Matiné: Appassionata STV1 kl 14.25

Svensk långfilm från 1944. En av 40-talets stora melodramer om den berömde musikern som varken kan leva med eller utan sin hustru Maria. Till sist väljer han att ta sitt liv för att skänka henne möjlighet att finna lyckan med en annan

man. Men först skall han genomföra sin största och bästa konsert. Regi: Olof Molander. I rollerna: Georg Rydeberg, Viveca Lindfors, Alf Kjellin, Georg Funkquist, Harriet Bosse. Oemotståndligt. En rad gamla kända skådespelare och så Harriet Bosse (1878 - 1961), Strindbergs tredje hustru. I det äktenskapet föddes dottern Anne - Marie. Harriet Bosse beskriver frieriet så här: "Strindberg lade sina händer på mina axlar och såg djupt och innerligt på mig och frågade: – Vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse? Jag neg och svarade helt hypnotiskt: Ja, tack. Och så var vi förlovade.”

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. En enda regel finns: No spoilers! Idag väljer jag början av Steve Sem - Sandbergs kritikerrosade bok 
Stormen - en berättelse. 

"Jag borde inte ha återvänt till ön, men jag gjorde det ändå. Det är i april. Som alltid så här års när det regnat ligger stråk av dimma kvar som skymmer de båda vaktkurerna vid brofästet och det som återstår av järnsockeln vid den gamla vägbommen. Dimman påminner mig om det vita gardintyget som Johannes brukade hänga över morellträden om somrarna för att hindra fåglarna att komma åt frukten, men bakom diset står träden ännu tomma och avlövade och det enda som speglar sig i vattnet är knotigt grenverk och klippor. Johannes skröt alltid med att han var med och byggde bron med sina bara händer. Innan bron kom till hade det funnits en kabelfärja som lade till ett par hundra meter längre ned i sundet  där det också gick att föra över fordon även om vägarna på ön inte var i något vidare skick på den tiden: Första gången Johannes besökte ön hade han haft motorcykeln med sig på färjan. Det var samma motorcykel som han senare ofta skulle ses kuska runt på ön med, oftast med Kaufmann i sidovagnen, båda i goggles och fodrade skinnkappor med skärp och höga pälskragar."  Fler smakebitar HÄR

Historisk fest i Kyoto

Idag, 22 oktober,  firas Jidai Mitsuri i Kyoto i Japan. Det är en historisk festival som påminner om tiden när Kyoto var huvudstad i Japan. Tusentals människor deltar klädda i tidstrogna dräkter.  Jidai Mitsuri har firats årligen sedan 1895 när Kyoto firade den 1 100 - åriga tillblivelsen  av det kejserliga  Kyoto "Heian-Kyo"

(平安京, fredliga tiders huvudstad). Kyoto var Japans huvudstad från 794 efter Nara, som varit huvudstad från 710, till 1868, när Tokyo (東京 = östra huvudstaden) blev huvudstad. Men detta finns inte reglerat i någon lag och många anser att Kyoto fortfarande är Japans huvudstad. Och än idag kröns kejsaren i Kyoto. Festivaltåget går ifrån parken vid kejserliga palatset  till Heian- shinto Shrine.
Kyoto är för övrigt byggt efter gammal kinesisk stadsplanering, vilket innebär att staden kan liknas vid ett stort schackbräde. Gatorna går till stora delar i öst–väst, nord–sydlig riktning. 
Jag tror att jag får lägga Japans historia av Ingemar Ottosson i kundvagnen.

Bokens dag i Hässleholm 2016

Imorgon är det dags för Bokens dag i Hässleholm. Under brunchen som börjar klockan 10.30, diskuterar Maria Ehrenberg, regionbibliotekarie i Halland och litteraturvetaren och kulturjournalisten Immi Lundin Lappin och Lapponia (klickbart) av Virginia Woolf. Det blir säkert mycket tal om VW i allmänhet eftersom båda damerna är specialintresserade av henne. Alla får naturligtvis blanda sig i leken.
Kl 12. 10 börjar eftermiddagens övningar. Först ut är Nina Björk med sin nya bok Drömmen om det röda - Rosa Luxemburg: socialism, språk och kärlek.
Därefter presenteras Elisabeth Åsbrink och hon berättar om sin senaste bok,  1947.  Björn Ranelid hyllar det fria ordet med anledning av att Tryckfrihetsförordningen fyller 250 år. Resultatet av novelltävlingen tillkännages och det blir prisutdelning. Under pausen finns det möjligheter att dricka kaffe, köpa böcker och få dem signerade. Hässleholms bokhandel är för övrigt närvarande under hela dagen.
Efter pausen presenterar sig paret Börjlind, Cilla och Rolf,  med sin senaste bok, Sov du lilla videung. I TV- serien Springfloden kunde vi bekanta oss med den unga enerverande polisaspiranten Olivia Rönning och den urspårade f.d. polisen Tom Stilton, alldeles utmärkt spelad av Kjell Bergquist. Tillsammans blir de ett bra team. Dagens sista författare blir Karin Hjulström. Hon har skrivit en serie romaner med den unga journalisten Frida Fors i huvudrollen. Annars känner vi Karin Hjulström som journalist och programledare. Och som dotter till Lennart Hjulström. Allra sist blir det bokutlottning. Det är ett oerhört populärt inslag i programmet. Om en inte vinner finns det fortfarande möjlighet att köpa sig en bok...

Veckans ord på Q

enligt O:


queer

Anna Fock fick både Katapultpriset och Borås tidnings debutantpris 2014 för sin roman ABSOLUT NOLL. Den tilldrar sig i HBTQ - kretsar i St Petersburg.  Hon vill ge en nyanserad bild av Ryssland och även beskriva vardagen för människor som tillhör HBTQ- kretsarna.
quisling
Den fantastiske norske författaren Knut Hamsun anses ju också vara en landsförrädare. Han avskydde England och beundrade Hitler. Under ockupationsåren stod han på Tysklands sida. 
qigong, eller annan avslappning eller annat kinesiskt …

Då väljer jag en favoritgren: yoga. Så nyttigt för kropp och själ. Det är mycket jobbigare än en tror. Alla människor borde lära sig att andas ordentligt. Det har en nytta av i alla lägen.
q-märkning, verkar vara detsamma som k-märkning. Något kulturellt som ska bevaras. Gamla smedjor tycker jag ska bevaras, och kvarnar. Överhuvud taget alla miljöer som påminner om hantverk som ingen längre minns hur de bedrevs.

quorn, eller något annat vegetariskt eller varför inte någon annan matkoppling.
Imorgon ska jag göra lyxlasagne med spenat, linser, getost, färsk basilika och lasagneplattor med durumvete. Receptet står att läsa i Lilla bönboken.

Erinran

Tusenblad är en gammal kvinna som faller i sitt badkar och bryter lårbenshalsen. Hemtjänstens nästa besök infaller inte förrän om fyra dagar.
Tusenblad uthärdar stoiskt och utan att förtvivla.
Tiden upphör att existera.Finlandssvenska Birgitta Bouchts nya roman heter Tusenblad, en kvinna som snubblar. Minnena av barndomen, modern, Greta Gustafsson - den vackra, stolta - moderns väninna och motpol, Elsa och så Christian - framför allt kärleken Christian Salgado från Brasilien som övergav Tusenblad - kommer för henne där hon ligger och fryser i obekväm ställning i badkaret. Hon misstror egentligen minnena. Vi lever kronologiskt och minns rapsodiskt. Men kroppens egna minnen är sanna. Modern blev också sviken och dottern knöt hon aldrig riktigt an till trots Tusenblads alla försök att vinna hennes kärlek.
Tusenblad har blivit ensam, knuten och tårlös.
Hon har arbetat hela sitt liv som arkivbiträde på ett sjukhus och varit fullständigt nöjd med det. Tusenblad vet att hon är gammal och snart kommer att dö. Och hon är nöjd med det också. Faktiskt närmast lite nyfiken
Tusenblad funderar mycket på sin identitet. Vem är hon? När vet man vem man egentligen är? När blir man presenterad för sig själv?
Mänskliga livsvillkor sätts under lupp i Birgitta Bouchts roman. Och hon excellerar i kloka, pregnanata aforismliknande formuleringar som gör att man stannar upp, läser om och försöker lägga på minnet. Jag får lust att läsa högt.
Jag har också läst Minnas, glömma och förtiga. Syskonbrev mellan Birgitta Boucht och hennes äldre bror Bengt Pihlström. Då skrev jag så här.

Jag tyckte mycket om Tusenblad, en kvinna som snubblar.

Den gröna vägen

Den gröna vägen av irländska författaren Anne Enright är en tät bok som en ändå bara måste sträckläsa. Den handlar framför allt om relationerna i familjen Madigan.  Rosaleen Madigan är den förfärliga och underbara modern som är en kvinnlig kung Lear. Constance, Rosaleens äldsta barn, är en empatisk, stressad hemmafru som ska räcka till för alla. Hanna är skådespelerska med alkoholproblem; Dan är misslyckad präst som flyttat till New York och Emmett är en i grunden ganska kylig människa som är läkare i biståndsarbete. Alla får var sin presentation och återförenas sedan i det sista julfirandet i föräldrahemmet i Ardeevin. Den gröna vägen handlar också om att resa iväg och komma hem. Det irländska landskapet är mycket närvarande och Den gröna vägen finns på riktigt. Rosaleen (som inte vill bli kallad mamma, mummy, farmor eller mormor!) tillkännager under julen att hon tänker sälja huset. Reaktionerna varierar, förstås. Barnen har helt olika uppfattningar om sin mor, men alla är överens om att hon är besvärlig. Rosaleen tycker att barnen är otacksamma och nonchalanta. Sådant är läget inför julfirandet. En ska inte läsa in något om Enrights egen familj i romanen, säger hon. Hon skriver ofta om mammor. När hon själv blivit mamma ändrades hennes sätt att skriva om barn; inte om mammor. 2007 fick hon Man Booker - priset för romanen Sammankomsten. Dessutom har Anne Enright blivit Irlands första fiction laureate. Jag blev väldigt förtjust i Den gröna vägen, som är det första jag läst av författaren men inte det sista.