Vemodig växelsång

Roseanne är patient vid Rosecommon Regional Mental Hospital 1957 -
Doktor Grene är överläkare i psykiatri vid samma institution i Sligo som är en liten trist stad i nordvästra Irland. Han är i pensionsåldern och hon är nära nog 100 år. Båda berättar en historia var och en ur sin synvinkel och av sina speciella skäl. Roseanna gömmer det hon skriver under en golvplanka. Hon berättar ingenting för någon, men efter sin död menar hon att man ska hitta hennes "vittnesbörd om sig själv".
Dr Grene gör en professionell undersökning med anledning av Roseannas eventuella "frigivning". Han blir snart misstänksam och beslutar att gå till botten med Roseannas fall. Mellan patient och läkare finns ett mänskligt samförstånd. En märklig vänskap växer fram. Roseannas tragiska livsöde är intimt sammanvävt med Irlands turbulenta nutidshistoria; religionsmotsättningar, övergreppen mot de "restprodukter av systemet" som spärrades in på mentalsjukhus och den okristliga behandlingen av ogifta mödrar.
Lågmält men med fast och obeveklig stämma flyter berättelsen mot sin överrumplande upplösning.
En poetisk och filosofisk stark roman av omisskännligt irländskt slag.
Nu skulle man också vilja läsa The Whereabouts of Eneas McNulty också.
Eneas McNulty och hans familj är av central betydelse i Den hemliga skriften

Läs om Sebastian Barry HÄR

Hemfört i triumf: Julekulekit!

Trotsande inställda tåg och ersättningsbussar med godtyckliga avgångstider for jag ut i vädret för att hämta mitt beställda julekulekit - riskerande liv och lem på saltade övergångsställen och lömska trottoarer i skymningen som inföll redan under förmiddagen; ett värnlöst offer för negativ atlantisk oscillation.
Äntligen hemkommen stirrar jag hjälplöst på det minimalistiska norska mönstret och inser att jag kommer att få problem med att fördela tre masker på 4 pinner - eller hur det nu stod.
Antagligen hade behövt "grunnoppskrifta" och "boka Julekuler". Men det går kanske över när jag börjar sticka.

Cirkeln om Buddenbrooks

Nu har vi diskuterat Buddenbrooks i läsecirkeln.
Som vanligt var det mycket givande att få det lästa synat från flera olika håll.
Vi var överens om att vi läst en gedigen klassiker som känns mycket aktuell även om den har mer än 100 år på nacken.
Vi tyckte också att språket är fantastiskt. Trots långa vindlande meningar
kändes det lätt att läsa. Ulrika Wallenström har gjort en smidig översättning .
Vi upplevde att vi "flyttat in" i romanen och den buddenbrookska sfären.

Några tyckte att första hälften var bättre än andra. Men andra tyckte tvärtom.
En deltagare hävdade att Bergtagen är bäst.

Vem upplevs som huvudperson? Vi kunde inte riktigt bestämma oss för om det är Tony eller Thomas. För egen del tror jag att jag väljer Tony ändå. Hon finns hela tiden i bakgrunden även om fokus ligger på någon annan.
En läsare visade sig ha ett horn i sidan till Tony, som upplevdes som en inskränkt och eftergiven kvinna. Flera andra anmälde avvikande uppfattning.
Humorn, all maten (rosenvatten lär enligt några cirkeldeltagare vara på väg in i matlagningen igen), de olika personernas utmärkande drag; tragiken i förhållandet mellan Thomas köpman och sonen Hanno, musiker; kvinnornas underordnade ställning (fast Thomas´gåtfulla hustru Gerda går sin egen väg); släktens/familjens ängsliga upprätthållande av fasaden ; de måleriskt beskrivna miljöerna från Lübeck, Travemünde och Hamburg till interiörerna i huset på Mengstrasse skapar en känsla av att vara där.
Flera tyckte att Thomas Mann gott kunde kostat på sig någon sorts fortsättning på Tonys
tidiga förälskelse. Lite mer romantik, alltså!

Som en kuriositet kan nämnas en passus från en äldre översättning där konsulinnan sitter med sitt broderi och räknar maskor och hanterar sin virknål. (Walborg Hedberg måste har varit mycket måttligt road av handarbete.)
I Ulrika Wallenströms översättning har det helt riktigt blivit broderi och stygn!

O, forna tiders nålbrev!

Happy home!
Något för Hemmafru 2.0 (Marina Nilsson) som jag ser fram emot att få läsa.
Nålbrevet hittade jag i svärmors gömmor. Tyvärr odaterat

Heja Sigrid!

Det var välförtjänt!
Läs om Spill - "stilistiskt och tekniskt fulländad" -
HÄR

LÄS om alla vinnarna och de nominerade.

Ny radioföljetong

Ett annat stort romanbygge: Mannen utan egenskaper av Robert Musil (1880 - 1942).
Första delen kom ut 1930; andra 1932.
Den anses utgöra en bro mellan traditionell och modern roman.
Kan säkert vara intressant att lyssna på efter läsning av fantastiska Buddenbrooks. Två giganter. Läs mer:
HÄR

BUDDENBROOKS

Buddenbrooks. En familjs förfall. Av Thomas Mann (1875 - 1955). 1901.
I ny översättning av Ulrika Wallenström.
En fantastisk roman. Ett sorgespel i elva delar. Fyra generationer i köpmansfamiljen Buddenbrook och 100 år av företagande.
Thomas Mann arbetade 1897 - 1900 med romanen, som till stora delar kom till i London, Rom och München. En syster bidrog med interiörer från en flickpension och modern tillhandahöll
bl. a. receptet på julens Plettenpudding som är en tradition .
Enligt brodern Heinrich Mann är det familjen Manns historia. Men han flyttar handlingen ca 15 år tillbaka i tiden.
Th. Mann står också i tacksamhetsskuld till de stora franska författarna och Tolstoj.
Buddenbrooks är en historisk och naturalistisk roman. Livssynen är tragisk och fatalistisk.
De olika personernas utseende och beteende beskrivs omsorgsfullt. Ofta har de något som liknar stående epitet. Thomas har sina dyra, ryska cigaretter; Christian rynkar på näsan och har för korta nerver i vänster sida. Tony drar upp axlarna och har en utplutande överläpp. Konsulinnan klirrar alltid med sina armband och den konstnärliga, vackra, exotiska Gerda har gyllenbruna ögon med mörka skuggor i ögonvrårna.
Thomas drivs in i familjens affärsföretag av familjen, släkten, plikten, ansvaret.
Christian, yngre broder, vill hellre syssla med teater. Dottern Tony gifts bort två gånger med män som visar sig endast vara ute efter hennes hemgift.
På något sätt verkar alla vara på fel plats. Tony borde ha drivit företaget. Hon var fightern i syskonskaran.
Ytan och det skenbara har alltför stor betydelse. Senator Thomas sätter bokstavligen och bildligen på sig en mask innan han möter en ny dag. Trycket kommer både utifrån och inifrån.
Thomas Buddenbrook har svårt att hantera sin klene, nervöse och musikaliskt begåvade son.
Han känner ett främlingskap. Det är över huvud taget gott om motsatser i boken.
Musik och litteratur refereras det ofta till. Och mat beskrivs omsorgsfullt. Mandelkräm består av riven mandel, ägg och rosenvatten. (Undrar hur det smakar?)
Ohederliga fastighetsaffärer såg likadana ut på 1800-talet som idag. Kosttillskott och idrottsliga lekar är inte heller något nytt eller mobbning i skolan och klasskillnader.
Interiörbeskrivningar och familjesammankomster beskrivs så att man ovillkorligen kommer att tänka på Fanny och Alexander och Laterna magica.
En läsupplevelse som satt djupa spår, tycker jag, som ägnat åtskillig tid åt boken.
Återstår att se vad de övriga cirkeldeltagarna har för uppfattning på onsdag.

Läs om Deutsche Thomas Mann - Gesellschaft och Buddenbrookhaus
HÄR