Fem en fredag v. 25: Midsommar

Midsommarstången är Mias

elisamatilda: Fem en fredag v. 25: Midsommar

1. Hur firar du midsommar i år?
Jag gör det jag får. Nämligen ingenting. Det blir trädgården. Men det är inte fy skam med alla blommande rosor som behöver ansas hela tiden. Och skuggan under träden är guld värd. Och frukosten på altanen.

2. Vad kommer finnas på ditt lunchbord?
Vi äter ett rejält mål mat med sill och potatis, gräddfil och gräslök mitt på dagen. Sedan får det bli jordgubbar för resten.
 
3. Kommer du dansa runt en majstång?
Naturligtvis inte! Guskelov! 

4. Hur var dina midsomrar som barn?
Vi gjorde midsommarstång och plockade sju sorters blommor och lade under kudden. Men allt stöp ju på att vi inte kunde hålla tyst.
 
5. Vad gör du denna midsommar du inte gjorde förra året?
Ännu mindre. Men en ljudbokspromenad blir det såklart. Det gjorde jag inte förra året. Läser lokalbladets Sommarföljetong som är Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst. En feelgood, alltså. Inte min tekopp. Men första avsnitten var överraskande bra. Kanske för att huvudpersonen älskar picklad rödlök precis som jag och för att hon också är besatt av ljudböcker. 

Helgfrågan v. 25

Mias helgfråga v. 25

Hur har era recensioner blivit bemötta, har någon författare hört av sig?

Det har hänt några gånger och det var positivt. Någon annan gång var det positivt men man påpekade ett stavfel. Birgitta Andersson, även kallad Blondie, med ett brokigt förflutet, läste bl. a. litteraturvetenskap medan hon satt i fängelse. Birgitta Stenberg hjälpte henne att skriva boken Blondie.

 

 

Bonusfråga: Hur firar ni midsommar?

Å, det blir nästan löjligt stillsamt. På morgonen får vi jaga jordgubbar på torget innan alla andra gör det. Ingen självplockning i år. 75 kr/l. 140 för 2 l. Lång frukost i trädgården. Därefter ansar jag mina rosenbuskar, läser i en stund, promenerar med en bok i öronen.  Sedan blir det nypotatis, sill, gräslök och gräddfil, öl och snaps.Kaffet intar vi i trädgården. Utan barn och barnbarn. 😩

Glad midsommar på er alla!

Sen for jag hem

Jag kommer att sakna Jana Kippo och hela hennes bekantskapskrets känner jag när jag slår igen Sen for jag hem. Och jag kan tycka att att en del fyra inte skulle kännas fel. Karin Smirnoff stänger inte dörren riktigt, tycker jag. Alla tre delarna i serien håller samma kvalitet. Jag skulle inte kunna säga att Jag for ner till bror och Vi for upp med mor var varken bättre eller sämre än del tre. I Sen for jag hem möter en många karaktärer som känns igen ifrån de tidigare delarna. Romanen tar vid i det dramatiska skede där del två slutar. Jana mister sin bror Bror. Fast ändå inte. Pastorsilas från gemenskapen hävdar att Bror måste begravas i Kukkojärvi där han har sin gravida hustru. Jana får ge med sig, men hon bär sin bror med sig och för en oavbruten dialog med honom. Jana är född 1980. 2005 tar hon examen vid Konstfack. Och nu är hon aktuell som utställare på gallerilind i Stockholm. Hennes lerfigurer, fyllekompaniet,  säljer så gott som helt slut. Det är på denna utställning hon möter Nikki, som sysslar med textil konst. Hennes far, Mikkelmadsen är skulptör, eller stenhuggare som han själv väljer att kalla sig. Jana känner instinktivt att detta är något hon vill. Under sin vistelse i Stockholm möter hon också stevenking och hans bror philipking. Jana och stevenking blir ett par och det är den verkliga kulturkrocken. Men konstigt nog finner sig Jana i att stevenking köper transvestitkläder och högklackade skor åt henne. Förälskelsen övergår snart i maktkamp och stevenking börjar misshandla henne. När han till slut går för långt lämnar hon honom. Och hämnden är hennes. Jana själv anser att hon är betingad sedan barndomen. Arvet betyder mera än miljön. Den våldsamme fadern finns som en mörk skugga i Janas liv liksom den likgiltiga modern som broderade religiösa bonader. Hemma i Smalånger arbetar Jana inom äldreomsorgen. Märtaljungqvist ringer oavbrutet och vill att Jana ska arbeta. Hemvården har privatiserats och vårdtagarna kallas nu kunder. Personalen ska logga in och ut och arbeta tripplade turer. Jana försöker upprätta ett mor/dotter - förhållande med dottern Diana, men det är svårare. Författarens mycket speciella språk är spännande med många dialektala uttryck. Vilken kaffedrickare som helst kan väl föreställa sig hur det är att vara okaffedrucken. Och att tövädret som kommer till jul kommer olagom förstår en ju.

Tisdagstrion: Från regnbågshyllan

Ugglans & Bokens läsutmaning Tisdagstrion v. 25: Från regnbågshyllan

  

Twinkle, twinkle av Kaoro Ekuni. Hennes far var haikudiktare och essäist. Kaori Ekuni har skrivit många romaner som översatts till ett flertal språk och i Japan kallas hon "the female Murakami". Twinkle, twinkle är lättläst och kan vid ett första påseende förefalla enkel. Men när en börjar tänka efter så rör det sig om djupa mänskliga känslor och relationer. Och om kärlek, olika slag av kärlek. När vi först möter det unga paret Shoko och Matsuki har de varit gifta i tio dagar. De delar en liten lägenhet med den lila mannen på en akvarellmålning av Cezanne och en jättepalmlilja som de fått av Mutsukis vän och älskare, Kon, i bröllopsgåva. Shoko sjunger för den lila mannen och är noga med att jättepalmliljan får socker i sitt te.

Absolut noll av Anna Fock. För den här debuten fick Anna Fock

Katapultpriset och Borås Tidnings debutantpris. Den tilldrar sig i HBTQ - kretsar i St. Petersburg. Huvudperson är Nikita Bokarev, 22, som arbetar som biografmaskinist och hans ljusblå (homosexuella) vänner. De lever ut sin sexualitet öppet, men försöker att inte provocera poliser och fotbollshuliganer. Här finns klassklyftor, utanförskap men också omtanke och sammanhållning. Hiv - smittan sprids och folk dör i aids.  Polisen

är våldsam och korrupt och St. Petersburg är omänskligt kallt.

Husfrid av Alison Bechdel. Undertitel: En tragikomisk berättelse.
Denna grafiska roman är otroligt välgjord och välskriven. Den innehåller mängder av litterära referenser; Camus, Wilde,  Joyce, Kate Millett,  Colette, Faulkner och Kipling för att nämna några. Och det är ju alltid roligt. Alison och hennes far, Bruce, läste mycket och diskuterade det de läste. Fadern var lärare och begravningsentreprenör. Han var en kylig och krävande man; en estet som ständigt renoverade huset. Alison kommer ut som lesbisk och upptäcker strax efter faderns hemlighet.

Tänk snabbt! v. 25

Enligt O:  

Veckans fem snabba v. 27 lyder :

Pippi eller Mumin       - Mumin. Utan tvekan!

Lyssna på Sommar i P1 eller hoppa över?   - Lyssna så mycket jag orkar!

Greta Thunberg eller Anders Tegnell?         - Anders Tegnell. Utan tvekan!

Anders Roslund eller Frida Skybäck?          - Anders Roslund

(Bok att läsa i sommar)?                  (Samlade verk av Lydia Sandgren)

Jordgubbar eller sill?                                - Sill och jordgubbar. Ett måste!

Utmaning: Authors & Characters: Kerstin

Lyrans utmaning Authors & Characters v. 25: Kerstin

Kerstin Norborg
som bland annat skrivit en fin roman med titeln Marie - Louise om konstnären Karl Fredrik Hills mindre kända syster Marie - Louise, även kallad Maja. Professorsfamiljen bor på Skomakaregatan i Lund. Maja och Carl stod varandra mycket nära och företog ofta långa promenader i omgivningarna utrustade med staffli och penslar. Botaniska trädgården i Lund var också en älskad plats, en tillflykt från det instängda hemmet. Båda älskar träd. Maja hade också velat måla, men det är Carl Fredrik som får utbilda sig i Stockholm och Paris. Maja får däremot hämta hem den  sjuke brodern efter sammanbrottet och sjukhusvistelsen i Frankrike.

Kerstin är modern i Helena von Zweigbergks roman Än klappar hjärtan
Här har vi tre systrar Astrid - äldst, duktig, vällyckad med snäll man och tre barn; Sandra - inte så lyckad varken i yrkeslivet eller i sin relation med Per som räknar sig som Konstnär med stort K och dricker för mycket, ett barn; Lena - yngst och äventyrligast, arbetar som designer och reser mycket, inga barn. Kerstin är mor till dem alla. Hans, som var far till dem alla, var en good enough far men en dålig äkta man.

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna.

"När Strane och jag träffades var jag femton och han fyrtiotvå, nästan trettio fulländade år emellan oss. Det var så jag beskrev åldersskillnaden mellan oss då - fulländad. Jag älskade matematiken i det; tre gånger så gammal som jag och hur enkelt var det inte att föreställa sig tre av mig som rymdes inuti honom: mitt ena jag låg virat runt hans hjärna, mitt andra runt hans hjärta och mitt tredje jag rann i flytande form genom hans ådror.  Han sa att romanser mellan elever och lärare ibland kunde förekomma på Browick, men att han aldrig hade haft någon eftersom han aldrig hade känt någon längtan efter det. Jag var den första elev som hade fått honom att tänka tanken. Det var något med mig som gjorde att han var beredd att ta risken. Jag utövade en speciell lockelse på honom. "
Från sidan 11 i Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russell.
Fler smakebitar HÄR