En bok att tycka mycket om

Det blev som jag trodde. Jag tyckte mycket om Blodsbunden av Augustin Erba; en roman på självbiografisk grund. Det är en rörande skildring av en uppväxt i Fisksätra i en lika ovanlig som dysfunktionell familj. Modern är ättling i rakt nedstigande led till kejsaren Frans Josef av Österrike. Fadern är biokemist ifrån Egypten. Modern är katolik och fadern kopt. Ingen känner familjen eller vet något om deras bakgrund. Amadeus, äldste sonen, berättar. Han tvingas tidigt ta ett stort ansvar för två yngre syskon. Och när fadern dör är det han som sköter begravning och bouppteckning. Fadern hade ett våldsamt temperament. Den enda gången han ägnade sonen någon uppmärksamhet var när han gav honom matematiska problem att lösa och örfilade upp honom ordentligt när han misslyckades. Modern led ständigt av migrän och stängde in sig på sitt rum med kalla, våta handdukar på pannan. Den enda som lyser upp av att se Amadeus är hans älskade mormor. Schäfern Felix betyder också mycket för barnen som aldrig får några kramar eller andra ömhetsbetygelser av sina föräldrar. Amadeus placeras i Franska skolan och blir snart slagpåse åt alla. Amadeus ger inte igen. Och lärarna ser åt ett annat håll. Men Amadeus har lärt sig tidigt att det finns hjälp av olika slag att hämta i böcker. Nu läser han på i Sunzi, Om krigskonsten och inväntar lämpligt tillfälle att oskadliggöra sin värsta plågoande. (En njuter när han lyckas.) Blodsbunden berättas på två tidsplan; ett under uppväxten och ett där Amadeus som vuxen brottas med sin egen rädsla att bli pappa. Tänk, om han blir våldsam som fadern? Det hela berättas stillsamt och med svart humor. Och då och då blir en överrumplad av en mening som bränner som eld och får ögonen att tåras. Amadeus försjunker aldrig i någon självömkan hur eländiga omständigheterna än är. Samhällskritiken ingår organiskt i själva berättelsen. Barnens utsatthet är lika upprörande som deras lojalitet med föräldrarna är häpnadsväckande. Blodsbunden borde ha nominerats till Augustpriset! Läs den!
Albert Bonniers förlag.

Kaosutmaning 2015

Kvinnoalfabetet bokstaven L

 
 enligt O har kommit fram till bokstaven L i sitt Kvinnoalfabet
 
1.Nämn en favoritförfattare med för-eller efternamn på L. 
Här fanns ju många att välja på, men jag tror att det får bli Barbro Lindgren ändå. Och jag tänker då inte minst på Barbro Lindgrens fullständigt oemotståndliga barnbokstrilogi Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och VLMF (Vad lever man för) som lämpar sig så utmärkt för högläsning.  
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på L vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Luren Bacall (1924 - 2014), snygg och tuff film- och teaterskådespelare. Under inspelningen av Hemingways Att ha och inte ha träffade hon sitt livs kärlek, Humhrey Bogart. Deras kärlekshistoria är väldigt romantisk. Bogey var 25 år äldre än Bacall och när de väl gift sig drog hon sig mer eller mindre tillbaka för att ägna sig åt man och barn.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på L som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
Anne - Charlotte Leffler om vilken Monica Lauritzen skrivit en utmärkt biografi. Så där blev det två L - kvinnor till priset av en, så att säga. Anne - Charlotte Leffler visste tidigt att hon måste skriva. Hon ville också studera. Det var inte mycket stöd hon fick hemma, men hon kom ändå att tillhöra det moderna genombrottets kvinnor. Hon skrev noveller, romaner och dramatik om kvinnors villkor. Hennes dramer har även satts upp på senare tid.
4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på L är du nyfiken på, men ännu inte upptäckt?
Lotta Lotass sitter på stol nr 1 i Svenska Akademien. Hon har fått en mängd olika priser och varit nominerad till Augustpriset många gånger och även till Nordiska Rådets litteraturpris. Doktorsavhandlingen skrev hon om Stig Dagerman. Jag har fått uppfattningen att hon inte är speciellt lättillgänglig, men en borde ju försöka. Jag har kanske alldeles fel?

San Francisco

Ung i Grönland - ung i världen hittade jag vid något tillfälle hos Hanna på Feministbiblioteket och blev nyfiken på. Den innehåller noveller skrivna av ungdomar för ungdomar så den passade ju precis, tänkte jag.  Och här hittar jag en novell av ingen mindre än Niviaq Korneliussen som var nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2015 med romanen Homo sapienne. Novellen heter San Fransisco och därmed kan jag pricka av nr 16 Läs en novell vars titel börjar på s i Ugglan & Bokens utmaning Läs en novell.
Det börjar med ett gräl som slutar med att Sara lämnar Fia, som egentligen inget hellre vill än att säga förlåt, men det går inte. Fias förtvivlan är förkrossande och än värre ska det bli. Fia ger sig som bedövad ut i världen. Det bagage hon inte är riktigt säker på att hon har med sig ger hon till en häpen, illaluktande uteliggare. Hon hamnar i New York, Chicago, Kansas City och San Fransisco. När novellen är slut börjar jag undra om jag drömt alltihop. Eller är det Fia som drömt? Frågan är om inte den här berättelsen ingår i hennes roman Homo sapienne om vilken det står: "Fia, Inuk, Arnaq, Ivinnguaq og Sara. Fem unge, fem historier vævet ind i hinanden, om opbrud, identitet og kærlighed i Nuuk." Författaren har själv översatt sin roman till danska. Niviaq Korneliussen föddes 1990 och växte upp i den sydgrönländska staden Nanortalik. Efter några års studier i statsvetenskap på universitetet i Nuuk, læser hon nu psykologi på Aarhus Universitet. 

Tematrio - Jobbiga böcker

Berätta om tre böcker som varit känslomässigt jobbiga att läsa! uppmanar Lyran (just som jag ställt in mig på att det inte blir någon TEMATRIO den här veckan!)
1. Den titel jag direkt kommer på är Trädens tystnad av Mo Hayder om vilken jag skrev så här: Nej, nu har jag bestämt mig. Jag kan inte skriva om Trädens tystnad av Mo Hayder även utgiven under titeln Behandlingen (orig:s titel: The Treatment). Hon brukar skriva om hemska saker på gränsen till det outhärdliga och hon gör det bra - men den här gången tycker jag inte att det räcker med miljöskildringen (Brixton) och utredningsarbetet som leds av Jack Caffery, som jag gillar. I det här fallet rör det sig om en fullständigt vidrig pedofilhärva.  Men intrigen är alltför skruvad och vidrigheterna upprepas lite för ofta. Kanske är det svårt för Mo Hayder att hantera den här sortens material? Inte konstigt i så fall. 

2. Hiroshimas blommor av Editha Morris är en väldigt gripande bok om s. k. hibakusha i Japan, det vill säga de som överlevde atombomben i Hiroshima med kroppsliga och själsliga skador vars återverkningar sträckte sig in i framtiden. Författarens son berättade för sin mor, som sedan gjorde stora insatser för dessa människor. Ingen ville umgås med hibakusha; ingen ville gifta sig med en sådan och de bodde i särskilda ghetton och fick försörja sig bäst de kunde. 

3. Den blå dagboken av James A Levine, professor i medicin vid Mayokliniken i Minnesota, är skakande läsning. Royaltyn för den här romanen gick oavkortat till utsatta kvinnor och barn i tredje världen. Den blå dagboken berättar om flickan Batuk som såldes som nioåring av sina fattiga föräldrar till en bordell i Mumbai. Hon satt i en bur vid "burarnas gata", väl synlig och till salu för hugade spekulanter. På båda sidor om henne satt andra flickor - och pojkar. Som ett mänskligt smörgåsbord. Batuk benämner verksamheten att baka kaka. Inte sällan försvinner dessa barn helt och hållet. De har inga namn. De är bara föremål. Vem ger namn åt en sopborste? Under en sjukhusvistelse lär sig Batuk läsa och skriva och det blir hennes räddning.

Tågnovell

När jag hittade Speciella omständigheter av John Ajvide Lindqvist i min hylla tänkte jag att jag skulle slå två flugor i en smäll; dels att läsa något av JAL och dels att läsa en skräcknovell och pricka av punkt nr 13. Läs en novell om skräck i Ugglan &Bokens utmaning Läs en novell. Speciella omständigheter var snabbt läst under tågresan. Men vilken besvikelse! Spänd förväntans upplösning i tomma intet! Det börjar så bra med de unga tu som varit ett par i tre år och gifta i tre. Nu väntar de barn och kommer överens om att de bor för trångt. En husannons i DN:s bostadsbilaga drar blickarna till sig genom ett Obs! Speciella omständigheter. Priset är uppseendeväckande lågt. När mäklaren visar huset för de hugade spekulanterna läser han upp ett brev ifrån ägaren som går ut på att det finns något oförklarligt i källaren. Intresset svalnar hos de flesta och det blir det unga paret som köper huset till ett löjligt lågt pris. De är inte vidskepliga och de kan redan för sin inre syn se barnvagnen i trädgården. Ganska snart börjar det hända mystiska saker i källaren. Det går inte att skylla på råttor och möss. Den grymma råttfällan försvinner däremot och om kvällarna knackar det på dörren ovanför källartrappan. Ajvide Lindqvist bygger upp en spänning som sedan rinner ut i sanden. Den unge mannen försöker gå till botten med det hela, men han tycks tröttna på hela historien precis som författaren. Det mest positiva jag kan säga är att det är välskrivet. Och att det börjar bra. Annars hade jag över huvud taget inte läst till slut. Men jag känner mig lurad på konfekten, det gör jag.

Äktenskapsfrågan

Söndag igen och dags för den norska läsutmaningen på bokbloggen En smakebit på söndag. Dela med dig av det du läser just nu. En enda regel finns: No spoilers! Fler smakebitar HÄR

"Jag har flyttat ihop med Petra". säger jag. "Vad roligt." säger mamma. "Det känns bra," säger jag. "Petra och jag - det kommer att fungera". "Vad har hon för bakgrund?" säger min mamma. "Hur menar du då?" säger jag. "Vad gör hennes föräldrar?" "Hennes mamma jobbar med något socialt och hennes pappa är tidningsbud, han målar på fritiden". "Är de svenskar?" "Varför frågar du det?" "Jag är bara nyfiken", säger min mamma och jag tror henne inte. "Undrar du om de är adliga?" "Du måste komma ihåg att vi är speciella", säger min mamma. "Folk som inte är vana vid sånt här kan ha lite svårt att förstå oss."

"Jag tror nog att Petra förstår mig, även om hennes släkt inte finns på tvåmetersmålningar i olja." "Om du till exempel valde att gifta dig med Josefa så skulle ni ha en gemensam grund att stå på. Hon skulle veta vad du pratade om." Det är första gången mamma nämner en Josefa. Min mamma nämnde aldrig något utan anledning. "Josefa?" "Josefa von Habsburg", säger mamma. "Hon är väldigt trevlig. Hon skelar lite, men annars är det inget fel på henne." ---
"Hon skulle säkert tycka att du är väldigt stilig", säger min mamma och den oklara inriktning samtalet haft hittills får en stadig kurs. "Jag har precis berättat att jag har flyttat ihop med Petra." "Vad roligt", säger min mamma. "Ja, det tycker jag också", säger jag. "Men det kan inte skada att träffa Josefa", säger min mamma. "Jag kan be Leopold ringa henne, så kan hon komma hit." "Men jag är kär i Petra", säger jag. "Det är klart att du är", säger min mamma. "Och det är väl roligt. Men det kan vara bra att se sig omkring. Jag menar, du är frisk och stark och du behöver inte nöja dig med första bästa."

från sidorna 154 och 155 i Blodsband av Augustin Erba

Alla helgons dag

All Saints av Fra Angelico

Vinterorgel

Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv, 
Allhelgonadag! 
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv 
av klämtande slag. 
Sin mantel river den svarta sky, 
och lundarnas bleknade trasor fly, 
och natten mässar om allt som är dött, 
allt hö, allt kött. 

Läs resten av Karlfeldts dikt HÄR 

Höstens dagar 

Höstens dagar äro genomskinliga

och målade på skogens gyllne grund...

Höstens dagar le åt hela världen. 

Det är så skönt att somna utan önskan,

mätt på blommorna och trött på grönskan, 

med vinets röda krans vid huvudgärden... 

Höstens dag har ingen längtan mer,

dess fingrar äro obevekligt kalla,

i sina drömmar överallt den ser,

hur vita flingor oupphörligt falla... 

Edith Södergran

Höstvisa

Det glimmar i guld och klaraste rött,

det prasslar så sakta i parken,

ty hösten är kommen, och almar och lönn

de fälla nu bladen till marken:

"Så fall, våra blad , fall mjukt och lätt!

Vi väva ett täcke så varmt och så tätt,

vi väva ett täcke åt marken.

Se vintern är nära, och vädret är grått,

nu måste vi värma och lysa!

Vi väva ett täcke så varmt och så gott,

att blombarnen icke må frysa.

Sov gott alla blombarn, sov gott, sov sött,

vi väva ett täcke i gyllene rött,

vi väva ett täcke åt marken."

Elsa Beskow