Vårmånad

Bilden är lånad

I mars blånar skyn över gärden och fält
och bonden går ut med sin plog och sin vält
hans hjärta det klappar så lätt där han går
och ärlorna trippar så nätt i hans spår.

En dag ska han köra tolv säckar till kvarn.
Vad kakan ska smaka hans fru och hans barn.

Var står detta? Varför har jag den lilla snutten i bakhuvudet? Det är en liten visa. Jag ser också en bild för mig, möjligen en skolplansch, i ljusa färger föreställande en man som plöjer med två hästar. Solen skiner så klart och antagligen hoppar det fåglar i fårorna. Vet någon?
Två rader av andra strofen lade min syster till.

I mars

Det är som en tavla på siden
det lilla stycket natur:
ett rödhakebröst och en hängpil
med minutiös kontur.

Och bakom står luften och skälver
i någon ljusfylld valör,
och en vindfläkt prasslar i vassens
fint guldbruna tofsar och rör.

Man går och väntar på våren,
på något solgult och blont,
på nyplöjda fält med ljusblänk
och måsar och mjuk horisont.

Jag står här på fältet och spanar
i brisens stickande fräs
om ej en lärka skall pila
rakt upp ur tuvornas gräs. 

Hans Dhejne 1891 - 1986

North to Alaska

Eowyn Ivey som debuterade med The Snow Child, är född i Alaska och bor fortfarande där med man och två barn. Snöbarnet heter boken på svenska, i översättning av Klara Lindell på Bazar förlag 2013.
Nu har jag läst Snöbarnet, men jag tycker att omslaget på originalutgåvan är vackrare så jag väljer den bilden. 
Ett medelålders, barnlöst par flyttar från Pennsylvania till Alaska på 1920 - talet.
Mabel är dotter till en litteraturprofessor och Jack har inte heller någon erfarenhet av det hårda arbete som väntar en bonde i Alaska. Klimatet är hårt. De bor ensligt, men stiftar efter en tid bekantskap med Esther och George och deras söner, speciellt då Garrett, som blir till stor praktisk hjälp.
Mabel och Jack sörjer ett barn som dött för dem och har väl gett upp hoppet om ett nytt.
Naturen och djurlivet beskrivs alldeles fantastiskt av författarinnan. Det märks  att hon är på mammas gata.  Skogen, pulsandet i snön, rävar, vargar, en och annan björn och järv; jakt och fiske - man tycker sig vara där.
En dag bygger Mabel och Jack ett snöbarn och förser henne med röd halsduk och mössa. Nästa dag ser man ett barns svaga fotspår i snön; mössa och halsduk är borta. Mabel spanar envist och en vacker dag ger spaningarna utdelning, men när hon berättar om den skygga, ljushåriga lilla flicka hon skymtat i skogen misstänker man att Mabel blivit "stugsjuk" och tappat kontakten med verkligheten. 
Men Jack och alla de andra får tänka om. Så utvecklar sig en vacker barn/föräldrarelation mellan Jack, Mabel och naturbarnet Faina, som helst sover ute i skogen. 
Åren går och med tiden möts även Garrett och Faina och inte helt oväntat blir de förälskade.
Det vilar något av saga och legend över den här vemodiga berättelsen. Mabel har en bok med ryska sagor i sin bokhylla och där finns en berättelse med bilder om ett gammalt barnlöst par som bygger en snöflicka. Mabel vill helst inte läsa slutet på den sagan...
Eowyn Ivey arbetade i en bokhandel där hon stötte på Freya Littledales berättelse om snöflickan som i sin tur byggde på den ryska sagan.  
Eowyn Ivey blev inspirerad.
Jag tyckte mycket om Snöbarnet, men översättaren har inte gjort sitt jobb.

Reaköp

I veckans BOKBLOGGSJERKA ber Annika oss att berätta om vi köpt några böcker på rea och i så fall om det är någon vi är alldeles särskilt sugna på att läsa. Om vi inte hittat något vill Annika veta varför.

Jag har köpt tre böcker och jag är väldigt sugen på att läsa dem alla. Annars hade jag inte köpt dem. En har jag redan av avslöjat och det är   

Kvinnor av Virginia Woolf 

En annan är Stora boken om Mumin som jag gärna läser högt för mina små

   ögonstenar

 

Mina mörka vrår är en självbiografisk berättelse av den store amerikanske deckarförfattaren James Ellroy. Modern blev mördad när han var 10 år . 
Fallet reds aldrig ut.
Många år senare återvänder James Ellroy till Los Angeles för att försöka få en uppfattning om vad som egentligen hände.

Halsbrytande innovativt

Elfriede Jelineks Faust FaustIn and out är skriven direkt för regissören Hilda Hellwig. Jelineks pjäs är ett sekundärdrama till Gothes Faust. Den tar sin början i nutid i Fritzls källare med de instängda flickorna och barnen. En manlig skapande och imperiebyggande värld kolliderar med sina offer: kvinnorna i världen. Den kakelklädda källaren var också en sorts värld.
Iwar Wiklander spelade en utmärkt äldre Faust. Adam Lundgren spelade den yngre Faust.
Kim Theodoridou Bergquist spelade bl. en av de instängda flickorna på gränsen till nervsammanbrott på en otroligt uttrycksfullt sätt. Hela pjäsen bjöd på oväntade grepp och överraskningar. Mefisto själv - Simon Norrthon - smög omkring och ställde till så mycket elände som möjligt.
Det var en halsbrytande, innovativ och tankeväckande pjäs som visades ikväll på Göteborgs stadsteater, Nya studion. Det är bara att sätta igång och repetera Faust. 
Egentligen skulle jag vilja  smälta den 3 timmar långa pjäsen, diskutera den och sedan se den igen.

Egenmäktigt förfarande

LYRANS tematrio
denna veckan ska handla om klassiska kvinnor.
Jag väljer att tolka på mitt eget sätt eftersom jag fick ett reapaket ifrån Adlibris idag som innehöll en titel som gav mig idén. Jag väljer tre titlar som alla innehåller ett flertal klassiska kvinnor.

Kvinnor av Virginia Woolf. Det var denna som kom med posten. Jag gillar verkligen ellerströms utgivning av Virginia Woolfs essäer. I Kvinnor skriver hon såväl om klassiska som mindre kända kvinnor.
En verkligt känd är Mary Wollstonecraft, författare och feministisk filosof.
Jag återkommer till Kvinnor senare.

  

Tusen år av ögonblick av Birgitta Holm. Från den heliga Birgitta till den syndiga.

I denna bok möter vi många kända klassiska kvinnor som Agneta Horn, Märta Helena Reenstierna och Ellen Key. Den syndiga heter Stenberg i efternamn.

Kvinnorna i rosenträdgården av Ann Chapman. Författarinnan upptäckte att hon hade 125 spännande kvinnor i sin rosenträdgård, till exempel Maria Stuart, kejsarinnan Josephine, Jeanne d´Arc, Gertrude Jekyll och Drottning Victoria.

Vår - matte väcker och Höst - matte täcker

          

Den 24 februari firas aposteln Mattias dag. Förr räknades dagen till och med som helgdag.
I sydsverige har 24 februari förknippats med vårens ankomst.
"Mattias med sitt långa skägg
lockar barnen utom vägg"
Barnen skulle alltså kunna vara ute och leka i solen.
I Skåne talar man om Mattias med gåsaägget. Det var de gässen började värpa.
Mattias var den apostel somkom in i lärjungarnas krets efter Judas Iskariots förräderi. Han valdes ut bland kandidaterna genom lottdragning...21 september firas Matteus. I det gamla bondesamhället, har båda matsmässodagarna varit viktiga märkesdagar. I Finlands svenskbygder, finns talesättet: "Vår-matte väcker och Höst-matte täcker." Innebörden var att de djur som legat i vinterdvala vaknar vid Mattias och går i ide på Matteus. På Gotland var höststormarna kring Matteusdagen varit fruktade och gavs namnet :"Mattis garnrivare". 
Detta kan man läsa om på diverse ställen, till exempel i  
Bondens år av Sigfrid Svensson.

Japanskt vardagsliv

Bilden lånad från sr.se

Masaharu Fukuyama (福山 雅治) i huvudrollen som Ryoto
i Hirokazu Kore-edas film Sådan far, sådan son 
Två bedårande sexåriga pojkar står i centrum för dramat. Deras respektive familjer är varandras motsatser såväl i levnadssätt som värderingar.
Det hela utspelas i Tokyo.

det här är första gången jag så ärligt fyllt en huvudroll med mina egna känslor.
Nu är filmen klar, men för mig och pappan i filmen kvarstår våra frågor.”
- See more at: http://www.triart.se/mediaarkiv/article88579.ece#sthash.igKG75B3.dpuf

det här är första gången jag så ärligt fyllt en huvudroll med mina egna känslor.
Nu är filmen klar, men för mig och pappan i filmen kvarstår våra frågor.”
- See more at: http://www.triart.se/mediaarkiv/article88579.ece#sthash.igKG75B3.dpuf

Hirokazu Kore - Eda säger att han aldrig lagt in så mycket av sig själv i någon tidigare film. Sådan far, sådan son fick Jurypriset i Cannes och var en av de största  publiksuccéerna i Japan under 2013. Och det förvånar mig inte.
Gå och se den!

och även de saker jag ångrar, det här är första gången jag så ärligt fyllt en huvudroll med mina egna känslor.
Nu är filmen klar, men för mig och pappan i filmen kvarstår våra frågor.”

- See more at: http://www.triart.se/mediaarkiv/article88579.ece#sthash.zXkOW8Jo.dpuf

och även de saker jag ångrar, det här är första gången jag så ärligt fyllt en huvudroll med mina egna känslor.
Nu är filmen klar, men för mig och pappan i filmen kvarstår våra frågor.”

- See more at: http://www.triart.se/mediaarkiv/article88579.ece#sthash.zXkOW8Jo.dpuf

och även de saker jag ångrar, det här är första gången jag så ärligt fyllt en huvudroll med mina egna känslor.
Nu är filmen klar, men för mig och pappan i filmen kvarstår våra frågor.”

- See more at: http://www.triart.se/mediaarkiv/article88579.ece#sthash.zXkOW8Jo.dpuf

Den tjugoandra februari

Den tjugoandra februari

Tågen står stilla, människor berättar
att toaletterna slutar fungera, att vattnet i tankarna tar slut
att maten tar slut
Jag går till sophanteringen med dina gamla kläder
nu har det snart gått sju år sedan du dog
men jag har inte förmått slänga de där gamla
ytterplaggen som ingen använder men som fortfarande bär
din atmosfär, jag vet att det är för att jag fortfarande har hoppats
att jag ska få se dig i dem
inte som i drömmarna där du alltid sysslar
med egendomliga saker, som granskande av patologpreparat
eller så tröstar jag dig för att din röst är så svag och så viskande
du ska vara som vanligt, vill jag,
men nu har jag alltså gått bort till
den där gröna bumlingen som fylls med kläder
för Handikappades Rekreation,
vad gör en handikappad som vill rekreera sig
som vill skapa sig själv på nytt? Jag vill att du ska skapas på nytt
exakt som du var, klonad med all din ilska, dina händer med
sömmerskeknutarna, är jag den enda som i detalj och fotografiskt
minns dina händer, med de lite upphöjda ådrorna,
med de lite stora knogarna? Du sa strax innan
du dog att du hoppades att din mor skulle visa sig för dig
och du trodde verkligen att du skulle återse henne och det var
henne du längtade efter, det var hon som kunde trösta dig
aldrig vi, trodde du det verkligen, eller var det som du åkallade henne?
Det har nu slutat snöa
jag ser enstaka människor promenera med sina hundar
allting är fruset. SJ får kritik för sina inställda tåg, tusentals skolbarn
får stanna hemma från skolan
all trafik mellan Stockholm och Göteborg står stilla
banverket talar om en extrem vädersituation
jag lyssnar på radion, håller mig inne

Ur Utskuret ur ett större träd av Eva Ström
Albert Bonniers förlag, 2013

Bokbloggsjerka 21 - 24 februari

"Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv vilken skulle det vara" 
frågar Annika i sin Bokbloggsjerka 21-24 februari
Hemska tanke! Det måste vara något som varar länge och tar lång tid och innehåller mycket som kan sysselsätta mina tankar, tänker jag. Och som innehåller både poesi och prosa; dramatik och spänning.
Och som kanske kan ge uppslag till eget skrivande.
Det får helt enkelt bli Bibeln. 
Jag har valt en utgåva som finns på rean med kartor och illustrationer insprängda i texten. 1868 sidor räcker ju en stund.
Illustrationerna är gjorda av Gustave Doré. 

 

Hirams Djävulsflotte

Hiram eller Härta Huldt (1912 - 2006) är ett begrepp inom svenska matlagning.
Hon skrev en rad kokböcker som hon dessutom illustrerade själv. När hon 1955 började som matskribent på SvD (på avdelningen Hem och kastrull!) skulle hon välja en signatur och då blev det Hiram efter en av familjens kungspudlar. Hiram ville att maten skulle tillagas av försklassiga råvaror och vara lättlagad.
Dessutom tyckte hon att man skulle laga mat på säsongens råvaror. Hiram hade ingen formell utbildning utan bara ett stort intresse.
Nu har Milena Bergquist samlat 140 av Hirams bästa recept i Hirams bästa kokbok, 2011. Milena Bergquist är journalisten och författaren som brinner för giftfritt odlande och småskalig produktion.
Anna Lind Lewin, designer, skribent och kommunikatör,  har varsamt förvaltat Hirams klassiska formgivning och karaktäristiska små illustrationer.
Receptet på Djävulsflotte hade Hiram med sig från ett besök i New York.
Det blir en ful men smarrig efterrätt som är väl så god dagen efter om det skulle råka bli något över, säger Milena Bergquist.
Jag tror mycket på den där skvätten konjak i den vispade grädden man serverar till...


Djävulsflotte, "The Devils Float" 
30 gr smält mörk choklad
2 msk smält smör
1 1/4 dl mjölk
2 dl vetemjöl
1 krm salt
1 1/2 dl strösocker
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 1/2 dl hackade hasselnötter/valnötter
Allt blandas och körs i mixer. Börja med chokladen, smöret, mjölken etc. Häll sedan allt i en smörad och bröad form.
Blanda under tiden:
1 dl strösocker
1 dl brun farin
2 msk kakao

Häll sedan 2 dl kokande vatten i blandningen och häll alltihopa över chokladkakan. Det ser då ganska hopplöst ut, men blir fint. Grädda 45 minuter i 175 grader. Servera flotten med kall vispad grädde (en skvätt konjak i?) eller glass.

Biker - mjukis

Den här lilla rara boken innehåller berättelsen om bikern Uffe medlem i mc-gänget Spitfire. När vi först möter honom deltar ha i en högljudd  4ever2wheelträff där många olika mc-gäng träffas och har trevligt, d.v.s. dricker, slåss, spelar högljudd musik och umgås bullersamt.
I sin roman Gudfar tecknar Dy Plambeck ömsint en bild av outsidern Uffe, som blev så gott som moderlös när han var tre månader och utkastad av fadern i tonåren. Han hittar under en tid sin gemenskap i mc - gänget Spitfire. 
Uffe möter Gud, förlåter sina föräldrar, går vidare och tar hand om först fadern, sedan modern och därefter en gammal kärlek som kommit på glid. Till slut hittar han minsann ett barn som behöver någon som bryr sig om. Uffe blir gudfar till Pettering. Och han älskar henne över allt annat och vakar svartsjukt och possessivt över henne. Hennes tonåren blir en pärs för honom. Dy Plambecks skildring av kulturkrockarna mellan tonåringen och hennes förbryllade och handfallne gudfar är roande.
Gudfar är en varm roman om Uffe som törstar efter kärlek och gemenskap och faktiskt lyckas skaffa sig det i långa stycken.
Dy Plambeck är född 1980 och har skrivit en diktsamling och en roman tidigare.

Översättningen är gjord av Fredrik Ekelund.
Albert Bonniers förlag

Att läsa - dagbok

Det här går inte längre. 
Jag måste börja notera alla böcker jag får hem ifrån biblioteket - massor på en gång - och bara hinner kasta ett öga på innan den korta reservationslånetiden är slut. Det är i alla fall bra att kunna ta en titt och verkligen känna efter om jag verkligen är intresserad. 
Jag vill inte ha press på mig när jag ska läsa. Somliga böcker går jättesnabbt; andra måste få ta ta tid. Dessutom får jag ju fullständiga massor av lästips från andra bloggare, radio, TV, tidningar, tidskrifter och goda vänner.
Allt detta måste samlas någonstans troligen i alfabetisk ordning så långt det går.
Anteckningsboken med alla hattifnatt - kusinerna på från Formverkstan i Göteborg passar utmärkt för ändamålet - smidig och lätt att ha med sig.
Framsidan har Malin Abrahamsson designat. 

Hur gör alla andra?

Tematrio - HBTQ

Veckans uppgift från LYRAN:
Tre titlar på temat HBTQ .

Det finns annan frukt än apelsiner
av fantastiska Jeanette Winterson.
Här berättar hon om sin religiösa uppfostran, om hur hon revolterar och går ur kyrkan och lämnar hemmet som sextonåring för kvinnan hon älskar. Varför vara lycklig när du kan vara normal? sa mamma. 
 
Absolut noll av Anna Fock. Den tilldrar sig i St Petersburgs gaykretsar. För denna fick Anna Fock 2013 års Katapultpris. Det delas ut av Sveriges författarförbund till skönlitterära debutanter alltsedan 1991. 
Absolut noll ligger i läshögen.

Dikter och fragment av Sapfo från ön Lesbos
Sannerligen, jag ville dö!
Under ymniga tårar och snyftningar

tog hon avsked med dessa ord:
"Ve mig, tung är vår ödeslott,
Sappho, blott mot min vilja jag lämnar dig"
---

Litterära mord

Någonstans i Northumberland på en ensligt belägen gård (med Aga - spis och glasveranda) i närheten av Newcastle samlas ett gäng författare för att lära sig skriva spänningsromaner. Några utav dem är redan publicerade; en del är ganska lyckade andra inte.
Plötsligt är två personer i sällskapet mördade. Iscensättningen av morden är tagen ur fiktiva verk av två av de närvarande författarna.
Vera Stanhope, överviktig och kärv kriminalkommissarie, och hennes snygge yngre polisassistent Joe Ashworth har svårt att hitta något motiv. Men Vera Stanhope är mycket angelägen om att klara ut morden eftersom hennes närmaste granne är huvudmisstänkt. Så småningom nystas en ful historia upp om vuxenmobbning i förlags- och författarvärlden.
I anslutning till upplösningen begår Vera ett ödesdigert misstag som nära nog kostar henne vänskapen med Joe Ashworth för alltid.
Välskrivet och spännande i fullständigt oemotståndlig miljö. Här finns människor man fäster sig vid och andra som man avskyr. Vera Stanhope har nog lagt på sig några extra kilon, men trots det tycker jag att hon tar mindre plats än i de tidigare böckerna. Hon släpper alltmera fram Joe Ashworth och han vågar ta egna initiativ och ifrågasätta. Ibland går det bra; ibland inte...
Ann Cleeves är född i Northumberland så hon är väl förtrogen med miljön. Hon har bland annat arbetat på kvinnojourer och i sjöräddningen.

Vera Stanhope - romanerna:

• The Crow Trap (1999)
• Telling Tales (2005)
• Hidden Depths (2007), sv. Dolda djup (2011)
• Silent Voices (2011), sv. Döda talar inte" (2012)
• The Glass Room (2012), sv. Glasverandan 2013

Jag - en trotjänare

"Skriv om för- och nackdelar med att vara en slav under böckerna, och ge gärna tips på hur du brukar skapa mer tid för mer läsning."
Uppmaningen kommer ifrån ANNIKA.

Jag kan bara säga att jag inte på något sätt känner mig som slav under böckerna.Trotjänare, möjligen!
En fördel är ju att man aldrig behöver känna sig ensam när man har tillgång till böcker.  Böckerna är trofasta vänner som alltid ställer upp.

En annan fördel är alla givande boksamtal man kan ha med andra läsare.  
Och att man plötsligt kan se saker och ting ur helt nya synvinklar. 
Man kan känna igen sig - eller inte. Båda delarna är värdefullt.

Alla vet vad man vill ha i julklapp och på födelsedagen (och alla dagar däremellan). 

Jag kan inte se någon enda nackdel med att vara storläsare. Möjligen att det går ut över nattsömnen ibland...
Vart jag än ska garderar jag mig med en bok. Man vet ju aldrig när det blir några lediga minuter... Det kan bli när man minst anar det.

Blue Jasmine

En Woody Allen utan Woody Allen. Och en mörk Woody Allen utan hysteriskt pladder.
Jag tycker att hela historien i Blue Jasmine starkt påminner om Tennessee Williams Linje Lusta. Två systrar som är mycket olika varandra; en ohyvlad karl ur arbetarklassen; psykisk instabilitet och tablett - och alkoholmissbruk. Cate Blanchett är fullständigt lysande som Jeanette/Jasmine som går ifrån sval elegans till total uppgivenhet. Jasmine har byggt sitt liv på lögner, men sanningen hinner upp henne till slut.
Cate Blanchett påminner mycket om en annan utmärkt skådespelerska, nämligen Gena Rowlands, såväl rent utseendemässigt som i uttryck. Det är särskilt tydligt i den här filmen, som jag varmt kan rekommendera.

Fem frågor

Fem frågor ifrån SANNA

1. En bok du inte läst ännu men verkligen ser fram emot.
  

 Den har väntat länge nu. Jag inväntar på alldeles rätt tillfälle att läsa 
The Distant Hours av Kate Morton     

2. Den bästa boken du har hemma

Nja, det kan jag inte svara entydigt på. Många böcker använder jag flitigt 
för att slå upp i, medan andra tas fram för omläsning av en viss dikt, en 
novell eller något ställe i en roman. Med det menar jag att böckerna är
"bästa" på olika sätt.

3. En bok du önskar varit bättre och som kanske var lite onödig att köpa. 

 

 Jag vet att många inte alls håller med mig. Vi var gansk oense i läsecirkeln.
 Men jag tyckte verkligen inte om Berättelsen om Pi av Yann Martel
   
4. Någon bok du var jättepepp på när du köpte den men som bara blivit      
stående

 

 Jag förväntade mig mycket av Freedom av Jonathan Franzen. Av ingen 
 anledning alls har den blivit stående. Oläst...

5.  En bok du köpt mest för den har vackert omslag. 

    

 The Holiday av Jane Green köpte jag för ett par jular sedan för den vackra 

 blå färgen och för de glittrande stjärnorna och snöflingorna. 

Jag skickar frågorna vidare till

mimmimarie, Hannele, Bokpotaten

under förutsättning att de har lust att svara

Ung ögonöppnare

Banke banke på

En muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
læser på postkasserne
og banker på dören med flest pigenavne
vurderer afkommet
vil have min lillesøster som husmor
skabe hende et paradis i en anden betonblok
med Allah som vejleder og 20 års forskel
være den første mand på den første nat
kneppe med sit skæg og takke Allah for alt
endnu en muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
vurderer afkommet
vil have min storesøster til husmor
hun skal lave mad og adlyde
føde 10 tyveknægte for at slå handen af dem
hvis de bliver vantro 

Detta är en av de stillsammare dikterna i unge (1995) Yahya Hassans Digte
(Gyldendal 2013.) Den kommer ut på svenska i mars.
Yahya Hassan beskriver sig som statslös palestinier med danskt pass. 
Hans bok är en rasande uppgörelse med islam och föräldrarna.  
Yahya Hassan utgår ifrån sin egen uppväxt i ett segregerat område i Århus. Hans vittnesmål om våld, droger, kriminalitet och kvinnoförakt som vardagsföreteelser har satt fart på den integrationspolitiska debatten i Danmark. Författaren själv har blivit hotad till livet.  
Det är djärvt och begåvat. Det är skakande läsning. Man får ta det i portioner.

Sång till polstjärnan

1948 kom novellsamlingen Sång till polstjärnan av Stina Aronson.
I den visar hon sig även vara en novellkonstens mästare. Man känner igen människorna och miljön från Hitom himlen. Åtta noveller ; ingen har samma titel som boken. Det tog Stina Aronson tjugofem år av skrivande innan hon fann sin egen röst; sitt eget språk. Det är fantastiskt att hon inte gav upp. Sedan låg det henne i fatet att hon ansågs vara en landskapsförfattare. Och visst är landskapet det norrländska under polstjärnan, men det är svårt att förstå att det skulle vara någon nackdel i sammanhanget.
Stina Aronson var föregångare till Sara Lidman. Deras landskap är detsamma, men uttryckssättet skiljer sig åt. Stina Aronsons motsvarighet i södra Sverige är Birgitta Trotzig. 

Tematrio - Systrar och bröder

LYRANS 
tematrio denna veckan går ut på att vi ska berätta om tre böcker som handlar om bröder och systrar.
Två kom jag på direkt eftersom jag har dem i min hylla.
Bror och Syster (The Mill on the Floss) av George Eliot (Mary Ann Evans 1819 - 1880) handlar om syskonen Tom och Maggie, som är barn till en olycksalig mjölnare. Maggie är impulsiv och äventyrlig medan den stillsamme Tom får ägna sig åt att kratsa kastanjerna ur elden åt henne.

 

Syster och bror av Agneta Pleijel avslutar den släkttrilogi som påbörjades med Drottningens Chirurg och fortsatte med Kungens komediant. Den dövstumme Albert är syster med Helena. De står varandra väldigt nära, men fadern skiljer dem åt när han placerar Albert på Manillaskolan och låter Helena utbilda sig till sångerska.

JOANNA TROLLOPE
Brother and Sister blir Syster och bror i svensk översättning. Nathalie och David är syster och bror om än adopterade. De har inte känt något behov att söka efter de biologiska föräldrar som en gång valde bort dem förrän Nathalie i vuxen ålder och med egen familj bestämmer sig för att ändå göra ett försök och uppmanar David att göra detsamma. Adoptivföräldrarna bävar...

En Stina för själen

Tack, Modernista för nyutgåvan av Hitom himlen (1946) av Stina Aronson (1892 - 1956) med förord av Jenny Tunedal, poet och litteraturkritiker.
Stina Aronson utbildade sig till lärare, men hon slutade sin yrkesverksamhet när hon gifte sig med läkaren Anders Aronson och flyttade till Sandträsk i Norrland där han blev överläkare på sanatoriet.
Livet blev inte riktigt som Stina Aronson tänkt sig. På 20 - talet skrev hon tre romaner; sedan kom en  tid av tystnad. 1931 återkom hon med Feberboken som var mera av experiment och uppror. (Den älskade poeten i romanen har för övrigt sin verkliga förebild i Artur Lundkvist). 1936 dör Anders Aronson och Stina Aronson flyttar tillbaka till Uppsala. 
1946 kommmer romanen som blir hennes stora genombrott, Hitom himlen.
Det var länge sedan jag läste en roman med sådan andakt. Hitom himlen är mäktig. Skildringen av den storslagna naturen och de kärva, fromma, ordknappa människorna och deras strävsamma liv är mästerlig. Människorna i norr har hörsammat väckelsen till skillnad från de ogudaktiga sörlänningarna. Den stränga laestadianismen som förbjuder gardiner (djävulens kalsonger), färg på husen och blommor i trädgårdarna sätter naturligtvis sin prägel på de frälsta.
Emma Niskanpää är inget undantag. Hon är en saktmodig änka som lever sitt liv i väntan på brev från den älskade sonen, mitt John, som vårdas på ett sanatorium långt hemifrån det ödsligt belägna barndomshemmet. Emma Niskanpää gör ett outplånligt intryck på läsaren. Hennes tåligt burna lidanden, själsstyrkan och modet hos denna enkla kvinna som lever helt i samklang med ljuset, mörkret och skuggorna som omger henne ute och inne. Och aldrig att hon skulle svika djuren i fähuset hur högt uppåt väggarna snön än ligger.
Stina Aronson lyfter fram Norrland i sitt författarskap. Hitom himlen är en kvinnoroman och en roman om de små tingen i vardagen. Och om stillheten. Och långsamheten. 

Nytt nordiskt

Ny nordisk litteratur Ett urval
 
Andersson, Lena, Egenmäktigt förfarande. 
En kärlekshistoria
Bragi, Steinar, Höglandet 
(Island) 
Skrämmande
Espedal, Tomas, Mot konsten 
(Norge)                      
Självbiografiskt
Hammann, Kirsten, En droppe i havet 
(Danmark)
Om teleportering   
Hassan, Yahya, Yahya Hassan : dikter (Danmark)     
Debut vid 18!
Holmström, Johanna, Asfaltsänglar (Finland)            
Mångkulturellt
Karjalainen, Tuula, Tove Jansson (Finland)               
Tove J 100 år
Kettu, Katja, Barnmorskan (Finland)                        
Lapplandskriget
Klougart, Josefine, En av oss sover (Danmark)         
Kärlekar
Leine, Kim, Profeterna vid Evighetsfjorden (Grönland)   
Historiskt
Nielsen, Jóanes, Brahmadellerne 
(Färöarna) ännu ej på sv 
Släkthistoria
Sigurdardottir, Yrsa, Ödemark 
(Island). Plats: Grönland     
Thriller          
Stéfansson, Jón Kalman, Människohjärtat (Island)     
Kärlek och dikt
Tafdrup, Pia, Salamandersol (Danmark)                   
Lyrik
Westö, Kjell, Hägring 38 (Finland)                           
Finland 1938
Willén, Lieselott, Jakthistorier (Åland)                      
Jägare och villebråd

Bokbloggsjerka 7 - 10 februari

Annika undrar i sin bokbloggsjerka 7 februari - 10 februari hur vi håller reda på vilka böcker vi läser; om vi helt och hållet förlitar oss på vara respektive bloggar eller hur vi gör. Hur en bokbloggsjerka går till kan du läsa  HÄR.
Mitt svar är att jag inte använder bloggen som registrering av allt jag läser.
Till det har jag läsdagböcker där jag noterar författare, titel, förlag, tryckår, översättare och när jag läst ut boken - eller lämnat den åt sitt öde.
Det går i linje med de bokliga löften jag avgav i Bokbloggsjerkan 20 -  23 december.  Läs HÄR!

Paradisdrömmar

HANNELE
tipsade om Paradiset av Sanna Töringe (text) och Sophia Callmer (foto)

En underbar bok att botanisera i när dimman ligger mjölkvit utanför fönstret.
Jag citerar ur manifestet: ... "där ska finnas jordlöpare, stinksländor, nyckelpigor, blomflugor, olvon, malva, backnejlika och timjansmattor" ..."ett paradis måste ha skrovliga stammar och trädgårdskronor som skuggar. Där ska helst också finnas porlande vatten."
Och så ska där finnas plats för morgonkaffet, saftbersåer samt lunch - och middagsställen; paviljonger, lusthus, hammockar, hängmattor och hemliga ställen. Självklart måste paradiset även tilltala barn och igelkottar.
"Underbart enkelt och lite lagom slarvigt i trädgården" lyder undertiteln.  Det talas om genvägar och tips för lata. Här tipsas om olika slag av trädgårdar, gräs och äng, grindar, buskar, lundar, fjärilsträdgårdar och grusträdgårdar.  Som exempel på det senare nämns Derek Jarmans märkliga trädgård i ett stort grusområde på sydkusten i England och som det också kom ut en bok om.
Efter varje kapitel i Paradiset kommer en prydlig växtlista.
Det är hög kvalitet på den här boken som är utgiven på Natur & Kultur
Sophia Callmers bilder är  förföriskt ljuvliga!

 Derek Jarmans hus i Kent. Det som inte syns är att i bakgrunden reser sig ett kärnkraftverk

Derek Jarman´s Garden kom ut 1996

Nytt norskt

Tomas Espedal från Bergen är stor i hemlandet Norge. Han har skrivit elva  böcker men det är först nu han översatts till svenska. Mot konsten (anteckningsböckerna), 172 s,  är en självbiografisk poetisk, släkt- och utvecklingshistoria som tar avstamp i nutid med att berättaren inom loppet av ett halvår mister både hustru och mor.
Han befinner sig alltså i någon mån i samma situation som den hemmavarande tonårsdottern. Det är inte riktigt hennes uppfattning av saken.
Så presenteras vi för berättarens föräldrar och mor- och farföräldrar.
Berättaren älskar sin farmor medan han har svårt för de snobbiga morföräldrarna. Hans far har gift sig med en fin flicka ur en helt annan samhällsklass och utan hennes föräldrars samtycke.
Man följer berättaren genom uppväxten i Bergen över skolåren till universitetsstudierna i Köpenhamn. Här får han luft under vingarna. Hela tiden skriver han. Det är något han vet att han vill.
Jag gillade verkligen den här fina boken. Espedals personliga, lätta berättarteknik är mycket charmerande. Flera generationers historia bara så där lekande lätt; i glädje och sorg.
Lindelöws förlag; översättning: Jimmy Ginsby

Tematrio - Vinterväder

LYRANS
uppgift den här veckan: Tre böcker som utspelar sig under vintern 

En helvetes vinter av Daniel Woodrell.
En mörk historia från ett litet samhälle i amerikanska södern. En utmärkt film dessutom.

En lång vinter av Colm Tóibin. Läs  HÄR
En våldsam, långvarig snöstorm får förödande konsekvenser för en familj i en liten spansk bergsby.

Melanie McGrath, The Boy in the Snow
Edie Kiglatuk är vildmarksguide och jägare i Arktis. Hon är 33 år, till hälften inuit, har lite för lätt att se djupt i flaskan och hon älskar sitt grymma arktiska landskap.

Theo och tavlan

Äntligen är Steglitsan läst! Det har tagit tid och någon gång var jag beredd att ge upp. Precis som när jag (inte) läste Den hemliga historien. Men den lilla fina tavlan, Steglitsan,  av Carel Fabritius från 1600-talet gjorde att jag ville läsa vidare. Theo Deckers föräldralösa liv i olika miljöer och samhällsskikt i New York och Las Vegas intresserade mig också. Theo Decker upplever att hans liv med Steglitsan har fått ett högre värde trots att tavlan egentligen inte ens är hans. Det är kanske ett viktigt budskap i boken. Skönheten, konsten som omätligt värde i våra liv - ägd eller inte. På samma gång som det på ett annat plan pågår en hänsynslös jakt på pengar och mera pengar bland annat med hjälp av skumraskaffärer med konst.
Theo upplever båda världarna. 
Donna Tartt inleder sin tredje roman med en explosion på ett konstmuseum i NY. Theo är där med sin älskade mamma. Theo överlever, men inte mamma. 
Theo träffar vid samma tillfälle flickan Pippa och den gamle Welty som båda kommer att ha betydelse för Theos fortsatta liv. 
Theo hamnar som "extrabarn" i en skolkamrats familj i de förmögnare delarna av NY. Pappa har dragit och farfar och hans nya fru erbjuder sig att hyra rum på ett motell åt Theo. Inte så att sonsonen skulle vara välkommen i deras hem.
Plötsligt uppenbarar sig den försvunne fadern. Här finns kanske pengar att hämta i arvet efter hustrun? Han tar Theo med sig till ett otroligt liv i Las Vegas. Theo hittar nya vänner och välgörare. Det gör han hela tiden.
Donna Tartts story är väldigt bra; Theo är det synd om men det finns hela tiden hopp. Och människorna är både onda och goda.
Överraskningar väntar hela tiden runt hörnet. Människorna myllrar omkring och beskrivs på ett sätt som för tankarna till Charles Dickens. Theos pappa och vännen Boris - två charmerande skojare av samma skrot och korn - är typiska dickensfigurer. Pippa också tror jag. Romanens upplösning uppskattar jag mycket! Steglistan är verkligen inget hastverk. Donna Tartt har arbetat med den i 11 år och det är värt respekt.
Det finns alltså mycket som är bra i Steglitsan. Men både jag och storyn höll hela tiden på att drunkna i ordmassorna.
Albert Bonniers förlag.
Översättare: Rose - Marie Nielsen 

Kaosutmaning 2.0

Skenbart förspillda dagar

Klara Johanson (1875 - 1948) var en tuff kvinna som föddes i Halmstad och dog i Stockholm. Hon blev fil. kand. 1897 och verkade sedan som litteraturkritiker, essäist, recensent och författare. Hon älskade alldeles speciellt Goethe, särskilt den unge Werthers lidande, men även Emily Dickinson
och Søren Kierkegaard stod högt i kurs.
Klara Johanson var lesbisk och inledde under studietiden ett förhållande med Lydia Wahlström. De förblev vänner genom livet. Ellen Kleman blev senare den fasta punkten i Klara Johansons liv. Det hindrade inte att hon inledde en förbindelse med konstnärinnan Sigrid Fridman, vars skulptur av KJ kan ses på Nationalmuseum.
Humor, intelligens och stilsäkerhet är utmärkande för Klara Johanson , som mycket väl tål att läsas än.
ellerströms har nu publicerat Klara Johanson, Skenbart förspillda dagar. Aforismer och dagboksanteckningar. Nr 6 i serien elementa.
Urval och kommentarer: Jonas Ellerström. Inledning: Anna Bohlin.

Ett par exempel: "Helig" är ett fett ord. Man borde aldrig ta det i mun utan senap

Att skriva om diktare är ju dock en malplacerad beskäftighet. Har de inte uttryckt sig? Vilken impertinens då att komma lufsande bakefter och försöka uttrycka dem en gång till!

Vem skulle passa bättre att skriva Klara Johansons biografi än Carina Burman?