Åldrande x 3

Tre väldigt olika böcker som alla handlar om åldrande. Bilden längst till höger är skriven av Carl - Göran Ekerwald som fyller 101 år i år. Titeln : Fördelen med att bli gammal. "Nu gäller det bara att leva. Att smaka på det rena och oanfrätta människolivets återstående minuter och sekunder", konstaterar han. Bokens protagonist kallas Gammal, vilket ju är sant, men jag tycker ändå att det är lite störigt. Ekerwald är författare och översättare. Han har en dotter som går ut och promenerar med honom i övrigt klarar han sig själv. CGE tycker om att sjunga och dansa. Kl 07.00 ringer väckarklockan. Därefter läser han Bibeln och persiska poeter och två dagstidningar fram till klockan tio. Livet är väldigt regelbundet. I likhet med Samuel Beckett ifrågasätter han om demens och Alzheimer egentligen är att se som sjukdomstillstånd. Det är snarare en barndom som hör ålderdomen till. Omslaget på boken föreställer det irländska helgonet Colmán, ett träsnitt av Albrecht Dürer.

Sven-Erik Liedmans bok som ligger längst till vänster har titeln I november. Om åldrandet. SEL är professor emeritus i idé-och lärdomshistoria. Han är 85 år och får kännas vid en del fysiska krämpor och att folk lämnar plats åt honom på bussar och tåg. Han har fru, barn och barnbarn som berikar hans liv. Han är trött och har svårt att fördra vintermörkret.

Anna Kåver, psykiater, 70, skriver som en livsberusad. Med livet i behåll. Om åldrandets frihet och förluster. Anna Kåver gillar att bjuda in vänner på trevliga vänsamtal. Hon minns sitt liv och även det många patienter berättat för henne. Jag är väldigt förtjust i hennes bok. Hon väjer inte. Och hon har så många fina tankar och formuleringar att stryka under. Frihet på ålderns höst är bl. a. att inte behöva optimera farten. Hon citerar ofta Kierkegaard. Och hon är så klok och erfaren. Boken har också en intressant läslista. 

Veckans helgfråga v. 18 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 18: Vad får dig att köpa en bok som du egentligen kan låna på biblioteket. 

Nyligen lånade jag Tidstillflykt av Georgi Gospodinov på biblioteket och satte igång att läsa. Ganska snart kom jag på att jag inte kunde skriva av alla utmärkta formuleringar och tankegångar för det blev i stort sett att kopiera hela boken. Jag köpte den och kan nu stryka under och kommentera som jag vill. Ibland köper jag böcker för att bibliotekskön känns övermäktig. Kerstin Ekmans böcker brukar jag köpa liksom vissa författarbiografier såsom Anna - Karin Palms biografi om Selma Lagerlöf och Elisabeth Åsbrinks bok om Victoria Benedictsson. Och Knasusgård samlar jag på.

Din tid kommer

Carl - Johan Vallgrens nya roman, Din tid  kommer, är en skönlitterär roman förklädd till thriller. Roman om ett brott är undertiteln. Din tid kommer tilldrar sig 1993 i Halland och börjar med att en kvinna hittas död i ett vattendrag; kalrakad, utmärglad och med korslagda armar. Sverige var ett annat land då. Man talade med varandra ansikte mot ansikte. Inget SMS- ande eller mejlande. Kriminalkommissarie Roger Björling får hand om fallet men finner ganska snart att här krävs förstärkning från rikskrim. Då återvänder Johanna till sin barndoms Falkenberg som hon flytt från p g a traumatiska händelser. Johanna och Björling arbetar bra ihop. Ingen utav dem är särskilt talför men de tänker på samma sätt. Björling har nyligen mist sin hustru, Maria, och har svårt att handskas med förlusten. Till råga på allt försvinner han egen dotter, Malin, och då blir det för mycket. Björling lånar en sommarstuga av en tremänning och hunden Elsie av en annan vän och försöker arbeta sig tillbaka. Sökandet efter Malin hotar efter sex månader att bli ett kallt fall, men varken Björling eller Johanna kan acceptera det. Vallgren hade påbörjat den här romanen strax innan hans egen hustru blev sjuk i terminal cancer. Hon uppmuntrade honom att fortsätta vilket han också gjorde när han kunde. Romanen är oavlåtligt spännande och mycket gripande. Språket är nog det jag uppskattar allra mest. Och djur- och naturskildringarna. En följer människorna i vardagen. Detaljrikedomen gör att en känner en stark närvaro. Ludvig Josephson är en förtjänstfullt okonstlad uppläsare som jag ska lägga på minnet. (Men visst är det en viss skillnad på före och innan?)

Tisdagstrion v. 18 2024: Sång & dans (eller varianter av orden) i titel, handling eller på omslag

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 18: Sång & dans (eller varianter av orden) i titel, handling eller på omslag.

1. Sång om den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Undertitel: En fantasi. Den här romanen kan kallas en politisk thriller. Den tilldrar sig i Kambodja på 50 - talet. Jag tyckte att den var helt otroligt bra.

2. Koltrastens sång. Wolf Solent. 1. av  John Cowper Powys. Koltrastens sång är djupt fascinerande. Civilisationskritik, religionskritik - till och med själen har blivit materia. Wolf Solent vill helst leva i sin tanke - och fantasivärld. Efter att ha blivit avskedad som lärare i London har han nu fått ett besynnerligt arbete hos en egendomlig familj i ett mystiskt hus i West Country  där han tidigare tillbringat sin barndom.

3. Sång till polstjärnan, novellsamling av Stina Aronson kom 1948
I den visar hon sig även vara en novellkonstens mästare. Man känner igen människorna och miljön från Hitom himlen. Åtta noveller ; ingen har samma titel som boken. Det tog Stina Aronson tjugofem år av skrivande innan hon fann sin egen röst; sitt eget språk.

Boktriss v. 18 2024: Bokstaven R

Mias bokhörna: Boktriss v. 18: Bokstaven R

Manlig karaktär: Rhett Butler i Bora med vinden av Margaret Mitchell

Kvinnlig karaktär: Rebecca av Daphne du Maurier

Barn, djur, serie: Råddjuret är ett litet djur som springer omkring i Muminpappans bravader. Han är slarvig, klädd i slitna kläder och har en kastrull på huvudet. Han är gift med Sås - djuret. Deras son Sniff bor hos Mumintrollen.

Veckans selfie v. 18 2024: Om hundar

 Klimakteriehäxan: Veckans selfie v. 18: Om hundar

1. Mitt första hundminne: Min egen lille foxterrier, Pelle, som blev överkörd av mjölkabilen.

2. Filmhund som stannat kvar: Jag måste nog säga Båtsman. I kombination med Tjorven är de det verkliga radarparet i Saltkråkanfilmerna

3. Bokhund som stannat kvar: Vittand som är huvudperson i Varghunden av Jack London. Vittand är hälften varg hälften hund. Han lever ett hårt och växlingsrikt liv i vildmarken, som slädhund, som kamphund och slutligen som självutnämnd bodyguard åt Weegan Scott, som blivit hans älskade herre.

4. Den hunden glömmer jag aldrig: Key. Han var en jakthund, hamiltonstövare, tror jag, mycket älskad av hela jaktlaget. Och av mig. Vi var dessutom lika gamla. Om vi inte räknar hundår.

5. Berätta en egen liten hundhistoria! Då kan jag berätta om när jag och min lille bror var ute och cyklade och det kom en collie utrusande från ett hus vid vägen och började tugga på mitt högra ben. Jag ropade åt min lille bror att skynda sig iväg. När hunden tuggat i sig mitt ben och slitit sönder min egenhändigt, nysydda kjol gav den upp och gick hem. Och jag fick åka till en akutläkare och göra rent såret och få stelkrampsspruta.

6. Om jag hade varit en hund hade jag varit en ... bullterrier. Som Barbro Lindgrens Rosa, prinsessa av Fäholmarna. En bullterrier är en trevlig familjehund som är pigg på det mesta. Inte minst utställning. Det är väl kanske här vi skiljer oss åt lite.

En smakebit på søndag v. 17 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås.

" Efter lunchen medan de väntade på reportern och fotografen kom Isherwood fram till honom och började prata på tyska. Thomas lyssnade en stund och kom fram till att Isherwoods sätt att prata tyska vore perfekt för den som ville lära sig engelska. Han tog helt enkelt den engelska meningsbyggnaden och stoppade in tyska ord istället för de engelska och uttalade orden på ett plågat sätt. Trots sin bristande längd led han ingen brist på självförtroende. Thomas kom att tänka på att han sedan 1933 sällan känt sig fri att vara riktigt ohyfsad mot någon. I landsflyktingens dagliga vedermödor ingick att man måste le en hel del och säga väldigt litet. Men nu såg han inget skäl att inte vara ohyfsad. Han befann sig i sitt eget hus och det fanns något så förmätet hos denne lille engelsman att han tyckte att det krävdes en reaktion. "Tyvärr kan jag inte höra dig över huvud taget", sa han på tyska. "Å, har du problem med hörseln?" frågade Isherwood. "Nej. Inga problem alls." Han talade långsamt så att Isherwood kunde höra vartenda ord. "Kan nu möjligen du och din vän, min måg eller vad han nu ska kallas, uppföra er som folk när journalisten och fotografen kommer hit? Kan ni anstränga er för att bete er som normala människor?"  Isherwood såg förbryllad ut. "Förstår du mig?" frågade Thomas på engelska. Han petade Isherwood lätt i bröstet." 

Ur Magikern av Cólm Toibín. Fler smakebitar HÄR.