 |
| Bild: Anna Riwkin-Brick |
Tung genom seklerna föll din ande som stenen i brunnen
lämnande människans form, skapades om till ett djur.
Lokattens klor växte ut under huden och pannan blev lägre,
ögat som havet grönt, likgiltigt, kyligt och dött.
- Håret högt i en valk och kjolen smal över livet,
fjärilen flög till din kind, rosorna låg vid ditt bröst.
Drömmar som kvinnorna drömt men aldrig tytt eller fångat
vårdade stilla din hand, skrev du med skolflickans stil.
Hjärtat som bultade lätt fick svar ur marken och träden,
blodet flöt i vart strå, allt som växte var du.
Vem var det då som skrek, en döendes rop under himlen!
Vinden slog om och med ens var du ej människa mer.
Men ur en virvel av skratt och blod och grinande munnar
hörde vi barnet som grät, doftade sommaren skyggt
Olof Lagercrantz skrev dikten om sin mors kusin, Agnes von Krusenstjerna.
Han skrev också sin doktorsavhandling om henne.
Merete Mazzarella, som också skrivit en biografi om Agnes von Krusenstjerna, säger om Lagercrantz avhandling att man läser den som man läser skönlitteratur.
Jag återkommer till båda biografierna senare.
Inlägg
visste inte att Lagercrantz skrivit om henne, också
SvaraRaderaHallå! Vad är det för bokaffär du hittat som har ett ex av "blå rullgardinen"? Är mycket intresserad av tipset! :)
SvaraRadera