Tisdagstrion: Kvinnlig vänskap

Kvinnlig vänskap är temat för Ugglans och Bokens tisdagstrio v. 36.

1. Tuttan och Ingeborg
(You Can't Play In Our Yard Anymore)
Tuttan och Ingeborg, två flickor små,
med ljust och vackert hår och ögon blå.
Rosetter i håret, på skon likaså,
förklä'n med fickor i har dom bägget två.
Från skolan kommo de jämt hand i hand,
och därvid knöto de ett evigt vänskapsband.
Men en gång plötsligt börja' de att slåss:
"Nu får du aldrig mera komma hem till oss.
Jag vill'nte leka mer på er gård, jag är inte vän med dej mer,
Jag kan gno på källartaket när du står utanför och ser.
du får'nte  klättra mer i vårat träd och jag gillar inte dej,
jag vill'te leka mer på er gård när du är så le mot mej!"

Vägen till skolan var fruktansvärt lång,
när de gingo var för sej för första gång.
Timme på timme går, grämelsen gror,
bägge sväljde tåren, sorgen var stor.
Men vid det sista långa rastkvarter,
kan inte Ingeborg klara sej mer:
"Tuttan, jag ångrar så på det där du vet,
låt oss vara vänner i all evighet!
Kom och följ med hem på våran gård, jag är'te ledsen på dej mer,
vi kan gno på källartaket, när dom andra står och ser.
Du får gärna klättra i vårt träd, kom och följ med hem till mej,
kom och följ med hem på vår gård, för jag är så kär i dej!" 

Svensk text: Ernst Rolf

2. Springa med åror av Cilla Naumann handlar om två flickor, 

Monika och Johanna, och deras vänskap genom åren. 

De kommer från helt skilda världar och 

träffas först under sommarloven. 

De fungerar bra ihop och har väldigt roligt . 

Monika får se sin hemmiljö genom sommargästernas ögon. 

Allt är bra tills Martin dyker upp och förstör.

3. Gunilla Linn Persson, Vännen. W&W 2003

Den här boken läste jag långt innan jag började blogga. 

Och jag minns den än.

Två kvinnor på ön Järnöran efter det att 

sommargästerna farit hem och hösten står för dörren. 

Ellinor är trettio år och har fyra barn. 

Edit Ingman är åttio och har börjat bli förvirrad. 

Hon är mycket ensam. Lite har hon sig själv att skylla. 

Mellan dessa båda kvinnor växer en vänskap fram. 

Även om Edit varje dag frågar Ellinor vem hon är. 

Jag minns hur författaren skildrar den gamlas sätt att röra 

sig ute i naturen; hur hennes fötter tar sig fram liksom 

på egen hand. Jag har läst flera böcker av Gunilla Linn Persson 

som jag varit väldigt förtjust i.