Next stop: San Francisco

San Francisco. Travel Guide DVD.

Den här DVD:n var riktigt instruktiv och mycket elementär och jordnära för den som besöker San Francisco för första gången.

En ung kvinna, Justine Shapiro, med rejäla skodon och ryggsäck, besöker olika områden i staden under åtta dagar.

Hon tar oss till Golden Gate Park, Haight Ashbury, Mission District, North Beach, Muir Woods, The Castro, Chinatown och Alcatraz. 

Man skulle kunna använda hennes resrutt i stort sett.

Vi har just åtta dagar på oss.

Kanske kommer denna blogg  något i skymundan under ca två veckor. Kanske inte. Det beror lite på uppkoppling och tid. Och orken...

Men - så kul ska det bli!

To be prepared

Riddarfalken från Malta skulle enligt reklamen tilldra sig i ett dimmigt San Francisco. Fint, tänkte jag! 

Som på beställning!

Bänkade mig framför TV:n och tindrade förväntansfullt.

Och, visst, den var kul. Det är alltid kul att se Humphrey Bogart le sitt hungrig-krokodil- leende som inte når ögonen med cigarren/cigarretten klistrad i mungipan, oavlåtligt fällande coola kommentarer..

Men inte såg man något av SF! Det rantades hela tiden i hotellkorridorer, men det var sällan någon förflyttade sig mellan dessa hotell.

En gång syntes i alla fall Burlington Theatre och en annan gång nämndes Union Bus Terminal.Det var ju alltid något.

Och jag säger bara svartvitt. Jag älskar verkligen svartvita filmer.

Offer

Rov av Sharon J. Bolton kom redan 2009 på svenska. Men jag har inte hittat till Bolton förrän nu. Jag läste om henne hos inky fingers

och anade att det kunde vara något för mig. Och det var det.

Jag har vrålläst Rov. Egendomlig svensk titel, förresten. Sacrifice är den engelska titeln. Offer hade varit en jättebra titel.

Karl G. & Lilian Fredriksson har översatt.

Rov tilldrar sig på Shetlandsöarna och bygger på gamla legender som finns i  olika versioner på öarna.

Tora Hamilton är förlossningsläkare och det är när hon ska begrava sin häst som hon träffar på liket av en ung kvinna som nyss fött barn.

Hon har nyligen kommit till Shetlandsöarna och hon är ännu inte riktigt bekväm med vare sig miljön, arbetsplatsen, öbefolkningen eller för den delen svärföräldrarna. Tora förstår inte riktigt att konfrontation kanske inte alltid är bästa metoden. Hon har svårt med de sociala koderna

Nu har hon fått upp vittringen på något riktigt förfärande. Och hon tvekar inte att trampa viktiga, mäktiga män på tårna i sitt sökande efter sanningen. 

Lyckligtvis har hon pålitliga kvinnor inom polisen på sin sida.

Tora Hamilton arbetar varje dag med gravida kvinnor, nyfödda barn, förlossningar, aborter och barnlösa par. Hon kämpar också med sorgen  över sin egen barnlöshet.

En riktigt spännande roman som har mycket atmosfär. Det blåser, havet är påtagligt, Tora seglar och på hennes fönsterbleck kan det mycket väl landa en lunnefågel. Och man får en klaustrofobisk känsla. Vart ska Tora ta vägen när det börjar bränna under fötterna? Hon kan ju inte gärna simma till Skottland...

Läs mer om Sharon J Bolton HÄR

Nyfiken på

På senare tid har jag läst böcker om och av Bengt Lidforss, August Strindberg, Hjalmar Söderberg och Maria von Platen.

Ett namn har dykt upp påfallande ofta, nämligen
Gustaf Hellström.

Gustaf Hellström föddes 1882 och växte upp i Kristianstad 1882 och dog i Stockholm 1953.

Under lundatiden umgicks han i bohemkretsarna kring den karismatiske biologen och författaren Bengt Lidforss.

Mest känd är han för romanen Snörmakare Lekholm får en idé.

Romansviten i sju delar om Stellan Petreus inleds med Dagdrömmar (1927) och innehåller en hel del självbiografiskt stoff.

Som utrikeskorrespondent reste han omkring i världen.

Under första världskriget rapporterade han från Frankrike och USA.

och från Tyskland och Sovjetunionen under 30 -talet.

1942 valdes han in i Svenska Akademien där han beklädde stol nr 18 där han ett par år senare hälsade Harry Martinson välkommen på stol nr 15.

Under några år på 40 - talet var  Gustaf Hellström PEN - klubbens ordförande.

1935 kom nyckelromanen Storm över Tjurö där Hellström beskriver motsättningar bland skärgårdsbefolkningen på Utö. Romanen blev väl mottagen av kritiken och man liknade den vid Strindbergs Hemsöborna (1887). Gustaf Hellström visste att han sedan aldrig mer kunde tillbringa sina somrar på Utö. Strindberg var inte särskilt välkommen på Kymmendö efter Hemsöborna heller.

Det var ingen tjusande idyll. Gustaf Hellström och hans tid

är en artikelsamling som belyser Gustaf Hellström - liv och verk -ur olika synvinklar.

Redaktörer är författaren Eva Ström och Lennart Leopold, lektor i litteraturvetenskap vid Högskolan i Kristianstad.

Omslagsbilden är ett porträtt i Olja gjort av Nils Dardel. Läs Carina Burmans understreckare om 

Det var en tjusande idyll HÄR

Om Gustaf Hellströms korta förbindelse med Maria von Platen vet man nästan ingenting.

Hjalmar och Maria

Bure Holmbäck, litteraturhistoriker och radioman f. 1923 var den som 1985 tog initiativet tillHjalmar Söderbergsällskapet

Bure Holmbäck har ägnat större delen av sitt liv åt Söderbergstudier.

1969 kom doktorsavhandlingen Det lekfulla allvaret;

Flanören och vattenvärlden 1987 och

Hjalmar Söderberg, Ett författarliv 1988.

Kurt Mälarstedt, journalist och författare född 1939 har också intresserat sig för Hjalmar Söderberg och på så sätt kommit i kontakt med Maria von Platen.

Maria von Platen och Hjalmar Söderberg hade en relation 1902 - 1906. Det var hon som tog första steget genom de beundrarbrev hon skickade.

2006 kom Kurt Mälarstedts biografi Ett liv på egna villkor - om Maria von Platen  ut.

Man väljer inte

En fantastisk kärleksroman; en riktig klassiker. Trots att det händer mycket som placerar romanen i tid känns den helt aktuell. Jag talar om 

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg (1869 - 1941), som jag ägnat hela den trista regniga aprilsöndagen åt. Den allvarsamma leken kom ut 1912 och var en sorts summering av karaktärer, miljöer och motiv i Söderbergs författarskap. "En konkursrealisation", sade den elake Fredrik Böök (docent Löök) i romanen.

Den allvarsamma leken är uppbyggd som ett drama i fem akter. 
Den bygger på Hjalmar Söderbergs kärlek till Maria von Platen, en konstnärlig, intelligent, frigjord och vacker kvinna som lämnade man och barn för att leva ett eget liv och som mycket riktigt fick dåligt rykte. Hon levde som en man och blev kallad litteratörernas egen vandringspokal.

Hjalmar Söderberg flydde sin familj till Köpenhamn. Där gifte han så småningom om sig med en sjuksköterska, Emelie Voss, och dog 1941 i en hjärtinfarkt.

HS var översättare, romanförfattare, dramatiker, novellist och essäst. Han översatte Anatole France, som fick Nobelpriset 1921, och som också var en litterär förebild för HS.

Skeptikern Voltaire var en annan förebild.

Lydia Stilles och Arvid Stjärnborgs kärlekshistoria innehåller kärlek, längtan, svek och otrohet.

Båda gifter sig på annat håll. Arvids hustru, "lilla Dagmar", har brukat list för att få  Arvid att gifta sig med henne. Lydia spelar inte heller med öppna kort. 
Lydia och Arvid är sällan i fas med varandra och  deras kärlekshistoria får

ett bittert slut.

Hjalmar Söderberg är en underbar Stockholmsskildrare. Det ligger ett blått melankoliskt ljus över Söderbergs stad som på Eugène Janssons målning Hornsgatan nattetid.

Den bilden är lånad.

Liten förskolehistoria

Den 21 april föddes Friedrich Fröbel i Thüringen.

Han började tidigt  intressera sig för pedagogik. Det viktiga i all uppfostran skulle vara att utveckla varje människas inneboende möjligheter. 
Med detta mål i sikte skapade han den första barnträdgården (Kindergarten) 1837. 1896 nådde barnträdgårdsverksamheten även Sverige.

Här hade det funnits barnkrubbor sedan 1836 men dessa hade ingen pedagogisk verksamhet utan var mera barnpassning.

Friedrich Fröbel betonade barnens fria lek i uppfostran. Som undervisningsmaterial använde han till exempel klossar i olika geometriska
former, s. k. lekgåvor. Naturen var också viktig komponent i Fröbels
pedagogik liksom miljön.
Förskolor i Sverige och på många andra ställen i världen  tillämpar fortfarande Fröbels idéer och många firar Kindergarten - dagen den 21 april. 
Friedrich Fröbel dog 1852.

Läs mer på Förskolenätet

Bilden har jag lånat från Bjerevångens förskola i Everöd.

Jag fick en sprillans ny bok!

Konst i Mittskåne presenterar 51 konstnärer i mellersta Skåne i vackra bilder, med deras egna programförklaringar och kontaktuppgifter.
Alla är medlemmar i Konstgillet Mittskåne. Det är också den föreningen som anordnar Konstrundan Mittskåne.
Den grafiska designen är gjord av David Pahmp. Konstnärerna själva står för det fina bildmaterialet.
Konst i Mittskåne är en coffee-table-book modell M; en sådan som man bläddrar i av och till och njuter av.

Ny, rolig bekantskap

Vilken rolig kvinna! Satiren formligen stänker om berättelserna! Och man skrattar. Oj, vad man skrattar! Marjane Satrapi är precis den sortens satiriker som kan vara irriterande för ett totalitärt styre. Att bli skrattad åt. Inte bra. Serier är inget jag i allmänhet ägnar mig åt, men på senare tid har jag läst flera stycken och vad mera är - uppskattat dem. Marjane Satrapi skriver självbiografiskt. Hon har bott lite varstans, bl. a. i Sverige. Nu har hon landat i Paris.
Mormor är min favorit i Broderier. Hon kallar morfar för Satrapi - aldrig förnamnet. Hon vill ha honom på en armslängds avstånd.
På morgonen är mormor en furie. Hon blir inte människa förrän hon har fått en fix.
Hennes emblem är ett halsband med stora pärlor som smiter tätt om halsen. Hon delar ut många tveksamma råd till de yngre kvinnorna.
"Ska ni välja en bra själsfrände så bör det bli Marji", säger Maja Lundgren.
Och jag är beredd att hålla med henne!

Obs! Broderier har jag läst och skrattat åt. Vet inget om Persepolis ännu.

Analys av ett försvinnande

Redan i Ingen i världen berättar en son, Suleiman 9 år, om en faders försvinnande. Nu återkommer Hisham Matar med Analys av ett försvinnande där en lite äldre son, Nuir, berättar om frånvaron av en fader. Jag kan tycka att titeln är lite missvisande eftersom romanen mest handlar om sonen; hans utveckling och vuxenblivande; sökandet efter fadern och försöken att förstå en fader som var mycket hemlig även som närvarande. Modern i Ingen i världen är död. Nuir förstår inte riktigt hur det gick till. På en badort fastnar den 12- årige Nuirs ögon på en vacker kvinna i en kanariegul baddräkt. Inom kort har fadern också observerat kvinnan, Mona. Och mer än så. Ganska snart är hon Nuirs styvmor. Under en vistelse i Schweiz försvinner fadern mystiskt i närvaro av en okänd kvinna.
Mona, Nuir och familjens advokat söker frenetiskt efter sanningen om försvinnandet. Men livet går vidare ändå. Åren går medan Nuir utbildar sig och följer den plan fadern hade för honom. Han grubblar mycket över den okända kvinnan och i vilken relation hon hade till fadern. Så småningom får han anledning att också ifrågasätta sitt eget ursprung. I slutet av romanen återvänder han till Kairo och de människor som kände honom och hans familj. Nuir känner ett välbefinnande och en känsla av hemma. Analys av ett försvinnande är en vackert skriven roman. Hisham Matar, libysk/brittisk författare född 1970, är skicklig på att antyda saker och få mycket mer sagt än om han lämnat en detaljerad beskrivning. Sorg, saknad och stor kärlek och en viss rivalitet är det han känner inför fadern och hans öde. Och Nuir vet att han aldrig kan fylla upp faderns kostym. Jo, fysikt, men inte för övrigt. Fadern var en ovanligt modig motståndsman som aldrig förlorade sin värdighet. Han var dessutom en vacker kvinnokarl. Mycket av det Hisham Matar skriver om i sina böcker är självupplevt.
Men han betonar att det inte är några biografier. Hans egen far försvann 1990 och har sedan inte hörts av. Med undantag för ett brev utsmugglat från ett fängelse i mitten av 1990-talet.

Vad är en pappa?

Det kommer många pappa-böcker nu. Karl - Owe Knausgård,
Tomas Bannerhed, Göran Rosenberg, Hisham Matar, Peter Handberg och Aris Fioretos är några av dem som på senare tid på olika sätt skrivit om fäder.
Halva solen är titeln på den roman Aris Fioretos skrivit om sin pappa. "Hur lyder definitionen på en pappa? Kanske: han- som- skyddar? Kanske: mot solen? Om han inte skyddar längre, är han då fortfarande en pappa?"
I impressionistiska prosastycken berättar Aris Fioretos om fadern Mikael från slutet till början. Bilden av fadern pusslas ihop av olika bitar och kanske finns det viktigaste i mellanrummen.
1947 flyttade fadern från Grekland på grund av inbördeskriget.
Efter trettio år i Sverige flyttar han tillbaka bara för att finna att han inte känner igen det han en gång lämnade. Så kommer det sig att han slutar sina dagar på ett svenskt äldreboende. Aris Fieoretos berättar varsamt och ömsint om pappan som han uppenbarligen beundrade mycket.
Halva solen också en sorgesång över en älskad människa som varit så karismatisk och full av liv.
Även Fioretos förra bok, Den siste greken, som kom 2009 porträtterade pappan men på ett helt annat sätt och med annorlunda teknik.
Omslagsbilden på Halva solen föreställer pappan i Stockholm 1954.
En stilig man. Enligt sonen mycket lik Juri Zjivgo i flera avseenden.
Halva solen är en bok att tycka mycket om. Och Mikael en pappa man tycker mycket om.

Svenska nominerad till Orange Prize

Karin Altenberg, 38, landsarkitekt, författare och recensent, är en svenska som också bor i London. Hon har skrivit en verklighetsbaserad debutroman
Island of Wings, som tilldrar sig på ögruppen St. Kilda väster om Skottland på 1830-talet. Karin Altenberg har alltid varit intresserad av öar och vad det gäller St. Kilda har hon gjort omsorgsfull research. Hon fick nys om ögruppen av en kollega som blivit strandsatt där under en storm.
Och nu är hon nominerad till Orangepriset. Som första svensk. Hon har skrivit romanen på engelska och om det ska översättas till svenska tänker hon inte göra det själv!
Karin Altenberg intervjuas i dagens SvD

Frihetens sanna sötma finns på St. Kilda
skrev Torgny Nordin i en artikel från den 17/4 2011.

Ingrid skriver också om St. Kilda på sin blogg idag.
Men då handlar det om en annan författare, nämligen
Kathleen Jamie.
Ingrid berättar också att St. Kilda blev världsarv 1986 och att man kan läsa vidare här.

Grattis, surdegen!

Andra lördagen i april firas
surdegens dag. I år blev det 14/4.
Alldeles som av en händelse har jag en surdeg på tillväxt. Efter ett dygn doftar den redan lagom syrligt. Det ska bli
Rågbröd med surdeg ur
August Strindbergs kokbok
Att baka surdegsbröd är en gammal sedvänja som tagits till heders igen.
Det sägs att surdegsbröd hemmapappornas speciella nisch, men det är möjligt att korvstoppningen tagit över vid det här laget. Vad vet jag?
På Brödinstitutets hemsida
kan man läsa massor om bröd och allt möjligt som hänger samman med bröd.
Hos OlofViktors i Glemminge (mellan Simrishamn och Ystad) bakas surdegsbröden dessutom på gammaldags vis i vedeldad stenugn. Och naturligtvis av naturliga råvaror utan tillsatser. Här finns café, konditori,bageri, och konstgalleri! I butiken köper man bröd, baktillbehör, müsli, kakor, skorpor, glass, tårtor och marmelad. Det varierar med årstiden.

Vår!

Det trippar en sädesärla i trädgården! En trevlig fågel som man gärna ser omkring sig.

Bilden är lånad

Snabbt och lätt med mycken känsla

Vanessa Diffenbaugh, själv fosterbarn, har skrivit en bok vars huvudperson, Victoria Jones, har vandrat mellan olika fosterfamiljer och ungdomshem för att så småningom vi 18 års ålder äntligen få ta hand om sig själv. Hon är ett taggigt och aggressivt maskrosbarn som skyr vänskap och kärlek och mår illa av fysisk beröring.
Blommor är räddningen - bokstavligen och bildligen.
Här finns intresset och viljan som fattas i alla andra sammanhang.
Victoria Jones sammanställer sitt eget blomsterkartotek med bilder och beskrivningar. Hon sitter på biblioteket och läser om blomsterspråket som var viktorianernas sätt att meddela sig på vad det gällde kärlek.
Victoria blir medhjälpare i en blomsteraffär och därmed kan hon hjälpligt försörja sig. Verksamheten växer samtidigt som hennes liv förändras smärtsamt och dramatiskt på det personliga planet.
I Blomsterspråket förekommer många mor - dotter - relationer - ibland rent ångestframkallande.
Detta är Vanessa Diffenbaughs debutroman. Den har sålt otroligt bra i många länder. Och jag tycker att det är en älskvärd och bitvis gripande bok; lätt- och snabbläst feel-good- roman, men inte helt utan någon sorts ärende.
Vanessa Diffenbaugh har skapat ett nätverk som har till syfte att stötta ungdomar i övergången mellan fosterhem och vuxenliv, Camellia Network.
Kamelia betyder på blomsterspråket "Mitt öde vilar i dina händer".
Victorias blomsterlexikon finns på slutet i boken.

Ett plus är miljön. Jag har läst med San Franciscokartan nära till hands.
Den här boken är lätt att angripa för den som gärna vill.
"Over-blown" och "eccentric" är två uttryck som används i The Independent.

Som ansvarsfull mormor har jag emellertid en annan invändning. Jag upprördes av att en kvinna torkar av en liten tvååring om mun och händer med en fuktig
disktrasa!!! Och det är verkligen en disktrasa! Den tas från torkstället!
Unbelievable!

Kornknarr och nattviol

Redan på den iskalla, blåsiga perrongen började jag läsa reselektyren Ekelöf i sommarnatten - en essä av Fredrik Sjöberg som ingår i Varför håller man på? Första meningen: En gång ägde Gunnar Ekelöf en husvagn. Sedan vidtar en lyrisk skildring av den svenska sommarnatten "klar och gåtfull" med hänvisning till Gunnar Ekelöfs dikter och brev. Och inte minst en artikel i Svensk Familjetidning från 1941 som Ekelöf skrivit som ren brödtext.
"Nattviolerna står som levande ljus runtomkring..." skriver Ekelöf, "... fångad av nattviolens förföriska doftspår". Andra författare som refereras till är Henry David Thoreau, Harry Martinson, Ivar Lo - Johansson och Verner von Heidenstam. Fredrik Sjöberg antecknar sig till minnes att han måste göra en rejäl genomgång av Heidenstam.
I essäns sista meningar utvecklas detta med husvagnen. Ekelöf har ställt den i en glänta i skogen och sitter där och arbetar med sent på jorden ... "med den svenska sommarnatten bokstavligen utanför fönsterrutan..."
Så sitter jag där igen med massor av uppslag till vidare läsning, som till exempel De litterära torpens tid i Lägga patience av Gunnar Ekelöf.

Påskläsning, kort delrapport.

Det snöar!
Men det gör ingenting!
Jag är lost i Sydafrika.
Den är såååå bra, Agaat av Marlene van Niekerk f. 1954.

Jag associerade omedelbart till Stormens öga av
Patrick White. Gammal dam tänker tillbaka.

Man följer Milla de Wet, 67, i spåren bakåt i tiden och lär sig på kuppen mycket om hur man sköter en gård, förbättrar jorden, slaktar får, reparerar hus och - först och sist - handskas med en vacker, ganska uppblåst men i själva verket okunnig och innehållslös man.
Milla de Wet sliter som ett djur med den stora gården, Grootmoedersdrift, som är hennes arvegods.
Millas skräckinjagande moder svävar som ett stort svart moln över verksamheten. I fjärran hägrar ett barn.
Och Agaat, ja hon är ju Agaat, den färgade tjänarinnan, som har både makt och inflytande och vet hur hon utnyttjar det.
Jag kommer att ta varje tillfälle i akt att läsa vidare.
Det kommer mera.

Påsk vid havet

Påsk vid havet

Land övergår i hav - och hav i land.
Med silverteckning över milsvid sand
står dyningen och darrar som en sträng,
och det är havets vårligt våta äng.
Vad den är vacker, strandens vita vår -
den blommar ej fast havet sår och sår,
men har sin egen kyska doft likväl
av djupa bottenlag i vårens själ,
av starka salter, ämnena i allt. -
Var hälsad, havets påsk, som doftar salt
och naket ursprung! Bakom hav och klitt
där lysa liljorna som guld i vitt
på enkla sjömansgravar, djupt i lä,
Och kyrkan själv har lagt sig fromt på knä
i sandens vithet! Må vi själva så
i elementens stora lek bestå
med stilla tro, och må vår ålderdom
ej sakna minnets oskattbara blom!


Ur Grinden åt havet. Av Anders Österling. Ett urval dikter 1904 - 1978
sammanställt av Karin Österling.

Den vackra bilden har jag lånat av Ingrid

Det ena drar det andra med sig

Sjöberg och Lidforss. Lidforss och Sjöberg. Båda lockar till vidare läsning.
Skönhetsdyrkare och socialdemokrat. Studier i Bengt Lidforss litteraturkritiska gärning. En doktorsavhandling av Lennart Leopold.

Flugfällan av Fredrik Sjöberg.

Det var vad jag fick med mig från biblioteket idag.
Och jag har redan förstått att jag också måste låna
Bengt Lidforss. En levnadsteckning av Nils Beyer,
Arvedelen av Inger Alfvén och
En mycket ung man av
Gustaf Hellström.
Till exempel.
Bengt Lidforss har figurerat i mycken skönlitteratur.
I Lennart Leopolds avhandling finns ett avsnitt som heter Nils Beyers syn på
Bengt Lidforss. Litteraturförteckningen i Skönhetsdyrkare och socialdemokrat förtjänar en grundlig genomgång.

En annan spännande avhandling i sammanhanget är
Övertalning och underhållning. Den svenska essäistiken 1890 -1930,
författaren och debattören Göran Häggs doktorsavhandling från. 1978.

Varför håller man på?

Redan på dymmelonsdagen föll läsplaneringen för påsken.Och det är Fredrik Sjöbergs fel
Idag fick jag nämligen
Varför håller man på? Och andra essäer av Fredrik Sjöberg från biblioteket. Och fastnade direkt i de intressanta essäerna.
Fredrik Sjöberg är biolog, författare och översättare.
Flugfällan, som kom ut 2004 inbringade ett Augustpris i fackboksklassen. Russinkungen, Flyktkonsten och Den utbrända kronofogden är några av hans andra titlar.

Att älska varmt och fullkomnas utan feghet är en mycket roande essä som handlar om professorn i botanik och författaren Bengt Lidforss (1868 -1913).
Fredrik Sjöberg har Lidforss som tröstnapp när han känner sig i behov av det. Bengt Lidforss är en lysande stilist och har en vass och ironisk penna enligt Fredrik Sjöberg. Han kom att bland mycket annat ägna sig åt batologi vilket är detsamma som studiet av Rubus, björnbär.
Docent Bengt Lidforss omgav sig med ett flertal av dåtidens kända namn, såsom Strindberg, Gustaf Hellström, Vilhelm Ekelund, Dagny Juel, som Lidforss i likhet med så många andra blev kär i.
Vi hade behövt en Bengt Lidforss idag, tycker Fredrik Sjöberg.

Jag blir absolut nyfiken på att läsa något av Bengt Lidforss. Det har jag aldrig haft lust med tidigare. (Inte ens när jag skulle tenta på det avsnitt i Svensk litteraturhistoria där Lidforss ingick...)

Jag fortsätter att botanisera bland Sjöbergs essäer.

Jennifers Whites golgatavandring

Det man inte vet är den intetsägande titeln på
Alice LaPlantes gripande, förfärande debutroman
Turn of Mind. Jennifer White, 64, är en skicklig ortopedkirurg som brådstörtat lämnar sitt arbete. Hon har ställt diagnosen själv. Hon lider av Alzheimers sjukdom, en sort som utvecklas snabbt dessutom. Maken James är död; de vuxna barnen Mark och Fiona är mycket olika och hanterar också moderns sjukdom helt olika.Fiona får hand om moderns ekonomi. Mark är en vacker ung man, men man kan inte riktigt lita på honom. Det vet Jennifer som pendlar mellan total förvirring i tid och rum och knivskarp (bokstavligen och bildligen) analys. Jennifer har ett kyligt sätt att förhålla sig till livet. I alla lägen- även när det gällt barnen. Nu vet hon exakt vad sjukdomen innebär och vad som väntar henne. Och hon är märkligt oberörd. Eller förefaller att vara det. Jennifer får våldsamma utbrott och av medpatienternas reaktioner förstår man att hon också låter mycket. Vad vet man om vad som förorsakar det ena och det andra? När Jennifers väninna hittas mördad i sitt hem tre hus bort från familjen Whites blir utredningen komplicerad. Familjehemligheter kommer i dagen. Vem skyddar vem? Och varför? Demenssjukdomar är fasansfulla för alla inblandade. Och det ger den här boken en tydlig bild av. Det är skickligt gjort av Alice LaPlante och Turn of Mind är också den första skönlitterära bok som fått The Wellcome Trust Book Prize "... open to outstanding works of fiction and non-fiction on the theme of health and medicine. It brings together the worlds of medicine and literature, appealing to literature lovers and science enthusiasts alike. " Fortfarande Alice av Lisa Genova, fil. dr i neurovetenskap, handlar också om Alzheimers sjukdom. Professor Alice Howland är bara femtio år när hon får sin diagnos. Fortfarande Alice var också mycket bra, men jag tycker nog att Det man inte vet är strået vassare.

Påskläsning

Lyrans noblesser

undrar vad vi tänker läsa i påsk.
Många tänker hoppa över det sedvanliga påskekrimmet.
Det tänker jag också.


I stället blir det:

1. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

2. Agaat av Marlene Van Niekerk

3. Spökljus av Joseph O´Connor

Födelsedagsfirande

The curious case of the Book
fyllde 1 år den 29 mars. Det firas med en
magnifik födelsedagstävling!

Klart att jag vill delta! Tänk att få en hemlig bokpaket!

Bilden är lånad

O, äktenskapliga elände! Strindberg i Bokcirkeln

I Bokcirkeln i P1 börjar man idag 14. 25 diskutera
En dåres försvarstal.

De som diskuterar är René Vásquez Diaz, Liv Strömquist och Åsa Moberg. Marie Lundström är samtalsledare.

I min läsecirkel diskuterade vi boken förra veckan.
Nio personer var lyckliga över Strindbergs fantastiska språk, de underbara naturbeskrivningarna och kunskaperna inom så många områden. Vi var också imponerade av att Strindberg skrivit boken på franska. (Någon hade dock läst den franska texten och påpekade att franskan inte alltid var helt korrekt.)
Kvinnosynen var vi mera tveksamma till så klart.
Vi var ett par stycken som läst in medvetna överdrifter och komik där de andra sett enbart djup tragik. Strindbergs poetiska beskrivningar av nätta fötter och kängor, vackra knän, elfenbensaxlar som dörrknoppar för att inte tala om små killingar med skära nosar gjorde oss helt lyriska.
Men barnen - var fanns barnen i detta vuxendrama? Barnalstringen var ett sätt för Axel att hålla Maria i schack. "... det återstår mig blott att framkalla en ny grocess..." En annan gång: "En ny grocess inträffade."
Vi var helt överens om att det grandiosa jaget dolde en stor rädsla.
Och vi var helt överens om att vi delade en läsupplevelse.

Kanske ska man komplettera läsningen med August Strindberg av Olof Lagercrantz; romanen Siri av Lena Einhorn och Strindbergs första hustru av dottern Karin Smirnoff.

Haru wa akebono

Kuddboken har kommit på svenska. På Ellerströms lilla ambitiösa förlag.
I förtjänstfull översättning av Vibeke Emond.
Tidigare är den engelska översättningen från 1967,
The Pillowbook av Sei Shonagon av svenskättlingen Ivar Morris mest känd.

Den okända hovdamen Sei Shonagon (pseud.) levde troligen 996 - 1017 vid kejsarens hov i Kyoto under Heiantiden 794 - 1165.
Hon hade ett starkt behov av papper och penna. Om hon var ur humör av något skäl behövde hon bara sätta sig att skriva så kom hon i jämvikt igen. Hon skrev om många olika ämnen, hovets seder och bruk, kläder, hon beskrev olika personer och hon gjorde listor. Non listade förargliga saker, saker som hon tyckte mycket om och eleganta saker. Sei Shonagon har i hög grad bidragit till den historiska och kulturhistoriska kunskapen om denna tid. Monica Braw, fil dr i historia och författare, har anmält Kuddboken
i SvD. Hon avslutar: ..." människor är sig mycket lika överallt, alltid."
Haru wa akebono är inledningsorden till Kuddboken In spring it is the dawn... (Ivar Morris)
Det blir många fler ord på svenska.