onsdag 1 november 2017

Processen

Åsa Nilsonne är professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet och psykoterapeut med kognitiv inriktning. Hon har specialiserat sig på dialektisk beteendeterapi och åberopar ofta Marsha Linehan som sin lärare. Terapin är Linehans egen metod och fungerar speciellt bra på personer med borderline/emotionellt instabil personlighetsstörning med självmordsbenägenhet eller annat destruktivt beteende. Terapin går bland annat ut på att lära patienten en balans mellan det inre och världen utanför, att lära sig stå ut även om det är smärtsamt och innehåller moment ur den zenbuddhistiska filosofin som medveten närvaro och acceptans. Åsa Nilsonnes nya bok har titeln Processen. Möten, mediciner, beslut. En professionell självbiografi. I förordet står det att boken bygger på ett antal fall varav ett var hon själv. Den egna upplevelsen av panikångest lärde henne mycket som hon sedan kunde ha användning för i sitt arbete. Hon väljer fall från olika faser i utbildningen eller professionaliseringsprocessen som hon kallar det. I psykiatrisk behandling måste man pröva sig fram, säger Åsa Nilsonne. Hon vill att vården ska vara individanpassad och ser helst att patienten inte är medicinerad eftersom det kan bereda både terapeut och patient onödiga svårigheter. Åsa Nilsonne är en hängiven psykiater ständigt på jakt efter nya rön på området. Processen är intressant och ganska lättläst. Om en förväntar sig något om författarens liv utöver arbetet så blir ren kanske lite besviken. Åsa Nilsonne berättar om familjens många flyttar när hon var liten, om den språkliga förvirringen och att hon födde tre söner i rask följd på 80 - talet mitt under brinnande utbildning. Och det är ungefär allt. Åsa Nilsonne har också skrivit en del kriminallitteratur och facklitteratur, som till exempel Mindfulness i hjärnan och en bok om några  månader med nakenhunden Zelda. Krukan på omslaget är lagad med en japansk konstform som heter kintsugi. Lagningen är gjord med guld så att den ska synas och hedra krukans historia. Det är så Åsa Nilsonne vill se psykiatrin.

tisdag 31 oktober 2017

Veckans topplista v. 44 - Skräck (och annat otäckt)

Johanna:
"Tisdagen den 31 oktober, och det är idag det är Halloween även om firande förekommer både helgen före och vid Allhelgonahelgen. Jag själv håller mig nog till ljuständning och kyrkobesök på lördag, men veckans topplista får ändå passande nog handla om skräck. Vad som är skräckinjagande är dock mycket individuellt, och därför behöver det inte nödvändigtvis handla om vampyrer och onda andar. Vanliga, livs levande människor kan vara nog så otäcka. Berätta om fem böcker som är skräckexempel i en eller annan mening!"
1. Triffidernas uppror av John Wyndham tyckte jag var riktigt otäck. Triffiderna var nyttoväxter som odlades överallt men som kom att bli livsfarliga för människan. När jag så småningom sett filmen också såg jag triffider överallt i naturen och hörde klappret av deras käftar. En riktigt otäck klassiker. 
2. Färjan av Mats Strandberg är det äckligaste och otäckaste jag läst. Jag hade ålagt mig att läsa den i rent studiesyfte. Den är välskriven och miljön är  utstuderat välvald, men allt detta slafsande och klafsande i blod och inälvor är groteskt. Det är lätt att sätta sig ini de stackars passagerarnas vettlösa skräck.
3. Epidemin av Åsa Ericsdotter, är också en väldigt otäck bok. Hälsopartiet sitter i regeringsställning. Skatt på fett och socker, fetmaoperationer och bantningspiller är det som gäller. Vissa barn får gå i specialklass för att få specialbehandling mot sina extrakilon. Fettmuskelkvot, FMK, har ersatt BMI som ansågs vara för generöst. Lattevalkarna ska bort! Till vilket pris som helst! 
4. Baskervilles hund av Arthur Conan Doyle - av många deckarkännare kallad "the greatest detective story ever told" - är ett skrämmande fall som hamnar på Sherlock Holmes bord. Sir Arthur Baskerville är på väg hem till släktens gods som ligger på Dartmoorheden. Enligt sägnen jagas släkten av en jättelik hund och vid den senaste Baskervilles död fanns de stora tassavtryck vid kroppen. 
5. Halpin Fraysers död av Ambrose Bierce är en obehaglig psykologisk spökhistoria. Författaren räknas som arvtagare till Poe fastän mera cynisk och med en speciell humor. Halpin Fraysers död är en välkomponerad novell med övernaturliga inslag som författaren lyckas få att förefalla helt logiska. Bierce levde ett äventyrligt liv och ingen känner riktigt till hur/när han dog. Carlos Fuentes har skrivit en roman om honom med titeln Den gamle gringon.
Bonus:
Snabelsvärmarlarv sådan jag mötte den vid sommarhuset vid havet. Blicken jag fick glömmer  jag aldrig.

måndag 30 oktober 2017

Tematrio - Rädsla

Lyran: Många kanske har läst något spännande i samband med Halloween, dottern gick en spökvandring på ridskolan som skrämde slag på många av barnen. Men vad man blir rädd av att läsa kan ju vara lite olika. Berätta om tre böcker som gjort dig rädd!
1. Matheson, Richard, Legend handlar om vampyrer. En man sitter ensam i ett hus och dricker whisky och lyssnar på musik. Varje natt omringas huset av levande och döda vampyrer som inget hellre vill än att locka ut honom.
2. Christie, Agatha, Och så var de bara en. Den här klassiska deckaren som kom ut redan 1939 fick mig att stelna av skräck en sommarnatt när jag var ensam i huset och läste och läste och den luftiga gardinen fladdrade i det öppna fönstret. Hemska saker händer på en ö utanför Devons kust. Jag tror att det var det speciella tillfället som gjorde att jag upplevde Och så var de bara en som så skrämmande.
3. Hill, Susan, The Woman in black. Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare. Med hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare. Den unge advokaten Artur Kripps är irriterande naiv när han kommer till det stora, ödsliga huset Eel Marsh House för att ordna kvarlåtenskapen efter den nyligen hädangångna Mrs Drublow.

Cardinal


Lånad bild. Giles Blunt
Fruset offer (Forty Words for Sorrow, 2000)
En stilla storm (The Delicate Storm, 2002)Schamanen  (Black Fly Season, 2005)
När du läser detta  (The fields of grief/ By the time you read this, 2006
Fader Död (Crime Machine, 2010)
Until the Night 2012
Billy Campbell. Hulu Press Site
Av en händelse upptäckte jag att på tisdag börjar Cardinal, en ny kriminalserie, i TV4 kl 21.00. Den bygger på den första boken i Giles Blunts serie om kriminalkommissarien John Cardinal i kanadensiska Algonquin Bay som troligen har stora likheter med North Bay, den kanadensiska ort i Ontario där författaren föddes. Forty Words for Sorrow eller Fruset offer som den heter på svenska. Jag har läst alla böckerna och gillat dem väldigt mycket. Miljön är fantastiskt beskriven och en fäster sig även vid John Cardinal. Det är viktigt att en läser böckerna i rätt ordning annars blir det alldeles fel. Billy Campbell spelar Cardinal och det verkar inte fel.

söndag 29 oktober 2017

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss att varje söndag dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 


Albert Bonniers förlag
Linda Furston är femton år och bor i norra Minnesota med sina föräldrar. De är resterna av ett kollektiv; en sekt enligt grannarna.
"Mamma sydde täcken åt fångar och brukade sitta och nicka till varenda kväll. Pappa ägnade kvällarna åt att sno virke från tomten som var till salu på andra sidan sjön. Jag blev aldrig ens säker på att de verkligen var mina föräldrar eller om det bara blev de som stannade kvar när alla andra hade åkt tillbaka till sina studeier eller kontorsjobb i Minneapolis och St Paul. De kändes mer som styvsyskon än som föräldrar, fast de var alltid snälla emot mig - och det var på sätt och vis ännu värre. Värre än att handla mat med bara växelpengar, värre än att ärva kläder av grannarna, värre än att bli kallad Kommunisten eller Miffot. Pappa hängde upp en gunga i en jättestor kanadapoppel när jag var tio, mamma klippte bort kardborrar ur håret på mig."  Från sidan 25 i Vargarnas historia av Emily Fridlund, som fanns med på 2017 års shortlist för Booker - priset.      Fler smakebitar HÄR

lördag 28 oktober 2017

Novellsudoku 2017

Ensam dam hyr sommarhus på Österlen. Rundnäst skånsk bonde uppvaktar envist med äpplen, blommor och fisk. Den ensamma damen blir nervös. På byn sägs det att bonden lever i ett olyckligt äktenskap. Sommarhuset har en kuslig vindsvåning där någon hängt sig. Det dolska  uthuset är utrustat med en jättelik kistfrys där den ensamma damen ser sig styckad och nerpulad. Den ensamma damen har en stående tävling med solen om vem som hinner upp först. Ofta vinner damen och ger sig iväg över åkern som badar i undergångsljus och banar sig väg mot postlådan för att hämta Ystads Allehanda. Det är då hon möter Nallepigan, ett svart russ i bordshöjd, ensammast i världen. Hästens öga är en värld för sig. De pratar länge med varandra och den lilla svarta hästen får äpplen eller knäckebröd. Jag skulle vilja bjuda in henne till mig, tänker den ensamma damen. Hon skulle träda så nätt på mina tiljor. Gerda, djungelns drottning, med den överdådiga trädgården kommer med piggvar. Andra bybor och sommargäster nämns mera i förbigående. På natten är allt hotfullt. Den ensamma damen får nog av livet på landet och åker hem.
Britt Edwall skriver kort meningar ofta ofullständiga. En upplever människors ensamhet och vemod. Och djurens också, för den delen. Klasar färdiga att falla - Österlen är en tragikomisk novell med inslag av burlesk och absurditet. Jag gillar mycket novellerna i samlingen ja eller ja? Omslagsbilden, som är gjord av Raine Navin, heter Rundstickning i kvadrat. Bara en sån sak!
Novellsudoku 2017 svensk, kvinnlig författare nr 2.

fredag 27 oktober 2017

Huset Ushers undergång. Novellsudoku 2017

Äntligen har jag läst en novell till Ugglan&Bokens Novellsudoku 2017. Det blev Huset Ushers undergång av Edgar Alla Poe (1809 - 1849). Egentligen är Poes eget liv väl så spännande som den här egendomliga novellen. Språket är väldigt suggestivt med många ord som mörker, dimma, fasa, kusligt, dystert, abnorm skräck, förfall, vämjelse, iskyla, förstämning och ödslighet. En grips av samma dystra stämning som den ridande mannen, novellens jag - berättare, som närmar sig släkten Ushers gods, ditkallad av Roderick Usher, som han en gång varit vän med. Slottet omges av den otäck vallgrav som förefaller utsända ett kusligt sken. Usher har skrämts av sitt eget sinnestillstånd och skrivit till sin vän, som naturligtvis inte kan göra mycket mer än att förströ honom för stunden. Roderick Usher anser att han påverkats av stämningen i det förfallna, dystra huset, skräckens hemvist. I huset finns också Ushers tvillingsyster, Lady Madeleine, som är sjuk för att inte säga döende i en sjukdom som är "strikt kataleptiskt till sin natur". Detta kan möjligen förklara något av det som händer senare i berättelsen. Att huset Usher har nått vägs ände säger ju redan titeln men jag tänker inte avslöja hur det går till. Edgar Allan Poe påverkade många andra författare. Han dog redan vid 40 och det är inte riktigt känt av vad, men man gissar på alkohol, droger, kolera, rabies, självmord, tuberkulos och hjärtsjukdom. Det är inte heller känt var han ligger begravd.
Utomeuropeisk författare 2. Novellen handlar om vänskap.