En ordens Doré

Jag fortsätter att läsa Berättarnas öden av Per Wästberg. 

Och läshögen växer och växer. 

Flera av essäerna handlar om människor (inte bara författare) som i likhet med PW själv intresserat sig för Afrika.

Rider Haggard (1856 - 1925) föddes i Norfolk och dog i London.

Liksom Pierre Loti kom han tidigt till Afrika och arbetade där.

Han gjorde sig känd som författare till fantasifulla äventyrsromaner  som blev bestsellers och som översattes flitigt. Effekterna var grälla - inget finlir där, inte. Äventyrsberättelser vid lägerelden är för männen;  känslopjunk för kvinnorna, typ.

Men enligt C G Jung var det lättare för den psykologiska forskningen med den icke-psykologiska romanen.

Jag har inte läst något av Rider Haggard, men namnet har alltid funnits med liksom en romantitel, nämligen Kung Salomos skatt. Per Wästberg hittade honom i föräldrarnas bokhyllor.

Rider Haggard var en egocentrisk man som gifte sig med en fantasilös flicka som han beskrev som en tegelsten. Den stora kärleken, Lilly Jackson, gick hans näsa förbi. Fadern förbjöd honom helt enkelt.

Rider Haggard hade två romaner som betytt mycket för honom. Den ena var Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Den andra The Story of an African Farm (1883), den första bestsellern om Afrika av feministen Olive Schreiner. 1944 kom Farmen i Afrika på svenska.

Rudyard Kipling betydde mycket för Rider Haggard som trofast vän och författare.

Rider Haggard inspirerade i sin tur författare som C S Lewis, Joseph Conrad och Tolkien.

Att utforska främmande kontinenter var för männen i Rider Haggards romaner som ett erotiskt äventyr. De okända områdena symboliserade kvinnan som lockade och - framför allt - skrämde. 

På det närmaste biblioteket finns Kung Salomos skatt och Montezumas dotter. Den senare är placerad som ungdomsroman. 

Om man konsulterar Adlibris kan man se att Rider Haggards titlar kommer ut i nya upplagor hela tiden, vilken torde betyda att han fortfarande läses. Jag tänker låna Kung Salomos skatt och förmodligen köper jag pocketutgåvan av She, som jag uppfattar som typisk för Rider Haggards  författarskap.

En officer men ingen gentleman

Pierre Loti ( 1850 - 1923) var Julien Viauds författarpseudonym.

Egentligen skrev PL postumt. Han påstod att han dog på ett tidigt stadium och att en ny PL skrev romanerna!

Pierre Loti var sjöofficer - och tydligen en duglig sådan - i fyrtio år. Tjugo år av dem på sjön. Havet ställdes hela tiden mot äktenskap och familjeliv. Havet var en oberörd kraft, en omänsklig öken. Pierre Loti älskade att resa och  skriva om sina resor.  Och han älskade sina otaliga äventyr med kvinnor, som han sedan skrev om  i romaner och dagböcker.

1891 kom Pierre Loti in i Franska Akademien i kamp med bl. a. Emile Zola. Egentligen var han en egocentrisk lymmel (min anmärkning) som i många år skrev bestsellers, som lästes och älskades av både män och kvinnor - framförallt av kvinnorna. Pierre Loti var besatt av sin barndom, kvinnor och döden. Han ville vara vacker och sminkade sig gärna och klädde ut sig. "Pierre Loti skulle ha trivts bland kroppsbyggarna i vår tids gym; han spände gärna arm - och benmuskler för besökare", påpekar Per Wästberg. 
Liksom den excentriska skådespelerskan Sarah Bernardt hade han sinne för det makabra. Hos Loti är man alltid i slutet av sommarlovet; han finner vällust i sorgen och föregriper den egentliga, obönhörliga förlusten.
Per Wästberg skriver med överdådig briljans om Pierre Loti i essän Barndomen, kvinnorna och döden i samlingen Berättarnas öden.

Namnet Pierre Loti har av någon anledning alltid funnits i mitt medvetande liksom romanen Islandsfiskare. Men jag ha aldrig läst varken den eller något annat av denne författare. Men nu är nyfikenheten ordentligt väckt, så vem vet...

Henri Rousseau gjorde bilden

Magasinerad

Vandring med favoriter av Helen af Enehjelm, 1945

Innehållsförteckningen är rena poesin:

Katherine Mansfields nostalgi

Edgar Allan Poe och körsbärsträdet

Jane Austen och hennes syster Cassandra

Emily är ett vackert namn

  Den engelska Emily

  Den amerikanska Emily

Stendhal, den borne författaren

Lyrik är alltid lyrik

Den Strindbergska våren

Loppisfynd. 

Dikterna om Strindberg . Ett urval av Harald Svensson. Med inledning av Torsten Eklund.

FIB:s lyrikklubbs årsbok 1963.

I detta urval en femtedel av de 250 dikter om Strindberg som litteraturamatören och Strindbergskännaren Harald Svensson hade i sin samling.
Oscar Levertin, Olof Lagercrantz, Ola Hansson, Alexander Blok, Verner von Heidenstam, Alf Henrikson, m.fl. har lämnat bidrag.
Margit Holmberg, författare och kompositör är den enda kvinnan i samlingen av kända och mindre kända män

UNDER STRINDBERGS FÖNSTER
Den sjuke diktarens bostad
går jag sakta förbi.
Det sjunger i morgonluften
av solsken och fågelskri.

Det står ett fönster öppet
är det måhända hans?
Strömmar nu in till honom
morgonens friska glans?

Sitter han nu i stolen
åldrad, avtärd och blek.
Följa hans trötta ögon
solskenets muntra lek?

Minnes han Röda rummets
Mosebacke-vår?
Skådar han nu i minnet
hur isen i havsbandet går?

Han som skildrat som ingen,
Vår svenska, stockholmska vår,
tänker man på sina egna
solstormiga ungdomsår.

Hans älskade, gamla Stockholm
sorlar därutanför.
En doftande fläkt av våren
hans tunga panna berör.

Det är den Strindbergska våren,
trotsig solstark och öm,
som böljar in genom fönstret
på luftens blånande ström.

Erik Lindorm

1912

Vem är narren? Vem är kung?

LYSANDE Frödingtolkningar av 5 - mannagruppen Qualander.

I ett välmatat program presenteras Fröding i ord och ton. 

Den kongeniala tonsättningen har gruppen till stora delar gjort själv.

Instrumentationen förefaller till en början  lite häpnadsväckande , men snart inser man hur lyckad den är. 

Eller vad sägs om tuba, elgitarr, akustisk gitarr, trummor, altflöjt, dragspel och fiol?

Alla spelar i stort sett allt.

Qualander - namnet betyder ungefär dåre - har verkligen trängt in i Frödings texter och lyfter fram dem på ett nytt sätt.

Berikad vacklar man hemåt i den underbara majnatten i en praktfull solnedgång.

Knäpp gitarren,
strängen slå,
vem är narren,
vem är narren
av oss två?

Jag är narren,
du är kung,
knäpp gitarren,
knäpp gitarren,
sjung!

Rör på strängen,
det är vår,
glad på ängen,
glad på ängen
blomman står.

Över ljungen
står en tall
högst i dungen,
högst i dungen
all.
 

Hög på hästen
red en kung
upp till festen,
sprang av hästen
ung,
 
tog, du dansens
giga hör,
kyss av landsens,
kyss av landsens
mör.
 
Hör du strängens
hårda skorr,
nu är ängens,
nu är ängens
blomma torr.
 
Storm kring branten,
tallen brast,
hör diskanten,
hör diskanten
viner vasst.
 
Knäpp gitarren,
vilt i ring
virvla barren,
virvla barren
kring.
 
Trött och sprungen
är gitarrn,
nu är kungen,
nu är kungen
narrn.
 
Hör gitarrens
brustna röst,
det är narrens,
det är narrens
tröst. 

En visa om mig och narren Herkules ur Stänk och flikar (1898) av Gustaf Fröding

Vinn sommarläsning!

Vinn sommarläsning hos

och dagarna går

Frihet av Jonathan Franzen

                                      

eller Moderspassion   av Majgull Axelsson
                                                                          

Pocketrea

Agneta Pleijel, Syster och bror (2009)  är tredje delen i en serie om den egna släkten. Drottningens chirurg (2006) är den första delen. 

2007 kom andra delen Kungens komediant

Jag har läst Drottningens chirurg och den tyckte jag riktigt mycket om.

Däremot är jag osäker på Kungens komediant.

Sommarsquash Tokolosh! av Rachel Zadok ser i pocketutgåva ut som konfetti. Oemotståndlig, alltså. Den tilldrar sig i Transvaal i södra Sydafrika. Den svarta tjänsteflickan Nomsa spelar en framträdande roll i romanen ända fram till sitt gåtfulla försvinnande. En saknad far, en mor som förser sin dotter med myter och skrämmande sagor påverkar starkt Faiths barndom på åttiotalet.

Säga vad man vill om Per Wästberg, men han är en fantastisk stilist. Därför blev jag glad när jag hittade Berättarnas öden för en struntsumma.Här blandas kända med (för mig, åtminstone) okända berättare. Den första essän jag råkade slå upp handlar om Karen Blixen i Afrika, vilket passar mig utmärkt med tanke på att min danska läsecirkel högläser Skygger på græsset. 

"Genom att förvandla sin existens till berättelser kan hon utan bitterhet och skuld se sitt öde i ansiktet och uppfylla gudarnas avsikt med henne" skriver Per Wästberg. Och visst är Karen Blixen en gudabenådad berättare.

Rider Haggard i Afrika, Stanleys dagbok, Bill den förträfflige, Lenin, Saul Bellow, Jolo, Pierre Loti återfinns bland de kända namnen. Men vem är Sarah Austin? Matthew Henson? Valery Larbaud, Joseph Cornell och  Einar Hylander?  Ja, den som läser Per Wästbergs essäer och porträtt i urval får se!

En bildad liberal mexikan

Nyligen dog den mexikanske författaren och ständige kandidaten till Nobelpriset i litteratur,

Carlos Fuentes, 83 år gammal.

Han blev aldrig särskilt uppmärksammad i Sverige.

Jag har aldrig läst honom heller.

Men efter att ha läst Mats Gellerfelts 

understreckare i fredagens SvD känner jag mig inspirerad att göra det. 

Jöran Mjöberg var också en hängiven "fuentit" som vittnar om Fuentes fängslande och kraftfulla författarskap. Fuentes var dessutom skicklig på muntlig framställning och kolossalt beläst. Och påläst.

Koncentrerad Fuenteshistoria från A till Z är titeln på Jöran Mjöbergs entusiastiska artikel.

Jag har ingen anledning att ifrågasätta varken Gellerfelt eller Mjöberg.
Och min nyfikenhet är definitivt väckt.

bilden lånad från pbs.org

Giftblandare och helvetespräst

Ulrika Knutson berättade idag i radioessän på sitt oefterhärmliga, kvickt formulerade sätt om det allra första mediedrevet mot vår modernaste författare - Carl Jonas Love Almqvist.

Han tiggde om det. Oförskräckt angrep han så präst han var bland annat kyrkan , äktenskapet och staten. Han pläderade för kvinnors rätt och den fria kärleken.

Ulrika Knutson tycker att man också kan läsa Det går an som ett resereportage. Almqvist själv älskade att resa och han älskade också sin hustru allra bäst på håll, vilket han inte tvekade att också meddela henne. (Hur glad måste inte hon ha blivit?)

Och värre skulle det bli! Almqvist for till Amerika och gifte sig med en ny kvinna. Han kunde alltså lägga "bigamist" till meritlistan.

I dagarna har det kommit en ny bok, Scandalous,

som handlar om mediedrev i fyra nordiska länder under åren 1980 till 2010.

Fält utan slut

Sydvietnam är platsen för novellerna i Fält utan slut av

Nguyen Ngoc Tu, född 1976.

Översättningen är gjord av Tobias Theander.

Han står också för efterordet

Bokförlaget Tranans  utgivning är en ständig källa till glädje.

Så också denna gång.

Det är med saknad man skiljs från människorna i 

Fält utan slut.

De fattiga, enkla människorna på landsbygden  lever av att bruka jorden och sälja grönsaker eller är i ständig rörelse på floderna  

Vatten och fält förekommer i oändlighet. 

På de nyskördade fälten betar ankorna övervakade av sina ägare och deras barn.

Vemod, sorg och saknad präglar människorna som väntar, längtar och hoppas. Tappert kämpar de för det dagliga brödet i byarna som ännu inte nåtts av någon modernitet. Människorna är ibland lyckliga men inte nödvändigtvis glada. De är ensamma tillsammans; förnöjsamma, storsinta och lojala.

Förhållandet föräldrar/barn är inte alltid okomplicerat  Kärleken man/kvinna orsakar ibland tragedier i familjerna. 
En klar favorit i boken är för övrigt den gamla kloka myskankan Coc i novellen 
En ängslig blick.
Problemet är: Vad läser jag sedan?

Mad Men

Inte visste jag att Mad Men var så stort!

Inte visste jag att man behöver 
The ultimate Guide to Mad Men!

Men nu har jag beställt säsong 1 på biblioteket 

Och jag har lagt guiden i inköpskorgen.

A fiery Hell

Att gå omkring på "framsidan" av centrala San Francisco med de ståtliga moderna byggnaderna omväxlande med gamla ärevördiga vackra hus, all växtlighet, parkerna, kullarna och vattnet och samtidigt läsa om medaljens baksida så som den beskrivs i Fogtown av Peter Plate, autodidakt författare som lever i San Francisco är tankeväckande. Fogtown sägs vara den bästa av alla hans böcker om staden han känner så väl.

Mama Celeste är en central figur i Fogtown. En dag när hon väntar på att socialkontoret ska öppna snubblar hon bokstavligen över en stor summa pengar. När den första chocken lagt sig beslutar hon sig - i samråd med Gud - för att använda dem på ett så anständigt sätt som möjligt.

Stiv är en ung outbildad, faderlös nybliven pappa med psykiska problem som dessutom är skyldig pengar på alla håll. Han har ingen aning om vad som förväntas av honom som pappa för han har aldrig haft någon egen.Han är väl medveten om  sin situation och har följaktligen inget hopp om framtiden.

Jeeter är en elak portvakt i huset på Allen St där Mama Celeste, Stiv  och många andra bor och som är en sorts nav i Fogtown. Han är gift med Chiclet, blåst blondin som för det mesta är hög på det ena och/eller det andra. Hon är mycket yngre än Jeeter och delar inte alls hans litterära intressen, vilket är ett bekymmer för Jeeter som gärna piggar upp sig med Nietzsche och annan kvalitetslitteratur. 

Peter Plates roman är en mörk berättelse om ett samhälle som sviker sina svaga; fattiga, arbetslösa, hemlösa, outbildade och psykiskt handikappade.  

Fogtown tilldrar sig huvudsakligen på och alldeles omkring Market Street, en lång gata som delar staden ifrån Twin Peaks i ena änden till Embarcadero i andra. Det är en klar fördel att läsa Fogtown med en detaljerad stadskarta nära till hands.

"His San Francisco is a fiery hell, where the devil rides in a squad car, and God doesn't deign to put in an appearance."--"San Francisco Chronicle" 

Lästips

Hallie Ephron är författare och kritiker.

I The Bibliophile´s Devotional. 365 Days of Literary Classics presenterar hon en litterär klassiker för var och en av årets dagar.

En kul idé. Dagens titel är 

The Color of Water av James McBride. Det är en självbiografisk bok om en färgad musiker, tonsättare och författare.

James McBride hade elva syskon. Familjen bodde i Brooklyn. The Colof of Water har undertiteln: 

A black Man´s tribute to his white Mother

Jack Kerouac´s Love Shack

På 29 Russell St i San Francisco, en liten oansenlig gata, ligger det obemärkta huset där Jack Kerouac kamperade ihop med Carolyn och Neal Cassady.

1951 - 52. Båda männen kom och gick som det behagade dem. Ibland var de helt enkelt portförbjudna av Carolyn.

Under denna tid föddes Carolyns och Neals son John Allen, döpt efter Jack Kerouac och Allen Ginsberg.

Om detta kan man läsa bl. a.  i Off the Road av Carolyn Cassady

Bookshop Santa Cruz

ookshopen i Santa Cruz

Bookshop Santa Cruz

är en trevlig oas där man exponerat medierna så att besökaren strax befinner sig i de inre regionerna av den spatiösa lokalen.

Eftersom det är Mother´s Day på söndag 13 maj så fanns det naturligtvis ett bord med lämpliga mammaböcker.

Men så hittade man också oväntad skyltning på "fel" ställe och det lockar ju med det oväntade.

När man strövat i bokhandeln kan man fortsätta till

Gabriella´s Café

och få sig något till livs i trevlig miljö medan man bläddrar i sina fynd!

The Prison Library

Fängelsebibliotekarien i dörren till biblioteket.

Evt är han bara vikarie...

The One- and- only Poetry Book

Nej, den här diktantologin för unga och gamla, för ovana lyrikläsare såväl som för vana gick inte att motstå.

5 $ på Russian Hill Bookstore. Som hittat! 

The Poet´s Corner. The One-and only- Poetry Book for the whole Family, sammanställd och med förord av John Lithgow. På den CD som  medföljer läser han också dikterna tillsammans med särskilt utvalda gäster.

Författarna presenteras i bokstavsordning från Matthew Arnold till William Butler Yeats. Kända poeter blandas med totalt okända - för mig då, alltså - såsom Marianne Moore, Randall Jarrell, William S. Gilbert, med flera.
Väldigt givande.

Bokhandelsdöd

Under första dagens strövtåg i San Francisco kunde det  konstateras att flera  riktigt stora bokhandlar lagt ner.

Men beatgenerationens City Lights Bookstore lever och frodas. En riktigt trevlig bokhandel som mera ser ut som ett svenskt antikvariat med smala gångar och prång; ett litet bord här och en ranglig stol där. Smala trappor upp och ner gör det dock omöjligt för en rörelsehindrad att ta sig fram.

En väldigt trevlig atmosfär. Hit går boknördarna.

Russian Hill Bookstore säljer både gammalt och nytt.

Där finns också fina kort, dagböcker och anteckningsböcker av alla slag och utföranden.

San Francisco Central Library är relativt nytt - en opersonlig stor klossig byggnad som saknade ordentlig skyltning.

Och öppettiderna är inte de mest generösa precis:

Next stop: San Francisco

San Francisco. Travel Guide DVD.

Den här DVD:n var riktigt instruktiv och mycket elementär och jordnära för den som besöker San Francisco för första gången.

En ung kvinna, Justine Shapiro, med rejäla skodon och ryggsäck, besöker olika områden i staden under åtta dagar.

Hon tar oss till Golden Gate Park, Haight Ashbury, Mission District, North Beach, Muir Woods, The Castro, Chinatown och Alcatraz. 

Man skulle kunna använda hennes resrutt i stort sett.

Vi har just åtta dagar på oss.

Kanske kommer denna blogg  något i skymundan under ca två veckor. Kanske inte. Det beror lite på uppkoppling och tid. Och orken...

Men - så kul ska det bli!

To be prepared

Riddarfalken från Malta skulle enligt reklamen tilldra sig i ett dimmigt San Francisco. Fint, tänkte jag! 

Som på beställning!

Bänkade mig framför TV:n och tindrade förväntansfullt.

Och, visst, den var kul. Det är alltid kul att se Humphrey Bogart le sitt hungrig-krokodil- leende som inte når ögonen med cigarren/cigarretten klistrad i mungipan, oavlåtligt fällande coola kommentarer..

Men inte såg man något av SF! Det rantades hela tiden i hotellkorridorer, men det var sällan någon förflyttade sig mellan dessa hotell.

En gång syntes i alla fall Burlington Theatre och en annan gång nämndes Union Bus Terminal.Det var ju alltid något.

Och jag säger bara svartvitt. Jag älskar verkligen svartvita filmer.

Offer

Rov av Sharon J. Bolton kom redan 2009 på svenska. Men jag har inte hittat till Bolton förrän nu. Jag läste om henne hos inky fingers

och anade att det kunde vara något för mig. Och det var det.

Jag har vrålläst Rov. Egendomlig svensk titel, förresten. Sacrifice är den engelska titeln. Offer hade varit en jättebra titel.

Karl G. & Lilian Fredriksson har översatt.

Rov tilldrar sig på Shetlandsöarna och bygger på gamla legender som finns i  olika versioner på öarna.

Tora Hamilton är förlossningsläkare och det är när hon ska begrava sin häst som hon träffar på liket av en ung kvinna som nyss fött barn.

Hon har nyligen kommit till Shetlandsöarna och hon är ännu inte riktigt bekväm med vare sig miljön, arbetsplatsen, öbefolkningen eller för den delen svärföräldrarna. Tora förstår inte riktigt att konfrontation kanske inte alltid är bästa metoden. Hon har svårt med de sociala koderna

Nu har hon fått upp vittringen på något riktigt förfärande. Och hon tvekar inte att trampa viktiga, mäktiga män på tårna i sitt sökande efter sanningen. 

Lyckligtvis har hon pålitliga kvinnor inom polisen på sin sida.

Tora Hamilton arbetar varje dag med gravida kvinnor, nyfödda barn, förlossningar, aborter och barnlösa par. Hon kämpar också med sorgen  över sin egen barnlöshet.

En riktigt spännande roman som har mycket atmosfär. Det blåser, havet är påtagligt, Tora seglar och på hennes fönsterbleck kan det mycket väl landa en lunnefågel. Och man får en klaustrofobisk känsla. Vart ska Tora ta vägen när det börjar bränna under fötterna? Hon kan ju inte gärna simma till Skottland...

Läs mer om Sharon J Bolton HÄR

Nyfiken på

På senare tid har jag läst böcker om och av Bengt Lidforss, August Strindberg, Hjalmar Söderberg och Maria von Platen.

Ett namn har dykt upp påfallande ofta, nämligen
Gustaf Hellström.

Gustaf Hellström föddes 1882 och växte upp i Kristianstad 1882 och dog i Stockholm 1953.

Under lundatiden umgicks han i bohemkretsarna kring den karismatiske biologen och författaren Bengt Lidforss.

Mest känd är han för romanen Snörmakare Lekholm får en idé.

Romansviten i sju delar om Stellan Petreus inleds med Dagdrömmar (1927) och innehåller en hel del självbiografiskt stoff.

Som utrikeskorrespondent reste han omkring i världen.

Under första världskriget rapporterade han från Frankrike och USA.

och från Tyskland och Sovjetunionen under 30 -talet.

1942 valdes han in i Svenska Akademien där han beklädde stol nr 18 där han ett par år senare hälsade Harry Martinson välkommen på stol nr 15.

Under några år på 40 - talet var  Gustaf Hellström PEN - klubbens ordförande.

1935 kom nyckelromanen Storm över Tjurö där Hellström beskriver motsättningar bland skärgårdsbefolkningen på Utö. Romanen blev väl mottagen av kritiken och man liknade den vid Strindbergs Hemsöborna (1887). Gustaf Hellström visste att han sedan aldrig mer kunde tillbringa sina somrar på Utö. Strindberg var inte särskilt välkommen på Kymmendö efter Hemsöborna heller.

Det var ingen tjusande idyll. Gustaf Hellström och hans tid

är en artikelsamling som belyser Gustaf Hellström - liv och verk -ur olika synvinklar.

Redaktörer är författaren Eva Ström och Lennart Leopold, lektor i litteraturvetenskap vid Högskolan i Kristianstad.

Omslagsbilden är ett porträtt i Olja gjort av Nils Dardel. Läs Carina Burmans understreckare om 

Det var en tjusande idyll HÄR

Om Gustaf Hellströms korta förbindelse med Maria von Platen vet man nästan ingenting.

Hjalmar och Maria

Bure Holmbäck, litteraturhistoriker och radioman f. 1923 var den som 1985 tog initiativet tillHjalmar Söderbergsällskapet

Bure Holmbäck har ägnat större delen av sitt liv åt Söderbergstudier.

1969 kom doktorsavhandlingen Det lekfulla allvaret;

Flanören och vattenvärlden 1987 och

Hjalmar Söderberg, Ett författarliv 1988.

Kurt Mälarstedt, journalist och författare född 1939 har också intresserat sig för Hjalmar Söderberg och på så sätt kommit i kontakt med Maria von Platen.

Maria von Platen och Hjalmar Söderberg hade en relation 1902 - 1906. Det var hon som tog första steget genom de beundrarbrev hon skickade.

2006 kom Kurt Mälarstedts biografi Ett liv på egna villkor - om Maria von Platen  ut.

Man väljer inte

En fantastisk kärleksroman; en riktig klassiker. Trots att det händer mycket som placerar romanen i tid känns den helt aktuell. Jag talar om 

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg (1869 - 1941), som jag ägnat hela den trista regniga aprilsöndagen åt. Den allvarsamma leken kom ut 1912 och var en sorts summering av karaktärer, miljöer och motiv i Söderbergs författarskap. "En konkursrealisation", sade den elake Fredrik Böök (docent Löök) i romanen.

Den allvarsamma leken är uppbyggd som ett drama i fem akter. 
Den bygger på Hjalmar Söderbergs kärlek till Maria von Platen, en konstnärlig, intelligent, frigjord och vacker kvinna som lämnade man och barn för att leva ett eget liv och som mycket riktigt fick dåligt rykte. Hon levde som en man och blev kallad litteratörernas egen vandringspokal.

Hjalmar Söderberg flydde sin familj till Köpenhamn. Där gifte han så småningom om sig med en sjuksköterska, Emelie Voss, och dog 1941 i en hjärtinfarkt.

HS var översättare, romanförfattare, dramatiker, novellist och essäst. Han översatte Anatole France, som fick Nobelpriset 1921, och som också var en litterär förebild för HS.

Skeptikern Voltaire var en annan förebild.

Lydia Stilles och Arvid Stjärnborgs kärlekshistoria innehåller kärlek, längtan, svek och otrohet.

Båda gifter sig på annat håll. Arvids hustru, "lilla Dagmar", har brukat list för att få  Arvid att gifta sig med henne. Lydia spelar inte heller med öppna kort. 
Lydia och Arvid är sällan i fas med varandra och  deras kärlekshistoria får

ett bittert slut.

Hjalmar Söderberg är en underbar Stockholmsskildrare. Det ligger ett blått melankoliskt ljus över Söderbergs stad som på Eugène Janssons målning Hornsgatan nattetid.

Den bilden är lånad.

Liten förskolehistoria

Den 21 april föddes Friedrich Fröbel i Thüringen.

Han började tidigt  intressera sig för pedagogik. Det viktiga i all uppfostran skulle vara att utveckla varje människas inneboende möjligheter. 
Med detta mål i sikte skapade han den första barnträdgården (Kindergarten) 1837. 1896 nådde barnträdgårdsverksamheten även Sverige.

Här hade det funnits barnkrubbor sedan 1836 men dessa hade ingen pedagogisk verksamhet utan var mera barnpassning.

Friedrich Fröbel betonade barnens fria lek i uppfostran. Som undervisningsmaterial använde han till exempel klossar i olika geometriska
former, s. k. lekgåvor. Naturen var också viktig komponent i Fröbels
pedagogik liksom miljön.
Förskolor i Sverige och på många andra ställen i världen  tillämpar fortfarande Fröbels idéer och många firar Kindergarten - dagen den 21 april. 
Friedrich Fröbel dog 1852.

Läs mer på Förskolenätet

Bilden har jag lånat från Bjerevångens förskola i Everöd.

Jag fick en sprillans ny bok!

Konst i Mittskåne presenterar 51 konstnärer i mellersta Skåne i vackra bilder, med deras egna programförklaringar och kontaktuppgifter.
Alla är medlemmar i Konstgillet Mittskåne. Det är också den föreningen som anordnar Konstrundan Mittskåne.
Den grafiska designen är gjord av David Pahmp. Konstnärerna själva står för det fina bildmaterialet.
Konst i Mittskåne är en coffee-table-book modell M; en sådan som man bläddrar i av och till och njuter av.

Ny, rolig bekantskap

Vilken rolig kvinna! Satiren formligen stänker om berättelserna! Och man skrattar. Oj, vad man skrattar! Marjane Satrapi är precis den sortens satiriker som kan vara irriterande för ett totalitärt styre. Att bli skrattad åt. Inte bra. Serier är inget jag i allmänhet ägnar mig åt, men på senare tid har jag läst flera stycken och vad mera är - uppskattat dem. Marjane Satrapi skriver självbiografiskt. Hon har bott lite varstans, bl. a. i Sverige. Nu har hon landat i Paris.
Mormor är min favorit i Broderier. Hon kallar morfar för Satrapi - aldrig förnamnet. Hon vill ha honom på en armslängds avstånd.
På morgonen är mormor en furie. Hon blir inte människa förrän hon har fått en fix.
Hennes emblem är ett halsband med stora pärlor som smiter tätt om halsen. Hon delar ut många tveksamma råd till de yngre kvinnorna.
"Ska ni välja en bra själsfrände så bör det bli Marji", säger Maja Lundgren.
Och jag är beredd att hålla med henne!

Obs! Broderier har jag läst och skrattat åt. Vet inget om Persepolis ännu.

Analys av ett försvinnande

Redan i Ingen i världen berättar en son, Suleiman 9 år, om en faders försvinnande. Nu återkommer Hisham Matar med Analys av ett försvinnande där en lite äldre son, Nuir, berättar om frånvaron av en fader. Jag kan tycka att titeln är lite missvisande eftersom romanen mest handlar om sonen; hans utveckling och vuxenblivande; sökandet efter fadern och försöken att förstå en fader som var mycket hemlig även som närvarande. Modern i Ingen i världen är död. Nuir förstår inte riktigt hur det gick till. På en badort fastnar den 12- årige Nuirs ögon på en vacker kvinna i en kanariegul baddräkt. Inom kort har fadern också observerat kvinnan, Mona. Och mer än så. Ganska snart är hon Nuirs styvmor. Under en vistelse i Schweiz försvinner fadern mystiskt i närvaro av en okänd kvinna.
Mona, Nuir och familjens advokat söker frenetiskt efter sanningen om försvinnandet. Men livet går vidare ändå. Åren går medan Nuir utbildar sig och följer den plan fadern hade för honom. Han grubblar mycket över den okända kvinnan och i vilken relation hon hade till fadern. Så småningom får han anledning att också ifrågasätta sitt eget ursprung. I slutet av romanen återvänder han till Kairo och de människor som kände honom och hans familj. Nuir känner ett välbefinnande och en känsla av hemma. Analys av ett försvinnande är en vackert skriven roman. Hisham Matar, libysk/brittisk författare född 1970, är skicklig på att antyda saker och få mycket mer sagt än om han lämnat en detaljerad beskrivning. Sorg, saknad och stor kärlek och en viss rivalitet är det han känner inför fadern och hans öde. Och Nuir vet att han aldrig kan fylla upp faderns kostym. Jo, fysikt, men inte för övrigt. Fadern var en ovanligt modig motståndsman som aldrig förlorade sin värdighet. Han var dessutom en vacker kvinnokarl. Mycket av det Hisham Matar skriver om i sina böcker är självupplevt.
Men han betonar att det inte är några biografier. Hans egen far försvann 1990 och har sedan inte hörts av. Med undantag för ett brev utsmugglat från ett fängelse i mitten av 1990-talet.

Vad är en pappa?

Det kommer många pappa-böcker nu. Karl - Owe Knausgård,
Tomas Bannerhed, Göran Rosenberg, Hisham Matar, Peter Handberg och Aris Fioretos är några av dem som på senare tid på olika sätt skrivit om fäder.
Halva solen är titeln på den roman Aris Fioretos skrivit om sin pappa. "Hur lyder definitionen på en pappa? Kanske: han- som- skyddar? Kanske: mot solen? Om han inte skyddar längre, är han då fortfarande en pappa?"
I impressionistiska prosastycken berättar Aris Fioretos om fadern Mikael från slutet till början. Bilden av fadern pusslas ihop av olika bitar och kanske finns det viktigaste i mellanrummen.
1947 flyttade fadern från Grekland på grund av inbördeskriget.
Efter trettio år i Sverige flyttar han tillbaka bara för att finna att han inte känner igen det han en gång lämnade. Så kommer det sig att han slutar sina dagar på ett svenskt äldreboende. Aris Fieoretos berättar varsamt och ömsint om pappan som han uppenbarligen beundrade mycket.
Halva solen också en sorgesång över en älskad människa som varit så karismatisk och full av liv.
Även Fioretos förra bok, Den siste greken, som kom 2009 porträtterade pappan men på ett helt annat sätt och med annorlunda teknik.
Omslagsbilden på Halva solen föreställer pappan i Stockholm 1954.
En stilig man. Enligt sonen mycket lik Juri Zjivgo i flera avseenden.
Halva solen är en bok att tycka mycket om. Och Mikael en pappa man tycker mycket om.

Svenska nominerad till Orange Prize

Karin Altenberg, 38, landsarkitekt, författare och recensent, är en svenska som också bor i London. Hon har skrivit en verklighetsbaserad debutroman
Island of Wings, som tilldrar sig på ögruppen St. Kilda väster om Skottland på 1830-talet. Karin Altenberg har alltid varit intresserad av öar och vad det gäller St. Kilda har hon gjort omsorgsfull research. Hon fick nys om ögruppen av en kollega som blivit strandsatt där under en storm.
Och nu är hon nominerad till Orangepriset. Som första svensk. Hon har skrivit romanen på engelska och om det ska översättas till svenska tänker hon inte göra det själv!
Karin Altenberg intervjuas i dagens SvD

Frihetens sanna sötma finns på St. Kilda
skrev Torgny Nordin i en artikel från den 17/4 2011.

Ingrid skriver också om St. Kilda på sin blogg idag.
Men då handlar det om en annan författare, nämligen
Kathleen Jamie.
Ingrid berättar också att St. Kilda blev världsarv 1986 och att man kan läsa vidare här.

Grattis, surdegen!

Andra lördagen i april firas
surdegens dag. I år blev det 14/4.
Alldeles som av en händelse har jag en surdeg på tillväxt. Efter ett dygn doftar den redan lagom syrligt. Det ska bli
Rågbröd med surdeg ur
August Strindbergs kokbok
Att baka surdegsbröd är en gammal sedvänja som tagits till heders igen.
Det sägs att surdegsbröd hemmapappornas speciella nisch, men det är möjligt att korvstoppningen tagit över vid det här laget. Vad vet jag?
På Brödinstitutets hemsida
kan man läsa massor om bröd och allt möjligt som hänger samman med bröd.
Hos OlofViktors i Glemminge (mellan Simrishamn och Ystad) bakas surdegsbröden dessutom på gammaldags vis i vedeldad stenugn. Och naturligtvis av naturliga råvaror utan tillsatser. Här finns café, konditori,bageri, och konstgalleri! I butiken köper man bröd, baktillbehör, müsli, kakor, skorpor, glass, tårtor och marmelad. Det varierar med årstiden.

Vår!

Det trippar en sädesärla i trädgården! En trevlig fågel som man gärna ser omkring sig.

Bilden är lånad