Bokbloggsjerka 25 - 28 april

ANNIKA
frågar i Bokbloggsjerkan 25 - 28 april:
Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på ”21 signs you´re suffering from a book hangover ” Vilket eller vilka i så fall?

Några punkter jag känner igen mig på

4. You´ve started to think of "reality" as the world where the book takes place.

5. You´ve ordered everything else the author has ever written.

6. And furiously researched any possibility of a sequel

7. Or any possibility of a movie adaption

17. You’ve tried to make yourself move on by starting a new book, but it just   isn’t the same.

18. Which makes you panic, because you might never find a story you love as    much again.

19. But, after some time, you inevitably do. 

20. There´s always room in your heart för another great book.

Mona och Lisa

I sin senaste roman Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona skriver Anneli Jordahl (född 1960 i Östersund) sin mors historia. Somligt vet hon; annat har hon lagt till. 17 - åriga Mona åker från en liten landsortsby i Dalarna för att bli hembiträde i Östersund. Året är 1959. Mona är mycket ung och oerfaren och oförberedd på tristessen i att laga mat, städa och sköta ett förkylt och grinigt blöjbarn dygnet runt. Det hon vill är att dansa, roa sig och köpa fina kläder. Hon träffar ganska snart den snygge, blyge gitarristen Harold, som verkligen vill något med sin musik. Men han har ett förskräckligt humör och blir lätt ovän med alla. Mona blir gravid. Hon vill inte åka till Polen. Harold är inte glad. Föräldrarna - modern är mycket religiös - tar avstånd från Mona. Graviditeten blir svår och Mona är mycket ensam. Ogifta mödrar ses inte med blida ögon. Inte barn till ogifta mödrar heller. Barn är inte välkomna på kaféer för de stör. Och att amma på tåget är näst intill kriminellt! I skolan får de fattigaste barnen sämst betyg. Deras föräldrar har inte råd med presenter till lärarna. Man känner igen Anneli Jordahls engagemang för utanförskap. I korta mellanspel talar Mona och dottern Lisa  om vad Lisa minns från sin uppväxt. Jag tycker att både Mona och Lisa har liknande erfarenheter. Små flickor ska vara tysta, snälla, ordentliga och duktiga. Och så ska de niga. Mona måste  arbeta för sitt och Lisas uppehälle och redan när Lisa är tre år får hon åka buss ensam till sin dagmamma. Chauffören är naturligtvis vidtalad, men ändå.
Så småningom veknar morföräldrarna och det faller ett flyttblock från Monas bröst. Hon inser hur mycket hon saknat dem. Livet blir något lättare för henne.
I jämförelse med Anneli Jordahls  tidigare romaner Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)  och Augustenbad en sommar tycker jag att romanen om Mona är lite tunn. Den engagerar mig inte riktigt, trots att det är en berättelse om kvinnor och kvinnors villkor. Men jag gillar Anneli Jordahl  i största allmänhet och hoppas att hon snart kommer med något nytt. Och bättre.
Under tiden kan jag läsa Att besegra fru J: en bok om Elsie Johansson som Anneli Jordahl skrev 2006. Den står och väntar i min hylla.

Hjärtslitande

Efter flera svåra år på västfronten kommer Tom Sherbourne hem  till Australien och söker tjänst som fyrvaktare på Janus Rock alldeles på kanten till kontinentalsockeln mellan Indiska Oceanen och Södra Ishavet. En ung beslutsam flicka, Isabel Graysmark, bestämmer sig för att hon ska bli Toms hustru. Och så blir det. De är mycket lyckliga på sin lilla ö, som är tillräckligt grön för att klara några får, getter, höns och ett trädgårdsland . De enda träd som finns är två norfolkgranar. Efter tre missfall har Isabel börjat förlora hoppet om ett barn. Så när det strandar en jolle på Janus med en död man och en levande liten babyflicka ser Isabel det som en gåva från ovan. Tom vet att han bör bokföra händelsen i loggboken, men Isabel förvandlas till en beräknande tigrinna. För Tom är Isabel viktigast på jorden så han låter sig övertalas, men han mår inte bra. Han vädjar till hustrun att tänka på barnets mor, som kanske finns i livet, men Isabel är omutlig. Naturligtvis har det stor betydelse att de bor i sin egen lilla värld. Men sanningen hinner upp dem. Och berättelsen blir alldeles hjärtslitande. Isabel börjar tvivla på sin man och Tom vet inte riktigt vad han ska tro om Isabel. Det viktigaste för honom är ändå att hålla henne skadeslös oavsett vad det kommer att kosta honom. 
Författaren, M. L. Stedman, knyter omsorgsfullt ihop alla trådar på slutet av Fyren mellan haven och det är bra för man vill verkligen veta hur det går för alla. Det är vemodigt och sorgligt, men kanske var det bäst som skedde. Svårt att säga om det fanns något rätt eller fel.
Författaren föddes i västra Australien, men bor sedan många år i London. Detta är hennes debutroman och den har sålts i 38 länder. Fyren mellan haven kommer att bli en utmärkt film. Också.
Men - översättningen är jag lite tveksam till. Sa man "jepp" på den här tiden?
Till exempel.

Massolit förlag 2014
Översätt.: Katarina Falk

Läs mer om M. L. Stedman HÄR
 

När - var - hur?

När vi började. Ungdomsminnen af svenska författare utgifna af Sveriges författareförening. Aktiebolaget Ljus. 1902.
"Enhvar, som närmare intresserar sig för lefnadsteckningar af litterära personligheter, vet nogsamt, huru välkommet hvarje själfbiografiskt meddelande är, helst om det berör ungdomsdagarna, gryningens tid, den oftast minst kända. Och äfven en större allmänhet önskar gärna ur en författares egen mun höra förtäljas om "de första stegen". Så skriver författareföreningen i förordet. Idén hade de fått ifrån Tyskland och England. När vi började fick ersätta den sedvanliga årsboken vilket väl får betraktas som en uppgradering.

Sensitivan är rubriken på Alfhild Agrells inlägg. Undertitel: En tidningskvinnohistoria.
"Det första? Ja, det var nog det osagda likaså väl som det osagda än idag för mig är det första. .."
Sophie Elkan skriver historien om ett verk som hon hade tänkt debutera inför allmänheten med när hon var tretton år. Hon hade skrivit vers så länge hon kunde minnas. Vår generation skrev inte prosa, säger hon. Hon deklamerade gärna Tegnér för sina jämnåriga, men beslöt sig sedan för att skriva själv. Varför skulle hon nöja sig med att deklamera andras dikter?
Hilma Angered Strandberg "... satte mig ned och skref i ljungande fart ihop en novell, den första af min hand, som torde få nämnas ärlig diktning. Det var "Nitälskan - sorglig i åminnelse."
Anna Wahlenberg, Selma Lagerlöf, Ola Hansson, Verner von Heidenstam och Per Hallström är några av de andra bidragsgivarna. Och så skriver Mathilda Malling om sin första bok som hade arbetsnamnet Ett barn af vår tid. Herman Bang översatte den för sin tidning Nationaltidende och gav den namnet Flirtations. Berta Funcke blev titeln när boken kom ut i Sverige. Hennes inlägg börjar så här: "Jag kan inte minnas någon tid, då jag inte kunde läsa och skrifva. Och så snart jag kunde skrifva bokstäver skrev jag historier..."
När vi började är en intressant bok. Den är ganska sällsynt och det exemplar jag till slut fick låna från Växjö universitetsbibliotek har sprucken rygg. Men som bonus hittar jag några handskrivna sidor med "Synnöves sang" och "Og räven lå under birkerod". På ett annat ställe hittar jag pressade linnéor!
Den här boken tilltalar mig. Författarna bjuder generöst och humoristiskt på sig  och det är intressant att läsa om deras vedermödor.

Världslitteratur på Världsbokdagen

LYRANS  uppdrag denna veckan är påpassligt nog - med tanke på Världsbokdagen idag -Världslitteratur gärna med fokus på Afrika, Asien och Latinamerika.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie berättar om tvillingsystrarna Oleanna och Kainene, så olika som två systrar någonsin kan vara, och deras liv i inbördeskrigets Nigeria. De är tämligen välbeställda, men kriget förändrar deras liv totalt på alla plan. Den här boken har mycket att lära ut om Nigerias historia och hur folket lever i krigets skugga. 
En halv gul sol kom ut 2006.
Chinua Achebe får ursäkta. Jag ville ha med en kvinna och En halv gul sol får väl betraktas som en modern klassiker ändå.

1994 fick japanen Kenzaburo Oe (1935 - ) Nobelpriset i litteratur med motiveringen "som med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden"
Oe blandar saga, myt, realism, groteskeri, historia med självbiografiskt stoff.
Själv talar han om grotesk realism. 1996 kom novellsamlingen Det visa regnträdet. Den innehåller sex noveller från tiden för debuten 1957 till 1990.  Här får man en god uppfattning av Oes tematik. Efterkrigstidens Japan, förhållandet stad/landsbygd, barnets perspektiv , liv och död, fattigdom och svält möter oss. Barnen lever ett sorglöst, spännande liv om än hungern river i magen.    

Jorge Luis Borges
Borges föddes i Argentina och blev en av 1900 -talet största författare. Han inspirerade också flera filosofer som Julia Kristeva och Michel Foucault. Mestadels skrev han poesi och noveller. Man talar om magisk realism.
Biblioteket i Babel är en novellsamling där berättaren lever sig in i olika tider och miljöer. Borges vill vara saklig och genomskinlig som vatten och hans stil påminner om den isländska sagan. Artur Lundkvist har gjort urvalet av noveller.

Infernaliskt!

Kommissarie Carl Hell, polis i Anna Lihammers skönlitterära debut, spänningsromanen Medan mörkret faller, är en arrogant och föga omtyckt man som går sin egen väg. Han verkar lovande tycker jag. När han skickas på ett känsligt uppdrag till Uppsala väljer han som medhjälpare en polissyster, Maria Gustavsson, vilket ytterligare retar upp sysslolösa poliser. Det ryktas om Carl Hell att han är rik och av fin familj. Maria är hans socialistiska motsats. Lite Lynley/Havers - varning? 
Så tyckte jag när jag just påbörjat min planerade påskläsning. Medan mörkret faller är en mycket tänkvärd kriminalroman som innehåller historiska fakta om en egendomlig tid i Sveriges historia. Under 30-talet bedrevs rasbiologisk forskning, man tvångssteriliserade och gjorde  experiment med psykiskt sjuka för att utreda hur deras hjärnor fungerade. Respekten för människoliv lämnas därhän i jakten på forskningsresultat. Och etiken när det gäller döda kroppar är obefintlig. Medan mörkret faller tilldrar sig företrädesvis på Karolinska institutet i Stockholm och Anatomiska institutionen i Uppsala. 
Anna Lihammer född 1973, är fil. dr i historisk arkeologi. Hon har skrivit en mycket spännande roman som därtill förmedlar kunskaper och ställer etiska och moraliska frågor. Anna Lihammer har tänkt sig en serie med kommissarie Carl Hell och polissystern Maria Gustavsson. Det ska bli intressant att följa dem vidare. Maria Gustavsson har kommit så långt i slutet av boken att hon ger sin chef en riktig utskällning. Och han nedlåter sig till att svara med en utstuderad elakhet... Jag rekommenderar tveklöst Medan mörkret faller!

Loppisfynd

Siden sammet(1964) av Maria Lang. Mord i modevärlden. Den elaka, förmögna Veronica Thorén hittas död bland fina tyger och modeller i Syateljé Asta. Unga Maria Melander är den enda som bebor det stora huset med många rum och hemliga utrymmen. Ingen sörjer den döda, som varit lika obarmhärtig och gnidig som rik. Christer Wijk, som just friat till sin fästmö hovsångerskan Camilla Martin i syateljén och valt såväl material som modell till bröllopsklänningen, blir tvungen att åka tillbaka.
Jacques är frilansande modetecknare med skumma bisysslor. Han blir nästa offer. Trots att Christer Wijk har ett fåtal möjliga mördare har han vissa problem med att få ihop det hela. 
Siden, sammet, trasa, lump är mycket lättläst och enkel att läsa några rader i, lägga ifrån sig och göra något annat för att sedan ta tag i igen. Mycket lämplig i tider när det egentligen inte finns någon lästid.
Nr 87 i Bokklubben vår bok 1968. Norstedts förlag. Rolf Lagerson gjorde omslagsbilden.