Nu är Boktjuven (Markus Zusak) äntligen slut. Och jag saknar den inte.
Den sista fjärdedelen engagerade mer än de första 450 sidorna.
Men berättelsen är rörig, splittrad och yvig. Alla rubriker distraherar och den oroliga layouten splittrar. Formen suger åt sig energin på innehållets bekostnad.
Döden skall vara den allvetande berättaren, men han (?) är förbluffande illa informerad. Dessutom tyckte jag att han är skvallrig, elak och småsint.
Han saknar resning, helt enkelt. Och det stör mig.
Men Boktjuven handlar om ordens makt; om böcker, läsning och skrivande.
Flera små människor i fattiga omständigheter på Himmelstrasse i München under några hemska krigsår förtjänar vår beundran. Min specielle favorit i boken är Liesel Memingers (Boktjuvens) fosterfar, Hans Habermann - en storslagen människa som aldrig förlorar sin integritet.
Liesel Meminger har också en trofast vän i skolkamraten Rudy Steiner. Den tyske juden, Max Vandenberg, som får bo i familjen Habermanns källare, kommer också att få stor betydelse för Liesel. Och borgmästarens olyckliga hustru Ilsa, som gjort lidandet till en triumf, upplåter hela sitt bibliotek åt Liesel. Ja, det är de små, tappra vardagsmänniskorna som dröjer sig kvar.
Återstår att höra vad bokcirkelns övriga deltagare har att säga om Boktjuven.
Döden gillar förresten inte idén med lien...
Inlägg
Vad intressant att läsa dina åsikter. Jag fullkomligt älskade och kapitulerade helt inför Boktjuven. Jag tror till och med att den kvalar in på min lista på tio-bäst- böcker-jag-någonsin-läst-alla-kategorier.
SvaraRaderaTill en början tyckte jag att vissa berättartekniska grepp var lite töntiga och störande för läsningen. Som det här med att Döden är bokens berättare och tilltalar läsaren direkt - sådant är jag sällan förtjust i. Jag störde mig också på noteringar och listor i punktform och fetad stil som förekommer då och då. Men som sagt - kapitulerade totalt för Liesel och kanske särskilt hennes fosterpappa - Hans Hubermann - vars subtila uppvisningar i civilkurage är imponerande. Någon recensent ansåg att den borde vara obligatorisk läsning i grundskolan - och jag kan inte annat än hålla med.
Ja, Catrin, jag vet att det är många som älskar Boktjuven. Men det är nog en sådan där antingen - eller bok. Jag vet att många också börjat läsa utan att fullfölja. Det ska bli jätteintressant att höra cirkeldeltagarnas åsikter nästa onsdag.
SvaraRaderaTack, vad bra, nu behöver jag inte längre känna att jag måste läsa Boktjuven. Eftersom jag litar blint på ditt omdöme skippar jag den tills det blir riktig kris i romanutbudet här i bokhyllan... Direkt läsartilltal funkar sällan. Undantag är väl Jane Eyre och Sugar.
SvaraRaderaJag kan faktiskt tänka mig att du inte skulle vara så förtjust, Inkling. Men någon gång tycker jag att du ska testa.
SvaraRadera