En smakebit på søndag

Söndag igen och dags för En smakebit på søndag, en läsutmaning administrerad av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
"Hon sitter på samma pall som hon alltid satt på som barn när hennes mormor berättade historier för henne. Den pallen var det enda hon önskat sig av

mormodern när hon själv skulle sätta bo. Hon sitter i farstun på den pallen, lutar sig mot väggen, blundar och rör inte mat och dryck som en väninna ställt framför henne. I sju dagar ska hon nu sitta där så. Hennes man har försökt dra upp henne, men mot hennes vilja lyckades han inte. Hon var glad när dörren slog igen efter honom. Så sent som i fredags hade mormorsmor strukit den sovande lilla flickan över huvudet och kallat henne sin maideleh, sin lilla flicka. Hon själv hade genom barnets födelse förvandlat sin mormor till mormorsmor och sin mor till mormor, men nu var alla de där förvandlingarna allaredan upphävda."
Jenny Erpenbeck, Natt för gott, sidan 12. Fler smakebitar HÄR

Intressant boksläpp

I torsdags var det boksläpp på Historiska Media i Lund. Eva - Helen Ulvros´ och hennes senaste bok Kvinnors röster. Livsöden från det moderna Sveriges framväxt var ämnet för kvällen.  Erik Osvalds, vd och förlagschef, och professor Ulvros från historiska institutionen i Lund började diskutera boken för två år sedan. Historia lär man sig smidigast genom att ta del av enskilda människoöden.  13 kvinnor från 17 - 18- och 1900 - talen ur olika samhällsklasser möter oss i boken som bygger på brev, dagböcker, memoarer och intervjuer. Några av kvinnorna finns med i författarens doktorsavhandling Fruar och mamseller. Kvinnor inom sydsvensk borgerlighet, men de flesta är "nya". Eva Helen Ulvros berättade om några av kvinnorna och en blir bara full av beundran. Hur orkade, kunde och vågade de? Somliga lyckades bra andra inte. Jag ser fram emot att läsa boken. Mer om den senare.

Bokbloggsjerka 11 - 14 mars

ANNIKA är inget fan av ljudböcker eller uppläsningar. Tankarna försvinner ut i periferin. Jag skulle kunna instämma, men det skulle inte vara alldeles sant. Ibland går det utmärkt. Radioföljetongen klarar jag ofta av. Ljudböcker går det sämre med. Men några har jag i alla fall lyssnat igenom, mycket beroende på att jag verkligen gillat uppläsarna. 

För en tid sedan läste skådespelaren Johan Rabaeus radioföljetongen Lärkan av den ungerske författaren Dezső Kosztolányi. Lärkan är en underbar roman och Johan Rabaeus gjorde all rättvisa åt den.
Skådespelaren Peter Andersson är en annan skicklig uppläsare. Under en lång bilresa lyssnade jag på Den döende detektiven av Leif G W Persson. En bra bok som tolkades på ett utmärkt sätt av uppläsaren.
Eftersom jag förstod att jag var  en av de sista i världen som inte läst Harry Potter kom jag slutligen på den lysande idén att lyssna på Harry Potter and the Philosopher´s Stone. Inläsare Stephen Fry. Helt fantastisk inläsning!
En annan inläsare som jag gillar är Krister Henriksson. Tack vare honom fick jag läst fick jag läst Högläsaren av Bernhard Schlink.

Kvinnoalfabetet bokstaven X

 
enligt O:Dags för en av de svåraste bokstäverna, nämligen X. 
Följande uppgifter får du idag:
Berätta om en favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på X.
Favorit och favorit. Har bara läst en bok men i alla fall. Xiaolu Guo föddes i en fiskeby i Kina. Hon studerade först film och har skrivit manus till och regisserat How is your fish today? 2002 flyttade hon till London och började skriva dagbok på engelska och det blev upprinnelsen till Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande som genast kom ut i 20- talet länder och blev nominerad till Orange Prize for Fiction 2007.
Berätta om någon annan kulturpersonlighet på X som du gillar (eller en författare till om det är lättare). Xantippa, Sokrates baktalade hustru. Tror inte att hon hade det lätt. Inte tömmer en nattkärlet över sin make för intet?
Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på X som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?
Xue Xinran var programledare för ett radioprogram mellan 1989 och 1997 dit kvinnor kunde ringa och berätta om sina liv. Hon blev fullständigt dränkt i historier från hela Kina och hon insåg vidden av kvinnoförtryck i landet. I 
De goda kvinnorna från Kina. Berättelser ur det fördolda blandar hon dess kvinnors berättelser med egna erfarenheter.
X får också symbolisera pseudonymen och artistnamnet, berätta om en kvinna som är känd under ett annat namn än sitt eget. Och nej, det behöver inte börja på X. Tack för det, enligt O. Jag väljer två favoriter; två normbrytande George: George Eliot (Mary Ann Evans) och George Sand (Amantine Lucile Aurore Dupin). De var tämligen samtida och båda levde i synd med var sin man. George Eliot rymde till Tyskland med sin gifte författare George Henry Lewes, var äktenskap aldrig upplöstes. Hon skrev sådana välkända romaner som Middlemarch, Kvarnen vid floden och Daniel Deronda. George Sand är väl mest känd för sin förbindelse med bl. a. Chopin och En vinter på Mallorca och Familjen Mauprat. Bonuskvinna: Ximena Pettersson, innebandyspelare

Fanfiction

"I fanfiction förflyttas förlagans miljöer och karaktärer in i andra sammanhang där nya historier skapas. Ungdomarna gör sina texter tillgängliga på olika nätsajter, där läsare över hela världen i interaktion med skribenterna kan kommentera och påverka." Så står det på baksidan av boken Författande fans. Om fanfiction och elevers literacyutveckling av Christina Olin - Scheller, fil dr i litteraturvetenskap och lektor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Medförfattare är Patrik Wikström, fil dr i medievetenskap och lektor i medieekonomi vid Internationella handelshögskolan i Jönköping. Jaha, det är för ungdomar och försiggår på nätet, tydligen. Men jag vidhåller att idén inte är ny och det bekräftas också i boken som kom ut 2010. Gemensamt för så gott som all fanfiktion är kärlek. Inom fanfiction finns undergruppen "Mary Sue"  - historier där författaren skriver in en idealiserad bild av sig själv i historien. Fanfiktionförfattarna vittnar om hur de utvecklar sitt läsande och skrivande på olika sajter. Fanfiction har likheter med muntligt berättande , som enligt Roland Barthes "korsar alla nationsgränser, genomsyrar hela historien och alla kulturer - det existerar helt enkelt, som livet självt." Det har inte forskats så mycket om fenomenet men man menar att det började i en anglosaxisk språklig kontext med fandomen kring Star Trek på 60 - talet. (Fandom är en grupp fans som delar ett gemensamt intresse.) Egentligen användes termen fanfiction först av science fictionfans redan under 1920- och 30 - talen och spreds då av tidskrifter som kallade fanzines. Författande fans vänder sig till lärare, lärarutbildare och studenter. Jag tycker att det är en intressant och lättillgänglig bok för alla och envar som har ett intresse av att veta vad fanfiction är.

Leffler om Stark

Professor Yvonne Leffler vid institutionen för kulturvetenskaper i Göteborg har skrivit en bok om den folkkära, utskällda och produktiva författaren Sigge Stark (1896 - 1964). Signe Petersén, eller som hon hette som gift, Signe Björnberg fick författarnamnet Sigge Stark. (Vissa slutade läsa henne när de förstod att hon var kvinna!) Det passar egentligen bra att tala om Sigge Stark på Internationella kvinnodagen. Hon sysslade med en hel del i sitt liv; hon var bland annat lantbrukselev och blev Sveriges första kvinnliga travkusk samt uppfödde hästar och hundar (grand danois). 

Tyvärr var hennes ekonomiska sinne inte så välutvecklat och trots att hon var så produktiv var hon alltid fattig. Hon utnyttjades skamlöst av förlagen. Tidskriften Vårt hem hade väldiga upplagesiffror så långe de hade Sigge Stark som

följetongsförfattare. När de vid något tillfälle beslöt sig för att bli höglitterära och började publicera texter av Dostojevskij och Kafka sjönk läsarsiffrorna katastrofalt och Vårt hem måste genast återinföra Sigge Stark. 1921 debuterade Sigge Stark som författare med en berättelse i Vårt hem. 1922 kom hennes första roman, Den steniga vägen till lyckan. Hon skrev mellan 115 och 120 romaner och 5 – 600 noveller. En blir upprörd när Yvonne Leffler berättar om hur förlagen hanterade henne. De förvanskade hennes romaner genom att ge dem löjliga titlar och sätta fåniga rubriker på dem. Och naturligtvis skulle de sluta lyckligt! Det gör visserligen inte alla, men de flesta. Sigge Starks romaner var ingen formellitteratur. Hon varierar sig; hon skriver beredskapsromaner, krigsromaner, pusseldeckare och historiska konstsagor. Hennes djurberättelser är utmärkta. Sigge Stark är en god berättare. Hon låter sin läsare hamna mitt i skeendet; tempot är högt och handlingsdrivet ända till sista meningen. Hon skildrar ett småskaligt lantbruk och en landsbygd som blir glesbygd.  Kärleken till landet och hembygden är genomgående. Hennes kvinnor är ofta starka och normbrytande (liksom hon själv), åtminstone till en tid. Sigge Stark hyllar moderlighet i bemärkelsen medkänsla och omsorg. Sigge Stark fick mycket däng från helt olika håll. Hon kritiserades av sådana som Jordbruksverket, ABF, litteraturvetare och politiker för att vara alltför produktiv, för att ha ett dåligt språk och för att vara konservativ. Det var arbetarlitteratur och modernistisk lyrik som gällde. Men i en  LIX (läsbarhetsindex)- undersökning visade det sig att språket inte alls var så dåligt. Sigge Stark tog väldigt illa vid sig av kritiken. Hon var en outsider i litteraturen och hade inget nätverk av andra författare eller någon som ställde upp för henne i något avseende. Efter hennes död har flera litteraturvetare varit inne på en omvärdering av Sigge Stark. Det kändes väldigt bra att med Yvonne Leffler som ciceron uppmärksamma  ett liv och ett författarskap som behandlats så illa – allra mest av de inblandade förlagen – genom åren. Om Sigge Stark hade haft en bättre äkta man, en revisor med hårda nypor och en förnuftig redaktör så kunde mycket sett annorlunda ut.

Enastående!

Det tog lång tid att läsa de 523 sidorna i Bookerprisbelönade Richard Flanagans Den smala vägen mot norr. Men vilken roman! Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Den s. k. japanska andan skiljde sig markant ifrån de australiensiska fångarnas syn på livet och döden.  Berättare är fältläkaren major Dorrigo Evans. Han försöker så långt det går att underlätta livet för de utsvultna, sjuka fångarna som misshandlas, torteras och dödas i meningslöst våld. I den japanska armén har soldaterna fått stryk ifrån första början och de fortsätter att slå. När de sedan blir dömda som krigsförbrytare och hängs har de fortfarande inte förstått varför. Flanagan har sett, förstått och förklarar. Alla gör på något sätt sitt arbete; alla har de fått det påtvingat uppifrån. Krigsfångarna, läkaren, lägervakterna och de som för befälet. Flanagan nyanserar skildringen som är förfärlig i krigsdelarna, men han gör inte odjur av japanerna. En lägervakt finns som beskrivs som helt omänsklig och får öknamnet Varanen, men han tillhör dem som fått stryk sedan barnsben. Att bli tillfångatagen är en stor nesa och vittnar om feghet. Japanerna vill dö för sin kejsare. Det är ärofullt. Men det är inte kejsaren som blir hängd för krigsförbrytelserna. Den smala vägen mot norr (titeln är lånad av den japanske haikudiktaren Basho)är inte på långa vägar endast en krigsskildring. Den handlar minst lika mycket om kärlek. Då är spelplatsen Australien. Flanagans roman berättar också om det som händer när de överlevande kommer hem; om svårigheterna att finna sig tillrätta i en tillvaro där ingen kan föreställa sig vad de gått igenom. De har också blivit tillrådda att inte prata om det. Här och där finns fina haikudikter av kända poeter insprängda. Vissa delar av romanen är väldigt  poetiska. Språket är vackert; metaforerna träffande och jag önskar att boken varit min så att jag kunde ha strukit under alla underbart filosofiska formuleringar. Blomman utanpå boken tror jag är en kamelia. Översättningen är gjord av Peter Landelius; förlaget Lind&Co. Missa inte den här underbara boken!
Denna värld av dagg
är bara en värld av dagg -
och ändå

En världsomsegling på 366 dagar

Issa       

Kaosutmaning 2016