skip to main |
skip to sidebar
Mias helgfråga gäller om vi hittat något bra att läsa i påsk och om det blir något påskekrim.
Jag ska läsa Ulrika Knutsons biografi över Elin Wägner, Den besvärliga Elin Wägner som just kommit ut på Historiska Media.
Mitt påskekrim blir Kyldygnet av Philip Birk också från Historiska Media
Bonusfrågan: Hänger ni med på Påskutmaningen?
Det gör jag inte. Kan inte läsa på det sättet. Men jag kommer att följa det hela med stort intresse på säkert avstånd
"Oleg Gordievskij föddes in i KGB. Han formades, älskades, förvanskades och skadades av den sovjetiska säkerhetstjänsten. Han var till och med nära att gå under på grund av den. KGB fanns i hans hjärta och hans blod. Hans far arbetade inom underrättelsetjänsten i hela sitt liv och bar sin KGB - uniform varje dag, även på helgerna. Familjen Gordievskij bodde i ett flerfamiljshus för KGB - anställda, åt särskild mat som endast officerare fick tillgång till och umgicks med andra spionfamiljer på fritiden. Gordievskij var ett KGB - barn."
Från sidan 19 i Spion och förrädare. Kalla krigets största spionhistoria av Ben Macintyre. Historiska Media. 2019
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker. Fler smakebitar HÄR.
Det kanske säger mer om mig än om Dramatiska damer, men jag hade aldrig lånat den. Och hade jag inte fått den som läsex från Historiska Media hade jag aldrig läst den. Jag gillar varken omslag eller titel. De ger sken av något spektakulärt som inte stämmer med innehållet i boken som är bra mycket mera seriöst. Sjuttiofem porträtt från femhundra år är undertiteln och den är ju mera sansad. Maria Persson är illustratör och en duktig sådan ser en på alla bilderna i boken. Nils Hjort är historiker och skribent i från Jönköping och han har skrivit texten. Urval kan ju alltid diskuteras. I Dramatiska damer trängs de helt okända med de mycket kända, som Greta Garbo, Moder Teresa och Golda Meir. Varför inte låta de okända få ta hela utrymmet? De flesta utav dem var föregångare och gick helt sin egen väg. Jag tänker till exempel på en sådan som proffsidrottaren Tillie Olsson som gjorde cykelsporten stor efter det att hon emigrerat till USA 1891 och börjat cykla. Familjen skämdes. Raketforskaren Yvonne Brill f. 1924 omnämndes i dödsrunan 2013 (!) för sin Biff Stroganoff men inte för sin forskning. Mediet Eusapia Palladino var bluffmakarnas okrönta drottning i en tid då psykologin var på frammarsch. Många, till exempel Pierre Curie, trodde fullt och fast på henne, medan den amerikanska publiken var kallsinnig. När hon dog år 2000 var alla hennes knep avslöjade. Damerna Bonnie Parker och Elena Ceausescu var snarare ökända än kända. Vem har inte sett filmen Bonnie Och Clyde? Och vem har inte läst om alla fru Ceausescus skor? Men lyxen var så oerhört mycket mer omfattande medan landets befolkning svalt och for illa. Den första damen, Roxelana, föddes 1505 ca och den sista Wangari Maathai, som så skogsskövling som själva roten till det onda, föddes 1940. På det hela taget kan jag säga att det var intressant att läsa om de helt okända kvinnorna som tog sig för sådant som inte låg i tiden och som ansågs opassande för kvinnor. Mod saknades verkligen inte. Inte styrka heller. Och jag tror att Maria Persson och Nils Hjort haft roligt när de framställt boken.
Titel: Dramatiska kvinnor
Text: Nils Hjort
Illustratör: Nils Hjort
Tryckår: 2019
Förlag: Historiska Media
Ransta, hösten 1514
"En främmande kvinna går genom Ransta. Hon haltar och har blod i pannan. Håret är eldrött och ögonen klarblå, men trasiga och liksom vilda. Även kläderna är vilda på någotvis. Hon bär en ränsel i handen, den släpar i marken. Hon är ganska ung, kanske tjugofem, det är svårt att se på somliga. Ett regn faller, en fågelflock lyfter från ett träd med gyllene krona. Höstens tid är så vacker men det tänker nog inte den främmande kvinnan på nu. Mor håller mig hårt i handen. Jag vill bara springa fram och hjälpa kvinnan, men jag måste hålla i mor som kan börja skrika våldsamt annars. Far kommer ut från torpet, krafsar sig i håret och ser sig undrande omkring. En grannkvinna går nu äntligen fram till den främmande kvinnan och tar henne varsamt i handen. Då faller hon ihop på marken."
Från sidan 17 i Skärvornas drottning av Johanna Nilsson. Släkten XI
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delger varandra smakebitaar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
Den här veckan håller AstridTerese på den norska bokbloggen Betraktninger
i tyglarna. Fler smakebitar HÄR.
Tornehamn ligger vid södra sidan av Torne träsk. Där tilldrar sig Och bergen skall rämna,
Erika Olofsson Liljedahls andra roman. Tidsmässigt befinner vi oss i början av 1900 - talet. Hedvig är gift med prästen Georg. De kommer närmast ifrån Uppsala och Hedvig har i början lite svårt att anpassa sig till fjällen och den storslagna naturen. Georg skaffar David, Hedvigs bror, arbete vid järnvägsbygget. Det bestäms över huvudet på David som ett försök att rädda familjens torp. Hedvig och far har kommit överens brevledes. Georg har problem med en tjänstledig kateket, en sorts lärare för lapparna. "Att komma med bildning och gudstro till lappmarken kräver sin man, tro inget annat", säger Georg. Hedvig får den strålande idén att hon skulle kunna undervisa samebarnen. Georg är inte speciellt uppmuntrande. Men Hedvig framhärdar och en får följa hennes envisa kamp för att bibringa barnen kunskaper när de inte har ett gemensamt språk. Georg har inga höga tankar om varken samerna eller deras barn. Hans kvinnosyn är inte heller så berömvärd. Hedvig fäster sig särskilt vid flickan Sara, samekvinnan Marets dotter. Hedvig vill ha barn, men Georg har aldrig uttryckt någon önskan att bilda familj. När Hedvig får missfall beslutar hon sig för att inte berätta för Georg. Om orden yttrades högt kunde vad som helst brista. David far illa och behandlas skamligt av de så kallade arbetskamraterna med lagledare Anders Lundholms goda minne. Kokerskan Klara - av rallarna kallas hon Husdjuret - står på Davids sida. Första och sista kapitlen i romanen är Marets, samekvinnans, vilket jag kan tycka är ett ställningstagande. Samerna har tvingats söka sig nya vägar för renhjordarna; järnvägsbygget förväntas ta ännu några år. Georg möter myggen och det avgör saken för hans och Hedvigs del. Erika Olofsson Liljedahl har gjort det igen. Den första romanen Någonstans brister himlen var överraskande bra. Andra boken brukar vara svårare. Men inte för den här författaren, uppenbarligen. Miljön är väldigt fint beskriven; naturskildringen doftar och framkallar syner på näthinnan. Hedvigs möte med norrskenet är magiskt. Den magra vargtikens ylande får en att rysa med Hedvig. Rallarnas hårda liv, Hedvigs otacksamma roll som prästfru; Marets nomadliv och samernas förhållanden i övrigt skildras med stor trovärdighet. Allt är omsorgsfullt framställt; språket är vackert och förmedlar en tid, en plats och människornas hårda villkor i Tornehamn i Norrland.
Titel: Och bergen skall rämna
Författare: Erika Olofsdotter Liljedahl
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2019
Antal sidor: 356 sidor
"Dagen då mordet begicks sänkte sig himlen över Slaughterford nästan ända ner till trädtopparna och regnet skvalade. Det var ett ymnigt sommarregn som gjorde allt genomblött, det första på flera veckor. Byborna vaknade till ovädret och hävdade sedan att de hade begripit att det var fara å färde. De var skrockfulla människor, benägna att tolka allt som tecken och förebud och att tro det värsta om alla. Sid Hancock på Honeybrook Farm påstod att vattnet i By Brook hade blivit rött. Det nickades dystert, även om mordet inte hade begåtts tillräckligt nära ån för att blodet skulle kunna rinna ner i vattnet. Woolly Tom, som hade en fårskock på en liten gård uppe på åsen, sa sig ha förstått att döden var i faggorna när en av hans tackor hade fött ett lamm med två huvuden tidigare samma vår. Ända sedan dess hade han gått runt med en torkad kanintass i fickan, för den händelse skuggan försökte falla över honom. Döden var ingen sällsynthet i Slaughterford. Men den är sortens död var det."
Från sidan 7 i Gömstället av Katherine Webb
En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, givetvis. Denna veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
Sandra är ekonom på en revisionsbyrå. Nu är hon på väg till Tranås till sin moster Majken som ska fylla sjuttio. Hon driver en begravningsbyrå tillsammans med sin man Börje. Sandra har påbörjat en extra lång semester. Hon ska besöka olika historiska platser; närmast Varnhems kloster där hon ska hälsa på vikingakvinnan Kata. Men ödet vill annorlunda. Hon tvingas omedelbart in i verkligheten i Tranås och inte kan hon lämna Majken när hennes Börje plötsligt dör. Sandra får naturligtvis ta hand om bouppteckningar och testamenten och allt finner hon i en otrolig röra på Börjes kontor. Ekonomin är körd i botten och Sandra säger till Majken att här måste nyanställas. Angelika, 35, i för korta kjolar och strandsandaler kommer ifrån ett bemanningsföretag. Hon visar sig vara rena fyndet med erfarenhet som begravningsrådgivare och kantor. Christoffer är frilansande begravningsentreprenör. Majken ogillar det hela, men Sandra tänker att byrån måste sättas på fötter för att kunna säljas. Kistgrossisten Thomas presenterar sig - varför inte ett showroom i utrymmet på andra våningen? Christoffer och Sandra ordnar kistläggning i hemmet; Sandra blir misstänksam mot portiern Mikael på hotellet som ärver en förmögenhet av en äldre dam som inte ens är släkt med honom. Alla engagerar sig i upprustningen av Begravningsbyrån Tranan och det är intressant att ta del av deras idéer. Där rosor faktiskt dör är lättläst och underhållande och researchen gjorde Ewa Klingberg när hon under en tid faktiskt arbetade på en begravningsbyrå. En hel del termer får en lära sig och ordet "hämtning" har fått en helt ny betydelse. Titeln och undertiteln är bra och jargongen verkar trovärdig. Men skulle jag anlita Begravningsbyrån Tranan? Nja, jag kanske avvaktar tills nästa del i kvartetten kommer. Blott en begravning heter den delen och kommer under april. Och då lär väl showrummet vara iordningställt.
Titel: Där rosor faktiskt dör
Författare: Ewa Klingberg
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2019
Antal sidor: 238
Maria Gustavsdotter brukar skriva historiska romaner. Jag har hittills endast läst den del av Historiska Medias Släkten, nämligen nr fyra med titeln Helenas hämnd, som är skriven av henne. I
En sekund är jag evig använder sig
Maria Gustavsdotter av samma teknik som Ewa Klingberg brukar använda. Ett nu och ett då; kapitlena växlar. Våren 1717 tilldrar sig första kapitlet. Annika Trullson har fått tjänst hos en professor i Lund. Hon tänker sig en framtid i Lund. Hon vet att hennes styvfar misshandlar modern. Och hon vet att hon behöver skydda sin bror Jens, som är lätt förståndshandikappad. När modern dör lurar hennes styvfar henne att stanna hemma och sköta djuren och laga maten. I granngården bor Anders, den unge mannen hon tänker gifta sig med när sorgeåret gått ut. Men svärfadern gör det omöjligt för henne att stanna i hemmet. Anders mor hjälper Annika iväg iförd broderns soldatkläder. Vad fanns det att göra för en ensam ung flicka, som lätt kunde bli infångad för lösdriveri. Annika kommer att delta i Karl XII:s andra fälttåg mot Norge. Kyla, smuts, blod, skrik, skräck, likplundring; Maria Gustavsdotter får verkligen fram det fasansfulla med krig. När Karl XII gav sitt arma manskap order att dra skeppen på land mellan Strömstad och två och en halv mil norrut måste jag gå till historieböckerna. Men, jodå, det stämde. Maria Gustavsdotter är väl inläst på tiden; seder och bruk, klädedräkt, mat och dryck och ålderdomliga ord och uttryck. Nutiden representeras av Birgitta, som är medelålders och biblioteksanställd. Hon är gift med Gunnar och har två utflugna barn. Nu har hennes mor dött och alla tar för givet att Birgitta tar hand om moderns lägenhet i Lund och begravningen. Även brodern Anders som endast intresserar sig för den värja som finns i familjen som det finns en viss mytbildning omkring. Birgitta är inte så värst effektiv i sitt utrensningsarbete. Hon har många invändningar mot sin döde far och hans svek mot modern - på Birgittas bekostnad. Men nu börjar hon läsa sin fars släktforskningsanteckningar och blir motvilligt intresserad. Birgitta är vagare i konturerna än Annika. Men hon är - liksom Annikas mor var - fångad i sin kvinnoroll. Det har inte ändrats på 300 år. Romanen är välskriven och väldokumenterad. Och att det fanns kvinnor som förklädda förekommer i stridande förband kan en också läsa om i Kvinnor i strid av Anna Larsdotter.
Titel: En sekund är jag evig
Författare: Maria Gustavsdotter
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2018
Antal sidor: 326
Elisabeth Östnäs har skrivit sista delen i Historiska medias serie Släkten. I del 10 har vi kommit fram till mitten av 1400 -talet. Bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson blir trots sitt fysiska handikapp utsedd att leda missnöjda bönder och andra i uppror mot Erik av Pommern som satt i Köpenhamn och krävde allt högre skatter av sitt folk. Först och främst ger sig upprorsmännen på jakt efter Eriks fogdar i Sverige. Prästerskapet var inte sena att suga ut folket heller. Engelbrekt är en begåvad man med talets gåva. Hans unga hustru Karin har blivit bortgift för pengar och mot sin vilja Efter en tid i mannens gård återvänder hon till sitt hem. Hon står inte ut med frillan Gertruds regemente. Dessutom hade hon själv valt en man åt sig. Men han blev i sin tur bortgift med en kvinna han aldrig tänkt sig. Det är ur Karins perspektiv romanen berättas. Karin kommer att följa Engelbrekt i hans fredliga förehavanden lika väl som i strid. Precis som de andra männens fruar. Somliga kvinnor är också stridande. Engelbrekt fann att han släppt lös krafter han inte kunde styra. Han hade gärna hållit sig till fredliga förhandlingar. Karin har funnits i verkliga livet liksom de flesta av de andra personerna som figurerar i romanen. De historiska händelserna är helt autentiska. Karins livslånga kärlek till Folke, den man hon älskade men (nästan) inte fick, är både rörande och bitterljuv. Men äktenskapet med Engelbrekt blir inte olyckligt ändå. Hon uppskattar honom på många sätt och beundrar och stöttar honom. Engelbrekt förstår sig på människor; Karin och Folke har speciell hand med hästar och hundar. Jag gillar alla gamla ord en får slå upp, som byttgräs, mjöhund, örsar. Och en får repetera Hansan, Tyska orden, Kalmarunionen, beginer, drottning Filippa och Jösse Erixon. Välskrivet, väldigt väl dokumenterat; en av de allra bästa om inte rent av den bästa i Historiska medias serie Släkten. Researchen är viktig och det allra roligaste, säger Elisabeth Östnäs.
"Chernek Kuritzev hette en rik handelsman som bodde i ett stort, vackert utsmyckat trähus i den stora staden Kiev vid Dnjeprs strand. Det är den stad folk norrifrån kallar Könugård. Han handlade med lyxvaror, mest med slavar och sidentyger , och hade kunder av alla slag: khazarer, bulgarer och ruser, sveoner, daner och varjager. Hans släkt var av rusisk härkomst och hade flyttat från Novgorod som nordmännen kallar Holmgård för två generationer sedan. Affärerna gick bra och han hade många vänner och beskyddare bland härskarna i det mäktiga Kiev Rus. Bland dem var han känd som Chernek Eleganten för han tyckte om att visa sina varor genom att glå klädd i ett urval av sina vackraste sidentyger draperade kors och tvärs över kroppen, med ett litet följe av slavinnor lika elegant uppklädda. I broderade sidentofflor och med håret flätat med pärlor kom de trippande efter honom på de stadiga träplankor som täckte Kievs gator." Från sidan 17 i Blandat blod av Katarina Mazetti; första delen i Historiska Medias serie Släkten.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger sköter läsutmaningen En smakebit på søndag den här veckan. Inga spoilers är enda regeln. Fler smakebitar HÄR.
Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl är del nio i Historiska medias serie Släkten. Vi har nu kommit fram till mitten av 1300 - talet. Romanen omfattar åren 1349 - 1361. Magnus Eriksson är kung i Sverige. Valdemar Atterdag är kung i Danmark. Magnus son Håkan har fått Norge medan äldste sonen, hertig Erik, inte har fått något land. Det förargar honom naturligtvis kolossalt. Unni Cecilia är en liten flicka som bor i en grotta i skogen dit hennes mor skickade henne när digerdöden nådde familjen. Hon kommer att bli myndling till Elin Karlsdotter Folkesson på Lejsta gård i Uppland. Elin är dotterdotter till Ylva* och hon har mist sin man och sina små barn i pesten. Två trofasta gårdskarlar, Bengt och Holger, står troget vid hennes sida. Det är svårt med maten och inte blir det bättre när kungens talesman, Arvid Gustavsson, kommer till gården och meddelar att kungen med sonen Erik och hirden vill övernatta på Lejsta. Det kommer att bli trettio matgäster runt bordet. Unni är en duktig jägare och fiskare och hon och gårdskarlarna ger sig ut för att skaffa mat. Det blir vildsvin och bäver. Elin oroar sig för att Unnis uppträdande under kungens besök. Med all rätt. Men Unni blir betagen i hertig Erik och han i henne så hon är fullt upptagen. Så småningom gifter sig Elin och Arvid och Elin flyttar med sin man till hans gårdar Legesved och Hemvidakulla i Östergötland. Omständigheterna gör att de måste flytta igen och det blir till Gotland där Visby är en viktig stad för de tyska hansaköpmännen. Innanför murarna bor borgarna och utanför står bönderna. När Valdemar Atterdag närmar sig får bönderna ensamma ta stöten som resulterar i ett av de blodigaste slagen i Nordens historia. Skuggornas tid följer väldigt väl de historiska skeendena. De platser som nämns är verkliga och större delen av persongalleriet. Växter och djur; årstidernas växlingar, väder och vind skildras levande liksom klosterlivet. Gamla benämningar som ottemål, morgonvard, dörrgåt bidrar till tidsupplevelsen. Elins kärlekshistoria med Arvid är varm och vuxen. Unnis och hertig Eriks omöjliga kärlek känns mestadels vemodig för alla utom de båda älskande. Jag gillar Elin och undrar om hon någonsin får tillbaka de smycken hon gömde bakom lösa stenar i muren i packhuset i Visby. Skuggornas tid är välskriven, väl underbyggd, spännande och lärorik. Historiska media 2017
* Ylva finns med i Släkten del 8 Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm.
"Elins ansikte var stelt efter sorgen. Mörka ringar av fasa omgav de djupgröna ögonen och hon hade nästan slutat tala. Huskarlarna oroades över hennes förstånd, och en morgon på sensommaren år 1350 när himlen var klarblå och rönnbären började gå över i rött, övertalade de henne att följa med till kyrkogården. -
De satt av vid kyrkomuren, band hästarna, rättade till kläderna och trädde in under porten till vigd jord. Det var som om all markens otyg gått bärsärkagång, som om hela den fridsamma platsen vänts upp och ned. Bland svarta gravkullar och vissnade blommor visade nygrävda hål att de som inte redan var döda väntade på döden. För i denna pestens tid kunde man bara vara säker på att få plats i vigd jord om man själv grävt sin grop. "Nu ska Holger och jag gräva grav till dig, Elin", sa Bengt. "När farsoten kommer går det fort. Imorgon gräver vi gravar till oss själva. Om du vill vänta, kan du gå in i kyrkan. Vi kommer när vi är klara."
Från sidan 13 i Skuggornas tid av Agneta Arnesson Westerdahl.
Varje söndag lämnar vi varandra en smakebit av det vi just läser . Utan spoilers, förstås. Denna veckan administreras smakebiten av Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger. Fler smakebitar HÄR
Stenhuggarens dotter är del sju i Historiska Medias serie Släkten. Romanen är skriven av Ewa Klingberg. Det är hennes romandebut. Vi är framme vid slutet av 1200 - talet. Bröderna Magnus (sedermera Ladulås) och Valdemar Magnusson slåss om makten. Kristendomen har inte riktigt slagit igenom. Vissa asatrogna finns fortfarande kvar. Stenhuggarens dotter heter Sissela och är dotter till stenhuggaren Konrad och hans hustru Tullia, som tillhörde vandringsfolket. Konrad är en mycket skicklig stenhuggare, men synen sviktar. Han har lärt Sissela allt han kan. Sissela blir också stenhuggare vilket är lika ovanligt som att kungen har en kvinna, Ylva, i sin hird. Det ska läggas till på plussidan för Valdemar, som inte var mycket till regent annars. När Sissela tvingas fly ifrån kungaborgen i Stockholm får hon med sig Valdemars frilloson, Eskil. Det är inget hon jublar över i stunden, men hon fäster sig vid honom med tiden. När Ewa Klingberg fick uppdraget att skriva romanen av Historiska Media satte hon sig ordentligt in i 1200 - talets historia samt åkte på studiebesök till den trakt som hon kände bäst till och där hon valde att förlägga sin handling. Det blev de s. k. "små länderna”, där
dagens Vetlanda, Sävsjö och Nydala ligger. Som vanligt med Ewa Klingbergs romaner är det välskrivet och lättläst. Landskapet skildras kärleksfullt liksom kläder och byggnader. Personskildringen och kärlekshistorierna är kanske inte det en minns mest ifrån Stenhuggarens dotter. Men tiden och omständigheterna känns levande och jag läser romanen som en historisk roman framför allt. Sissela har flera män som älskar henne. Och några som bara åtrår henne, som Magnus och Valdemar. Slutet är näst intill otroligt, men jisses! så besviken en hade blivit om det slutat annorlunda!
Del tre i Historiska Medias romanserie Släkten har titeln Tempelbranden i mitten av 1000 - talet. Striderna mellan hedningarna och de nyblivna kristna pågår. Hedningarna har sitt starkaste fäste omkring Uppsala. Ofta blir det mycket blodiga sammanstötningar. Åsa är bokens huvudperson. Hon har blivit bortrövad under ett överfall på hennes hem. Hon minns bara elden och lukten av rök och en tatuerad arm. Jarlabanke blir den storman vars hushåll tar hand om Åsa. Hon trivs i gården och börjar hugga i sten. Jarlabanke lovar bort henne till en man utan att fråga henne och Åsa blir väldigt förtörnad vilket både far och blivande man får erfara. Åsa har skinn på näsan och påtalar ofta ojämlikheten mellan män och kvinnor. Kvinnor måste hela tiden försöka freda sig för män. Åsas man, Toraulf, är kristen och han vill gärna att Åsa omvänder sig, men det är inget hon känner för. Det går så långt att kung Inge kräver av sin närmaste man att hans hustru också ska bli kristen. Hon vägrar och han måste förskjuta henne. Författaren är väl bevandrad i vikingatiden och hon skriver lättläst och spännande. Hon beskriver tingen, de blodiga bloten, striderna, ränksmidandet på båda sidor, de maktberusade männen och de väntande kvinnorna.
Historiska Media. 2015
Andra delen i Historiska medias romanserie Släkten är skriven av Karin Wahlberg och har titeln Sigrids hemlighet. Vi befinner oss i slutet av vikingatiden 1026 - 1045. Kristendomen har börjat göra sig gällande. Sigrids far, Alrik Gårdske, bekänner sig till Vite Krist liksom kungen, Jakob Anund, Son till Olof Skötkonung. Sigrid växer upp på Östergård. Hon är sin fars favoritbarn, trots att det finns två syskon till, två söner. Sigrid är emellertid inte tolv fyllda när hennes far låter meddela att hon är trolovad med den gamle Stenkil Stensson på Sätuna. Sigrid är inte tillfrågad och hon blir mycket besviken på sin far och mycket nerstämd. Hon har sett ett par unga män som hon mycket hellre velat ha, men ingen av dem hade ökat på faderns rikedomar och ägor. Sigrid väver sig bort ifrån sorgen. Hon och hennes mor, Bothild, är skickliga väverskor med tillgång till de finaste garner och trådar. Bothild handlar av ett par frisiska män som vet att uppskatta skickliga väverskor. Sigtuna är ett centrum vid den här tiden. Kungen har en gård där och han har även delat ut hus till sina närmaste män. Alrik har fått ett boende i stadens utkant. Anund Jakob har många att strida emot. Alla försöker ta land ifrån varandra. Slaget vid Helgeå 1025, till exempel, var ett sjöslag mellan den danske Knut den stores styrkor på ena sidan och de allierade svensk-norska styrkorna under ledning av Olof den digre (senare benämnd Olof den helige) och Anund Jakob på den andra. När Sigrid kommer till Sätuna möts hon av mörker och tystnad. Stenkils dystra syster Gyda håller henne mer eller mindre i fångenskap och Sigrid är nära att tappa lisvslusten. Men vävningen räddar henne. Sigrids öde berör mig. Hennes tonårstankar, hennes kamp för överlevnad på Sätuna, hennes mod och hennes kärlek till landskapet omkring Mälaren. Karin Wahlberg har skrivit fram en levande människa. Språket är utan anmärkning och researchen är grundlig. Författaren, som i i botten är både läkare och lärare, debuterade 2001 med romanen Sista jouren. Sigrids hemlighet kom ut 2009. Vilken Sigrids hemlighet är? Den som läser får se!
"Den blommande linden sjunger. Humlor och bin svärmar runt henne i jakten på nektar, solen är varm, vinden ljum. Men rösten hos mannen på tunet är is. "Kom ner ur trädet, kvinna!" Ylva flyttar sig längre ut på grenen, den gungar och knakar. "Vid djävulens horn, kom ner, eller jag hugger ner trädet!" Rösten fyller gårdstunet, studsar mot de grå timmerhusen. Hugga ner vårdträdet? Den väldiga linden som vuxit på Hålebo i flera hundra år, hög som en kyrka och bred som ett hus! Ingen, inte ens mannen där nere kan väl vara så galen? "Min blivande hustru ska inte ostraffat göra mig till åtlöje! Kliv ner ur trädet!" Nej, Esbjörn Ödasson, en man med så hårda händer, en man som behandlar mig så som ni behandlade mig nyss, den mannen blir aldrig min make. Om jag så ska sitta i trädet i resten av mitt liv. Hon säger det inte högt, tänker orden bara. Men hon menar dem."
Från sidan 7 i Falkens döttrar av Elvira Birgitta Holm.
Falkens döttrar är nummer åtta i serien om Släkten
Läsutmaningen En smakebit på søndag hanteras den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Vi ska dela med oss av det vi just läser utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR.
Om någon frågat mig vem Lydia Wahlström var för en tid sedan skulle jag inte kunnat säga någonting om henne mer än att jag kanske hade associerat till Fogelstadsgruppen. Men efter att ha läst Ingrid Pärletuns välskrivna skildring av Lydia Wahlströms liv och verk tycker jag nästan att jag känt henne. Hon var det inte särskilt välkomna sladdbarnet i en prästfamilj. Inte var hon söt heller. Det var inte mycken uppmuntran hon fick hemifrån men fadern hjälpte henne ändå
med pengar till många års studier. Konstigt nog verkade hon aldrig ha några problem med självförtroendet. Åtminstone inte utåt. (Hennes självbiografi har titeln Trotsig och försagd.)
Bestörtningen när det visade sig att hon inte kunde bli präst som sin far var helt oförställd och hon önskade hon att hon fötts som man. Nu kom hon istället att ägna sig åt att verka för kvinnors rösträtt och tillgång till statliga tjänster. Hon doktorerade i historia och undervisade under många år i Åhlinska skolan där hon också var studierektor. Många av hennes elever blev förälskade i sin stiliga lärare.
Hon var yrkesmässigt
aktiv i hela sitt liv men fick ändå tid för många amorösa äventyr
med andra kvinnor, cykelsemestrar, kyrkliga möten, föreläsningar och
flyttar. Och naturligtvis skriver hon brev. Dessa kvinnor i slutet av 1800 - talet och början av 1900 - talet tycks ha hunnit med allt. De många breven har varit en skattkista för Ingrid Pärletun. En mängd kända kvinnor finns med i den här biografin; Selma Lagerlöf, Klara Johanson, Karin Boye, Anita Nathorst, Emilia Fogelklou, Elsa Beskow och Ottilia Adelborg för att nämna några. Lydia Wahlström och ärkebiskop Nathan Söderblom delade en liberal syn på kristendomen. Gudstron följer Lydia Wahlström hela livet.
Ingrid Pärletun har lyckats med att få ett behagligt flyt i sin faktaspäckade framställning av Lydia Wahlströms fartfyllda liv och gärning. Energin och framåtandan är smittsam. Allt är väl underbyggt och Ingrid Pärletun har inte sparat någon möda. Författarens eget intresse spiller över på läsaren. I den prologen berättar Ingrid Pärletun om ett möte med Lydia Wahlströms guddotter, Brita Mannerheim född Danell. Brita Mannerheims mor Anna Gustafson och Lydia Wahlström hade svurit varandra trohet för livet. Anna träffar emellertid Gideon Danell och de vill gifta sig. Det gör de också, men det blir mycket på Lydia Wahlströms villkor även om det sedan inte går som hon tänkt.
En sak förvånar mig. Under Lydia Wahlströms tid diskuteras moral och sedlighet. Men hur kan det komma sig att alla Lydia Wahlströms intima förbindelser med andra kvinnor aldrig ifrågasattes? Inte heller avslöjades personerna i Lydia Wahlströms två nyckelromaner, Daniel Malmbrink respektive Biskopen.
Lydia Wahlström dog 1954. Hon hade stämt möte Bang, som hon tänkt skulle skriva hennes nekrolog. Ärlig skulle den vara; både bra och dåligt skulle finnas med. Oturligt nog hann de båda damerna inte träffas för Lydia Wahlström dog. Jag föreställer mig att det kunde blivit ett mycket intressant möte. Ingrid Pärletuns biografi är ett djärvt tilltag, men jag tycker att hon lyckats utmärkt med att levandegöra kvinnosakskämpen, rösträttsarbetaren, författaren, läraren, rektorn, föreläsaren, vännen och den orädda politikern Lydia Wahlström som tidigt varnade för det som höll på att hända i Tyskland. Och hon redovisar omsorgsfullt de källor hon använt i kapitlet Lydia Wahlström i nytt ljus och naturligtvis också i en omfattande litteraturförteckning. Historiska media. 2018
 |
| Historiska media |
Om en verkligen vill lära känna ett land ska en lära sig något om dess språk och historia. Språket hänger så nära ihop med kulturen och i ett land som Japan trampar en bokstavligen och bildligen omkring i historian dagligen. 2007 kom den första utgåvan av Japans historia. 2018 kom en ny upplaga. Thomas Ekholm är en av författarna. Han undervisar i det äldsta Japans historia i Lund och är doktorand i japansk historia och kultur vid Göteborgs universitet. Han forskar också om téceremonin. Ingemar Ottosson har bott flera år i Japan; han är biträdande professor i historia vid Högskolan i Kristianstad och undervisar i modern japansk historia vid Lunds Universitet. Den nya upplagan av Japans historia är lättare att ta till sig. Stilen är bättre liksom papperskvaliteten vilket gör att det är lättare att urskilja texten på de små kartorna. Styckeindelningen är lite förändrad; den kronologiska översikten är uppdaterad från 2006 - 2017 och litteraturförteckningen har kompletterats med 25 - 30 nyare titlar. Förordet har omarbetats. Textinnehållet är till största delen detsamma, men ett kapitel med nutidshistoria har tillkommit. Jag kan tycka att det var lite kort. En känner författarnas auktoritet och egna intresse av landet. Därför är Japans historia tilltalande och lätt att läsa. Och direkt spännande. Visst är det många främmande namn, men texten lättas upp av insprängda diktstycken eller citat ur annan litteratur. Det som förvånade mig lite var att samurajerna inte alltid var de obrottsligt lojala män en hade trott dem vara. Nej, de bytte sida lite hur som helst. Många intriger och mycket fulspel var det. Inte ens familjemedlemmar gick säkra när det rörde sig om makt och pengar. Ett flertal religioner har också lämnat spår i Japans historia. Författaren Endo Shusakus roman Tystnaden som filmades 2016 skildrade några portugisiska jesuiters grymma öden i Japan. Sverige och Japan har haft förbindelser alltsedan 1600 - talet. Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg gjorde sig känd på flera sätt i Japan under 1700 - talet. Trotzig, en svensk fotograf, japanolog, författare och etnograf bodde med sin man i Japan i 30 år, lärde sig téceremonin och ikebana och gjorde mycket för relationerna mellan Sverige och Japan. Hon blev den som förde téceremonin till Sverige och på Etnografiska museet finns många exempel på föremål hon skickat hem. Jag kunde tänkt mig någon liten rad om henne i Japans historia. Edita Morris, en annan svenska, skrev Hiroshimas blommor och samlade in massor av pengar till atombombens offer som hennes son kommit hem ifrån kriget och berättat om. Det är också japansk nutidshistoria. Ingen utav dem nämns ens i litteraturförteckningen. Japan är världens tredje största ekonomi och att det är ett helt fascinerande land framgår tydligt i Japans historia, som också kan användas som referens när en läser japansk skönlitteratur. Hello Kitty och Pokémon är bara lök på laxen.
Historiska media 2018
 |
| Historiska media |
I En ny tid av Ida Jessen fick en lära känna lärarinnan Lilly Høy och sedermera doktorinnan Vigand Bagge. Själva doktorn fick en inget riktigt grepp om. Han var tyst och tvär men otroligt hängiven sina patienter. I Ida Jessens nya roman Doktor Bagges anagram är det Vigand Bagge som har ordet. Han är tjugo år äldre än hustrun och hans hälsa vacklar. Men det är det ingen som vet. Jo, möjligen doktor Eriksen som vikarierar när Vigand Bagges smärtor blir för svåra. När han blir uppmanad att skriva en artikel om hur det är att vara läkare och säger han naturligtvis nej. Men hur det nu är så börjar han skriva ner minnen allt eftersom de dyker upp. Och då kommer det där med barndomen som en väntat på. Fadern var en hård uppfostrare men Vigand Bagge beundrade fadern gränslöst. De hade en ordlös förståelse och behövde inte prata. Modern hatar han oresonligt och vill inte ha henne i sitt liv. Han upplever henne som kletig och i grunden ointresserad och falsk. Doktor Bagge älskar ensamhet och tystnad. Lilly älskar att prata. Hon är socialt kompetent och har många bekanta i byn. Ibland tar doktorns patienter en runda inom Lilly först. Doktorn känner också många men från ett annat håll. De båda makarna är verkligen varandras motsatser. Vigand Bagge har en stoisk livshållning medan Lilly är böjligare och mera ödmjukt vardaglig. De har mycket de borde tala om, till exempel barnlösheten. Båda sörjer över den, men doktorn vill inte tala om den. Lilly har förslag på lösning, men Vigand Bagge vill inte prata. Jag märker att jag funderar mycket på dem båda. Var för sig. Inte tillsammans. Jag läste också Doktor Bagges anagram två gånger. Och jag tog fram En ny tid igen. De båda tunna böckerna innehåller så mycket. Språket är underbart och Lilly Høy och Vigand Bagge lever och växer vidare långt sedan jag slagit igen de båda romanerna. Vackert omslag och en mycket kompetent översättare, Ninni Holmqvist, gör sitt till att även denna roman blir en otroligt njutbar läsning. Jag beundrar doktor Bagge, något mer förstår jag honom, men jag skulle inte säga att jag känner honom. Men det gör ju å andra sidan inte hans hustru heller. Historiska media 2018
Del sex i romanstafetten Släkten är skriven av Elisabet Nemert. Ringens gåta är titeln. Det är svensk historia genom tre kvinnoöden. Tiden är mitten av 1200 - talet. Bjälboätten är framstående och Birger Jarl är en viktig man. Kampen om kungakronan pågår ständigt. Erik läspe och halte blir kung två gånger. Den första gången som liten pojke. Ingrid Ylva är änka och den mäktigaste kvinnan i Östergötland. Så länge hon håller huvudet upprätt kommer inte bjälboättens makt att svikta säger hon. Kristina är hennes styvdotter, men de har det bästa mor/dotterförhållande en kan tänka sig. Kristinas egen dotter heter Helena. Hon blir bortrövad som femåring och kommer att fostras som pojke i ett munkkloster. Helena rider som en kosack och det är inte många män som slår henne i bågskytte. När hon efter tolv år kommer tillbaka till föräldrahemmet förstår hon att hon kommer att bli bortgift. Hon hoppas få ha ett ord med i laget, men så blir det inte. Det gäller politik, allianser och ägor. Har kvinnan tur kan hon åtminstone fördra sin make. Ingrid Ylva har någon mystisk kommunikation med en örn. Alldeles onödigt. Och vem har bestämt omslaget? Det antyder något helt annat än en historisk roman. Ibland tycker jag att språket är lite väl blommigt också. Men jag har haft Jarlens sekel av Dick Harrison bredvid medan jag läst så jag har kollat både människor och platser hela tiden, så det hela blev en lättläst, välbehövlig repetition av ett stycke svensk historia.
Inlägg
