Utgallrat

Igår besökte jag ett bibliotek som placerat sina utgallrade böcker precis utanför ingången. Jag försökte gå förbi med högburet huvud, men skymtade ett välkänt namn i ögonvrån:  Carina Burman. Sedan var det kört.Tre titlar 10 kr. Billigare kan det inte bli, men det löser ju inte platsfrågan. Snart måste jag dessutom upprätta en Burman - hörna i hyllan. Babylons gator; ett Londonmysterium kom ut 2004 och är en kriminalroman i historisk miljö med en myckenhet litteraturhistoria i. 1800 - talsförfattarinnan Euthanasia Bondeson agerar detektiv. Året är 1851.

Vit som marmor; ett romerskt mysterium kom ut 2006. Euthanasia Bondeson löser problem i Rom.
Latin, arkeologi och italiensk mat är de stora intressena just nu. Året är 1852 och EB rör sig bland svenska konstnärer och arkeologer i den eviga staden.
I tredje romanen om Euthanasia Bondeson, 
Hästen från Porten; ett österländskt äventyr, 2008,  kommer EB från den syriska öknen till Konstantinopel, staden som ligger mellan öst och väst. Hon har ett försvinnande att utreda. Året är 1853. EB möter egendomliga resenärer, besvärliga poliser och hjälpsamma haremsdamer.
Samtliga titlar är utgivna på Albert Bonniers förlag.

På kamelrygg genom öknen

1977 var författaren Robyn Davidson 27 år.  Tillsammans med fyra kameler och en hund startade hon en resa från Alice Springs i centrala Australien genom 3 000 km vildmark som mestadels var öken. Resan mål var Australiens västkust och Indiska Oceanen. Hon kände en längtan efter ensamhet och tystnad. Men först måste hon skaffa kameler och lära sig umgås med dem och sköta om dem. Hon möter naturligtvis många faror på vägen inte minst i form av insekter, giftormar och vilda kamelhingstar.  Hennes mycket personliga resedagbok väckte internationell uppmärksamhet och nu har den blivit film. Tracks hade premiär den 13 juni. Robyn Davidson: Tracks är bokens originaltitel. På kamelrygg genom öknen är den svenska titeln som kom ut 1982 i översättning av Hans Nygren.
"En stark, kvick, frisk reseskildring av en originell och mycket självständig kvinna", tyckte Doris Lessing. Hoppas att filmen är lika bra som boken!
Läs mer HÄR!

En litteraturens outsider

Minnessten över Ola Hansson vid Rustgården

Författaren Ola Hansson (1860 - 1925) föddes i Hönsinge mellan Malmö och Ystad. Den skånska myllan har satt djupa spår hos honom liksom studierna i Lund. Ola Hansson kom dock att sluta sina dagar i en liten ort i närheten av Konstantinopel förmodligen i sviterna efter en blindtarmsinflammation. Han stoft fördes till Lund för gravsättning på Norra kyrkogården under stora hedersbetygelser. Han skrev såväl prosa som lyrik och arbetade som journalist på tidningen Nya Skåne i Malmö och Aftonbladet i Stockholm. I Tyskland hyllades han som essäist. Det första betydande diktverket var Notturno 1885. 1887 kom Sensitiva amorosa med en samling skissartade noveller. Den sablades ner av kritiken och Ola Hansson tog mycket illa vid sig. 
OH bodde utomlands i flera år; han och hustrun Laura Marholm reste omkring.
De utvecklade en folie à deux och missbrukade alkohol. Laura Marholm uppträdde på ett sätt som betecknades som samhällsfarligt så de blev utvisade ur Bayern på tre år.H:s sista större berättelse på prosa och den sista "slättbyhistorien", blev Rustgården (1910). Här beskriver han gårdens historia under flera hundra år och fem generationer av familjen. Rustgården kompletterar Resan hem som självbiografisk berättelse. Man anar hela tiden att det inte kommer att sluta så bra. Antalet bränder i det tättbebyggda lilla samhället med halmtäckta hus är påfallande högt. Dessutom sker ideliga delningar av gårdarna genom arvsskifte; bondsönerna söker sig till folkhögskolor och universitet så utvecklingen för den lilla byn är snarare en avveckling. Men jag blev ändå förtjust i Rustgården. Det är ett stycke kulturhistoria och språket fascinerar med en blandning av dialekt och danaismer. Och så är det det där med natur- och landskapsskildringen.
Men vissa delar av Rustgården ströks på inrådan av förlagsredaktören och en andra del kom aldrig ut på grund av Hanssons hätska utfall mot företeelser som han ansåg vara reaktionära. Ola Hansson var en outsider i svensk litteratur. 1907 fick han ett treårigt författarstipendium av Svenska akademien och det först utdelade Frödingstipendiet 1923 - 25.

Språket som en schweizisk armékniv

I andra sändningen av Text + 1, en litterär podcast om den litterära texten och en sak till, intervjar Mats Almegård,  kulturjournalist och doktor i tyskspråkig litteratur, författaren Amanda Svensson som debuterade 2008 med romanen Hey Dolly.  2011 kom roman nummer två, Välkommen till den här världen. Allt det där jag sa til dig var sant kom ut i våras och det är den samtalet gäller. I korthet handlar romanen om en  ung oerfaren flicka som kommer till en folkhögskola på den

skånska slätten för att 1/ lära sig skriva 2/ förhoppningsvis skaffa sig ett socialt liv och lite erotisk erfarenhet som bonus. Det sistnämnda lyckas hon med direkt. En "überweird" (den extroverta väninnan Ilses beskrivning) yngling intresserar sig för flickan som han döper till Lilja Brik. (Själv är han Majakovskij och deklamerar Ett moln i byxor, typ.) Amanda Svensson upptäckte så småningom att hennes tre romaner hänger ihop. Huvudpersonerna påminner om varandra. Det passar författarinnan bra eftersom hon tycker om att ordna och katalogisera. Tre är ett bra tal och det där med trilogi tilltalar henne. Allt det där jag sa till dig var sant innehåller ett flertal berättelser som förankras i verkligheten genom folkhögskolans tydliga gränser och begränsningar. Pirater är ett tema i boken. Amanda Svensson har skrivit en essä i tidskriften Granta med titeln Där flickor blir pirater. Skrivandet är en form av piratliv; att vara fri och stå utanför samhället. Hon berättar om sin "andliga" släktskap med författare som Kathy Acker och Jeanette Winterson. De är postmodernister som dekonstruerar och exproprierar klassiska texter och gör något eget och de har en tydlig agenda. Intressant är också att hon använder sig av tre litterära par för att illustrera de olika faserna i Liljas och den überweirdes destruktiva relation: Lily Brik och Vladimir Majakovskij; Ted Hughes och Sylvia Plath och slutligen T S Eliot och Vivienne Haigh Wood. Amanda Svensson säger att hon trivs på jobbet och att det blir roligare och roligare. Språket är som schweizisk armékniv, säger hon. Man fäller upp det ena användbara redskapet efter det andra.

Precis som förra gången är Text + 1 välgjort, väl förberett och högst intresseväckande. Inga spoilers, men välgörande lugn och eftertänksam fördjupning av texten. Mats Almegård håller en låg profil och låter varsamt Amanda Svensson ta sin tid. Underbart!
+ 1 då? Jo, det blev ett inspirerande samtal om filmen Trollkarlen från Oz.

Andreas Tilliander har gjort inspelningen och står även för den fina signaturmelodin.

Nästa månad samtalar Mats Almegård med Viktor Karlsson om hans roman Hon.

Mad, bad and dangerous to know

"Mad, bad, and dangerous to know". Så karaktäriserade Lady Lamb, hustru till Sir Percival Lamb,  Lord Byron. I likhet med många andra kvinnor, gifta som ogifta" var hon villig att offra en hel del för honom. Nu var det så att hon egentlige  älskade sin man väldigt mycket så valet blir ett smärtsamt dilemma för henne. I Mannen, hustrun & Lord Byron (1912) berättar Mathilda Malinng hela historien om paret Lamb och Lord Byron.
George Gordon Byron föddes 1788 i London och dog 1824 i Grekland. Fadern dog när George var tre år. Modern var milt uttryckt ambivalent och sonen hatade henne. Hans stora sorg i livet var klumpfoten. Den gjorde att han tog sig bäst upp på häst eller simmande. Lord Byron hann med det otroliga under sitt korta liv.  Genom ett par oväntade dödsfall i familjen kom han i åtnjutande av såväl titeln baron som familjeförmögenheten. Under sin tidiga ungdom reste han runt i Europa i två år.  1812 när Lord Byron är 24 år gammal kommer de två första delarna av Childe Harold´s Pilgrimage ut och Lord Byron blir berömd över en natt. En poetisk reseskildring var något nytt. Lord Byron blev vår första moderna celebritet. Senare kommer två delar reseberättelser till. Han reser i Spanien, Portugal, Belgien, Schweiz, Grekland och Italien. Han besöker krigshärdar (Waterloo, t. ex.);han beskriver respektive länders seder och bruk och han berättar om alla sina exotiska äventyr. Vart han än kommer blir det uppståndelse.  Till slut ger Lord Byron också upp försöket att övertyga läsarna om att Childe Harold inte var lika med Lord Byron. Lord Byron, Keats och Shelley var de tre stora romantikerna.  Gunnar Harding skriver väldigt bra om Childe Harold´s Pilgrimage i En katedral av färgat glas.
Den lilla läckra boken i grönt och guld på bilden har jag hittat på något loppis dock icke i år.

Mycket välgjort och spännande

Jørn Lier Horst, född 1970, arbetar som utredare hos polisen i Vestfold. Det var efter att han blivit anklagad för att ha manipulerat bevismaterial som han skrev Jakthundarna.
2013 fick han Glasnyckeln för årets bästa kriminalroman eller -novellsamling. Glasnyckeln delas ut av Skandinaviska Kriminalsällskapet för en bok av en dansk, finländsk, isländsk, norsk eller svensk författare. Far och dotter arbetar med var sitt mordfall. William Wisting är utredare hos polisen och arbetar med ett 17 år gammalt mord när han plötsligt blir avstängd från sitt arbete. Naturligtvis fortsätter han ändå.
Dottern Line är journalist och arbetar med ett nyligen begånget mord. Farfar, som är pensionerad läkare deltar också i arbetet.
En stund blir man riktigt orolig att det skulle kunna finnas skäl att stänga av den sympatiske arbetsnarkomanen William Wisting. Man har också anledning att fundera över hur utredningsarbete förhåller sig till frågan om ansvar.
Jag läser gärna mer av Jørn Lier Horst

Top ten Tuesday på en onsdag

.

Igår skrev jag ett omsorgsfullt inlägg om några av mina favoritklassiker eftersom The Broke and the Bookish har 10 favoritklassiker som tisdagsuppgift denna veckan. Sedan hände det obegripliga att mitt inlägg försvann, gick upp i rök, avdunstade, blev kapat och utplånades totalt. Trots ihärdigt letande var och förblev det försvunnet. Så nu tar jag mig friheten att försöka göra om det och dessutom publicera det på en onsdag. 

1. The Return of the Native av Thomas Hardy får representera ett författarskap som följt mig under många år och som jag återvänder till med jämna mellanrum. Thomas Hardys fiktiva landskap Wessex har jag dessutom vandrat i. Det är lätt att identifiera de verkliga platserna. Det finns till och med handledningar till vilket som är vad och hur landskapet har förändrats.
2. Idioten (1968 - 1869) av Fjodor Dostojevskij blev en stor läsupplevelse för mig. Som så många andra fastnade jag för den ödmjuke mystikern furst Mysjkin med de epileptiska anfallen. Romanen tilldrar sig i sociteten i Petersburg. Jag drar mig för omläsning eftersom den första läsningen var rena uppenbarelsen.

3. Mrs Dalloway får representera Virginia Woolfs författarskap. Jag kunde ha valt fler andra titlar som A Room of One´s own, To The Lighthouse eller The Waves. Men jag tar Mrs Dalloway. Vi följer Clarissa Dalloway och hennes tankegångar i en stream of consciousness under en helt vanlig junidag på 1920 - talet i London. Mrs Dalloway ska ha en bjudning på kvällen och går på morgonen ut för att köpa blommor. Genom henne presenteras man sedan för personer som har betylizabeth Cleghorn Gaskelldelse i berättelsen. Eller inte.
4. Lawrence Durrell var både diplomat och pressattaché och bodde bl. a. i Grekland, Kairo och Alexandria. 
The Alexandria Quartet borde ha uppnått klassikerstatus vid det här laget.  Den består av fyra delar Justine, Balthazar, Mountolive och Clea. Författaren väver en berättelse där de olika karaktärerna återkommer som inslag i flera delar.
5. Elizabeth Cleghorn Gaskell, eller Mrs Gaskell som hon allmänt kallades, föddes 1810 och dog 1865. Hon tog i sin första roman Mary Barton parti för arbetarna och i en senare roman, Ruth, drog hon fram prostitutionen. Jag ser henne som en föregångare till det moderna genombrottet i Norden. Här tar jag med Wives and Daughters som är en mycket roande sedeskildring skriven av en vass penna.

6. Dikter av Harry Martinson måste finnas med bland mina favoritklassiker. Hans naturlyrik är enastående och något att alltid återvända till. Martinsons sätt att lyfta fram stort som smått av växter och kryp och det egensinniga bildspråket gör honom mycket speciell.
7. En fördämning mot Stilla Havet av Marguerite Duras är grundpelaren i hela Duras författarskap. Här möter oss   den unga flickan, Suzanne, hennes mor och bror. De bor i franska Indokina just i kanten av havet som ständigt och jämt dränker deras risodlingar. Suzanne möter en kinesisk man som hela familjen utnyttjar ekonomiskt. Det är en känslomässigt mycket stark roman som sätter djupa spår.
8. Rött och svart (1830) av Stendhal el. Henry Beyle var länge en sån där klassiker jag tyckte att jag borde ha läst men aldrig gjorde. När vi då äntligen tog upp den i läsecirkeln blev det en glad överraskning. Jag älskade den direkt. Huvudpersonen Julien Sorel antas vara författaren själv. Boken bygger på hans egna livserfarenheter och ett verkligt rättsfall.

9. A Confederacy of Dunces (1980) av John Kennedy Toole är en lika märklig som rolig bok. Den liknar absolut ingenting annat. Romanens huvudperson, Ignatius J. Reilly är 30 år men är fortfarande mambo. Han letar efter ett arbete som inte är alltför ansträngande. Ignatius´ mamma och hennes väninna; deras handväskor och övriga parafernalia bidrar starkt till att göra boken läsvärd. Dumskallarnas sammansvärjning kom ut postumt.
10. Elias Portolu av Grazia Deledda, italiensk författare född på Sardinien 1871. Hon fick Nobelpriset 1826 med motiveringen
"för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem."  Jag blev mycket förtjust i Elias Portolu.