Mias Helgfråga v. 11 gäller författare som fallit i glömska; författare som skrivit en eller två böcker och därefter glömts bort.
Mitt exempel kommer från en föreläsning på bokmässan för ganska länge sedan, men som fascinerade mig på grund av författarens korta "livstid". Minns inte om det var Horace Engdahl som talade om honom, men han hade blivit utgiven i Svenska Akademiens klassikerserie. Så här står det om honom: "Lars Göransson (1919–94) var en av våra märkligaste novellister och
en av de minst kända. Under tio års tid gav han ut tre volymer, tystnade
och försvann bokstavligen ur sikte. Hans miljö är Djurgården,
Stockholms skärgård, Gotland. Han är en filosofisk resonör, makaber
sagoförtäljare, sinnlig naturskildrare – i ett gränsland mellan
tonårsuppror och resignerad mognad. Denna volym innehåller
novellsamlingen Sälla jaktmarker (1949), ett par berättelser ur Evrydike (1954), en självbiografisk novell och ett urval ur Fugatorium, en hittills opublicerad samling tankar och episoder."
Per Wästberg har skrivit introduktion och kommentarer. "Kring sparsmakade författare som till synes
omotiverat tystnar står ett skimmer av det ofullbordade. Under 40 års
tid lät Lars Göransson sig inte fotograferas och besvarade heller inga
brev. Efter att ha irrat mellan fyra småstäder bosatte han
sig 1967 i Helsingborg. Några av hans beundrare letade: inget
telefonnummer, ingen adress, ingen namnplåt. Till mig skrev han ett
vykort: ”Sök mig inte!”
Lars Göransson fastnade direkt i mitt medvetande och där sitter han fortfarande. En vacker dag ska jag köpa boken och läsa den. Den kan laddas ner från nätet men i det här fallet vill jag ha boken.
Inlägg
