Advent

"Traditionen att använda adventsstjärnor i Sverige introducerades av Julia Aurelius (fru tillSven Erik Aurelius) 1912. De första stjärnorna, moravisk stjärna, var klotformiga med taggar åt alla håll. Den moraviska stjärnan är mer känd som Herrnhutstjärnan (Herrnhuter Stern) i Sverige. Julia och Sven Erik Aurelius bosatte sig i Lund och stjärnan hängdes upp i hemmet och fler familjer i började hänga upp denna typ av stjärnor. Mer allmän blev adventsstjärnan efter 1934 då en pappersgrossist i Lund började importera dem. Det stora folkliga genombrottet kom i början av 1940-talet då Erling Persson lanserade den sjuuddiga gulröda adventsstjärnan, den så kallade "proletärstjärnan". Bild och text från Wikipedia

Bilden på den s. k. proletärstjärnan, som fyllde 100 år 2012, är lånad från Nordanede.se

Himmel över Osaka

Sommar på Öland

Sympatiske Johan Theorin har nu fullbordat sin Ölandskvartett. Den började med Skumtimmen 2007, tätt följd av Nattfåk 2008 och Blodläge 2010. Den sista delen heter Rörgast kom ut i oktober. 

Jag gillar titlarna och miljöbeskrivningen, Gerlof Davidsson och folksagorna. 

I Rörgast är hämnd huvudmotivet. 

Aron Fredh, som lämnat Öland som trettonåring tillsammans med sin styvfar, återkommer för att utkräva hämnd på den rika familjen Kloss som sysslar med skumraskaffärer, exploaterar Öland och har förorsakat Aron och hans anhöriga mycket ont. Aron och Gerlof Davidsson känner varandra sedan gammalt och är båda nu en bit över åttio. Gerlof börjar som vanligt företa egna undersökningar av en del mystiska händelser och anar snart sammanhangen. Unge Jonas Kloss skiljer sig positivt från den övriga familjen. Han tillbringar sommaren på ön och arbetar åt sin farbror och faster. Jonas är en god iakttagare och reflekterar över vad han ser. Han och David Gerlofsson finner varandra.

Som vanligt hos Theorin förekommer övernaturliga element, men i Rörgast är de något nedtonade. Tidsplanen växlar liksom perspektiven. 

Av de fyra delarna i romansviten tyckte jag bäst om Nattfåk. 

Grattis, Carl - Johan Malmberg!

Carl - Johan Malmberg, konst- och litteraturkritiker i Svenska Dagbladet,  har fått Stora fackbokspriset 2013 för boken om konstnären och poeten William Blake, Stjärnan i foten.
Juryn talar om honom som " en eminent och finstämd uttolkare som presenterar sina fynd klart, pedagogiskt och med stort personligt engagemang."
125 000 kronor delas ut av Margret och Axel Ax:sons stiftelse.
Eftersom jag gärna läser Malmbergs recensioner som jag tycker kännetecknas av intellektuell pålitlighet och hederlighet tycker jag priset är välförtjänt.
Detta blir (förhoppningsvis!) första blogginlägget med den nya datorn. Den gamla behagade paja när den behövdes som bäst, nämligen under Japan-resan. PC:n är utbytt mot en Mac så det är en del nytt att ta in.

Förnuft och känsla

1811 kom  Jane Austens roman Förnuft och känsla ut. Systrarna Elinor och Marianne Dashwood genomlever var sin kärlekssorg. Elinor representerar förnuftet i sammanhanget och Marianne känslan. Lillasyster Margaret är åtskilligt yngre men hon åser det hela med klar och nykter blick och kommenterar klokt och oförfärat. Familjen har drivits från sitt hem när brodern och hans förfärliga hustru ärvt den döde faderns egendom. Kvinnors utsatta situation vid den här tiden är uppenbar. Men även om männen har helt andra möjligheter och friheter är även de ekonomiska fångar. Ett felaktigt val av hustru kan göra dem arvlösa. 

Jag har just sett en filmversion av Förnuft och känsla gjord av BBC 2008. För ovanlighetens skull gillade jag inte skådespelarvalet. Colonel Brandon t. ex. spelas  av David Morrissey. Inte bra. Elinor Dashwood spelas av Hattie Morahan vars ansikte har mer karaktär än skönhet. Ändå beskrivs hon som vacker. Marianne Dashwood  vänjer man sig vid så småningom. Dan Stevens charmiga framställning av Edward Ferrars känns lite  väl lättsam. Nej, jag tror mer på filmen där Alan Rickman pspelar Colonel Brandon. Även om man då får Hugh Grant på köpet...

Tosa nikki

  

Tosa nikki är en dagbok skriven av en man som hette Ki no. Tsurayuki och som egentligen var mest känd för sina kunskaper om poesi. 935 företog han en femtiofem dagar lång sjöresa från Tosa-provinsen till Kyoto. Dagboken är konstlöst och humoristiskt skriven om det vardagliga livet till sjöss. Den innehåller också tankadikter. Tosa nikki är det första kända exemplet på den i Japan så populära dagbokslitteraturen.

Jag hittade den i museishopen på Nationalmuseet i Tokyo.

Nu är det jul igen!

Japanerna skrattade åt oss när vi fotograferade deras juljordgubbstårta. Vackra julprydnader, fula julprydnader, fina julkort och julklappsadresser översvämmade marknaden. Lustigt att se.