onsdag 16 maj 2012

Fält utan slut

Sydvietnam är platsen för novellerna i Fält utan slut av
Nguyen Ngoc Tu, född 1976.
Översättningen är gjord av Tobias Theander.
Han står också för efterordet
Bokförlaget Tranans  utgivning är en ständig källa till glädje.
Så också denna gång.
Det är med saknad man skiljs från människorna i 
Fält utan slut.
De fattiga, enkla människorna på landsbygden  lever av att bruka jorden och sälja grönsaker eller är i ständig rörelse på floderna  
Vatten och fält förekommer i oändlighet. 
På de nyskördade fälten betar ankorna övervakade av sina ägare och deras barn.
Vemod, sorg och saknad präglar människorna som väntar, längtar och hoppas. Tappert kämpar de för det dagliga brödet i byarna som ännu inte nåtts av någon modernitet. Människorna är ibland lyckliga men inte nödvändigtvis glada. De är ensamma tillsammans; förnöjsamma, storsinta och lojala.
Förhållandet föräldrar/barn är inte alltid okomplicerat  Kärleken man/kvinna orsakar ibland tragedier i familjerna. 
En klar favorit i boken är för övrigt den gamla kloka myskankan Coc i novellen 
En ängslig blick.
Problemet är: Vad läser jag sedan?


8 kommentarer:

  1. Den vill jag mycket gärna läsa. Kloka myskankor är ju helt klart en extra bonus! :-) Tranans förlag har verkligen fina utgivningar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är underbart med bra noveller, Ingrid.
      Och kloka myskankor när man någon gång träffar på en sådan...

      Radera
  2. har nog inte läst något vietnamesiskt

    SvaraRadera
  3. Nam Le men Båten är ju från Vietnam...

    SvaraRadera
  4. Spännande tips! Jag kan tipsa om Ru om du inte läst den, och Båten då förstås. Båda novellsamlingar som diskuterar flykt och exil.

    SvaraRadera
  5. Tack, Anna. Båten har jag läst och var mycket tagen av.
    Ru tar jag tag i.

    SvaraRadera