal oväntade vändningar och in i det sista är utgången oviss. En passande död får en att fundera på många frågor om liv och död. Skickligt, Åsa Nilsonne!
Annikas Bokbloggsjerka 12 - 15 augusti. Tema skämskudde: Finns det en karaktär som du tycker är pinsam på ett eller annat sätt
men som du ändå inte kan undgå att läsa mer om? Vem i så fall? Om du
inte kommer på en karaktär så kanske du ändå har läst en bok som du
upplevde vara i pinsammaste laget? Berätta, och du vet ju att det endast
är fantasin som sätter gränser! Annica själv gillar inte Dolda kameran och Christopher Silfverbielke (Butler & Öhrlund) och det gör verkligen inte jag heller. En person som är pinsam, men som jag inte kan undgå att läsa om är Donald Trump. Men det är ju lite en fråga om information också.
En bok som jag nyligen försökte läsa men som jag lade ifrån mig för att jag tyckte att den var alltigenom pinsam var En liten smula underbar av Dawn French. Jag hittade inte en enda intressant person. Det var bara för mycket av allting. Pinsamt! Jag gillar förresten inte TV - serien Ett Herrans liv heller (där Dawn French spelar präst) och tyckte att det var väldigt tråkigt när den fick ersätta min favoritserie Keeping up appearances med den underbara Mrs Bucket som är så energigivande och får mig på gott humör för natten.
Anna Karenina från 2012 med Keira Knightley i huvudrollen. Jude Law spelar Alexei Karenin. SvT 2 kl 21.45
Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del
böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att
de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det
tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här
varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Oliver Goldsmith (1728 - 1774) föddes som andre son till en irländsk präst. Han studerade vid Trinity College i Dublin och sedan i Edinburgh, där han läste medicin. Goldsmith reste mycket i Europa och försörjde sig som skribent, kirurg och vaktmästare. Hans ekonomi gick från bad till worse. Det var gode vännen Samuel Johnson som tyckte att han skulle sälja ett manuskript. Det gjorde Goldsmith. 60 £ fick han för The Vicar of Wakefield (1766), som numera är en klassiker. Den kallas ibland den första borgerliga familjeromanen. Huvudperson är den älskvärde dr Primrose som lever ett harmoniskt stilla liv med sin familj. Mitt loppisfynd är en av titlarna i serien Nelson Classics. Den har alltför länge stått oläst i hyllan. Men det känns väldigt trevligt att ha den där.
 |
|
Inte visste jag att Ellen Key (1849 - 1926) hade - och har - stor betydelse för feminismen i Japan. Ellen Key skulle ha fyllt 90 i år. Monica Braw skrev en understreckare i måndagens SvD om Ellen Key och hennes japanska översättare och förespråkare, Hiratsuka Raicho (1886 - 1971), dotter till en samuraj och pappas flicka ända tills hon blev besvärlig tonåring. Modern sa aldrig emot fadern, men ställde i tysthet upp för sin dotter. Hiratsuka Raicho gick helt och hållet sin egen väg och gick trots faderns motstånd på Japans kvinnohögskola. Hon läste europeiska författare, bl. a. Strindberg, hon gick skrivarskola och var med om att starta tidskriften Seito (vilket betyder ungefär blåstrumpa). "Kärleken och äktenskapet" var den första av Keys böcker som översattes. Sedan kom Barnets århundrade. Dessa båda titlar är fortfarande aktuella i Japan. Liksom Ellen Key var Raicho fredsaktivist. Under andra världskriget flyttade hon ut på landet och ägnade sig åt kooperation och närodlat. I Japanska kvinnor under tusen år av Monica Braw finns ett kapitel om Hiratsuka Raicho.
Läs hela understreckaren HÄR!
August 9: Top Ten Tuesday REWIND -- go back and do a topic you
missed over the years or recently or a topic you really want to revisit
-- I've made a handy spreadsheet to help (currently in the process of finishing it). My choice:
Top ten most favourite books I´ve read since I started blogging
1. Sem - Sandberg, Steve. The Emperor of lies
2. Seethaler, Robert, A whole life
3. Hearn, Lian, Over the nightingale´s floor
4. Toole, John Kennedy, A confederacy of dunces
5. Sorokin, Vladimir, Snöstormen
6. Stendhal, The red and the black
7. Kawabata, Yasunari, Snow country
8. Bannerhed, Tomas, The Ravens
9. Uusma, Bea, The Expedition
10. Henry David Thoreau, Walden
 |
| Bildkälla:SF |
För att inte tala om alla dessa kvinnor - filmkomedi från 1964. Manus Ingmar Bergman och Erland Josephson. Detta var Ingmar Bergmans första färgfilm.
Det hela tar sin början vid Felix kista där en rad änkor uppenbarar sig. De flesta är hans älskarinnor; Harriet Andersson, Bibi Andersson, Barbro Hiort af Ornäs, Mona Malm och Gertrud Fridh. Eva Dahlbeck spelar Adelaide, Felix coola hustru; Allan Edwall Felix impressario. Sedan hoppar handlingen bakåt i tiden när kritikern herr Cornelius (Jarl Kulle) ska skriva en biografi om cellomästaren Felix (Georg Funkquist) Det hela går åt skogen. Jarl Kulle tappar tålamodet med Felix, som inte brukar allvar, och beslutar sig för att inte ens avslöja Felix som han avslöjat Stravinskij. Cornelius överlämnar Felix åt glömskan. Jarl Kulle är som klippt och skuren för den här rollen; diabolisk, lismande, fånig, sprallig, pompös eller himlande med ögonen. Eva Dahlbeck behöver bara förekomma så är hon bra. Småtrevlig film och jätteroligt att se den här paraden av fantastiska gamla skådespelare.
Priset på vatten i Finistère är titeln på den bok Bodil Malmsten skrev just när hon köpt ett hus vid Atlantkusten i Normandie, närmare bestämt i Finistère. Hon var lycklig över sitt fina hus, trädgården och alla trevliga grannar som hon lärde känna efter hand. Madame C fastnar omedelbart i läsarnas medvetanden. En så rolig och excentrisk dam som hatar Montaigne, röker och dricker champagne, styltar fram på stilettklackar och kör sportbilar glömmer en inte i första taget. Och hon finns med även i den bok författaren skriver sju år senare när hon just mist Finistère och befinner sig i ett akut tillstånd av sorg, smärta - och ilska. Sista boken från Finistère. Omslaget på förstautgåvan ser ut som på bilden ovan. På baksidan ser en den ensamma kvinnogestalten på väg bort som senare blir omslag till pocketutgåvan. Någrasamvetslösa män, de s. k. tre onda
männen, har lurat författaren vid husköpet och nu får hon ta konsekvenserna vilket i praktiken innebär att hon förlorar Finistère. Hon har lagt ner mycket arbete på att odla sin trädgård och göra förbättringar på huset, till exempel att inreda gästrum. Omständigheterna kring den skumma husaffären är inte riktigt klara, men författarens djupa sorg smittar. Hon får koppla av sina känslor för att över huvud taget orka ta sig ur sängen. Hon berättar inget för sina grannar eller någon annan. Hennes ensamhet isar. En lägenhet står och väntar på henne i en liten stad nära Nantes. Hon är väl inte speciellt trakterad, men hon har i alla fall kvar närheten till "sin Atlant". Återigen lägger hon ner ett kolossalt arbete; denna gång på flytten. Hon kör de tjugo milen till staden nära Nantes hur många gånger som helst för att göra flytten billigare. Den blir dyrbar tillräckligt ändå ska det visa sig. Men så småningom upplever hon något nytt. Tänk, att hon aldrig mer behöver kämpa med mullvadar i trädgården! I staden nära Nantes finns bara sorkar och de är inte hennes problem. Hon vänder på steken och tänker nytt. En känner sig nöjd med att författaren ser lite ljusare på tillvaron mot slutet av berättelsen. Bodil Malmsten är en mästare på att formulera sig. Hon har distans till sig själv; hon är ironisk och drastisk och har en osviklig språkkänsla. Sista boken från Finistère ingick inte i läsplaneringen för sommaren, men jag fick den och läste den gärna.
Annikas bokbloggsjerka 5 - 8 augusti: Vad brukar du generellt göra på din semester? Kryper du upp i
hängmattan/lägger dig på stranden med en god bok och låter vardagen
försvinna, eller är du mer stressad än någonsin under den här tiden? Har
du något ”semesterläsningstips” att dela med dig av? Hur skulle en
perfekt semester se ut enligt dig?
Rent generellt åker jag ingen annanstans än till sommarstugan vid havet under sommaren - oavsett väder. Är det vackert sitter jag ute i en solstol och läser och stirrar upp i tallkronorna, lyssnar till vågorna och ser på småfåglarna som prasslar i buskarna och frekventerar fågelbaden. Regnar det så sitter jag på
altanen och gör samma sak. En och annan sommarkonsert blir det. Ett och annat bad. När barnbarnen är närvarande blir det lek och fantiserande. I år är det pinnar, vatten och såpbubblor som gäller. Och bad, jordgubbar, hallon och blåbär. Och massor av barnböcker. Dockorna Magdalena och Eriksson ägnas mycken omsorg. Idag har vi åkt hästskjuts med Albin och Gustav, två stiliga ardennerhästar och ätit jätteglassar.
Ett antal födelsedagar firas med tårtor av lika slag.
Tips på semesterläsning: Vi av Kim Thúy. I övrigt det som råkar komma i min väg.
En perfekt sommarsemester ser ut ungefär som årets. Semester vid annan årstid: Resor, andra miljöer, nya upplevelser, lära nytt.
Det är torsdag och dags för MONIKAS Hett i hyllan. Så här säger hon: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del
böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att
de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det
tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här
varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Jag brukar läsa allt vad Kerstin Ekman skriver. För det mesta gillar jag det också. Det finns några undantag. Men - jag har inte läst någon av hennes tidiga deckare. I min hylla står Den brinnande ugnen från 1962 och ser sårad ut. Tror att jag börjat någon gång, men inte kommit så långt. Året innan hade hon fått Expressens Sherlock för De små mästarna som räknade som bästa svenska detektivroman 1961.
Elin Olofssons tredje roman, Gånglåt, W&W 2016, handlar om olika slag av relationer. Ibland blir det rentav en relation för mycket, kan jag tycka. Någonstans i Jämtland ligger släktgården Gärningsberg. Gun - Britt och Sture förvaltar den. Gun - Britt har tagit ut förtidspension för att kunna sköta gården. Just den här midsommaren finns deras dotter Jenny där för att hjälpa sin moster, artisten Salida, att skriva sin biografi. Sonja som blev Sonia som blev Salida är den syster som tog sig ut i stora världen för att leva kändisliv. Nu är hennes stjärna i dalande och hon återvänder till Gärningsberg, som hon har stora planer för; planer som ingen annan intressent känner till. Gun - Britt hyr ut stugor och har kaffeservering, men affärerna går inte särskilt bra. Till gården kommer också kusinen Nancybeth, som gift sig rikt, men nu blivit lämnad av sin man. Det är kvinnorna som är de framträdande karaktärerna i den här romanen. Många starka känslor får utlopp; det rotas i lådor på vinden och det rörs om i det förflutna. Det är inga vackra scener, som spelas upp, men det behöver vädras. Inte för att det hjälper upp förhållandet mellan till exempel Sonia och hennes son, precis, men de befäster sina ställningar. Jag gillar skildringen av den jämtländska landsbygden och det finns många träffsäkra iakttagelser och smarta formuleringar i Gånglåt. Men jag lider av misshandeln av personliga pronomina. Släkthistorien hade varit fullkomligt tillräcklig; det hade inte behövts ytterligare relationsproblem. Jag tänker också läsa debutromanen Då tänker jag på Sigrid från 2013. Det förefaller som om vissa av personerna i Gånglåt finns i den också.
The Broke and the Bookish: August 2: Ten Books You'd Buy Right This Second If Someone Handed You A Fully Loaded Gift Card
Ferrante, Elsa, Her new name
Morrison, Toni, God help the child
Bertino, Marie - Helene, 2 a. m. at the Cat´s pyjamas
Strout, Elizabeth, My name is Lucy Barton
Hauge, Olav H., Dagbok 1 - 5. 1924 - 1994
Banno, Eri, Genki 2
Sutherland, John, Lives of the Novelists
Kincaid, Jamaica, The autobiography of my mother
Winterson, Jeanette, Gap of time
Joyce, Rachel, Love song of miss Queenie Hennessy
 |
| Bild SvD |
"Sun Axelsson kommer att läsas av generationer" skrev Mats Gellerfelt i en fin understreckare i SvD den 17 februari 2011, samma dag som Sun Axelsson begravdes. Nu är kritikern och författaren Mats Gellerfelt också död, alldeles för tidigt endast 64 år gammal. Igår, 31 juli, avled han i cancer, just när han börjat skriva igen efter en tids tystnad. "Saknaden efter Mats Gellerfelt blir stor, men det är en tröst att
botanisera bland hans texter, som lever vidare – hundratals från de
senaste tio åren finns samlade på hans skribentsida på SvD.se. Tack för allt, Mats Gellerfelt, och vila i frid", skriver Lisa Irenius, kulturchef på SvD. Jag kommer också att sakna Gellerfelts skarpa och välformulerade recensioner, som jag satte stort värde på och litade till.
"Min mor har gift sig med en utlänning, en svensk som arbetar på kärnkraftverket. - Fausto, min mors man, är mycket vacker, blond och lång. Han simmar naken, går omkring i bara mässingen, läser tidningen i bara mässingen. Det är alltid samma tidning, den enda med svenska bokstäver. - Vi är de som grannarna skvallrar om. Vi bor i ett elegant område där husen vetter mot havet. Några hus, som vårt som är utlånat till Fausto av staten, vetter mot lagunen. Min mor vill inte att vi fäster oss vid huset, inte vid något annat heller. Vi lever på lån, det är sanningen."
Oliver Goldsmith (1728 - 1774) föddes som andre son till en irländsk präst. Han studerade vid Trinity College i Dublin och sedan i Edinburgh, där han läste medicin. Goldsmith reste mycket i Europa och försörjde sig som skribent, kirurg och vaktmästare. Hans ekonomi gick från bad till worse. Det var gode vännen Samuel Johnson som tyckte att han skulle sälja ett manuskript. Det gjorde Goldsmith. 60 £ fick han för The Vicar of Wakefield (1766), som numera är en klassiker. Den kallas ibland den första borgerliga familjeromanen. Huvudperson är den älskvärde dr Primrose som lever ett harmoniskt stilla liv med sin familj. Mitt loppisfynd är en av titlarna i serien Nelson Classics. Den har alltför länge stått oläst i hyllan. Men det känns väldigt trevligt att ha den där.
Inlägg
