Lyrans Authors & Characters gäller idag namnet Erik. Det går bra att vända och vrida efter behag.
Erik Johan Stagnelius, diktaren som var son till biskop Magnus Stagnelius i Kalmar och granne med kaos. Trots att Erik Johan Stagnelius liv blev så kort efterlämnade han en ansenlig litterär kvarlåtenskap. Han var ingen lycklig människa men när det gällde skrivandet fanns ingen osäkerhet. EJS samlade dikter finns i fem pocketband.
Maj Sara Johanna
Berglund, född Olausson, har ingått äktenskap med fabrikör Tomas
Berglund, som är frånskild och nästan dubbelt så gammal som hon. Och det
är inte den hon ville ha, men han råkade ju bli far till hennes barn.
Maj är tjugo år och hon har svårt att finna sig tillrätta i
graviditeten. Maj tänker mycket på sin stora kärlek, Erik, och på sin egen familj
som hon tappat kontakten med. Ofta skriver hon brev i tankarna och
längtar efter sin mamma. Maj är mycket ensam och har ingen att tala med
eller få råd av. Hon och mannen känner inte varandra egentligen.
måndag 16 december 2019
söndag 15 december 2019
En smakebit på søndag
"Första gången Treat Morrison såg Elena McMahon satt hon ensam i Intercons kafé. Han hade tagit Americans morgonflyg från Washington, landat exakt klockan tio och hämtats av ambassadens chaufför som körde honom till Intercon där han lämnade in väskan, och där satt hon, den amerikanska kvinnan. Han trodde inte att hon var journalist (han kände de flesta journalister som bevakade den här delen av världen och journalister stryker alltid omkring tätt inpå ställen där de tror att storyn finns, och det var det fina i kråksången med att hålla i trådarna på en ö där storyn inte dykt upp i siktkorset ännu), en amerikansk kvinna som satt ensam vid ett bord dukat för åtta och läste radannonserna i lokaltidningen. Det var något med den här kvinnan som störde honom. För det första eftersom han inte visste vad hon gjorde på ön. Han visste att hon var amerikanska för han hade känt igen den släpiga sydstatsaccenten när hon pratade med en kypare. På den här ön var en amerikansk kvinna anställd på ambassaden eller något så sällsynt som en journalist".
Från sidorna 13 och 14 i Det sista han ville av Joan Didion. 2019. Atlas förlag
Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras idag av Astridterese på bokbloggen Betraktninger - tanker om bøger. Utmaningen går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås!
Från sidorna 13 och 14 i Det sista han ville av Joan Didion. 2019. Atlas förlag
Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras idag av Astridterese på bokbloggen Betraktninger - tanker om bøger. Utmaningen går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås!
fredag 13 december 2019
Fem en fredag v. 50: Häng
elisamatildas fredagsutmaning gäller häng.
Vart skulle du kunna gå där alla visste ditt namn?
Något av mina olika nätverk eller läsecirkeln
Vart går du för att vara runt folk men utan att behöva prata eller bli igenkänd?
Jag skulle nog gå på bio
Vart kan du gå för att känna dig hemma, utan att det är ditt eget hem?
Till något av mina syskon eller till en mycket god vän
Var äter du mat när plånboken är tunn?
Hemma.
Vad är ett känt ställe du önskar fanns i närheten av dig?
Kungliga Operan
Vart skulle du kunna gå där alla visste ditt namn?
Något av mina olika nätverk eller läsecirkeln
Vart går du för att vara runt folk men utan att behöva prata eller bli igenkänd?
Jag skulle nog gå på bio
Vart kan du gå för att känna dig hemma, utan att det är ditt eget hem?
Till något av mina syskon eller till en mycket god vän
Var äter du mat när plånboken är tunn?
Hemma.
Vad är ett känt ställe du önskar fanns i närheten av dig?
Kungliga Operan
torsdag 12 december 2019
Helgfrågan v. 50
Mia helgfråga: "Jag får en del recensionsexemplar plus att
jag köper lite samt lyssnar på, ofta blir det de senaste böckerna. De
som jag köpte på Bokmässan för kanske fem år sedan finns kvar i
bokhyllan, olästa"😨.
Fokuserar vi för mycket på nya böcker och inte de som är 5-10 år gamla? (Jag menar inte klassiker nu)
Svar: Ja, när jag tänker efter är det så. Många nya böcker; ganska många gamla men de där som är 5 - 10 år gamla som varken är riktigt nya eller tillräckligt gamla blir nog bortglömda.
Bonusfrågan gäller om vi ska se något Luciatåg imorgon?
Svar: Ja. Har just strukit Luciasärken. Inte min utan barnbarnets.
Fokuserar vi för mycket på nya böcker och inte de som är 5-10 år gamla? (Jag menar inte klassiker nu)
Svar: Ja, när jag tänker efter är det så. Många nya böcker; ganska många gamla men de där som är 5 - 10 år gamla som varken är riktigt nya eller tillräckligt gamla blir nog bortglömda.
Bonusfrågan gäller om vi ska se något Luciatåg imorgon?
Svar: Ja. Har just strukit Luciasärken. Inte min utan barnbarnets.
onsdag 11 december 2019
Vi var rovdjur
I Novellix senaste utgivning finns en novell av Sara Stridsberg med titeln Vi var rovdjur. Den lilla läckra volymen innehåller en roadmovie om en far och två flickor. Det vill säga först var det bara en flicka men en vacker dag sitter där en liten flicka i baksätet med de korta benen sträckta rakt ut och en berlock långt ner på bröstet. Flicka nr ett blir inte särskilt glad när Johnny, flicka nr två, presenteras som hennes syster. Far kör bilen genom landskapen. De stannar och tvättar kläder i tvättautomater. De badar i sjöar och det visar sig att den lilla flickan är duktig på att simma trots att hon låtsat att hon inte kan. Det blir en drömlik färd mot något okänt ingenting. Allt är svävande och färgerna ses som genom sjövatten. Vad är dröm och vad är verklighet. Endast i sömnen är man fri. Johnnys mor heter Blanche och hon behövde semester. Den äldre flickans mor bara försvann. Det känns som om tiden inte finns eller står stilla. Det hänger något olycksbådande i luften och en kan bara gissa hur det ska gå.
Den här novellen passar in på nr 19 i Ugglans och Bokens läsutmaning IV, Läs en novell som gavs ut 2019.
Den här novellen passar in på nr 19 i Ugglans och Bokens läsutmaning IV, Läs en novell som gavs ut 2019.
Etiketter:
Läs en novell IV,
Novell,
Novellix,
Sara Stridsberg,
Vi var rovdjur
tisdag 10 december 2019
Vecka 50: Litteraturpristagare
Ugglan och Boken:
"Idag, den 10 december, är det Nobeldagen, vilket har inspirerat till
ämnet för veckans tisdagstrio: "Litteraturpristagare". Men trion behöver
inte alls handla om just Nobelpriset, utan vilka litteraturpristagare
som helst går bra.
Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.
Då ska jag ta tillfället i akt att utdela Nobelpris i litteratur till tre författare som borde ha fått det för länge sedan.
1. Thomas Hardy, 1840 - 1928, född i Bockhampton i Dorset, ett landskap han senare gjorde till Wessex. Att han skulle få Nobelpriset tyckte Erik Axel Karlfeldt och Anders Österling också
med motiveringen att TH skildrade engelskt liv och lynne. Det gjorde
han i noveller, romaner, lyrik och dramatik. Hans romaner är ofta ödesmättade medan humorn kommer fram i novellerna, i t. ex. En grupp förnäma damer. En ska inte heller glömma musikens betydelse för Thomas Hardy. Samtida i Sverige var Selma Lagerlöf. Tess
of the d'Urbervilles, kom rentav ut samma år som Gösta Berlings saga,
1891. Han utbildade sig till arkitekt men skrivandet tog överhanden. Min favoritroman är Heden, även utgiven under titeln Hemkomsten. Denna klassiker från 1878 inleds så här: “A
Saturday afternoon in November was approaching the time of twilight,
and the vast tract of unenclosed wild known as Egdon Heath embrowned
itself moment by moment”. Egdon Heath är romanens verkliga
huvudkaraktär. Thomas Hardy frambesvärjer ett magiskt, uråldrigt
landskap fullt av liv.
2. Amoz Oz (1939 - 2018). En berättelse om kärlek och mörker, 2005, är titeln på hans självbiografiska roman om uppväxten i Jerusalem, flytten till Palestina och moderns självmord när sonen var 12 år. Oz arbetade för en fredlig lösning i Israel - Palestina - konflikten. Jag var mycket förtjust i den här sympatiska romanen som också är en släktkrönika. Novellsamlingen Vänner emellan har gått som radioföljetong. Om titelnovellen skrev jag SÅ HÄR.
Föreläsning i Malmö |
3. Margaret Atwood, född 1939 i Ontario. Här har Akademien chansen att bättra sig. En så otroligt mångsidig författare borde uppmärksammas. Hon skriver prosa, lyrik , dramatik och essäer. Hennes dystopiska framtidromaner uppmärksammas av vetenskapsmän. Därtill är hon en generös och intressant föredragshållare. Jag har läst ett flertal romaner av henne och också lyrik.
Den senast lästa romanen Hag - Seed, bygger på Shakespeares Stormen. Tjänarinnans berättelse har jag både läst och sett tidigare
Julkalenderbloggstafett. Lucka 10
Lucka 9 öppnades av Sincerely Johanna och idag öppnar jag lucka 10.
Jag minns när jag läste en gammal bok som jag hittade i min Morfars bokhylla och fattade sådant tycke för att jag tog ett raskt beslut och flyttade över den till min egen bokhylla. Och jag läste. Och läste. Och har alltid läst. Det händer fortfarande att jag tar fram den och bläddrar och minns.
Läsebok för Sveriges barndomsskolor. II. Svensk vers ,1908,innehåller psalmer, sånger och visor valda och sammanställda av Alfr. Dalin. I Svensk vers fanns illustrationer som eggade min fantasi, många sorgliga dikter, hjältedikter, barnsliga dikter, dikter om älvor, tomtar, jättar och troll; dikter om växter och djur, legender och historiska bilder; kort sagt en helt ny spännande värld.
En liten körsven handlar om en sjuårig gosse som fick lov att hålla i tömmarna när far och han var ute och åkte hästskjuts. Jag gillade farten i bilden. Jag gillar fortfarande skogsvägen och granarna. Hästen är väl tecknad av Jenny Nyström.
Graven i skogen berättar en sorglig historia om den unga drottningen som sover under törnrosorna i skogen och hela historien om hur det gick till när hon hamnade där. Och hur den unge kungen sörjde och sörjde. Edvard Fredin skrev dikten.
Den ursprungliga Svensk vers har drabbats av sådana omfattande ålderskrämpor att jag anser att den är näst intill helt avsomnad. Den har nu fått bli referensexemplar som endast brukas i sällsynta fall. Det nyinköpta exet är betydligt robustare och är det som används i vardagen.
Lucka 11 öppnas av Mias bokhörna
Jag minns när jag läste en gammal bok som jag hittade i min Morfars bokhylla och fattade sådant tycke för att jag tog ett raskt beslut och flyttade över den till min egen bokhylla. Och jag läste. Och läste. Och har alltid läst. Det händer fortfarande att jag tar fram den och bläddrar och minns.
Läsebok för Sveriges barndomsskolor. II. Svensk vers ,1908,innehåller psalmer, sånger och visor valda och sammanställda av Alfr. Dalin. I Svensk vers fanns illustrationer som eggade min fantasi, många sorgliga dikter, hjältedikter, barnsliga dikter, dikter om älvor, tomtar, jättar och troll; dikter om växter och djur, legender och historiska bilder; kort sagt en helt ny spännande värld.
En liten körsven handlar om en sjuårig gosse som fick lov att hålla i tömmarna när far och han var ute och åkte hästskjuts. Jag gillade farten i bilden. Jag gillar fortfarande skogsvägen och granarna. Hästen är väl tecknad av Jenny Nyström.
Graven i skogen berättar en sorglig historia om den unga drottningen som sover under törnrosorna i skogen och hela historien om hur det gick till när hon hamnade där. Och hur den unge kungen sörjde och sörjde. Edvard Fredin skrev dikten.
Den ursprungliga Svensk vers har drabbats av sådana omfattande ålderskrämpor att jag anser att den är näst intill helt avsomnad. Den har nu fått bli referensexemplar som endast brukas i sällsynta fall. Det nyinköpta exet är betydligt robustare och är det som används i vardagen.
Lucka 11 öppnas av Mias bokhörna
Etiketter:
Julkalenderbloggstafetten 2019,
Svensk vers
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)