Veckans kulturfråga v. 40:

enligt O:  

Var läser du helst? Vilka tillbehör behövs för att skapa den perfekta lässtunden? 

Allra helst läser jag ute. På altanen eller under träden beroende på hur varmt det är. Är det kyligt sveper jag in mig i filtar och tar på yllesockor. När jag måste flytta in blir det sittande i sängen eller i en fåtölj där jag har bäst belysning. Frukt vill jag gärna ha i närheten och gärna choklad, åtminstone ibland. Glasögon, papper och penna är ett måste. Och så får det gärna vara tyst. Fågelsång är tillåtet. Och gärna ett läsande barnbarn eller två. Även om det eventuellt går ut över tystnaden.

Tisdagstrion v. 40: Bara ett ord i titeln

Ugglan&Boken: Tisdagstrion Vecka 40: Bara ett ord i titeln 

Lästa:

Ödeläggaren av Christina Herrström

Testamente av Nina Wähä

Väktare av Dean Koontz 

I läshögen:

Kris av Karin Boye

Åren av Annie Ernaux

Hamnet av Maggie O´Farrell

Rum för poesi

Eva Runefelts senaste diktsamling har titeln Ur världen.  Den kom ut på Albert Bonniers förlag i våras. Den första dikten jag läste var Otålig gravsten. Jag vet inte hur Eva Runefelt tänkt sig att den här dikten skulle tas emot men jag brast i skratt. Jag ser den som helt underbart absurd; full av värme och humor. Jag testade den på ett par goda vänner och de reagerade som jag. Det är bildspråket som gör att jag skrattar åt sädesärlan också.  Kompass - dikten är mera att fundera över

 

 

Otålig gravsten

Gravarna

och deras artrosiga leda

I november vädrar de sina

slitna kappor, ruskar runt 

som hundar i regn

medan de störda döda

biter i de gamla fållarna

och drar sig längre ned

med sytråd mellan tänderna

Fåglar

Sädesärlan vippar sin stränga stjärt

som purken dam med infälld solfjäder

med slag lägger hon sig i, denna

tvåstämmiga fågel svänger så runt

på ena tändsticksbenet, uttråkad

av skatans grävande i sitt för att

slippa prata.

 

Kompass 

Kommer mörkret uppifrån

eller ur jorden? 

Omfamnas husen

eller äts de upp?

Kvällarna osäkra, rör sig

i alla riktningar

Att stå still och förnimma

nattens utdragna axelryckning, att

ängslig kväll drivs undan lätt

och igen

En smakebit på söndag

"Har du sett att någon flyttat in uppe på tunet?" - "Kan det verkligen stämma? - "En kvinna, med nätt figur. Igår när jag kom hem satt hon på trappen." - "Nej,  du måste ha fel. Inte kan någon bo där." Jag går fram till fönstret och kastar en blick uppåt krönet. Ännu ligger förnan kvar på marken. bara några få gröna grässtrån sticker upp här och var,grässtrån sticker upp här och var. På radion har de varnat för att vintern ska komma tidigt i år. På håll ser stugan skev ut, ett dockhus med sluttande väggar och eternitplattor som går att lyfta bort.Ibland har jag stannat till vid gaveln, men lika fort skyndat därifrån. Det är något med mörkret därinne."

Från sidan 9 i Ett halvt andetag av Anna Agrell. Utgiven på Historiska Media  

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Fem en fredag v. 39: Disney

elisamatildas fem en fredag har ämnet Disney.  

Jag känner mig väldigt vilsen på området eftersom jag inte sett så många Disney - filmer. Men jag gör ett försök.

1. Vilken var den första Disneyfilmen du såg?

Troligen Djungelboken

2. Har du något särskilt minne förknippat med Disney?

Mitt bästa Disney - minne är att ha sett Frozen I tillsammans med barnbarnen

3. Vilken av Disneyklassikerna är din favorit?

Djungelboken

4. Vilken är den bästa sången från Disney?

Baloos sång och dansnummer i Djungelboken. Var nöjd med allt som livet ger

Let it go i Frozen (barnbarnets oöverträffade version)

 

5. Vem är din favoritkaraktär?

Olof i Frozen I 

Blyger i Snövit och de sju dvärgarna

Helgfrågan v. 39

Mias helgfråga v. 39: 

Vilken bok går före i din TBR - lista?

Den här boken fick jag ifrån Historiska Media idag. Den konserverade änkan är en roman som handlar om möbelkonstnären Georg Haupt som levde i Stockholm under Gustav III:s tid men framför allt om hans unga hustru Sara. Författare: Hélène Gullberg. Hon är historiker och intendent på Kungliga slottet. Tidigare var hon möbelexpert på Bukowski Auktioner.

Bonusfråga: Finns det någon bok du vill köpa för omslagets skull?

Svar ja. Jag kan bli svårt frestad av vackra omslag. Här är ett:

Veckans kulturfråga v. 39

enligt O: Veckans kulturfråga

Vilket författarsamtal är det bästa du lyssnat på? 

När Steve Sem Sandberg berättade om sin bok De fattiga i Łódź.

Vilken författare är du mest glad över att ha träffat? 

Jag har träffat väldigt många trevliga författare som gillat att möta sina läsare. Margaret Atwood tog sig tid med människor trots att hon hade ett plan som väntade

Vilken författare drömmer du om att lyssna till och/eller träffa?

Joyce Carol Oates skulle ju kommit till Stockholm och det hade jag biljett till, men det blev inställt. Jag skulle gärna lyssna på henne. Och det finns många flera. Vladimir Sorokin är en annan spännande författare. Louise Penny och Elly Griffiths skulle kunna diskutera sina huvudpersoner Armand Gamache och Ruth Galloway på någon författarträff som jag gärna skulle bevista.

Tisdagstrion v. 39: Tanter och farbröder

 

Ugglan&Boken: Tisdagstrion v. 39: Tanter och farbröder

 

Gredelins längtan av Kaj Attorps. 

Under en utflykt från Lillköping till Storköping förför farbror Blå tant Gredelin. De måste sedan hålla sin relation väldigt hemlig för i Lillköping skvallras det mycket. Kaj Attorps ställer över huvud taget till en väldig oreda i Beskows småborgerliga välordnade värld.

Tant Julia och författaren av Mario Vargas Llosa

Författaren förälskar sig i sin (ingifta) faster Julia. Hon är skild och är 14 år äldre än han vilket gör att han konfronteras med och går emot sin egen familj för att gifta sig med henne. Boken är till vissa delar självbiografisk. Faster Julia skrev också en biografi, Vad lille Marito inte berättade

Alltid samma snö och alltid samma farbror.

Livsångest och ordhunger. Essäer från före och efter nobelpriset i litteratur av Herta Müller 

Bonus: Farbrornallen 

i  Barbro Lindgrens underbara trilogi om Barnhans land. På bilden syns den skalliga Farbrornallen i allvarligt samtal med Pricknallen.

Ödeläggaren

Christina Herrströms bok om sina mer än tre år i Sam Paris grepp borde vara kursbok i olika utbildningar. Ödeläggaren är titeln på boken som skildrar hur den charmerande mannen systematiskt går tillväga för att bryta ner allt motstånd hos sitt offer. Inte blir det lättare av att han har en liten son som tyr sig till Christina Herrström heller. De möts i Allhelgonakyrkan i Stockholm och finner att de har mycket gemensamt och har trevligt ihop. När mannen tillfälligt behöver någonstans att bo ligger det nära till hands att CH erbjuder honom ett rum i sin fina lägenhet. Sedan flyttar han aldrig ut. Och så behöver han pengar. Stora summor. Flera gånger. CH säljer sin lägenhet och flyttar in i en otrivsam låda utan utsikt. Enligt Sam Paris kommer hon att få igen sina pengar flera gånger om. Och CH tror honom. Han nämner kända namn, banker och företag och han gör viktiga affärsresor. CH drar sig undan sina vänner; hon tar ett stort lån av en ungdomsvän som senare vill ha sina pengar tillbaka tidigare än beräknat. CH gör en klok sak under dessa år. Hon för noggrant dagbok. Hon har tjugotre stycken att stödja sig på när det äntligen kommer till förhör och rättegångar. CH mår väldigt dåligt under tiden såväl fysiskt som psykiskt. Omgivningen är orolig och till slut brister det för CH och hon får hjälp att få rätsida på situationen. Det tar tid och är slitsamt men på ett helt annat sätt. Ödeläggaren förstörde min nattsömn under ett par nätter. Det gick inte att släppa boken. Det är så väl skildrat att en lever sig med i skeendet och vill ropa till CH att hon ska se upp gång på gång. Ödeläggaren är alltså inte en roman utan står bland författarbiografier på biblioteket, Gcz Herrström. (Om bibl. inte gått över till Deweys klassifikationssystem, förstås.)

Titel: Ödeläggaren

Författare: Christina Herrström

Förlag: Albert Bonniers

Tryckår: 2020

Antal sidor: 586

En smakebit på søndag

"Mycket snart - detta är inget stort hus - man hör allt - hör han (Cromwell) en dörr därnere, och kungens (Henrik VIII:s) röst, och ett mjukt beställsamt mummel kring honom ... våt om fötterna, Ers Majestät?  Han hör Henriks tunga steg närma sig, men det tycks som om Jane (Seymour) har försvunnit utan ett ljud. Utan tvivel har hennes mor och hennes systrar dragit iväg med henne för att få höra allt kungen sagt. När Henrik stiger in bakom honom skjuter han stolen bakåt och reser sig. Henrik viftar med handen: fortsätt. "Ers Majestät, moskoviterna har tagit trehundra mil polskt land. Det sägs att femtiotusen män dräpts." - "Oj," säger Henrik. "Jag hoppas att de skonar biblioteken. De lärde. Det finns många duktiga lärda i Polen." - "Mm? Det hoppas jag också." Han återvänder till sina depescher. Pest i städerna ... kungen alltid livrädd för smitta ... Brev från främmande monarker, som vill veta om det är sanning att Henrik tänker ta huvudet av alla sina biskopar." 

Från sidan 40 i För in de döda av Hilary Mantel.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Svenska drottningar

Att läsa Svenska drottningar. I blickfånget från Vasatiden till idag av Karin Fredenborg Falkdalen är en lektion i svensk historia. Den svenska kungalängden kunde jag till nöds men drottningarna - dem kunde jag verkligen inte. Desto intressantare blev det. Eftersom författaren valt att berätta om drottningarna utifrån fem olika aspekter på uppdraget att vara drottning fick jag börja med att göra en förteckning över kungar och drottningar och årtal. Inom de fem kapitlena som behandlar drottningen som maka, representativ partner, frambringare av arvingar (helst prinsar), politisk partner och landsmoder följer författaren kronologin. Drottningens roll var inte lätt. De flesta hämtades från andra länder och de allra flesta äktenskapen var resonemangspartier. Det gällde fred och allianser. Förvånansvärt ofta uppstod varma känslor mellan makarna men inte alltid. Gustav III och hans drottning, Sofia Magdalena av Danmark, kom inget vidare överens. Och Gustav IV Adolf ville skiljas från Fredrika av Baden. Den blivande drottningen förväntades vara av ädel börd, bildad, vacker, fruktsam och social. Dygderik och from hette det under Gustav Vasas tid. Hans andra hustru, Margaretha Eriksdotter Leijonhuvud, anses vara en förebild som drottning. Hon gjorde allt rätt. Drottningen var i allmänhet den som utgjorde en länk mellan regenten och folket. En del vann folkets hjärtan genom att ha lärt sig svenska redan innan de blev drottningar. Drottningarna förväntades vara plikttrogna och lojala. De måste låta sina egna personer komma i andra hand. Inte sällan fick de finna sig i att deras män var otrogna. Så fick till exempel Josefina som gift sig med Oscar I som 16 - åring och av kärlek finna sig i att dela honom med skådespelerskan Emelie Högqvist. Graviditeter och förlossningar var  av största intresse för alla parter. Hovet höll noga reda på sakernas tillstånd. Förlossningarna var mer eller mindre offentliga till en början för att sedan bli en något mera privat angelägenhet. Ulrika Eleonora d. ä. kom ifrån Danmark och var gift med Karl XI. Äktenskapet var ganska lyckligt och begåvades med sju barn. När drottningen dog 1693 var hon gravid med det åttonde, enligt Karin Tegenborg Falkdalen. Hon hade bett om en icke dyrbar begravning och att pengarna istället skulle gå till välgörenhet. Drottninghuset var en s.k. barmhärtighetsinrättning för gamla, sjuka och fattiga kvinnor som byggts på Ulrika Eleonoras uppdrag. Sophiahemmet är ett   grundades 1889 av Sveriges dåvarande drottning Sofia av Nassau och maken kung Oscar II. Dessa båda var väldigt lyckliga i sitt äktenskap och levde som en vanlig borgerlig familj. De höll sig mycket för sig själva och fick kritik för det. Vid den här tiden skrevs det mycket i tidningar och tidskrifter om kungligheterna. Många av drottningarna var fängslande personligheter värda all beundran. Svenska drottningar bjuder på intressant läsning. Språket är spänstigt och lättläst; författaren är mycket kunnig. Men jag tycker att de fem kapitlena kunde varit färre. De går ju ändå in i varandra. Och det gäller samma kvinnor i samma ordning i varje kapitel. Som det nu är känns det lite hackat. Ett extra plus är den reviderade syn en får på kungarna. Somliga förvånar i sin okänslighet och kyla medan andra inser glädjen och nyttan med en lojal och plikttrogen livskamrat.

Titel: Svenska drottningar. I blickfånget från Vasatiden till nutid

Författare: Karin Tedenborg Falkdalen

Förlag: Historiska Media

Tryckår: 2020

Antal sidor: 384 sidor

Fem en fredag v. 38: Kontraster

elisamatilda: Fem en fredag v. 38

1. Vad är det dummaste respektive smartaste du gjort den här veckan?

det dummaste var när jag en natt/morgon läste till 04.30. den tiden är förbi när en ostraffat kunde göra något sådant. vad jag läste? Ödeläggaren av Christina Herrström. försök själva så får ni se hur lätt det är att lägga den ifrån sig!

har inte varit ett dugg smart den här veckan.

2. Vad är det bästa respektive värsta du ätit under veckan?

det godast är nog köttbullarna som görs direkt i mataffären.

det minst aptitliga är den stenhårda kasslern (ej köpt i den vanliga mataffären)

3. När under veckan var du gladast och när var du mest ledsen?

gladast var jag när dottern berättade om yngsta barnbarnets första samtalskvart. barnbarnet meddelade läraren att han inte lärt sig ett dugg under de två veckor han gått i skolan!

lite dyster har jag varit mest varje dag

4. Vad fanns för mycket respektive för lite av under veckan?

för mycket choklad och kolor. för lite motion. motion varje dag men det kunde varit mera

5. Vad ser du fram emot under nästa vecka, och vad bävar du för? bokpaket ifrån Adlibris (leveranstiderna är på tok för långa). jag bävar för att ta upp japanskan igen. fröken har haft time - out och jag hade planer på att läsa flitigt under tiden och det har jag gjort. men inte i de japanska läroböckerna.

Helgfrågan v. 38

Mia undrar i sin helgfråga v. 38 om vi brukar gå på bokliga event.

Väldigt lätt fråga. Svar:  Ja, så många jag kan hitta inom rimliga gränser.

I höst blir det av förklarliga skäl inte så många, men Nina Wähä ska jag lyssna på. På behörigt avstånd och med nyspritade händer, förstås.

Bonusfrågan: Brukar du högläsa för t. ex. klassen eller barnbarnen.

Svar: Ja, så ofta jag kan och får för barnbarnen. Högläsning är fantastiskt. I min läsecirkel tillämpar vi ibland högläsning. De som lyssnar kan då sticka eller sy eller göra ingenting. Väldigt trevligt

Veckans kulturfråga v. 38

enligt O:

Vilken tv-serie planerar du att se i höst?

Jag har väldigt dålig koll på vad som kommer i höst, men

Fargo på HBO tänker jag nog se. Den har premiär den 28/9 och handlar om stridigheterna mellan två maffiafamiljer; en italiensk och en afroamerikansk 

Signs säsong 2 ska jag också följa upp på Netflix. Den tilldrar sig i en liten polsk stad och handlar om två backpackers som försvinner. Strax därefter försvinner även kriminalkommissarie Trelas egna dotter. Han måste nu lösa fallet innan det är för sent. Signs har kallats en polsk The Killing. Den har premiär idag, 16/9.

Tisdagstrion: Småkryp, spindlar & insekter

Ugglan&Boken: Vecka 38: Småkryp, spindlar & insekter 

1. Förvandlingen av Franz Kafka handlar om Gregor Samsa som vaknar upp en dag och finner att han förvandlats till en skalbagge. 

2. Fjärilen och stridsvagnen av Ernest Hemingway. En novell om spanska inbördeskriget. Den ingår i I vår tid.

3. Pysar och sländor av Damon Runyon. Bok, film, musikal om 50 - talets Broadway. En frälsningssoldat förälskar sig i en storspelare och andra berättelser

En smakebit på söndag

"Martin hade trott att universitetet var en plats, en samling byggnader ungefär som Hvitfeldska. I själva verket var institutionerna utspridda över hela staden. Konsthögskolan Valand låg inte vid Valand utan på Lindholmen, vilket enligt Gustav var en provisorisk lösning men ett  jävla aber eftersom han måste ta sig till Hisingen vareviga dag. Litteraturvetarna höll till i en kåk på Stora Nygatan. Pedgogiska institutionen, fick han lära sig av en tjej han hånglade med på Sprängkullen och sedan tappade bort i vimlet, var förvisad till Mölndal. Stadsbiblioteket inrymdes i den anskrämliga lådan mitt emot gamla stadsbiblioteket, Chalmers, som ändå uppfyllde Martins föreställningar om  hur universitetet skulle vara beskaffat, var över huvud taget inte en del av universitetet utan en egen högskola. . Deras lärare försatt inte en chans att kritisera Filosofiska fakultetens lokaler - det drog, oljepannan gick sönder, rummen var inte anpassade för undervisning, Martin stortrivdes emellertid.  Klassrummet som ursprungligen varit salong  eller matsal passade perfekt med hans bild av hur det var att Plugga filosofi, en föreställning hämtad  från det han läst om Sartres tid vid École normale fyrtio år tidigare ."     

Ur samlade verk av Lydia Sandgren, s. 112 och 113                                                

                                                                 En smakebit på söndag är en läsutmaning som går ut på att  vi bjuder varandra på smakebitar  utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det  Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Fler smakebitar  HÄR                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                      

Kvinnan i den vita kimonon

När Toris far ligger på dödsbädden berättar han för henne att han levt ett tidigare liv. Tori får också läsa ett brev som avslöjar  att hon troligen har en halvsyster i Japan.  Och det kan hon behöva för hon är alldeles ensam i världen. Kvinnan i den vita kimonon av Ana Johns vilar till vissa delar på verklig grund. I kapitlet Författarens anteckningar på slutet redogör Ana Johns för verkliga platser och personer. Romanen utspelas i två tidsplan och två miljöer; i Japan under andra hälften av femtiotalet och i USA i nutid. Sjuttonåriga Naoko Nakamura har förälskat sig i den amerikanske soldaten Hajime och de planerar en framtid tillsammans. Hajime är villig att lämna sitt land för att bo i Japan med Naoko. Han är helt aningslös, men det är inte Naoko. Hon är väl medveten om att hennes far förväntar sig att hon gifter sig med sonen till en av hans inflytelserika affärsbekanta. Det kommer att gynna familjen Nakamuras affärer. Naoko är mycket påverkad av amerikansk kultur och tycker att hon ska få gifta sig av kärlek. När det blir bestämt att Naoko och familjen ska träffa Satoshi, mannen de förväntar sig att Naoko ska gifta sig med, genomdriver Naoko  att de ska träffa Hajime också. Det blir den verkliga kulturkrocken. En lider med Naoko och Hajime. Men - som förälder lider en med Naokos föräldrar också. Det är inte svårt att förstå alla svårigheter som kommer att torna upp sig för det unga paret och deras barn. De kommer inte att var välsedda varken i Japan eller USA. Det blir många turer fram och tillbaka innan allt har fallit på plats. Och det blir inte som någon tror. Naoko berättar framåt i tiden; Tori nystar sig bakåt. Tori säljer sin fars ögonsten Cadillacen för att få ihop pengar till en resa till Japan. Hon måste få veta. Och hon måste försöka lokalisera sin halvsyster. Kvinnan i den vita kimonon är en vacker och vemodig kärlekshistoria som hade förtjänat en finare omslagsbild. Romanen tar upp japansk samhällssyn, generationsmotsättningar, kvinnors ställning och mycket annat. En verklig glädjekälla för läsaren är gamla farmor som dyker upp överallt och strör visdomsord värda att brodera på bonader omkring sig. "Oro ger små saker långa skuggor" är ett av de visare.  

Titel: Kvinnan i den vita kimonon

Författare: Ana Johns

Översättare: Torun Lidfelt Bager

Förlag: Jentas

Tryckår: 2020

Antal sidor: 336

Fem en fredag v. 37: Namn

elisamatilda: Fem en fredag

 

1. Har du eller har haft något smeknamn?

 

Enligt hörsägen kallades jag i unga år "battingen". Annars inget

2. Har du velat heta något annat?

 

Väldigt gärna. Elin Cornelia till exempel. Det hette min mormor.

Det namnet har karaktär

3. Vet du vad ditt namn betyder?

 

På namn.nu står det så här: Kvinnonamnet Evy, Evie eller Evi är en engelsk smeknamnsform av det hebreiska namnet Eva som betyder livgiverska. Det äldsta belägget i Sverige är från 1849.

4. Finns det något namn som går igen i din släkt?

 

Ja. Carl

5. Matchar ett namn med personligheten?

En personlighet kan ju sätta färg på ett namn. Och ibland vet jag precis vilket namn som skulle passa en viss baby. En brorsdotter borde fått namnet Sigrid. Det fick hon inte. Men hon är en Sigrid även i vuxen ålder.

Helgfrågan v. 37

Mias helgfråga v. 37:

Finns det någon bokserie eller bok du känner att du måste ta tag i att läsa, men som du av olika anledningar ej hunnit med?

Det finns en bok som pockar på omedelbar uppmärksamhet och det är För in de döda av Hilary Mantel. Det är en gåta varför jag inte gjort det för länge sedan. Jag läste Wolf Hall 2013 när den kom ut och jag var väldigt förtjust i den. 2014 kom del två med titeln För in de döda. Nu har del tre Spegeln och ljuset kommit och jag står som nummer nitton i bibliotekskön. 

 

Bonusfrågan: Har du testat något nytt och kul?

Hur mycket nytt och kul kan en hitta på med alla dessa restriktioner? 

Men jag kom på att jag kunde testa att baka Enklare bröd med recept av Martin Johansson. Undertitel: recept på knådfria bröd med och utan surdeg.

Det var faktiskt kul att baka matbröd på lite annorlunda sätt. Det en behöver är surdeg och gott om tid. Har hunnit igenom en stor del av recepten, och jag tänker fortsätta. Bröden blir supergoda.

Veckans kulturfråga v. 37

 enligt O:

Vem är din favoritpoet och vilken av hens dikter vill du lyfta fram?

Ingen som någonsin läst denna blogg blir väl direkt överraskad när jag säger att min favoritpoet är blekingesonen Harry Martinson. Det är honom jag återvänder till ständigt och jämt. Kanske för att har skriver om vardagliga företeelser som vi vanligen inte tänker på över huvud taget, såsom daggmaskar ollonborrar, mossa, insjöar, kor, granar, hönshus, hölass och fallfärdiga lador. På samma gång rör han sig i rymden och ute i världen, eller som Svenska Akademien formulerade det: ”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos" som motivering till det olycksaliga delade Nobelpriset i litteratur 1974. Marinson fick dela med Eyvind Johnsson. Svårt att välja favoritdikt. Det finns så många, men jag väljer Skogsstjärnorna idag

SKOGSSTJÄRNORNA

Skogsstjärnorna frodas aldrig
De bara reder sig
med karg nätthet i mossan.

De är spensliga
men vet ingenting om den söta vekhet
du vill tillskylla sommaren.
Det spensligas bestämdhet
är inte mindre än ekens. 

Tisdagstrion: Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten

Ugglans & Bokens tisdagstrio vecka 37: Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten

1. Hilary Mantel, Spegeln och ljuset

Del tre i Mantels serie om Oliver Cromwell. Med mod, list och brutalitet har Thomas Cromwell klättrat från samhällets bottenskikt till en plats som Henrik VIII:s högra hand. Nu, 1536, har han administrerat avrättningen av kungens andra hustru, Anne Boleyn, något som väckte ont blod bland många av Englands mäktiga

2. Suad Ali, Dina händer var fulla av liv

Vi får följa Nora från barndomen i Baidoa, via gymnasietiden i Somalias huvudstad Mogadishu, genom de begynnande orosåren i landet, när klankonflikterna och politisk instabilitet växer sig allt större. Till sist finns ingen annan utväg än att försöka lämna landet.

3. Sara Danius, Sidenkatedralen

Efter succéerna Den blå tvålen och Husmoderns död arbetade Sara Danius med två projekt som aldrig hann färdigställas; en samlingsvolym med publicerade artiklar och essäer i skilda ämnen, samt en bok om hennes favoriter inom fotokonsten. Sidenkatedralen samlar dessa projekt i en volym.

Min alltför vackra syster

Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella var promenadsällskap för några veckor sedan. Jag tyckte mycket om den och nu har jag skumläst och jag tycker fortfarande mycket om den. Det finns en värme i den och ett poetiskt drag som tilltalar. Terese och Angelina är systrar. Angelina är vacker som en dag; hon är sin mors avbild. Terese, den äldsta, är mera oansenlig; blond och tillbakadragen. Hon är en betraktare och också den som berättar sin familjs historia. Sorgliga historia skulle en kunna säga. Pappa, Nardino Sozzu, och mamma Caterina är fattiga bönder i Puglia i Italien. Jorden ägs i princip av två rika män som hanterar allt och alla helt efter eget behag. Kampen mellan fattiga och rika präglar människorna mycket mer än det pågående andra världskriget. Nardino kommer hem ifrån kriget som en bruten och utmärglad man, men han hämtar sig. Under hans frånvaro har Caterina tvingats vidta åtgärder som kommer de svartklädda gummorna att tissla och tassla bakom ryggen på henne. Skam och förtal drabbar familjen Sozzu. Farmor Assunta är inte heller den som skräder orden. Caterinas skönhet är familjens olycka, säger hon. Hon står för visheten i familjen och farfar Armando har berättandets gåva. Angelina känner att hon är ämnad för något annat någon annanstans. Hon tvärvägrar att gifta sig med den man hennes far valt ut åt henne. Ingen märker att Terese älskar den mannen som heter Giacomo. Terese står helt i skuggan av sin olycksaliga syster. Min alltför vackra syster innehåller många berättelser; en hel del vidskepelse och många träffande metaforer. Jag associerar till storfilmen 1900 och de svartklädda gummorna som samlar sig som korpar kring farfars dödsbädd för tankarna till de små svarta gummorna i Zorba. Naturligtvis ligger en jämförelse med Elena Ferrante också nära till hands. I så fall tycker jag bäst om Ventrella.

Titel: Min alltför vackra syster

Författare: Rosa Ventrella

Översättare: Malin Emitslöf

Förlag: Piratförlaget

Tryckår: 2020

Antal sidor: 293
 

En smakebit på söndag

"Farmor säger ofta:"Oro ger små saker långa skuggor." Men tänk om det var en stor sak. Skuggan som faller över mig är mörk och ohygglig, nästan levande. Jag är uppe före soluppgången för att hjälpa Okaasan, mor, med frukosten som består av vitt ris, grillad fisk och misosoppa, men jag är inte hungrig. Min mage är för full av oro. Jag är nästan arton år och imorgon börjar min omiai, mötet för mitt arrangerade äktenskap. Fast numera, när amerikanska ideal förklarat krig mot den här urgamla traditionen, är det bara själva presentationen som är arrangerad. Att ha möjlighet att få välja och få tillåtelse att göra det är givetvis två helt skilda saker. Det är det som är min utmaning. En av alla jag står inför. "Snart, Naoko, ska du få träffa Satoshi och säkra våra framtida intäkter", säger Taro (Oniisan, äldste bror) belåtet.  - "Ett ödesbestämt parti", tillägger farmor när hon kommer inhasande bakom dem. Hennes tunna läppar dras till ett leende med stängd mun, så att de slappa kinderna blir runda. Räknas inte kärlek? Jag ställer en kopp te framför farmor och häller omsorgsfullt upp te åt henne. "Men alla har gått med på att först träffa min utvalde. Jag besvarar hennes leende med slutna läppar. Ett äktenskap med Satoshi är min familjs bestämda förslag . Ett äktenskap med Hajime är min djupaste förhoppning."

Från sidorna 17 och 18 i Kvinnan i den vita kimonon av Ana Johns

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Idag är det  Vidar, Astrid Tereses man, som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR