skip to main |
skip to sidebar
Det var betydligt roligare att lyssna till när journalisten och författaren
Maria Sveland berättade om sin senaste roman, Systrar & bröder, än att läsa den. Romanen handlar om tre syskon, en dubbelarbetande mamma och en pappa som ser för djupt i glaset och tar sin tillflykt till garaget. Syskonen har en trist uppväxt även om de kanske inte lider någon nöd rent materiellt. De utvecklar olika överlevnadsstrategier; storasyster Nora försöker skapa en egen familj som är som en familj ska vara; mellanbarnet Hedda prövar alla droger som finns men hamnar till slut i ett sömnmissbruk. Lillebror Per använder diverse droger inklusive kvinnor. Modern är förhållandevis anonym medan fadern utrustas med en viss historia.
Jag kan tycka att familjen skildras med alltför grova penseldrag. Maria Sveland motverkar sina egna syften. Allt är bara svart. Hon älskar ju inte kärnfamiljen, men detta blir inte trovärdigt. När båda föräldrarna försvunnit från scenen börjar syskonen valhänt intressera sig en smula för varandra och det blir lite ljusare
Betydligt roligare än att läsa var det att höra Maria Sveland berätta om sin roman. Hon är rapp i repliken och fyllde scenen med energi. Hon tyckte att det var intressant att undersöka detta med syskonskap. Det är ofta den längsta relationen vi har. Maria Sveland avslöjar att hon är storasyster och det är kanske därför som Nora får det största utrymmet i romanen. Och det är kanske därför som vi alla storasystrar fastnar för Nora...
En kul grej, det här med storbokcirkel. Och med Immi Lundin som mycket erfaren cirkelledare. Joyce Carol Oates novell Nattsidan (Nightside) hade lästs av många och togs upp till diskussion. Översättaren Johan Theorin deltog.
Det var alldeles tydligt att Nattsidan gärna borde läsas ett par gånger. Den innehåller mycket på futtiga 45 sidor. Intresset för det okända ökar på samma gång som religionen är på tillbakagång i slutet av 1800 - talet . Ett antal kända namn figurerar i texten, t.ex. den kände psykologen William James, den svenske mystikern och teosofen Emanuel Swedenborg och den franske psykologen Alfred Binet. Andra namn, som till exempel Arthur Conan Doyle (som var övertygad spiritist) och Edgar Allan Poe döljer sig i undertexten.
Immi Lundin rekommenderar läsning av noveller i bokcirklar. Hennes
Cirkelbevis innehåller mycket användbart för läsecirklar och kallas "inspirationsbok och bruksbok". Hon betonar att man läser annorlunda när man vet att man ska diskutera en bok och att läsupplevelsen fördjupas genom att man sedan tar del av andras tankar om och upplevelser av en läst text.
När vi diskuterade Nattsidan associerade jag till Julian Barnes bok Arthur & George. Den handlar bl. a. om Arthur Conan Doyle och hans djupa engagemang i spiritismen. Dessutom erinrar jag mig Eva - Marie Liffners debutroman Camera från 2001. Den tilldrar sig i London och handlar om den svenska fotografen Johanna Hall som försöker reda ut vad som hänt en släkting till henne vid sekelskiftet mellan 18 - och 1900 - talen. Det är vid den här tiden som Madame Blavatsky och Annie Besant, två kända teosofer, är verksamma.
På 45 sidor lyckas Joyce Carol Oates berätta en historia om telepati och spiritism i 1870 - talets New England. Nattsidan heter novellen som översatts av ingen mindre än Johan Theorin.
Doktor Jarvis Williams från Harvard University och hans vän Perry Moore är intresserade av de seanser som anordnas av Sällskapet för parapsykologi. Som de vetenskapsmän de är är de naturligtvis skeptiska. Till en början. Men saker och ting förändras. Perry Moore påverkas överraskande och genomgår en katastrofal förändring. Jarvis Williams åser det hela med bestörtning. Naturligtvis påverkas han också men han upplevelser är raka motsatsen till Moores. Hela berättelsen börjar nog så oskyldigt, men på sidan 45 är man riktigt omskakad.
Nattsidan presenteras här för första gången på svenska av Novellix som "ger dig litteraturen i fickformat".
Joyce Carol Oates har många strängar på sin lyra. Bland annat har hon prisbelönats flera gånger för sin skräcklitteratur och har ibland kallats The Gothic Queen. Det är första gången jag läser något i den här genren av Oates. Det kan mycket väl bli en eller annan mardröm inatt...
Mamman
Jag ber så mycket om ursinne
för de glömda orden och de glömda stegen
den spillda mjölken den slösade slanten
det okramade barnet den okysste maken
Jag ber så mycket om ursinne
för maten i vrångstrupen rapen i handen
fisen vid spisen boken i såsen
såsen på vaxduken och otvättade halsar
Jag ber så mycket om ursinne
för sömnlösa nätter och kylslagna knull
för sönderkokt potatis och stekt gröt
för torgskräck bilskräck äppelskräck och vatten
för krokig rygg och dålig mage
för ljummet lavemang och andnöd
för skröppelkropp och spinkelben
för tandlösa ordlösa
undantag och död
Agneta Klingspor (ur Den nyaste ordmusiken 1992)
I TV - serien av Stolthet och fördom spelades mr Darcy av Colin Firth! Det kallar jag en Darcy!
Han är otroligt bra i sin roll.
Elizabeth Bennet spelas av Jennifer Ehle. De matchar varandra fint.
Den goda vackra Jane gestaltas av Susannah Harker och Alison Steadman är en fullständigt överdådig mrs Bennet! Hon lider svårt av sina nerver; kastas mellan hopp och förtvivlan vad det gäller döttrarnas giftermål; viftar framgångsrikt med spetsnäsduken, äter och pratar oavbrutet och på samma gång. Mr Bennet har låtit hoppet fara; de äldre döttrarna är milt överseende medan de två yngsta tycks brås på sin mor. Mellandottern, Mary, står över allt tjafs och trams med baler, bjudningar och kavaljerer. Någon av läsecirkeldeltagarna reflekterade över om hon möjligen representerar författarinnan själv där hon sitter med sina böcker och helst av allt vill vara ifred? Det är väl ingen dum idé?
David Bamber spelar den odräglige prästen mr Collins som fjäskar, svettas, gör sig viktig, sätter sig till doms, krumbuktar sig, friar till Elizabeth och gifter sig med Charlotte Lucas som är en förståndig tös.
Landskapet är betagande; de många vackra hästspannen och vagnarna är fantastiska blickfång liksom de ståtliga husen och mer eller mindre vidsträckta parkerna. Detta är en tid när det är fult att arbeta. Man gör klokt i att ärva och/eller gifta sig rikt. Kvinnornas liv är oändligt mycket mera begränsat än männens. Inte underligt att många blev the madwoman in the attic. Stolthet och fördom skrevs skrevs egentligen redan 1796 - 97 när Jane Austen endast var 21 år. Hur kunde hon vara så klok och skarpsynt vid så unga år?
Ugglan & boken
firar Jane Austen i sin snygga blogg. Hon inbjuder också oss andra att vara med med egna inlägg.
Loggan får man gärna låna.
Firandet pågår fram till och med 16 december, Jane Austens födelsedag.
Deltagarna kan vinna en fin anteckningsbok med Penguins utgåva av Pride and Prejudice som pärm.
Läs mer HÄR
Bra idé!
Darcy och Lizzy = Stolthet och fördom.
Jag hade nästan glömt hur klok, skarpsynt, rolig, ironisk och ibland uppfriskande elak Jane Austen är. Jag har läst om Stolthet och fördom - som fyller 200 i år - med stort intresse. Imorgon ska vi diskutera i bokcirkeln.
Jag slås av krassheten i resonemangen om inkomster och hemgifter; börd och klasstillhörighet. De fem systrarna Bennet kommer inte från någon fin familj och har ingen förmögenhet. Dessutom har de mrs Bennet som extra belastning. Mr Bennet slipper undan ganska billigt, tycker jag. Han är visserligen betydligt intelligentare än sin blåsta hustru, men han kan stänga in sig i sitt bibliotek och ta avstånd från såväl hustru som ytliga döttrar. Som den filosof han är, sägs det maliciöst.
Jane är äldst, vackrast, snällast och godast. Lite fadd tycker jag. Hon är Mrs Bennets favoritdotter.
Elizabeth kommer som nummer två. Hon är mera alldaglig i utseendet men är den intelligentaste av systrarna och sin fars favorit. Och hon kan bli vass i ordväxlingar. Jag avnjöt hennes duell med den högfärdiga Catherine de Bourgh på Rosings Park som utsett sig själv till alltings mått - och rättesnöre.
Mary är en tillbakadragen flicka som helst vill umgås med sina böcker vilket ju är besvärligt när man hela tiden måste vara social antingen man har lust eller inte i en oändlig räcka av likartade bjudningar.
Lydia och Kitty är bara ouppfostrade känns det som. Lydia är värst och hon drar med sig Kitty.
Darcy har ju fullt upp med att vara just Darcy. Men han är inte dum. Och han kan ändra åsikt och vågar stå för det. Hans beundrande vän Bingley är snäll men mesig och gör som Darcy säger.
Ovisst är vad männen sysslar med när de inte jagar, fiskar och reser eller är soldater. Gods och förmögenheter är för det mesta förvärvade av någon annan.
Vad kvinnorna sysslar med är alldeles tydligt. Det är inte så mycket de får syssla med över huvud taget.
Nu är det rätt läge att fortsätta med Death comes at Pemberley av P D James medan alla personerna i Stolthet och fördom fortfarande är alldeles levande.
Inlägg
