tisdag 2 november 2010
Den döende detektiven
Äntligen har också jag läst en bok av Leif G(ustav) W(illy) Persson!
Dessutom har jag läst den andra CD-boken i mitt liv på kuppen.
(Den enda CD-bok jag lyssnat på tidigare var Schlink, B, Högläserskan.
Krister Henriksson läste.)
Den döende detektiven är inläst av skådespelaren Peter Andersson. Det gör han fantastiskt bra. Dessutom tycker jag att själva boken är överraskande bra.
Den obändige Lars Martin Johansson förefaller vara författarens alter ego; överviktig, glad för mat och dryck, humoristisk, skärpt, egocentrisk och lätt slagrörd.
Bästa vännen, den vältrimmade alfahannen Bo Jarnebring, och brorsonen Max hjälper Johansson att gå till botten med ett 25 år gammalt, nyligen preskriberat mord på en 9-årig flicka. De "sliter asfalt och lägger örat mot rälsen" och det dröjer inte länge förrän Johansson är gåtans lösning på spåren.
Tidsmarkörerna är många, åsnesparkarna mot Hans Holmér och Ebbe Carlsson förekommer på mer än ett ställe. Och "den fete professorn som pratar skit i Efterlyst" är ju lätt att identifiera.
Dialogen är utmärkt; den inre monologen roande; älgjaktsfantasierna kan röra en sten till tårar och det griniga motståndet mot allt förnuft irriterar inte bara hustrun Pia, ledsagaren Mathilda och medhjälparen Max. "Jag mår prima - som en pärla i guld" är Johanssons lögnaktiga svar på vänligt intresserade frågor. Ibland är f.d. chefen för SÄPO och Rikskrim verkligen som en stor baby. Zigeunerwurst med surkål och fransk senap från världens bästa korvkiosk, Günters på Karlbergsvägen, måste man ha om det så ska kosta en livet!
Lars Martin Johansson är annars en klok och läsande människa. Det sticker han inte under stol med. Domaren och hans bödel av Friedrich Dürrenmatt anser han vara ett rent mästerverk.
Den döende detektiven är välformulerad och skickligt skriven i korta kapitel och med mycken energi och erfarenhet. Den innehåller mycken kunskap om samhällets avigsidor, barns utsatthet i allmänhet och i vissa sammanhang och på vissa platser i synnerhet.
Jag kan definitivt tänka mig att läsa flera böcker av Leif Gustav Willy Persson.
HÄR är adressen till Leif G W Perssons hemsida
Dessutom har jag läst den andra CD-boken i mitt liv på kuppen.
(Den enda CD-bok jag lyssnat på tidigare var Schlink, B, Högläserskan.
Krister Henriksson läste.)
Den döende detektiven är inläst av skådespelaren Peter Andersson. Det gör han fantastiskt bra. Dessutom tycker jag att själva boken är överraskande bra.
Den obändige Lars Martin Johansson förefaller vara författarens alter ego; överviktig, glad för mat och dryck, humoristisk, skärpt, egocentrisk och lätt slagrörd.
Bästa vännen, den vältrimmade alfahannen Bo Jarnebring, och brorsonen Max hjälper Johansson att gå till botten med ett 25 år gammalt, nyligen preskriberat mord på en 9-årig flicka. De "sliter asfalt och lägger örat mot rälsen" och det dröjer inte länge förrän Johansson är gåtans lösning på spåren.
Tidsmarkörerna är många, åsnesparkarna mot Hans Holmér och Ebbe Carlsson förekommer på mer än ett ställe. Och "den fete professorn som pratar skit i Efterlyst" är ju lätt att identifiera.
Dialogen är utmärkt; den inre monologen roande; älgjaktsfantasierna kan röra en sten till tårar och det griniga motståndet mot allt förnuft irriterar inte bara hustrun Pia, ledsagaren Mathilda och medhjälparen Max. "Jag mår prima - som en pärla i guld" är Johanssons lögnaktiga svar på vänligt intresserade frågor. Ibland är f.d. chefen för SÄPO och Rikskrim verkligen som en stor baby. Zigeunerwurst med surkål och fransk senap från världens bästa korvkiosk, Günters på Karlbergsvägen, måste man ha om det så ska kosta en livet!
Lars Martin Johansson är annars en klok och läsande människa. Det sticker han inte under stol med. Domaren och hans bödel av Friedrich Dürrenmatt anser han vara ett rent mästerverk.
Den döende detektiven är välformulerad och skickligt skriven i korta kapitel och med mycken energi och erfarenhet. Den innehåller mycken kunskap om samhällets avigsidor, barns utsatthet i allmänhet och i vissa sammanhang och på vissa platser i synnerhet.
Jag kan definitivt tänka mig att läsa flera böcker av Leif Gustav Willy Persson.
HÄR är adressen till Leif G W Perssons hemsida
Etiketter:
Den döende detektiven,
Leif G W Persson,
Peter Andersson
söndag 31 oktober 2010
Faust på Folkoperan
En lysande föreställning på Folkoperan!
En bearbetning av Goethes Faust; underbar musik av Charles Gounod: översättning och regi av Mira Bartov. Folkoperans orkester, som häckade alldeles under taket, leddes förtjänstfullt av Jonas Dominique. Intelligent scenografi och modern kostym av Monika Frelin.
Marguerite sjöngs/spelades denna kväll av Charlotta Larsson, lirico - spinto-sopran, med en underbart vacker röst och ett dramatiskt utspel. Hon var nog den som fick mest uppmärksamhet av alla de duktiga sångarna. Inte nog med att de kan sjunga - de kan agera också.
Folkoperans Faust dröjer sig kvar hos åskådaren. Länge känns det som.
Etiketter:
Charles Gounod,
Faust,
Folkoperan,
Goethe
torsdag 28 oktober 2010
Hushållsnytt
I Waruhusets stora fönster visas sedan några dagar den senaste dammsugaren, som tycks skola vara något alldeles enastående å området, i det att den icke blott onödiggör alla agenter, då den genom sin sinnrika konstruktion säljer sig själv, utan därtill, såsom hr Vestlund demonstrerar, kan användas till praktiskt talat allting, eller som sifon, insekts- och öronspruta, fläkt och soppkylare, ja t. o. m. massageapparat och högtalare, varjämte den naturligtvis också rengör mattorna; detta sistnämnda å så sätt, att den suger, medan den blåser, medan man springer med den. Sugaren har överallt väckt odelat uppseende, och lära här i samhället hr och fru borgmästarinnan vara livligt spekulativa å en dylik för det Sjökvistska hushållet.
Ur Grönköping i helg och söcken av Nils Hasselskog. 1928
onsdag 27 oktober 2010
tisdag 26 oktober 2010
Mitt japanska projekt
På läsbordet just nu (bland allt annat):
Monica Braw, Trollsländans land. Japansk historia
Kaj Falkman, Den japanska hemligheten
Hiroshige
Japan i våra västerländska hjärtan av Monica Braw
Understreckare 2009-11-26
Karl Steinick om Trollsländans land
Understreckare 2010-10-26
Oktober
I TOMRUMMET
Oktobers stora bubbla
av tystnad
ligger över skogarna.
Och inte ens ett fågelrop.
Den som andas långsamt
kan höra existensens dova
orgelpunkt, celloton,
surrande kondensator
i kraftledningsgatan
Ur Om begagnadet av elden av Lars Gustafsson, Atlantis, 2010
Kommentar: Jag trodde att det var transformatorn som surrade i kraftledningsgatan?
Men han har säkert rätt, Lars Gustafsson. Det har han nog alltid.
Ur Om begagnadet av elden av Lars Gustafsson, Atlantis, 2010
Kommentar: Jag trodde att det var transformatorn som surrade i kraftledningsgatan?
Men han har säkert rätt, Lars Gustafsson. Det har han nog alltid.
måndag 25 oktober 2010
Lovande läsning - än så länge
Kristina Ohlsson, analytiker på Rikspolisstyrelsen och författare, född 1979, beskriver sig på sin BLOGG så här (bl. a.) i ett eget alfabet:
Danstokig, elitistisk, fantasifull, intelligent, janteanti, kapitalist, otålig, rolig, traditionsknarkare, USA-vänlig, yrkesförvirrad, Åhus, ödmjuk!
Jag har just börjat läsa hennes senaste deckare, Tusenskönor, 2010. Radarparet Fredrika Bergman och Alex Recht förekom tydligen redan i den första deckaren, Askungar, 2009.
I Tusenskönor dukar Kristina Ohlsson upp flera olika fall och läsaren är lika undrande som utredningsgruppen. Det är välskrivet och de olika karaktärerna beskrivs omsorgsfullt som levande människor med yrkesliv och privatliv: sorger och glädjeämnen.
Kristina Ohlsson har redan fått Sydsvenska deckarpriset Stabilo.
Hon är också nominerad till årets bästa svenska kriminalroman av DECKARAKADEMIEN.
Vinnaren utses 20 november på DECKARBIBLIOTEKET i Eskilstuna.
Får se om Tusenskönor överlever slutet!
Dansk läsecirkel.
Vi är några stycken som läser Dengang med hunden av Pia Juul. Ett par noveller blev det första gången: De gales hjem och En flinker fyr.
På stapplande danska läste vi varsitt stycke av respektive novell. Lyckligtvis har vi en dansk kvinna med i cirkeln och hon är vänlig nog att rätta till våra värsta uttalsfel.
När vi läst novellerna diskuterades innehållet; vad står där; vad står där inte; hur gör Pia Juul för att berätta så mycket med så få ord?
I den ena novellen, En flinker fyr är och förblir man oviss om utgången. Det handlar också om relationer. Så är det ofta hos Pia Juul.
I den andra, De gales hjem, är det människans grundläggande ensamhet och hemlöshet som är temat. Detta är också något genomgående hos författarinnan.
De korta novellerna inbjuder till omläsning. Man blir ofta förbryllad. Ibland gör slutet att något enstaka ord i tidigare skede i novellen får en annorlunda och avgörande betydelse.
Pia Juul åstadkommer stora rörelser med små medel.
Hon är en väldigt skicklig och spännande författare som det är värdefullt att närma sig på originalspråket.
Arrangör: Föreningen Norden
På stapplande danska läste vi varsitt stycke av respektive novell. Lyckligtvis har vi en dansk kvinna med i cirkeln och hon är vänlig nog att rätta till våra värsta uttalsfel.
När vi läst novellerna diskuterades innehållet; vad står där; vad står där inte; hur gör Pia Juul för att berätta så mycket med så få ord?
I den ena novellen, En flinker fyr är och förblir man oviss om utgången. Det handlar också om relationer. Så är det ofta hos Pia Juul.
I den andra, De gales hjem, är det människans grundläggande ensamhet och hemlöshet som är temat. Detta är också något genomgående hos författarinnan.
De korta novellerna inbjuder till omläsning. Man blir ofta förbryllad. Ibland gör slutet att något enstaka ord i tidigare skede i novellen får en annorlunda och avgörande betydelse.
Pia Juul åstadkommer stora rörelser med små medel.
Hon är en väldigt skicklig och spännande författare som det är värdefullt att närma sig på originalspråket.
Arrangör: Föreningen Norden
Etiketter:
Dengang med hunden,
Föreningen Norden,
Pia Juul
fredag 22 oktober 2010
Mrs Gaskell (1810 - 1865) 200 år
En svunnen värld av sot och rök
Av Sven-Johan Spånberg
Läs hela artikeln i Axess 2010 nr 7 oktober
Läs hela artikeln i Axess 2010 nr 7 oktober
"Många framstående författare och tänkare - som Disraeli, Carlyle och Engels - skrev i mitten av 1800-talet om industristaden Manchester. Men det är Elizabeth Gaskells romaner som har förblivit levande litteratur. Den 29 september skulle hon ha fyllt 200 år."
Vem minns inte TV-serien om människorna i Cranford: en småstadsidyll (1851-53)?
Eller Hustrur och döttrar (1865)?
Men dessförinnan skrev den socialt engagerade prästfrun Elizabeth Gaskell om de fattiga arbetarna i Manchester, de ensamstående mödrarna och prostitution i en tid då man inte talade om sådana ämnen. I alla fall skulle inte en kvinna göra det.Mary Barton (1848) och Ruth (1853) är exempel på stadsromanerna.
Etiketter:
Axess,
Elizabeth Gaskell,
Manchester,
Tidskrifter
onsdag 20 oktober 2010
Tre starka kvinnor
Marie N´Diaye är född 1967 i norra Frankrike men hennes far var från Senegal.
I hennes uppmärksammade roman Tre starka kvinnor som består av tre delar handlar det om en kvinna som återvänder till Senegal för att hörsamma sin fars enträgna kallelse, en europé som gift sig med en afrikansk kvinna och Khady Demba som är barnlös änka och kastas ut av mannens familj och försöker ta sig till Europa. Hon är den som lyckas ha den starkaste självkänslan, men det räcker inte långt.
Norah i den inledande berättelsen är den som nått högst på samhällsstegen trots sin barndom i skuggan av en allsmäktig fader. När hon nu återvänder till sitt ursprung avslöjas fasansfulla förhållanden. Som läsare deltar man helhjärtat i hennes förflutna och nuvarande. Problemen finns inte bara i barndomshemmet och ursprungsfamiljen, nämligen.
Romanen handlar hela tiden om förhållandet mellan män och kvinnor, föräldrar och barn och Afrika och Europa.
Boken fick Goncourtpriset 2009 och räknas också som författarinnas litterära genombrott.
2001 fick hon även Prix Fémina för romanen Rosie Carpe.
Det är raskt marscherat.
Etiketter:
Marie N´Diaye,
Senegal,
Tre starka kvinnor
SNÖBLANDAT REGN
Sidensvansar
Högläsning: Piraten
Jag undrar om Fritiof Nilsson Piraten -sällskapet (www.piratensällskapet.se) har en aning om vilken fantastisk ambassadör det har i Gösta Holmberg?
Igår berättade han om Piraten och läste högt ur
Bock i örtagård och Historier från Färs.
"Jag vet inte om det är sant. Det kan vara en skröna", var omkvädet genom hela föreställningen.
Åhörarna kvittade det lika.
Med en blandning av majestät och spefågel läste och berättade Gösta Holmberg med utmärkt diktion och dito skånska och med ett kongenialt kroppsspråk.
Några förträffliga Sten Broman-imitationer följde med av bara farten.
Bland åhörarna syntes ovanligt många herrar. Något vidare handarbete blev det inte.
Men det kan delvis bero på att vi glömde tända belysningen. Vad vet jag?
söndag 17 oktober 2010
Allt om trädgård
I senaste numret (november) av Allt om trädgård finns en mängd bilder på japanska lönnar som är tagna på Ulriksdal på Kivik; det presenteras nya sorters blåregn och tulpanlökar.
(Blåregn är för mig evigt förknippat med en deckare av Pierre Magnan, Skuggspel, där en gravt handikappad kvinna ligger ensam i sitt hus om natten och hör blåregnet rassla på väggen medan hon väntar på den mördare hon vet ska komma. Och han kommer...)
En lista måste-ha-böcker med anknytning till trädgård, rådjursnät som appliceras med G-pinnar (? tydligen något man bör känna till), grönsakssvarv, fågelautomat (från Danmark) och underbara helfodrade lila stövlar som heter Greta från Muckboot . De håller värmen upp till 17 minusgrader. Vad man ska ta sig till därefter får man inte veta. Man ska antagligen gå in. Vidare finns det en
frågespalt; läckert av Renée Voltaire samt tips om hur man bygger om carporten till orangeri.
Redaktionschefen Viveka Ljungström gräver fiktiva rabatter i fåtöljen till de fiktiva vårbina.
Allt om trädgård är en glad, lite plottrig, praktisk och jordnära tidskrift med många annonser.
Den är inte så tjusig som Trädgårdsliv men innehåller mera för hobbyträdgårdsmästaren och betingar ungefär samma pris. Tidskrifterna kompletterar varandra skulle man kunna säga.
(Blåregn är för mig evigt förknippat med en deckare av Pierre Magnan, Skuggspel, där en gravt handikappad kvinna ligger ensam i sitt hus om natten och hör blåregnet rassla på väggen medan hon väntar på den mördare hon vet ska komma. Och han kommer...)
En lista måste-ha-böcker med anknytning till trädgård, rådjursnät som appliceras med G-pinnar (? tydligen något man bör känna till), grönsakssvarv, fågelautomat (från Danmark) och underbara helfodrade lila stövlar som heter Greta från Muckboot . De håller värmen upp till 17 minusgrader. Vad man ska ta sig till därefter får man inte veta. Man ska antagligen gå in. Vidare finns det en
frågespalt; läckert av Renée Voltaire samt tips om hur man bygger om carporten till orangeri.
Redaktionschefen Viveka Ljungström gräver fiktiva rabatter i fåtöljen till de fiktiva vårbina.
Allt om trädgård är en glad, lite plottrig, praktisk och jordnära tidskrift med många annonser.
Den är inte så tjusig som Trädgårdsliv men innehåller mera för hobbyträdgårdsmästaren och betingar ungefär samma pris. Tidskrifterna kompletterar varandra skulle man kunna säga.
Etiketter:
Allt om trädgård,
Japanska lönnar,
Pierre Magnan,
Tidskrifter
lördag 16 oktober 2010
Nytt nummer av Trädgårdsliv
Trädgårdsliv är en vacker tidskrift vars främsta styrka är den höga kvaliteten på papperet och de fantastiska bilderna. Därmed inte sagt att det inte är roligt att läsa om Simon Irving, slottsträdgårdsmästare på Läckö eller trädgårdar i Rio de Janeiro.
En picknick i äppellunden så vackert, så gott och - alldeles utan människor.
Gult är gult och inte fult. Om man åker till Danmark och köper en fågelmatare kan man aptera den på en petflaska och så har man en praktisk foderautomat.
I linneskåpet kan man ha en lavendelpåse i linne med Josef Frank-mönster.
Klädd i rött och guld - hösten som ett stort kalas med fyrverkerier - är ett kapitel ur Sanna Töringes och Eva Lies fina bok, Trädgårdsvinter.
Till och med annonserna är vackra i Trädgårdsliv.
Nästa nummer av Trädgårdsliv kommer ut 22 mars 2011! Då är det vår!
En picknick i äppellunden så vackert, så gott och - alldeles utan människor.
Gult är gult och inte fult. Om man åker till Danmark och köper en fågelmatare kan man aptera den på en petflaska och så har man en praktisk foderautomat.
I linneskåpet kan man ha en lavendelpåse i linne med Josef Frank-mönster.
Klädd i rött och guld - hösten som ett stort kalas med fyrverkerier - är ett kapitel ur Sanna Töringes och Eva Lies fina bok, Trädgårdsvinter.
Till och med annonserna är vackra i Trädgårdsliv.
Nästa nummer av Trädgårdsliv kommer ut 22 mars 2011! Då är det vår!
Etiketter:
Allt om trädgård,
Tidskrifter,
Trädgårdsliv
Äntligen kom den och jag fick rå om den
Obs! Amor med sina pilar! Karlshamns museum
Motiv som återfinns på blekingska hängkläden
Yllebroderier. Berättande folkkonst från Norden. Red.: Annhelén Olsson.
Fotograf Lucas Gölén. Hemslöjdens förlag.
Ett gediget arbete. Så vackert. Och det handlar också om gediget arbete - främst från Skåne - men även från Blekinge, Gotland, Halland och övriga Norden.
Barbro Nyberg från Kristianstad skriver om yllebroderier i privat ägo.
Annhelén Olsson frågar sig vem som sydde blommorna och berättar hur det är med yllebroderiet idag. Ingela Fredell berättar om folkkonsten som målas med ylle och Kari-Ann Pedersen på Norsk folkemuseum i Oslo påstår att det är stygnen som skapar helheten.
Hanne Frøsig Dalgaard berättar om yllebroderiet på de danska öarna.
Det handlar om dynor, kuddar, brudkuddar, täcken, kjolväskor, m.m.
Den första och enda tidigare boken om skånskt yllebroderi är Skånska yllebroderier i fria sömsätt. Den gavs ut av Ernst Fischer - damernas doktor Fischer - som bl. a.var styresman i Malmöhus läns hemslöjdsförening under många år. Den var Malmö museums årsbok 1971.
Yllebroderier är en förnämlig julklappsbok
fredag 15 oktober 2010
En fröjd för öra och öga!
Konserten igår, torsdag 14/10, på MALMÖ KONSERTHUS innehöll två sällan spelade verk och ett uruppförande.
Garden of Spaces av Einojuhani Rautavaara har bara spelats en gång tidigare. Kompositören hade varit på en utställning där en arkitekt visade hur man kan arbeta med moduler. Alltså komponerade ER ett musikstycke med notbilder som det står varje dirigent fritt att "möblera" med. På så sätt blir Garden of Spaces nytt varje gång det spelas.
Och så kom då uruppförandet, Klarinettkonsert, "Consert Fantastique" op 86 (2010) av Rolf Martinsson (från Boalt i nordöstra Skåne) i nära samarbete med Martin Fröst.
Oj,oj,oj, så skicklig han är den unge galonerade Martin Fröst med klarinetten som sitt förlängda luftrör och fingrar som lärkvingar! I programmet kallas han "bejublad solist" och det var precis så det blev. Publiken var fullständigt galen. Solisten sprang ut och in, tätt följd av den spänstiga dirigenten Shi-Yeon Sung med de uttrycksfulla händerna. Sist i loppet kom Rolf Martinsson.
Balettmusiken till Gåsmors sagor av Maurice Ravel spelas inte heller så ofta.
Och den hade förtjänat bättre än att komma efter klarinettkonserten, kan jag tycka.
Konserten sändes direkt i SR/P2.
Utmärkt presentatör var Lisa Wall
torsdag 14 oktober 2010
MUSIC & ART AROUND 14/10 kl 19.30
KLARINETTVIRTUOS Program: Einojuhani Rautavaara, Garden of spaces (2003) Rolf Martinsson: Klarinettkonsert, uruppförande (2010) Maurice Ravel: Gåsmors sagor (1910) Medverkande: Malmö SymfoniOrkester Shi-Yeon Sung, dirigent Martin Fröst, klarinett Återigen har vi nöjet att få ta del av ett nytt verk av Rolf Martinsson. Denna gång en klarinettkonsert från 2010 med den svenske världsartisten Martin Fröst som solist. Det är alltid spännande att få vara med i ett ögonblick då musikhistoria skapas. Exakt 100 år tidigare skrev Ravel Gåsmors sagor, där vi träffar Törnrosa, Skönheten och Odjuret, Tummeliten och avslutar i den förtrollade trädgården, vilket passar utmärkt eftersom vi i inledningen av konserten besökte en annan trädgård, Rautavaaras Garden of spaces, en trädgård full av ljus, mörker, skir grönska och dunkla skuggor. /Andreas Wetterlund, notbibliotekarie |
Arrangeras av Malmö SymfoniOrkester http://www.rolfmartinsson.com/ |
onsdag 13 oktober 2010
AUGUSTPRISTAGARE 2010?
Sigrid Combüchen har varit nominerad till Augustpriset i skönlitterära klassen flera gånger. Och nu är det verkligen dags.
Årets roman, Spill, är oavlåtligt engagerande och roande läsning. Kvick, humoristisk, ironisk, kunnig och med en miljöskildring som skapar stark närvarokänsla. Lund (Professorsstaden) och Stockholm rör det sig om. Nutid och 30-tal. Tidsmarkörerna är många och detaljbeskrivningen skapar bilder hos läsaren. Jag tror att författaren har haft roligt medan hon arbetat med romanen.
SC:s språkbehandling är också mycket elegant. Saknas det ord tillverkar hon ett ett.
Genom ett familjefoto får SC kontakt med en kvinna, Hedwig Langmark, som är 80 + och bor i Spanien. En brevväxling tar sin början och kommer att sträcka sig över tio år. SC är mycket intresserad av Heddas 30-tal, medan Hedda är mera intresserad av nutiden. SC ligger lågt med informationen och försöker hela tiden locka HL att berätta mera.
Under berättelsens gång får man en exempelsamling av olika kvinnoöden och hur den traditionella borgarfamiljen levde. Pappa domderade; mamma fogade sig; sönerna förväntades göra karriär och döttrarna skulle gifta sig snabbt och ståndsmässigt. Utom hemmadottern som skulle gå tillhanda, förstås.
Spill är också en metaroman. Bl. a. diskuteras undertiteln En damroman.(Georg Brandes´elaka benämning på Fru Marianne av Victoria Benedictsson.)
De litterära referenserna är många och film förekommer en hel del.
Hedda säger sig ha fått det liv hon levt genom lättja och kättja. Hon skyller inte ifrån sig. Och det är inte synd om henne. Något offer ser hon sig inte som.
Jag har heller inte läst en så friskt ursprunglig kärleksscen som den mellan Hedda och Luigi sedan jag läste första delen av Vargskinnet av Kerstin Ekman i vilken barnmorskan Hillevi Klarin överraskar sig själv och Halvorsen under en jättelik gran där de tagit skydd undan ett våldsamt regnväder.
Det tar lite tid att läsa Spill, men det är värt varenda minut. Och man känner sig så hemma med Hedda. Och Sigrid Combüchen. Och det är sakneligt när romanen är slut.
Det blir till att läsa Byron också. Den hittade jag i min egen bokhylla. Alldeles oläst.
tisdag 12 oktober 2010
HÖSTDIKTER FRÅN DANMARK OCH NEW ENGLAND
Pia Juul född 1962
En fågelflock!
Du tror ju nog,
att det är lögn men
Solen skiner.
Den faller över sjöns vatten i parken
Trädens löv har
förrädiska färger (de ljuger)
gula orange röda bruna.
Du tror ju nog
att det är lögn.
Sjöns vatten en spegel.
Spegelblank sjö
höstlöv
i sol.
Du måste ju tro att jag ljuger.
Och fågelflocken
som lättar från träden
visar sig
bestå
av råkor.
Ljudet av en råkflock?
Rusta dig! Allt krackelerar!
Ur Juul, P, Helt åt skogen, 2006
Emily Dickinson (1830 - 1886)
Morgnarna stillar sig redan -
nöten är brun mellan blad -
bärens kinder rundas.
Rosen har rest från vår stad.
Rönnen har färggrann halsduk -
ängen en blodröd rock -
Vem vill se urmodig ut?
Jag hittar en gammal berlock.
Ur Dickinson, E, Mitt brev till världen
söndag 10 oktober 2010
Sant om sanning
Lark Rise and Candleford revisited
11 nya avsnitt av charmiga From Lark Rise to Candleford efter Flora Thompsons bok med samma namn. Något för oss anglofiler att frossa i.
Det är trevligt att återknyta bekantskapen med den vackra kloka postfröken Dorcas och unga, fräscha Laura och hennes fina familj. Gladlynta Queenie är lika vidskeplig som vanligt och Twister har inte blivit mindre törstig än tidigare.
Flora Thompsons hemsida
lördag 9 oktober 2010
Inte bara polis - människa också
Skånepolisens informatör Ewa-Gun Westford berättar om sitt arbete under en kvinnofrukost. Humoristiskt, roligt och allvarligt. 136 kvinnor lyssnade fascinerat efter en rejäl frukostbuffé.
Bilden på väggen bakom EGW föreställer informatören ute på uppdrag. Hon försöker få landningstillstånd åt förre statsministern Göran Persson som hänger i helikoptern.
"Inte förrän han blivit snäll!" säger bonden.
torsdag 7 oktober 2010
LA JOUEUSE D´ÉCHECS
Schackspelerskan av Bertina Henrichs är en liten charmerande, finurlig och riktigt spännande roman som kommit ut på Grate Bokförlag i översättning av Ragna Essén.
Hotellstäderskan Eleni som arbetar på hotell Dionysos på ön Naxos råkar en dag välta en schackpjäs av brädet i rum nr 17 som bebos av ett ungt franskt par.
Detta blir själva upptakten till en rad förändringar i Elenis liv, en äktenskapskris, utfrysning i den lilla staden där ingen förväntas sticka ut eller ha den minsta hemlighet. Bästa väninnan surar och barnen är bekymrade.
Hur det nu är väjer inte den blida Eleni den här gången. Styrkt av några droppar av parfymen Eau de Sauvage (som hon också träffat på i rum nr 17) fullföljer hon sina intentioner.
Mer kan jag inte avslöja utan att sticka hål på berättelsen.
Schackspelerskan är mycket läsvärd och de aforistiska formuleringarna och roande iakttagelserna är många. Boken är också filmad.
Etiketter:
Bertina Henrichs,
Grate bokförlag,
Schackspelerskan
onsdag 6 oktober 2010
Blonde i läsecirkeln
Blonde av Joyce Carol Oates är ingen biografi. Men förmodligen kommer hon sanningen om människan bakom skapelsen Marilyn Monroe mycket nära. Alla läsecirkeldeltagarna var djupt berörda av läsningen men ingen hade orkat sträckläsa. Dels är innehållet av en sådan art att man behöver "dela upp" och dessutom är ordmassorna överväldigande. Oates skriver med ett underliggande raseri.
Vi frågade oss om Norma Jean Baker/Marilyn Monroe någonsin var riktigt lycklig. Kanske som barn hos fostermodern Elsie. Kanske när hon väntade barn med Arthur Miller. Korta tider under sitt korta liv, alltså.
Sviken av sin mor och med en far hon inte kände till men alltid sökte; utnyttjad, skyddslös, sårbar och totalt i avsaknad av självbevarelsedrift blev hon ett lätt offer för männen i olika positioner inom filmindustrin.
Tillsammans med två andra förskjutna barn - Cass Chaplin och Edgar J Robinson Jr - levde hon ett utsvävande, självförbrännande liv. Aborter, uppåttjack, nedåttjack, sprit, män, män, män. Men - hon läste också böcker (Freud, Darwin, Pascal) och en gång började hon på en skrivarkurs, men slutade när hon blev avslöjad.
Marilyn Monroe blev en duktig aktris och kunde förmodligen utvecklats till en riktig karaktärsskådespelerska. Hon gick helt in i sina roller och var outtröttlig i jakten på den bästa filmscenen. Hennes tragiska död förblir en gåta.
En bok med hittills okända foton av Marilyn Monroe är på väg; delar av hennes dagböcker ska ges ut och 2011 kommer Blonde att filmas med Naomi Watts (bilden uppe till höger) i rollen som Monroe.
Vi är överens om att vi efter läsningen av Blonde fått en helt ny syn på och förståelse för Norma Jean Baker/Marilyn Monroe.
Sviken av sin mor och med en far hon inte kände till men alltid sökte; utnyttjad, skyddslös, sårbar och totalt i avsaknad av självbevarelsedrift blev hon ett lätt offer för männen i olika positioner inom filmindustrin.
Tillsammans med två andra förskjutna barn - Cass Chaplin och Edgar J Robinson Jr - levde hon ett utsvävande, självförbrännande liv. Aborter, uppåttjack, nedåttjack, sprit, män, män, män. Men - hon läste också böcker (Freud, Darwin, Pascal) och en gång började hon på en skrivarkurs, men slutade när hon blev avslöjad.
Marilyn Monroe blev en duktig aktris och kunde förmodligen utvecklats till en riktig karaktärsskådespelerska. Hon gick helt in i sina roller och var outtröttlig i jakten på den bästa filmscenen. Hennes tragiska död förblir en gåta.
En bok med hittills okända foton av Marilyn Monroe är på väg; delar av hennes dagböcker ska ges ut och 2011 kommer Blonde att filmas med Naomi Watts (bilden uppe till höger) i rollen som Monroe.
Vi är överens om att vi efter läsningen av Blonde fått en helt ny syn på och förståelse för Norma Jean Baker/Marilyn Monroe.
Det som smärtar mest invirat i det vackraste
2005 fick poeten Eva B Magnusson Stig Carlson-priset med motiveringen " för en sinnestät poesi som när tankens oro"
Erik Bergqvist, poet och kritiker, skriver i dagens understreckare insiktsfullt och initierat om Eva B Magnusson. Man förstår att här finns en stor poet som verkar i det tysta.
Rönnbärsvägen heter den samlingsvolym som kommit ut i år och som det känns alldeles nödvändigt att få läsa.
LÄS HELA UNDERSTRECKAREN HÄR
stod vid ån stod
under träden, vattnet steg
över stränderna, stjärnor
strömmade som säd genom mörkret
det finns inget sedan
och inget innan, det fanns
mörker stjärnor vatten
mörker vatten
Ur "Som häromnatten" 2001
Erik Bergqvist, poet och kritiker, skriver i dagens understreckare insiktsfullt och initierat om Eva B Magnusson. Man förstår att här finns en stor poet som verkar i det tysta.
Rönnbärsvägen heter den samlingsvolym som kommit ut i år och som det känns alldeles nödvändigt att få läsa.
LÄS HELA UNDERSTRECKAREN HÄR
stod vid ån stod
under träden, vattnet steg
över stränderna, stjärnor
strömmade som säd genom mörkret
det finns inget sedan
och inget innan, det fanns
mörker stjärnor vatten
mörker vatten
Ur "Som häromnatten" 2001
Etiketter:
Erik Bergqvist,
Eva B Magnusson,
Lyrik,
Understreckare
söndag 3 oktober 2010
Flyttfynd
"Patronessan, ett i orten allmänt högaktadt fruntimmer, knubbig och rätt treflig för sina fyratio år, saknade på sin toalett åtskilliga dyrbarare guld- och silverpjeser. Gerna skulle hon hafva velat skylla på någon af pigorna; men hon kunde det icke. Lika gerna skulle hon hafva velat taga något af det öfriga bruksfolket för hufvudet; men hon kunde icke heller det."
När man visiterar den unge bokhållarens gömmor hittar man både det ena och det andra.
"Bland annat fick man jemväl ögonen på ett par toalett - stakar af konstigt arbetadt silfver, hvilka icke hade sin like inom hela Kalmar län, såvida man icke kände till de ljusstakar, som vanligtvis prydde patronessans toalett och hvilkas bortovaro patronen först nu erinrade sig"
Ur Banditen (1848) av August Blanche (1811 - 1868)
När man visiterar den unge bokhållarens gömmor hittar man både det ena och det andra.
"Bland annat fick man jemväl ögonen på ett par toalett - stakar af konstigt arbetadt silfver, hvilka icke hade sin like inom hela Kalmar län, såvida man icke kände till de ljusstakar, som vanligtvis prydde patronessans toalett och hvilkas bortovaro patronen först nu erinrade sig"
Ur Banditen (1848) av August Blanche (1811 - 1868)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)