Tisdagstrion v. 12 2022: Den förra, nu och nästa

Ugglan&Boken: Tisdagstrion: Den förra, nu och nästa

1. Dubbelporträtt av Agneta Pleijel. En roman om konstnären Oskar Kokoschka och Agatha Christie. Han målar ett porträtt av den motvilliga författaren alltmedan han röker, dricker och pratar. Men ett porträtt blir det och en varm vänskap växer fram.

2. De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa. En obehaglig dystopisk roman om hemlig polis som sorterar bort människors minnen; bokstavligen och bildligen. Men det finns de som trotsar. Samtidigt läser jag en likaledes obehaglig dystopi som cirkelbok Staden utan kvinnor av Madeleine Hessérus. Lägg Putin därtill och skolskjutning i Malmö och jag mår riktigt illa.

3. Nästa bok jag kommer att läsa är Främlingar jag känner av Claudia Durastanti. Den dramatiska inledningen finns i min smakebit från i söndags

Världspoesidagen 21 mars 2022

Den 21 mars infaller årligen Unescos Världspoesidag. Dagen instiftades 1999 för att hjälpa Unescos medlemsländer att stärka muntliga berättartraditioner, att synliggöra samtida poesi och öka kontakterna mellan poesi och andra konstarter.

Många författare förföljs eller hålls fängslade för sin poesi och prosa och ett av Unescos viktiga uppdrag är att stärka yttrandefriheten för bland andra journalister och för författare.

Triumf att finnas till ...

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar sist.
Triumf att leva, triumf att andas, triumf att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.
Jag går på sol, jag står på sol,
jag vet av ingenting annat än sol.

Tid - förvandlerska, tid - förstörerska, tid - förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som en klippa mitt i havet?
Tid - du mörderska - vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor, men de lysa alltid utan skräck.

Selfie v. 12 2022

Klimakteriehäxan: Selfie nr 12

1. Mitt yrke: Kulturarbetare (bibliotekarie i botten)

2. Brädspel: Monopol

3. Bästa köksprylen: Lökskärbräda

4. Bil: Alfa Romeo (fast vi råkar köra Ford, ursäkta)

5. Älsklingsmöbel: Ottoman

6. Öl: Norrlands (Guld Export)

7. Tidning jag läser: SvD (nät)

8. Favorit i garderoben: Dräkt

9. Basvara:Torkade kryddor

10. Radiofavorit: Radiokorrespondenterna

11. Material:Alpacka

12. Underskattad matvara: Aladåb (av lätt förståeliga skäl)

En smakebit på søndag v. 11 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås.

" Min mamma och pappa lärde känna varandra den dagen han försökte hoppa från Ponte Sisto i Trastevere. Det var ett bra ställe att kasta sig ut ifrån, för även om han var en god simmare skulle han bli förlamad när han slog i vattenytan, och Tibern var redan på den tiden giftig och grön. Min mamma brukade gå med hängande huvud och uppdragna axlar som om det regnade, särskilt när hon var ensam, men just den dagen hade hon stannat på bron och fått syn på en kille som satt grensle över räcket. Hon gick fram och lade handen på hans axel för att dra honom bakåt, kanske uppstod det en kort strid. Hon förmådde honom att stilla sig och andas lugnt och sedan promenerade de genom stan, drack sig fulla och hamnade på ett hotell med styva lakan som luktade ammoniak. Före gryningen klädde min mamma på sig och gick."

Från sidan 9 i Främlingar jag känner av Claudia Durastanti. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 11 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning om han kallar Veckans mening. Vi väljer ut en mening som vi av den ena eller andra anledningen stannat upp inför. Min mening kommer den här veckan ifrån De förlorade  minnenas ö av Yoko Ogawa. s. 199. I översättning av Vibeke Emond på Tranans för lag.

"Nej, den här gamla kvinnan kanske visste om att jag höll någon dold hemma hos mig och det var kanske därför hon kom och frågade mig i hopp om att jag skulle kunna göra något för henne också..."
 

Fem en fredag v. 11 2022: Blandat

 elisamatilda: Fem en fredag v. 11: Blandat

1. Hur har din vecka varit?

Helt OK. Flera soldagar med läsning på altanen

 

2. Har du upplevt något nytt i veckan?

Bibliotekets nya ansikte

 

3. Vilket problem fick du lösa i veckan?

Banktransaktion

 

4. Vad har du haft för mål med veckan?

Att sortera alla papper som blivit liggande på hög.

(Veckan är inte slut än.)

  

5. Kommer helgen bli bättre? Eventuellt. Men det behövs egentligen bara lite sol

Helgfrågan v. 11 2022

Mias Helgfråga v. 11 gäller författare som fallit i glömska; författare som skrivit en eller två böcker och därefter glömts bort.

Mitt exempel kommer från en föreläsning på bokmässan för ganska länge sedan, men som fascinerade mig på grund av författarens korta "livstid". Minns inte om det var Horace Engdahl som talade om honom, men han hade blivit utgiven i Svenska Akademiens klassikerserie. Så här står det om honom: "Lars Göransson (1919–94) var en av våra märkligaste novellister och en av de minst kända. Under tio års tid gav han ut tre volymer, tystnade och försvann bokstavligen ur sikte. Hans miljö är Djurgården, Stockholms skärgård, Gotland. Han är en filosofisk resonör, makaber sagoförtäljare, sinnlig naturskildrare – i ett gränsland mellan tonårsuppror och resignerad mognad. Denna volym innehåller novellsamlingen Sälla jaktmarker (1949), ett par berättelser ur Evrydike (1954), en självbiografisk novell och ett urval ur Fugatorium, en hittills opublicerad samling tankar och episoder." 

Per Wästberg har skrivit introduktion och kommentarer. "Kring sparsmakade författare som till synes omotiverat tystnar står ett skimmer av det ofullbordade. Under 40 års tid lät Lars Göransson sig inte fotograferas och besvarade heller inga brev. Efter att ha irrat mellan fyra småstäder bosatte han sig 1967 i Helsingborg. Några av hans beundrare letade: inget telefonnummer, ingen adress, ingen namnplåt. Till mig skrev han ett vykort: ”Sök mig inte!” 

Lars Göransson fastnade direkt i mitt medvetande och där sitter han fortfarande. En vacker dag ska jag köpa boken och läsa den. Den kan laddas ner från nätet men i det här fallet vill jag ha boken.