Ur morfars bokhylla

"Människan sitter vid Diktens port". Så börjar det första bidraget av många till större delen nyskrivna aldrig tidigare publicerade texter av kända författare i Vägen till Bokrike, en antologi som gavs ut 1957 till BFB:s 10- årsjubileum. "Bonniers folkbibliotek var en del av Bonniers förlagsverksamhet som inriktade sig på att ge ut serier med billiga böcker. Bonniers folkbibliotek startades på 1940-talet, inspirerat av veckotidningen Folket i Bilds stora framgångar med sin bokserie med billighetsböcker." Heter det på Wikipedia. Några av de bidragande författarna: P A Fogelström, Nils Ferlin, Ernest Hemingway, Hammond Innes, Sten Bergman, John Steinbeck, Harry Martinson, C S Forester, Artur Lundkvist, m. fl.
Konstnären Eric Palmquist har gjort omslag och vinjett.
Den inbundna boken kostade 5:30; häftad 3:30

Alex Morrow, kriminalinspektör

Det var relativt länge sedan jag läste något av Denise Mina, en av de allra bästa deckarförfattarna just nu. Garnethilltrilogin läste jag och tyckte väldigt mycket om.
Död i Garnethill, den första boken i serien, fick hon John Creasey Award för. Getingsommar tilldrar sig som vanligt i Glasgow. Huvudperson är kriminalinspektören Alex Morrow som har att utreda det besinningslösa mordet på en ung kvinna med mycket pengar och ett hemligt liv. Hon är också gravid med tvillingar i fjärde månaden. Alex Morrow har problem i sin egen familj och hon har ett styvt arbete med männen på Strathclydestationen.
Det mest utmärkande för Denise Mina är hennes medkänsla och medvetenheten om klasskillnaderna i samhället. Flickors/kvinnors utsatthet är ett annat tema och hur det är att vara oälskad som barn.
Det psykologiska spelet mellan människor skildras lyhört.
Getingsommar är välskriven, väl översatt av Boel Unnerstad och mycket spännande. Jag hade svårt att släppa den.
Den första boken med Alex Morrow som huvudperson kom 2009 och heter
I midnattens stillhet. Den ska jag läsa nu.

Döden tänkte jag mig inte så

Nu är Boktjuven (Markus Zusak) äntligen slut. Och jag saknar den inte.
Den sista fjärdedelen engagerade mer än de första 450 sidorna.
Men berättelsen är rörig, splittrad och yvig. Alla rubriker distraherar och den oroliga layouten splittrar. Formen suger åt sig energin på innehållets bekostnad.
Döden skall vara den allvetande berättaren, men han (?) är förbluffande illa informerad. Dessutom tyckte jag att han är skvallrig, elak och småsint.
Han saknar resning, helt enkelt. Och det stör mig.
Men Boktjuven handlar om ordens makt; om böcker, läsning och skrivande.
Flera små människor i fattiga omständigheter på Himmelstrasse i München under några hemska krigsår förtjänar vår beundran. Min specielle favorit i boken är Liesel Memingers (Boktjuvens) fosterfar, Hans Habermann - en storslagen människa som aldrig förlorar sin integritet.
Liesel Meminger har också en trofast vän i skolkamraten Rudy Steiner. Den tyske juden, Max Vandenberg, som får bo i familjen Habermanns källare, kommer också att få stor betydelse för Liesel. Och borgmästarens olyckliga hustru Ilsa, som gjort lidandet till en triumf, upplåter hela sitt bibliotek åt Liesel. Ja, det är de små, tappra vardagsmänniskorna som dröjer sig kvar.
Återstår att höra vad bokcirkelns övriga deltagare har att säga om Boktjuven.

Döden gillar förresten inte idén med lien...

Omläsning?

Trygve Gulbranssen (1894 - 1962) skrev Och bortom sjunga skogarna 1934, Det blåser från Dödingfjäll, 1934,
och Men rakt igenom går vår väg, 1935.
En stor skönlitterär succé som översatts till ett 30- tal språk och tryckts i mer än 12 miljoner exemplar.
Trilogin handlar om den problematiska släkten Björndal som bor i storskogen och ser dem som bor på slätten som sina fiender. De är lata och har det för bra och har trängt undan skogsborna.
Slättborna å sin sida tyckte att allt ont kom från skogen. Slagbjörnen och vargflockarna, ja, själva ondskan bor i skogen.
Dag Björndal är en riktig karl, en kung i sitt rike. Unge Dag är jägare och inte riktigt av samma kaliber som fadern.

Mats Arvidson berättade om den bortglömde Gulbranssen och hans numera lika förbisedda romantrilogi idag i Kulturradions Biblioteket. P1, förstås.
Trygve Gulbranssen skrev aldrig något mera. Men han fick råd att flytta från Oslo till en gård på landet.
Jag fick lust att läsa om. Dessa böcker fanns i mina föräldrars bokhylla och jag läste dem med förtjusning i mycket unga år.

Mera Afrika

Har just sett De dimhöljda bergens gorillor (1988) igen. Eftersom jag mindes den ganska väl visste jag precis när det var dags att göra något annat. Filmen känns inte på något sätt överspelad. Det jag särskilt uppmärksammade denna gången var den otroligt vackra miljön. Man kan förstå att människor från västvärlden kan känna att de hittat hem. Dian Fossey (1932 - 1985) spelas utmärkt av Sigourney Weaver - även om hon var lite för sval och vacker när jag tyckte att hon borde ha varit rufsig, svettig, smutsig, insektsbiten och stressad. Ibland var hon direkt dumdristig när hon borde varit vettskrämd. Men det kan förklaras med fascinationen för gorillorna och saken. Hon var inte ens särskilt rädd för alla som inte ville ha vita i Rwanda och alla som handlade med gorillor och tjänade stora pengar - något som till slut kom att kosta henne livet.
Boken med samma namn som filmen, skriven som en kombinerade forskningsrapport och memoar av Dian Fossey, kom ut 1984.

Läckra omslag

Det är inte bara Penguin Classics som får nya, läckra omslag. I serien Albert Bonniers Klassiker kommer under augusti flera stycken nytugåvor av berömda klassiker med fina omslag. I Älskaren av Marguerite Duras skriver Sara Stridsberg ett nytt förord. Översättning: Madeleine Gustafsson.
Emma av Jane Austen är nyöversatt av Rose-Marie Nielsen.
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles Fowlesöversättning av Claes Gripenberg.

Skaver obekvämt

Vem bryr sig egentligen om deckare, chiclit och kändisbiografier på tidningarnas kultursidor? Varför recenseras så få? För att kunna ta hand om denna genrelitteratur krävs en grundläggande förståelse, säger Annina Rabe i SvD. Läs hela artikeln HÄR

Från biblioteket

Nu börjar allvaret

Dags att ta itu med höstens uppgifter. Boktjuven av Markus Zusak är en sådan. Den borde ha varit läst för länge sedan, men jag upplever ett oförklarligt motstånd. Jag har läst några kapitel men jag väntar fortfarande på en "uppenbarelse" som ska göra klart för mig varför så många tycker så mycket om den här boken. Om inte förr så kanske det händer när vi diskuterar boken i läsecirkeln i början av september.
Men jag fortsätter så länge på egen hand.




Bilden är lånad.

Från Afrika

White Material, regisserad av Claire Denis och med Isabelle Huppert i huvudrollen som den aningslösa, elitistiska och ganska osympatiska Maria Vial som driver en kaffeplantage någonstans i Afrika. Landet är i uppror, hatet och våldet pyr; alla som kan flyr. Men inte Maria Vial. In i det sista vägrar hon att förstå. Isabelle Huppert spelar en roll som är mycket olik de kyliga, tjusiga överklasskvinnor hon brukar kreera En mycket intrressant, kuslig film och Isabelle Huppert som allra mest till sin fördel, enligt min mening.
Av en händelse råkade jag strax efter läsa en bok av den sydafrikanske författaren Deon Myer.
Tretton timmar tilldrar sig under 13 timmar i Kapstaden. Två olika fall utreds parallellt.
Bennie Griessel, kriminalkommissarie och nykter alkoholist är mentor för en grupp poliser.
Han är en dynamisk, klok och mänsklig man som inte förlorat sin empati under 25 är som polis.
Miljön är väldigt intressant; samhällsskildringen upplysande liksom språkförbistringen. Motsättningarna mellan svarta, vita och färgade ger upphov till extra spänningar inte minst inom poliskåren.

På Deon Mwyers HEMSIDA kan man på Extras hitta bilder av gator och platser i Kapstaden där delar av Tretton timmar utspelar sig. Det bidrar till närvarokänslan. Tretton timmar är en fartfylld, mycket spännande och annorlunda kriminalroman..

Ellen om Selma

Ellen Mattsson, författare född 1973, årets Selma Lagerlöfpristagare lovsjunger
Selma Lagerlöf (1858 -1940) i tacktalet när hon tog emot priset förra helgen .
Till större delen uppehåller hon sig vid sin favoritberättelse
Herr Arnes penningar. Den har allt; den är perfekt, menar Ellen Mattsson.Inget behöver läggas till eller dras ifrån.
Herr Arnes penningar utspelas i Bohuslän, vilket också är Ellen Mattssons eget landskap. Som i många andra klassiska berättelser är det samvetets röst och plikten att göra det rätta som avgör en människas liv. Den plikten kan man aldrig komma undan. Människorna hos Selma Lagerlöf har en förmåga att se in i varandras hjärtan och bekräfta varandra bortom yttre förhållanden. Enligt Ellen Mattsson är psykologisk minimalism Selma Lagerlöfs styrka. Hennes värld är en helhet där slutet möter början i en fullbordan. Läs hela tacktalet/understreckaren HÄR

Jag kom att tänka på Ellen Mattssons enkla svar på frågan om varför man bör
läsa skönlitteratur: ”Man lär sig öva upp sin känsla”.

Ensamhet - på gott och ont

Det goda inom dig är titeln på Linda Olssons nya roman. Den har hon skrivit parallellt på engelska och svenska. Hennes båda tidigare romaner Nu vill jag sjunga dig milda sånger (2005) och Sonat till Miriam (2008) skrevs enbart på engelska. Linda Olsson (1948) flyttade från Sverige 1986 och har sedan 1990 bott i Nya Zeeland.
Marianne/Marion i den nya boken lever sedan femton år tillbaka i en enslig stuga på en havsstrand i NZ. Hon har inga minnen förknippade med huset hon bor i. Det ser hon mera som en tillflykt än ett hem. Platsen är däremot full av smärtsamma minnen liksom den plågsamma barndomen i Stockholm.
Redan som mycket liten flicka lärde hon sig att stänga till om sina känslor. Den lille vanvårdade maoripojken Mika med lätt autistiska drag blir den som lossar på Marions känslomässiga knutar. Två parallella berättelser varvas med varandra. Två barndomar i skilda länder vid skilda tider och under mycket olika förhållanden skalas av lager för lager samtidigt som den nu 51- åriga Marions vuxenliv avslöjas bit för bit.
Utsatthet, ensamhet - självvald och annan - och maktlöshet är starka teman i Det goda inom dig.
Efter en lite trevande inledning växer den här romanen och blir till slut en känsloladdad, starkt berörande berättelse som jag tar till mig trots en viss (omotiverad) tidigare skepsis.

Fel, fel, fel, fel

Tänk så fel det kan bli!
Jag kunde ha svurit på att jag läst någonstans att Dolda djup (Hidden Depths) är del två i Ann Cleeves serie om Vera Stanhope.
Rätt ordning skall naturligtvis vara

The Crow Trap
Telling Tales
Hidden Depths
Silent Voices
The Glass Room

och ingenting annat som man säger i Sveriges Television.

Det finns alltså glädjande nog snart (eller, ja, i alla fall någon gång under 2012) en femte del dessutom!
Tack Inky Fingers för påpekandena!

Läs mer HÄR

Pavlovs konsumenter

I onsdags lyssnade jag på Plånboken, ett utmärkt program om ekonomi för lekmannen av kunniga fackmän som kan göra det obegripliga något mera gripbart.
Där berättades bland annat om hur man beter sig när man går in i ett varuhus.
Då är det instinkterna som gäller. Vi beter oss som nattfjärilar och söker oss till öppna ljusa ytor. Jaha! Kanske det?
Bakgrundsmusiken spelar också stor roll.
Spelas klassisk musik väljer man dyrare varor! Till exempel vin.
I gallerior måste affärsmännen se upp så de olika ljudmattorna inte kolliderar. Gör de det får musiken motsatt verkan.
Det där med bakgrundsmusik uppkom för att peppa löpandebandsarbetare. Musik gjorde att de blev lugnare, pratade mindre med grannen och arbetade bättre.
Efter lunch höjdes ljudet på musiken.
I juletid räcker det inte med att spela julmusik. Man måste kombinera med doft för att få rätt julstämning.
Om omständigheterna är de rätta gör vi impulsköp; även stora sådana.
Det kan gälla saker man funderat på men inte kommit till skott.
Som konsument är man inte riktigt medveten om alla sinnesintryck. Man tror att man kommit på sina egna tankar. Men mycket händer subliminalt.

Kusligt!

Bilden har jag lånat.

Fel, fel, fel

Jag är snart klar med The Crow Trap av Ann Cleeves och jag håller fullständigt med
Inky Fingers som tycker att bilden utanpå boken (från BBC:s TV-serie) absolut inte stämmer med den bild man får av Vera Stanhope när man läser boken.
The Crow Trap är första delen av fyra (hittills) i Ann Cleeves serie om kriminalinspektör Vera Stanhope. Del två, Dolda djup (Hidden depths), finns redan på svenska. Varför man översätter del två först är en gåta som söker sin förklaring.
Silent Voices är tredje delen och Telling Tales del fyra.
The Crow Trap tilldrar sig i Northumberland. Nationalparken och diverse orter hittar man på kartan. Skog, fåglar och andra djur är viktiga ingredienser i den här romanen, som är välkonstruerad och har ett intressant persongalleri och en trovärdig intrig.
Vera Stanhope är en tämligen ovårdad, arrogant men smart undersökningsledare. Hon vet sitt värde och har ingen anledning att vara insmickrande. Och jag gillar henne!
Återstår att se om upplösningen håller.

Passerade antikvariatet igen

Resultatet blev en blandad kompott à 10 kr/st. Moberg för att Din stund på jorden sjunger på sista avsnitten i radio. All världens berättare för de fina omslagen. Elizabeth Taylor som förberedelse till biografin som kommer i september. Och Guldlock för de fina bilderna, den snöpliga upplösningen och slutorden Snipp! Snapp! Snut! Så var sagan slut!

Höst

Höst

Med sin långa svarta näbb,
hackar en mossfärgad gröngöling
vita små myrägg ur bergsskrevan.
Röd är hans luva
röd som rönnbärsklasen
vilken förbindligt närmar sig fönsterglaset
sakta knackar och viskar:
Sommaren är förbi
sommaren är förbi
men hösten är en underbar tid!

Lennart Hellsing

ur Svensk dikt året om

Passerade ett litet antikvariat...

När andra tonåringar läste Boye och Södergran var Bo Bergman min soulmate.
Vi befann oss i samma dova stämningsläge trots alla åren som skilde .
Bo Bergman föddes 1869 och arbetade hela sitt liv på Posten samtidigt som han recenserade teater och litteratur i DN.
Bo Bergman skrev också egen prosa och lyrik. Det var lyriken som tilltalade mig.
Den försiktige, ängslige, motsägelsefulle Bo Bergman var gift med Hildegard Hedén. Det var hon som lärde honom något om livsglädje, vilket han var tacksam för.
Makarna var väldigt olika och egentligen hade författaren två andra musor; Maria Almqvist i ungdomen och vännen Harald Schillers hustru Anna under senare år.
98 år gammal dog han. Aktiv in i det sista höll han på med en bok som skulle publiceras till 100-årsdagen.

Blott ett är ditt

Blott ett är ditt: den musik
du hör inom dig själv
än som en källas susning
än som en vårflodsälv.

Lidelsens brusande rytm,
tankens stilla text,
allt ska du tacka, allt som
ger din ande växt.

Ur Blott ett är ditt, 1960

2 x Colin Firth

Inom loppet av några dagar har jag sett två mycket olika filmer med Colin Firth som huvudrollsinnehavare. 2002 kom en filmatisering av Oscar Wildes uppsluppna och respektlösa komedi från 1895 The Importance of being Ernest.
Rupert Everett, Judi Dench och Tom Wilkinson är några av de andra fina medverkande skådespelarna.


The King´s Speech, filmen om den blyge kung Georg VI som hade talsvårigheter och fick hjälp av en icke utbildad men mycket erfaren och okonventionell man vid namn Lionel Logue.
Colin Firth är en lysande George VI och Geoffrey Rush är enastående som den äldre, underordnade, karismatiske talpedagogen.

Colin Firth, som föddes 1960 i Hampshire, har många strängar på sin lyra och är värd alla belöningar och fina recensioner .
2011 fick han en Oscar för rollen som Georg VI av Storbritannien.
Genomslaget kom för övrigt 1995 när han spelade Mr Darcy i Stolthet och fördom av Jane Austen.

August is a wicked Month, indeed!

Edna O`Brien föddes på Irland 1930.
Hon har skrivit en rad föga insmickrande romaner med kvinnors liv och sexualitet som tema. Hon är naturligtvis mycket kontroversiell i sitt hemland eftersom hon gisslade den irländska moralen.
På 60 -talet gick hon tidstypiskt i terapi hos R D Laing, vilket hon senare beskriver så här:
"I thought he might be able to help me. He couldn't do that - he was too mad himself - but he opened doors,"

I min bokhylla har jag ett flertal av hennes romaner, bl. a. Contry girls, Girl with green Eyes, Girls in their married Bliss.
August is a wicked Month (1965) handlar om Ellen som åker till Rivieran för att få ett avbrott i en trist vardag. Exmaken har åkt till Wales på fisketur med sonen.
Inget blir som Ellen tänkt sig. Men allt bidrar till hennes egen mänskliga utveckling.

Judith Rossner´s August (1985) handlar om den desperation som utbryter i New York i augusti när alla terapeuter har semester. Unga Dawn Henley går i terapi hos dr Shinefeld som brottas med egna problem liknande Dawns. Livet i dåtidens New York får man på köpet.
Judith Rossner (1935 - 2005) är annars mest känd för romanen
Looking for Mr Goodbar (1975) som inspirerats av mordet på Roseann Quinn

När vardagen glimrar till

Förbisett. När vardagen glimrar till av Niklas Ingmarsson (antikvarie; text) & Robert Willim (etnolog; text) och Martin Magntorn (foto) är en annorlunda fotobok som fäster uppmärksamheten vid det vardagliga, ibland riktigt fula och/eller oansenliga som vanan gör oss blinda för; det som inte är något annorlunda eller betraktas som sevärdheter i guideböcker.
Ju gillar bilderna; jag gillar läser texterna; jag gillar hela det originella konceptet.
Förbisett är en bok att återkomma till och reflektera över.

För närvarande pågår också en utställning på Kulturen i Allmogehallen
t. o. m. 28 augusti

Fädernas missgärningar

Majgull Axelssons senaste roman heter Moderspassion. Moderskap är ju en fråga man kan fundera över. Och moderspassion - är det något positivt eller negativt? Efter att ha tagit del av den här romanen vet jag inte riktigt. Vad skulle vara lagom? Hur mycket är det?
Minna - som är bokens egentliga huvudperson - är ensamstående mor till Sofia. Själv har hon under uppväxten funnit sin tillflykt hos sin moster Sally. Den alkoholiserade skådespelerskan Marguerite har en son som tar avstånd ifrån sina föräldrar. Anette, som arbetar på Minnas vägkrog, sviker sin dotter som morföräldrarna får ta hand om. Under en våldsam höststorm och en veritabel syndaflod i närheten av Arvika blir dessa människor sittande på Sallys Café & Restaurang utan att kunna ta sig därifrån. Och vi får ta del av deras livshistorier.
Hämnd är meningslöst. Det är sanningen som gäller. Dra fram allt i ljuset utan att rygga! Minna överger sitt mantra Bort! Undan! Väck! och når någon sorts försoning till slut.
Majgull Axelsson vet hur man berättar en historia och hennes språk är mycket njutbart. Moderspassion är man inte klar med när man slår ihop boken.
Nej, den får man fortsätta leva med. Som man gör med god litteratur.

Regnvädersutflykt

Vad kunde passa bättre än ett
besök i Naturum en dag med oavbrutet regnande och en morgontemperatur på 13 grader?
Här var det gott om folk. Och varmt och förhållandevis torrt så länge man höll sig inomhus. Kul och lärorikt för stora och små. En lyckad satsning av Kristianstads kommun Läs vidare HÄR

Mystiske främlingen identifierad!

Läs på Wikipedia om Mindre snabelsvärmare
(Deilephilia porcellus. Porcellus betyder liten gris!)

"Om larven blir skrämd intar den en skräckställning genom att dra ihop de främre segmenten vilket gör att ögonfläckarna förstoras. Skulle inte detta hjälpa så spelar den död och blir alldeles slapp." Streetsmart, I say!

De stora ögonen är ju väldigt framträdande på min bild i inlägget från igår.
Och jag såg tydligt hur den stelnade i skräck när vi möttes under lönnen...

Laurentiusdagen

Vindarna äro i denna månad föränderliga, åska och regnväder vanliga. Nordanvind i augusti medför stadig väderlek.

Vad augusti ej kokar, lämnar september ostekt.

Laurentiusdagen (den 10/8).
Är dagen vacker, betyder god höst.

Allt enligt Bondepraktikan.