Veckans dolda skatt finns till och med i dubbla exemplar; ett i hemmet och ett i sommarhuset. Men - är den läst för det? Svar: Nej. Jag har inte kommit längre än till sidan 106 vilket är ungefär 1/6 av boken. Jag talar om Middlesex av Jeffrey Eugenides. Han är kanske mera känd som författare till Virgin suicides, men det var Middlesex han fick Pulitzerpriset för. Egentligen verkar Middlesex hur intressant som helst. En släkthistoria om en grekisk familj som utvandrar till USA. Berättelsen tar sin början på 1920 - talet och sträcker sig fram i mera modern tid.
torsdag 28 juli 2016
Hett i hyllan
Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del
böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att
de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det
tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här
varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"
Veckans dolda skatt finns till och med i dubbla exemplar; ett i hemmet och ett i sommarhuset. Men - är den läst för det? Svar: Nej. Jag har inte kommit längre än till sidan 106 vilket är ungefär 1/6 av boken. Jag talar om Middlesex av Jeffrey Eugenides. Han är kanske mera känd som författare till Virgin suicides, men det var Middlesex han fick Pulitzerpriset för. Egentligen verkar Middlesex hur intressant som helst. En släkthistoria om en grekisk familj som utvandrar till USA. Berättelsen tar sin början på 1920 - talet och sträcker sig fram i mera modern tid.
Veckans dolda skatt finns till och med i dubbla exemplar; ett i hemmet och ett i sommarhuset. Men - är den läst för det? Svar: Nej. Jag har inte kommit längre än till sidan 106 vilket är ungefär 1/6 av boken. Jag talar om Middlesex av Jeffrey Eugenides. Han är kanske mera känd som författare till Virgin suicides, men det var Middlesex han fick Pulitzerpriset för. Egentligen verkar Middlesex hur intressant som helst. En släkthistoria om en grekisk familj som utvandrar till USA. Berättelsen tar sin början på 1920 - talet och sträcker sig fram i mera modern tid.
Etiketter:
Hett i hyllan,
Jeffrey Eugenides,
Läsutmaning,
Middlesex
onsdag 27 juli 2016
I det yttersta
"Jag vill in och krafsa i det förbjudna. I varför vi gör som vi gör,
vad som driver oss människor – det fascinerar mig. Jag vill att böckerna
ska bäras av ett undertryck i texten, av stämningen. Texten som ett
utsnitt av livet som man kliver in i, och sedan, efter sista sidan
kliver ur. Och så den där viljan att veta hur det går. De bästa böckerna
lever kvar i en. Jag vill att mina romaner ska vara så."
Så säger författaren Viktoria Myrén. Och hon lyckas verkligen i sina intentioner. Jag var väldigt förtjust redan i hennes förra roman i en familj finns inga fiender. Den senaste romanen I det yttersta möter vi fyra personer - jag vet inte om en kan kalla dem vänner egentligen - som tänker sig att tillbringa en weekend på Söderskär, en ö i yttersta havsbandet. Det går sådär. Huvudpersonen, Hannes, som allt egentligen kretsar omkring är mestadels frånvarande. Han har vuxit upp på Söderskär och nu vill han komma tillbaka efter att ha varit borta därifrån i femton år. Med sig har han flickvännen Nora, som kommer från Iran. Hon är stor och frodig och raka motsatsen till den kontrollerade Kim som aldrig inmundigat en matbit för mycket. Hennes pojkvän Marc är romanens blekaste figur. Han är obekväm med hela situationen och vantrivs i naturen. Nora och Hannes har varit tillsammans tidigare och deras mammor var goda vänner. Alla döljer de saker för varandra. Nora har ljugit om det mesta för Marc. Kim har gått till Hannes mamma för att utröna ett och annat och hon får veta mer än hon egentligen vill. Jag ska inte avslöja mera. Men på några dygn händer det mycket på ön. Det allra mesta händer dock i de olika personernas inre. Romanen speglar även de olika karaktärernas förflutna. Viktoria Myrén skildrar de yttre och inre stormarna alldeles utmärkt. Jag förlorar tidsuppfattningen och tappar upplevelsen av ljus och mörker. Noras förtvivlan är smittsam; även Hannes. Kim är mera oåtkomlig och Marc mest förvirrad. Så mycken existensiell ensamhet och förvivlan så väl skildrad. Och så poetiskt.
Jag fortsätter med den tredje romanen Iris från 2011 som jag inte läst tidigare.
Så säger författaren Viktoria Myrén. Och hon lyckas verkligen i sina intentioner. Jag var väldigt förtjust redan i hennes förra roman i en familj finns inga fiender. Den senaste romanen I det yttersta möter vi fyra personer - jag vet inte om en kan kalla dem vänner egentligen - som tänker sig att tillbringa en weekend på Söderskär, en ö i yttersta havsbandet. Det går sådär. Huvudpersonen, Hannes, som allt egentligen kretsar omkring är mestadels frånvarande. Han har vuxit upp på Söderskär och nu vill han komma tillbaka efter att ha varit borta därifrån i femton år. Med sig har han flickvännen Nora, som kommer från Iran. Hon är stor och frodig och raka motsatsen till den kontrollerade Kim som aldrig inmundigat en matbit för mycket. Hennes pojkvän Marc är romanens blekaste figur. Han är obekväm med hela situationen och vantrivs i naturen. Nora och Hannes har varit tillsammans tidigare och deras mammor var goda vänner. Alla döljer de saker för varandra. Nora har ljugit om det mesta för Marc. Kim har gått till Hannes mamma för att utröna ett och annat och hon får veta mer än hon egentligen vill. Jag ska inte avslöja mera. Men på några dygn händer det mycket på ön. Det allra mesta händer dock i de olika personernas inre. Romanen speglar även de olika karaktärernas förflutna. Viktoria Myrén skildrar de yttre och inre stormarna alldeles utmärkt. Jag förlorar tidsuppfattningen och tappar upplevelsen av ljus och mörker. Noras förtvivlan är smittsam; även Hannes. Kim är mera oåtkomlig och Marc mest förvirrad. Så mycken existensiell ensamhet och förvivlan så väl skildrad. Och så poetiskt.
Jag fortsätter med den tredje romanen Iris från 2011 som jag inte läst tidigare.
tisdag 26 juli 2016
Top Ten Tuesday
The Broke and the Bookish July 26: Top Ten Things Books Have Made Me Want To Do or Learn About After Reading Them
Ulla Wagner, Japan Imagined: The Ida Trotzig Collection of Photographs from the Meiji Era in Japan. Ida Trotzig lived i Japan for about 30 years and she really loved her new country and learned a lot about it. I hope I can learn a little something of all that she knew of Japan.
A. J Cronin, The Citadel about a young doctor saving lives in the mine districts in Wales and in Africa made me wish being a doctor. I found some of his books in my parents bookshelves when I was very young
Leo Tolstoy, Anna Karenina made me wish I had been there to prevent her committing suicide. I really don´t know how, but I would at least have tried.
Elin Wagner, Penwoman, 1910. The protagonist, Barbro Magnus, a journalist like Elin Wagner, plans to maintain her independence in a liberated marriage as she continues to be active in the struggle for women's rights. I would hav liked taken part in these struggles.
Helen Wells, The books about Cherry Ames made me of course wish to be a nurse!
Walter and Steven Farley, The books about The Black Stallion. I wasn´t much interested in horses generally, but there was something special about the Black Stallion. Oh, what a horsewoman I should be!
Bea Uusma, The Expedition. This is a fascinating story about an expedition to the North Pole led by S A André, a Swedish engineer. It ended in disaster.
I wish I could have been there 1897 helping them out with their equipment, especially their clothes. They didn´t think of the arctic cold which is hard to understand.
Lian Hearn, Tales of the Otori. Otori Takeo och Shirakawa Kaede are a young couple who love each other. But you don´t marry for love in Japan by that time.
They meet with many difficulties. I would have liked seeing them excercise sword art. Both of them were very skilled
Jules Verne, Twenty thousand leagues under the sea. If I could have managed my fear I would like to have taken part in this marvellous journey.
Susan Sellers, Vanessa and Virginia. A nice cup of the with the two famous sisters Virginia Woolf och Vanessa Bell would have been interesting.
Ulla Wagner, Japan Imagined: The Ida Trotzig Collection of Photographs from the Meiji Era in Japan. Ida Trotzig lived i Japan for about 30 years and she really loved her new country and learned a lot about it. I hope I can learn a little something of all that she knew of Japan.
A. J Cronin, The Citadel about a young doctor saving lives in the mine districts in Wales and in Africa made me wish being a doctor. I found some of his books in my parents bookshelves when I was very young
Leo Tolstoy, Anna Karenina made me wish I had been there to prevent her committing suicide. I really don´t know how, but I would at least have tried.
Elin Wagner, Penwoman, 1910. The protagonist, Barbro Magnus, a journalist like Elin Wagner, plans to maintain her independence in a liberated marriage as she continues to be active in the struggle for women's rights. I would hav liked taken part in these struggles.
Helen Wells, The books about Cherry Ames made me of course wish to be a nurse!
Walter and Steven Farley, The books about The Black Stallion. I wasn´t much interested in horses generally, but there was something special about the Black Stallion. Oh, what a horsewoman I should be!
Bea Uusma, The Expedition. This is a fascinating story about an expedition to the North Pole led by S A André, a Swedish engineer. It ended in disaster.
I wish I could have been there 1897 helping them out with their equipment, especially their clothes. They didn´t think of the arctic cold which is hard to understand.
Lian Hearn, Tales of the Otori. Otori Takeo och Shirakawa Kaede are a young couple who love each other. But you don´t marry for love in Japan by that time.
They meet with many difficulties. I would have liked seeing them excercise sword art. Both of them were very skilled
Jules Verne, Twenty thousand leagues under the sea. If I could have managed my fear I would like to have taken part in this marvellous journey.
Susan Sellers, Vanessa and Virginia. A nice cup of the with the two famous sisters Virginia Woolf och Vanessa Bell would have been interesting.
måndag 25 juli 2016
Veckans bokbloggsfråga v 30
du på något helt annat som inte alls är bokrelaterat? Denna vecka vore det roligt om du berättar om dina samlingar och visa gärna också bilder."
Visst samlar jag på saker. Först och främst böcker och andra saker som på något sätt rör Japan.
Så samlar jag på den lilla fina bokserien Levande Litteratur utgiven av Natur & Kultur 1957 - 1969. Blått omslag för facklitteraturen; rött för det skönlitterära.Tyvärr har några tappat sina omslag.
Etiketter:
Läsutmaning,
Veckans bokbloggsfråga v 30
söndag 24 juli 2016
Det rena landet
1856 blir den unge skotten Thomas Blake Glover erbjuden att bli handelsman i Japan. Under tio år bygger han sedan upp en förmögenhet, förlorar den, bygger upp en ny samt bidrar i hög grad och på många sätt till moderniseringen av Japan. I Det rena landet skildrar författaren Alan Spence i skönlitterär form dessa tio år. Glover bygger järnvägar, startar gruvdrift, skaffar fartyg ifrån Skottland och är en av grundarna till Mitsubishi. Han skjuter till medel till de revolutionärer som vill störta Shogun och sätta kejsaren på tronen igen. Glover är en kvinnornas man. Tre allvarliga kärlekshistorier hinner han med. Sono, den första hustrun, återvänder till sin familj. Historien med Maki påminner om Madame Butterfly medan kurtisanen Tsuru blir hans andra hustru och sista kärlek. Thomas Glover lär ha varit en social begåvning. Han smälter smidigt in i alla sammanhang mycket för att han lär sig förstå det japanska kynnet och respektera japanska värderingar. Det rena landet innehåller många japanska ord och uttryck som omedelbart får sin förklaring. Romanen är spännande och bär en hel del japansk historia. Personteckningen är kanske en aning grovt tillyxad, men den lämnar å andra sidan gott utrymme åt läsarens fantasi.
Glover House i Nagasaki hette på Glovers tid Ipponmatsu, vilket betyder det ensamma pinjeträdet. Thomas Glover och Tsuru ligger begravda på en gravplats i närheten. Alan Spence föddes i Glasgow 1947. Han är romanförfattare, dramatiker och poet. Det rena landet har kommit ut i ett femtontal länder. Spence bor med sin fru i Edinburgh, där de driver ett meditationscenter tillsammans.
Glover House i Nagasaki hette på Glovers tid Ipponmatsu, vilket betyder det ensamma pinjeträdet. Thomas Glover och Tsuru ligger begravda på en gravplats i närheten. Alan Spence föddes i Glasgow 1947. Han är romanförfattare, dramatiker och poet. Det rena landet har kommit ut i ett femtontal länder. Spence bor med sin fru i Edinburgh, där de driver ett meditationscenter tillsammans.
Etiketter:
1800 - talet,
Alan Spence,
Det rena landet,
Japan,
Nagasaki,
Shogun,
Showa
lördag 23 juli 2016
Ansvarsarter
Kommunala ansvarsarter - ett intressant begrepp som jag inte stött på tidigare. Begreppet används inom naturvård för hotade arter som har sin huvudsakliga utbredning inom ett begränsat område. Gullstånds skrev Linné om under sin skånska resa i mitten av 1700 - talet. Arten är sällsynt och förekommer bara i Skåne, står det i broschyren, och den har blivit utmärkande för Kristianstads Vattenrike. Martorn är fridlyst i hela landet. Den växer på sandiga och grusiga stränder. Martorn minskar i antal bland annat på grund av ett ökat badliv. Människor tycker att den sticks och river upp den. Eller tar man hem den, torkar och använder i dekorativt syfte. Jättemöjan är speciell eftersom den är en av få växter som växer i strömmande vatten. Den kan bli upp till fyra meter lång. Blommorna finns vid ytan och har fem till elva vita kronblad och en gul mitt. De finflikiga bladen som är ungefär en halv meter långa finns under vattenytan. Jättemöjan har ett livskraftigt bestånd i Vramsån, som ingår i Kristianstads Vattenrike. Läs mer om ansvarsarter i Kristianstad HÄR. På ARTPORTALEN kan en rapportera vilka arter en sett i naturen av växter, djur och svampar i allmänhet i hela Sverige.
fredag 22 juli 2016
Bokbloggsjerka 22 - 25 juli
Bokbloggsjerka 22 - 25 juli 2016. ANNIKA undrar: "Har du råkat på någon relation (kan vara mellan vän/fiende, kollegor
emellan, etc.) i en bok (film eller tv-serie) som du
fascineras/förundras lite extra över? Om inte, skriv fritt om något som
har med relationer att göra (t.ex. din egen relation till en viss
författare)." Egentligen en mycket lätt fråga. Alla relationer är komplicerade; många är helt obegripliga. Ibland kan en tycka att de är helt omöjliga. Men alla har ju relationer på det ena eller andra sättet; med föräldrar, syskon och annan släkt, barn, skolkamrater, arbetskamrater, partners, vänner och så vidare. En relation som jag alltid varit nyfiken på är den mellan Scarlet O´Hara och Rhett Butler i Borta med vinden. Hur gick det i fortsättningen egentligen? Slutet är långt ifrån självklart. Hugo Rask och Ester Nilsson i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson har ett så märkligt förhållande att det är tveksamt om det ens kan kallas förhållande. Jag förstod mig inte på Ester Nilsson över huvud taget. Det är nästan lättare att förstå Hugo Rask. I Kristina Sandbergs romantrilogi om Maj Berglund möter vi ett problematiskt mor/dotterförhållande. Maj har svårt med sin klumpiga dotter Anita för vars skull hon blev tvungen att gifta sig och som inte alls är vare sig söt eller begåvad. Dominic West spelar huvudpersonen, läraren och författaren Noah Solloway, i TV - serien The Affair. Han har en förmåga att trassla till det för sig inte minst med kvinnor. Hans fru, Helen, och han har fyra barn och så får han ett nytt barn med flickvännen Alison. Helen är rikemansdotter medan Alison är servitris; gift med Cole. Helen älskar fortfarande Noah, tror jag och Cole har svårt att glömma Alison, men icke förty gifter han om sig. Allt är mycket komplicerat och otroligt spännande och naturligtvis slutar säsongen just där. Malinkas hatkärlek till sin fattiga mor, städerskan Ladivine Salle i romanen Ladivine av Marie NDiaye är smärtsam. Och svår att riktigt förstå. Malinka ljuger bort sin mor, som inte gjort något annat än allt vad hon förmått för sin dotter. Nobelpristagaren Patrick Modianos föräldrar skulle en ju gärna velat intervjua. Hur tänkte de? De fanns ju aldrig där för sin son. Det berättar han bl. a. i En stamtavla. En mycket egendomlig föräldrar/barn - relation.
Lånad bild |
Etiketter:
Bokbloggsjerka 22 - 25 juli,
Läsutmaning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)