Tematrio - Pappor

Lyran: Berätta om tre böcker som handlar om pappor!1. Halva solen av Aris Fioretos. 1947 flyttade Aris Fioretos far ifrån Grekland på grund av inbördeskriget. Efter trettio år i Sverige flyttar han tillbaka bara för att finna att han inte känner igen det han en gång lämnade. Aris Fioretos berättar varsamt och ömsint om pappan som han uppenbarligen beundrade mycket. Halva solen är en sorgesång över en älskad människa som varit så karismatisk och full av liv och som slutade sina dagar . 
2. Skynda att älska av Alex Schulman skildrar Alan Schulman som en temperamentsfull, varm fadersgestalt beredd att göra allt för sina barn. Det dröjde fem år efter faderns död innan Alex kunde förmå sig att åka till sommartorpet i Värmland som han förknippade så mycket med fadern.
3. Sorgens förvirring av Laurence Tardieu

Huvudperson i Laurence Tardieus självbiografiska roman  är Laurence, 37,  en dotter som beslutar sig för att skriva sanningen om sin far. Trots att han uttryckligen - givetvis utan att höja rösten - råder henne att avstå.
Modern får en cancer som har ett galopperande förlopp. Hon ber Laurence att skriva en bok som klargör förhållandet kring faderns orättvisa dom. Hon är helt övertygad om faderns oskuld. Dottern brottas med sanningen och sin kärlek till fadern.

Nytillskott

Direktimport från London: Autumn av Ali Smith och Keeping on keeping on av Alan Bennett. Ali Smith är en brittisk författare och journalist vars senaste roman är Winter som kommit ut i år.  Min lilla dotter presenterade  Autumn, 2016, mig den första romanen i Ali Smiths årstidskvartett. Ali Smith utforskar tiden och vår upplevelse av tid. Autumn finns med på Bookerprisets shortlist 2017. Den första stora Brexit - romanen, skriver New York Times Book Review.
Keeping on keeping on innehåller huvudsakligen Alan Bennetts komprimerade dagböcker under tio år. Alan Bennett är brittisk författare, skådespelare, komiker och dramatiker. På svenska finns hans böcker Drottningen vänder blad, Snusk och The lady in the van, som också är filmad med Maggie Smith i huvudrollen. Alan Bennett spelar sig själv.

En smakebit på søndag

Foto: Helena Dahlgren

Marie på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten utmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser - utan spoilers så klart.
 
"Jag kände genast lättnad när jag överlämnade allt åt min svärmor och också i det fallet visade hon sig vara den kvinna jag ville likna. På några dagar fick hon tag i en storvuxen flicka i tjugoårsåldern från Maremma, Clelia, som fick noggranna instruktioner om hur hon skulle sköta hemmet, handla och laga mat. När Pietro träffade på Clelia i hemmet utan att ha haft något att säga till om tappade han behärskningen. "Jag vill inte ha några slavar i mitt hem", sa han. Adele (svärmor) svarade lugnt: "Hon är ingen slav, hon är anställd." Och jag som kände mig stark när min svärmor var med fräste: "Tycker du att jag ska vara slav, då?" - "Du är mamma, du är ingen slav." - "Jag tvättar och stryker dina kläder, städar och lagar mat åt dig och har fött ett barn åt dig, jag har all möda i världen att ta hand om henne, jag är helt slut." - "Och vem har tvingat dig till det? Jag har aldrig bett dig om något."

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit ur den bok vi just läser. Ovanstående är en scen ur ett äktenskap på sidan 243 i Den som stannar, den som går, del tre i Elena Ferrantes Neapel - kvartett. Fler smakebitar HÄR

Nobelpriset i litteratur 2017

Mias helgfråga v. 40:

De senaste veckorna har frågorna handlat en hel del om Bokmässan men nu är

den över 😭. Då riktar vi fokus mot något annat.

Klockan 13.00 igår fick vi veta att Kazuo Ishiguro fått Nobelpriset i litteratur 2017 📕.
Vad tycker du om priset?
Vad kan du tänka dig att läsa av pristagaren?
Eller finns någon du hellre gett priset till?

Ingen kan frånerkänna Svenska Akademien förmågan att överraska. Inte en människa hade väl tänkt på Kasuo Ishiguro, född i Japan men uppvuxen i England, med motiveringen "som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”.
En lågmäld och högkvalitativ författare, men var det så roligt? Varför inte givit priset till Chimamanda Ngozi Adichie, Olga Tokarszuk, Jeanette Winterson eller Marie Ndiaye? Det hade varit riktigt roligt. Eller Vladimir Sorokin, om det nu måste vara en man. Amos Oz hade inte varit fel heller. Han har tjänat för Rakel.
Och det är en skandal att Margaret Atwood ännu inte fått priset. Jag har sett filmatiseringen av Återstoden av dagen och jag har läst Begravd jätte, som ju var Sara Danius favorit. Konstnär i den flytande världen 
läste jag för det japanska temat. Begravd jätte diskuterade vi i läsecirkeln.  Det rådde mycket delade meningar för att uttrycka det milt. Men nu har vi det som vi har det och eventuellt ska jag läsa Vi som var föräldralösa eller möjligen Never let me go eller Nocturner: fem berättelser om musik och skymning.

Olikhetsutmaningen: kalkon eller kanon

enligt O: "Idag blir det en utmaning som går att koppla till något kulturellt pris, som Nobelpriset, eller till något helt annat. Uppgiften är att presentera verk som ni tycker är kanon och sådant ni skulle benämna kalkon."
Om jag börjar med kalkonerna så är det vad det gäller Nobelpriset i litteratur: Günter Grass som jag aldrig har förstått mig på. Jag försökte läsa Blecktrumman men jag tror inte att jag slutförde projektet. 
Att Dario Fo fick Nobelpriset i litteratur tyckte jag var helt obegripligt. 

Om jag ser till kanonerna så är det betydligt lättare. Svetlana Aleksijevitj var ett lysande val. Kriget har inget kvinnligt ansikte var intressant, gripande och mycket lärorik läsning på alla sätt. Hur ofta har det skrivits om kvinnor i strid?

Sigrid Undsets romantrilogi från medeltiden om Kristin Lavransdotter - Kransen, Husfrun och Korset - renderade henne ett välförtjänt Nobelpris. 

Isaac Bashevis Singer fick Nobelpriset 1978 "”för hans intensiva berättarkonst, som med rötter i en polsk-judisk berättartradition levandegör universella mänskliga villkor”. Singer är den borne berättaren och jag har läst flera av hans romaner och noveller, till exempel Satan i Goraj och Fiender: en berättelse om kärlek. Singer skriver på jiddisch.

Finland 100 år forts.

Det var roligt med Finland 100 som ämne för Veckans topplista v. 40, så jag tänkte att jag fortsätter en stund till och inventerar minnet och bloggen och fyller på med några lite senare författare än på gårdagens topplista. 
Elias Lönnrot, läkare, språkforskare och botaniker, är framför allt känd för att ha sammanställt det finska nationaleposet Kalevala. Han hör ju egentligen till gårdagens lista, men alla fick ju inte plats.

Sirkka Turkka, finländsk poet, som fick Tomas Tranströmer - priset 2011. Tidigare hade hon bl. a. fått Alexis Kivi - priset. En diktsamling heter Livet är ett för vinden vacklande hus; en annan En hund i strumpbyxor och en dikt som lästes i Dagens dikt har den underbara titeln Idag blev jag nästan bjuden på ett bröllop. Djuren och naturen betyder mycket för henne; särskilt hunden.

Eva- Stina Byggmästar, finlandssvensk poet, med till exempel diktsamlingen Knoppar blad blommor grenar

Du är blåbäret 
som önskar sig sur jord
och tid, fjärran alla
pedantiska trädgårdsmanualer
tar du år på dig för att gro.
Bortom alla snörräta planteringsrader
vandrar du dina poetiska skogspromenader
som du vill i midsommarnatten
med en morkullefjäder i hatten

Eeva Kilpi, född i Karelen, skriver både poesi och prosa. Bröllopsdansen, Tamara, Vinterkrigets tid, Fortsättningskrigets tid är exempel på romaner. Familjen fick fly undan tyskarna 1939. Eeva Kilpi besjunger Karelen och bevarar minnet av sin barndoms landskap. Om kärleken och döden heter en samlingsvolym med dikter, som till exempel den här:

Säg till om jag stör,
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.
Du inte bara stör,
svarade jag,
du rubbar hela min
existens.
Välkommen.


Philip Teir, författare och kulturchef på Huvudstadsbladet läser jag gärna.
Akta dig för att färdas alltför fort (novellsamling) och Vinterkriget:en äktenskapsroman; Teirs första roman, har jag läst och gillat. Novellsamlingen var bäst. I våras kom Så här upphör världen men den har jag ännu inte läst.

Pia Ingström, kulturredaktör på Hufvudstadsbladet, har skrivit Inte utan min mamma, en hyllning till en äventyrlig mamma som lämnade en viss anarkism i arv till dottern. Voukko Ingström föddes i Karelen - "Upp med humöret fast hjärtat ruttnar", säger karelarna - och blev en fin mormor åt sina barnbarn. Hon blev sedan en mönsterpensionär som skötte sina friskvårdsförpliktelser och gick på konstkurs.

Johannes Linnankoski skrev Sången om den eldröda blomman som jag läste i tonåren. Den handlar om timmerflottare och kärlek.

Eeva Joenpelto läste jag en serie romaner av för ganska länge sedan. Jag var väldigt förtjust i dem. De handlade om kvinnoliv på landsbygden; generationsmotsättningar och kampen mellan gammalt och nytt. Husfolk och fiender hette första delen

Tommi Kinnunen, Där vägarna möts och Kati Hiekkapeltos Kolibri har flera nämnt liksom Leena Lahtolainen och Minnet av vatten av Emmi Itäranta. 
Sofi Oksanen är ju alldeles självskriven så klart.

Rosa Liksom är en finländsk författare och konstnär. Hon har bl. a. skrivit 
Sånt är livet, som är en samling kortprosa som rör sig mellan Helsingfors i söder och Rovaniemi i norr. Romanen Kupé nr 6  tyckte jag också väldigt mycket om.

Veckans topplista v. 40. Finland 100 år

Johannas deckarhörna:"Finland firar i år 100 år som självständig nation, vilket också var ett av de teman som uppmärksammades på helgens bokmässa. Idag handlar topplistan därför om vårt grannland i öst. Min lista bjuder på några titlar med direkt koppling till självständigheten, men så länge Finland står i fokus är ämnet fritt."

Schildts förlag

1. Okänd soldat, Väinö Linnas klassiska roman från 1954. Den bygger delvis på självupplevda erfarenheter eftersom författaren själv deltog i kriget vid fronten. Okänd soldat skildrar en kulsprutepluton under fortsättningskriget 1941 - 1944.  Det är en brutalt realistisk skildring av krigets verklighet och författaren fick mycken kritik för det. Romanen är också filmad och med anledning av 100 - årsjubileet har man gjort en nyinspelning som ska släppas lagom till den 6 december, Finlands självständighetsdag. Okänd soldat spelas alltid den här dagen i Finland.

2. Zacharias Topelius, Fältskärns berättelser 1853 - 1867 i fem delar. Det började med att Topelius skickade in historiska berättelser till tidningar som sedan blev böcker eftersom de blev så populära. Topelius är ju också känd för Blommande sköna dalar och 

Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då. 

3. Fredrika Runeberg, Fru Catharina Boije och hennes döttrar 

en berättelse från den stora ofredens tid. Detta var egentligen Finlands första historiska roman, men Fredrika Runeberg lät den vila i sin gråa sypåse så länge att Topelius hann först. 

4. Sju bröder av Aleksis Kivi läste jag för så länge sedan att jag knappt minns den,men jag tar med den ändå för att den är en klassiker och en av de första romanerna som skrevs på finska. Den handlar om sju vildvuxna bröder som bor hemma i stugan med sin mor. När hon dör kommer de att leva fribrytarliv i skogarna. Sju bröder kritiserades mycket när den kom ut för att den sades förlöjliga allmogen. Men snart vände vinden och Sju bröder blev det litterära verk som lever än idag. Aleksis Kivi -dagen den 10 oktober firas som den finska litteraturens dag.

5. Frans Eemil Sillanpää får vara med för att han är den förste och ende finländske författare som hittills fått Nobelpriset i litteratur. Det fick han 1939 efter många och långa diskussioner. Romanen Silja: berättelsen om ett gammalt släktträds sista gröna skott har jag läst också långt före denna bloggs tillblivelse. En intressant kvinnoskildring som vittnar om författarens mening att människan drivs av sin biologiska natur.