Veckans topplista v. 44

Johannas deckarhörna: I dagarna firas Halloween och Alla helgons dag och vad passar då bättrepassar då bättre än att göra en topplista om spökhistorier. Jag upptäckte dock själv att det kanske inte är så enkelt att få ihop en lista baserat på enbart spöken, så om ni vill dryga ut med andra typer av gengångare som t ex vampyrer och zombies är det helt okej."

1. Triffidernas uppror av John Wyndham tyckte jag var riktigt otäck. Triffiderna var nyttoväxter som odlades överallt men som kom att bli livsfarliga för människan. När jag så småningom sett filmen också såg jag triffider överallt i naturen och hörde klappret av deras käftar. En riktigt otäck klassiker. 
2. Färjan av Mats Strandberg är det äckligaste och otäckaste jag läst. Jag hade ålagt mig att läsa den i rent studiesyfte. Den är välskriven och miljön är  utstuderat välvald, men allt detta slafsande och klafsande i blod och inälvor är groteskt. Det är lätt att sätta sig ini de stackars passagerarnas vettlösa skräck.
3. Epidemin av Åsa Ericsdotter, är också en väldigt otäck bok. Hälsopartiet sitter i regeringsställning. Skatt på fett och socker, fetmaoperationer och bantningspiller är det som gäller. Vissa barn får gå i specialklass för att få specialbehandling mot sina extrakilon. Fettmuskelkvot, FMK, har ersatt BMI som ansågs vara för generöst. Lattevalkarna ska bort! Till vilket pris som helst! 

4. Baskervilles hund av Arthur Conan Doyle - av många deckarkännare kallad "the greatest detective story ever told" - är ett skrämmande fall som hamnar på Sherlock Holmes bord. Sir Arthur Baskerville är på väg hem till släktens gods som ligger på Dartmoorheden. Enligt sägnen jagas släkten av en jättelik hund och vid den senaste Baskervilles död fanns de stora tassavtryck vid kroppen. 

5. Halpin Fraysers död av Ambrose Bierce är en obehaglig psykologisk spökhistoria. Författaren räknas som arvtagare till Poe fastän mera cynisk och med en speciell humor. Halpin Fraysers död är en välkomponerad novell med övernaturliga inslag som författaren lyckas få att förefalla helt logiska. Bierce levde ett äventyrligt liv och ingen känner riktigt till hur/när han dog. Carlos Fuentes har skrivit en roman om honom med titeln Den gamle gringon.
Bonus:

En smakebit på søndag

En smakebit på søndag handhas den här veckan av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten
"Daddy is the best in everything . Daddy´s opinionis important. He thinks great thoughts. He  them sometimes. Such moments are great moments, moments of the wisdom of Daddy. Daddy has an audience of one: his wife, Mrs Daddy. No one else know that Daddy exists. Only Mrs Daddy and Daddy knows Daddy exists. The Idea of daddy is greater than Daddy. That is the only thing greater than Him. Daddy is in everythi g. Daddy is an aechetype. In fact,  He is the most important archetype. Daddy, Daddy. Daddy."
Från sidan 35 i My mother met Stalin av Borkko Jovanovic 

Den boken hittade jag bland en massa resehandledningar på Uno Port Inn i Tamano. En tager vad en haver!

Helgfrågan v. 43

Mia undrar i sin bokhörna om vi har lust att läsa någon av de August - nominerade böckerna.
Och det har jag. Jag vill läsa En shtetl i Stockholm av Kenneth Hermele. Den har jag redan reserverat på biblioteket. Kerstin Ekmans Gubbas hage har jag redan köpt. Linnea Axelsson Aednan har jag läst delar av. Och jag vill gärna läsa resten också.

Och så undrar Mia om vi lagar vegetarisk mat. Mitt svar: I allmänhet inte. Men jag gör då och då en lins - och spenatpaj. Och så har jag en Lins - och kålrotsgryta som faktiskt är riktigt god. Just här och nu i Japan kan en äta en del picklade grönsaker och dumplings; tempura, sallader och annat som en inte stöter på på hemmaplan.

Murasaki Shikibu

Här sitter Murasaki Shikibu i den lilla, gamla staden Uji; ett Kyoto i miniatyr. Här finns ett Genji - museum och ett te - museum. Vackert väder, fullmåne och cikador. Mycket att göra hela tiden. Stationen i Nagoya  är mycket stor och det är väldigt lätt att gå fel i alla våningar, ut - och ingångar, affärer, restauranger och järnvägsspår. Just när vi börjat få ordning på det bygget ska vi förflytta oss till Kobe.

På genji - museet intog vi kaffe. Jag valde en grön våffla med röd bönpasta (anko) och en liten kula grön matchaglass till. Vi är ju ändå i Japan. Det var oväntat gott. Jag brukar ha lite svårt för bönpasta, men det gick bra.

Veckans topplista - Italien

Johannas deckarhörna: "Veckans topplista drar idag till Italien. Det ska bli så spännande att se era listor med anknytning till det stövelformade landet vid Medelhavet!"
Eftersom Johanna talar om "det stövelformade landet vid Medelhavet" skippar jag både Sicilien och Sardinien

1.Mira och Irma.  Av Sanne Gruber
Två parallella berättelser om två ganska olika kvinnor som dock visar sig ha mer gemensamt än bokstäverna i namnen. Man kan fundera över en hel del i boken; olika slags relationer, ålderdom, ensamhet, sjukdom, död och medicinsk etik.

2. Farväl till vapnenav Ernest Hemingway . 
Kärlek i skuggan av första världskriget och striderna mellan Italien och Österrike som rasar i norra Italien.  Den unge amerikanen Frederic Henry deltar som frivillig i kriget och förälskar sig i en engelsk sjuksköterska. 
3. Silvia Avallone, Stål

Jag kommer ovillkorligen att tänka på Maskinsång av Elmer Diktonius när jag läser Stål av Silvia Avallone.Hon beskriver stålverket i Piombino, Toscana, Italien,så man ser de stora byggnaderna, lyftkranarna, lastbilarna, masugnarna, röken, giftgula moln och  rödlila och svarta flammor. Man hör muller och dån och känner lukten av sot och rost. Det är som något taget ur en kuslig science fictionfilm. En självförsörjande mardröm.

4. C M Forester, Ett rum med utsikt. 

En ung flicka åker till Florens i början av 1900 - talet. Med sig har hon tant Charlotte som i filmatiseringen av romanen spelas av ingen mindre än Maggie Smith. Flickan spelas av Helena Bonham Carter. Varken flickan eller hennes förkläde har så mycketn erfarenhet av detn stora världen så när mr Emerson och hans son dyker upp är de ganska oförberedda båda två. 

5. Umberto Eco,  I rosens namn. Det var länge sedan jag läste den och länge sedan jag såg filmen, men jag minns den speciella stämningen, både den yttre och den inre. Avund och ränksmideri florerade. En kan tycka att munkar och andra kyrkans män borde veta bättre!

En smakebit på søndag

Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som handhar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers ska det vara, förstås!

"Framför mig på stigen dyker plötsligt en man upp bakom ett klippblock. Vi befinner oss, han och jag, på den bortre stranden av en liten mörk tjärn som ligger gömd i bergets skålformade topp. Himlen är mjölkaktigt blåvit ovanför oss, det finns ingen växtlighet så här högt upp, så det är bara jag och han, stenarna och det stilla svarta vattnet. Han står gränsle över stigen med en kängklädd fot på vardera sidan och han ler. Jag inser flera saker. Att jag gick förbi honom tidigare, längre ner i dalgången. Vi hälsade på varandra vänligt, men flyktigt, som man gör när man är ute och promenerar på landet. Att det på den här ensliga delen av stigen inte finns någon inom hörhåll om jag skulle ropa. Att han väntat på mig; han har planerat alltihop, noga, in i minsta detalj och jag har gått rätt i fällan. Allt det förstår jag på ett ögonblick."
Från sidan 15 i Jag är, jag är, jag är. - Ett hjärtslag från döden av Maggie O´Farrell. Fler smakebitar HÄR.

Reselektyr

Efter att ha tänkt mycket och länge; valt och förkastat; tänkt om och inte hittat det jag tänkt (ligger klart kvar i stugan vid havet) så har jag landat på en japansk klassiker och en irländsk nyutkommen  självbiografisk roman.
Soseki Natsume är en älskad, klassisk japansk romanförfattare född i Tokyo 1867. Efter universitetsstudier blev han lärare i engelska, åkte till London i tre år på ett stipendium. Där blev han förälskad i Shakespeare. När han återvänt till Tokyo tog hans författarkarriär fart och han debuterade med Botchan, en utvecklingsroman som fortfarande läses i Japan. Den handlar om pojken Botchan som mister far och mor och får en liten del av arvet av sin äldre bror. Botchan får arbete som mattelärare på den lilla lantliga ön Shikoku, så fjärran från storstadsvimlet i Tokyo. Medan amerikanerna läser om Huckleberry Finn och Holden Caulfield så har japanerna sin Botchan. Kokoro är en annan av Natsumes odödliga romaner. Vill du veta vad jag tyckte om den går det bra att klicka på titeln!

Maggie O´Farrells senaste roman har titeln Jag är, jag är, jag är. Ett hjärtslag från döden från döden. Författaren föddes i Nordirland och bor numera i Edinburgh. Den här romanen är hennes åttonde och hennes mest personliga. "Hela boken utstålar humor, ärlighet och självinsikt. Det är oerhört rörande, roligt, skickligt och allvarligt," säger författaren till Sorgen bär fjäderdräkt, Max Porter. Aldrig är vi så levande som när döden snuddar vid oss. 

Kanske får jag tid att virka några rutor på något som så småningom är tänkt att bli en pläd. Vad vet en? Om inte virknålen ryker i säkerhetskontrollen, förstås.

Veckoutmaning: Hur skriver ni till varandra?

Anna på Kulturkollo (det är hennes bild också)
 
"Veckans utmaning blir en snabbenkät om hur man föredrar att kommunicera  – välj bland alternativen och motivera gärna ditt val. Svara i egen blogg, på FB Instagram eller i kommentarsfältet. Tagga gärna dina svar med #kulturkollo så att vi hittar till varandras svar.
Vad föredrar du och varför? Här kommer fem snabba":

Jag skulle vilja påstå att mina svar egentligen inte är vad jag skulle vilja att de var.  Förr i tiden hade jag en omfattande korrespondens med brevvänner utomlands och hemmavid. Jag har brev kvar från morfar, farfar och farmor. Och när jag flyttat hemifrån skrev syskonen till varandra. Nu är det endast mina små barnbarn jag skriver "riktiga brev till".

lapp på köksbordet – SMS/WhatsApp/annat
lapp på toalettdörren
 
handskrivet brev – epost/annat
epost, dessvärre. vad ska eftervärlden tänka?
 
vykort – SMS/FB/messenger/Instagram/SnapChat/annat
vykort, ibland. resebrev per email, FB
 
telefonsamtal – SMS/messenger/ annat
telefonsamtal om någon svarar. annars blir det SMS
 
inbjudningskort på papper – digital inbjudan
jag önskar att jag kunde säga inbjudningskort på papper, men det blir nog i själva verket digital inbjudan
 
Vi skriver mer till varandra än någonsin förr – hoppas nu du vill vara med och berätta om hur du helst kommunicerar!

Helgfrågan v. 42

Mias bokhörna:

Har du några tips på hur man kan spara tid till läsning?

Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Gör långkok till flera måltider så det inte behöver gå åt så förtvivlat mycken tid till matlagning.
Städa måttligt! Allt behöver inte skina och blänka hela tiden.
Bry dig inte om att bädda! Det är mycket nyttigare att inte bädda.
Ägna mindre tid åt TV:n. Välj dina program stenhårt. Inget slötittande!
Begränsa surftiden!
Slå två flugor i en smäll. Inget onödigt strövande i affärer och inget onödigt shoppande! Fram för återanvändning och hållbarhet.

Bonusfrågan: På lördag blir det storbokcirkel där publik och författarna Immi Lundin och Oline Stig diskuterar Novellix - novellen Dolly av Alice Munro. Litterär frukost alltså med början kl 10.
På söndagen åker jag till Göteborg för vidare resa ut i världen (läs Japan) på måndagen.

Dolly

Forever always by Octavio Ocampo

Alices Munro´s lilla korta Novellix - novell, Dolly, innehåller mycket fastän sidantalet är ringa - endast 29 sidor. Den publicerades först på svenska i novellsamlingen Brinnande livet 2013 i översättning av Rose -Marie Nielsen. Franklin är 83 och hans hustru är 71. De håller på att städa och gör sig beredda för den dag  de måste lämna huset. Franklin börja känna att han är gammal. De planerar sin död men beslutar att skjuta upp det hela tills hustruns ålder blivit 75. De är i stort sett överens. Men - då uppenbarar sig en udda kvinna som säljer krämer. Hon röker och dricker kaffe och pratar. Hennes gamla bil visar sig inte starta. Det betyder att Franklin måste köra till verkstaden. Hustrun börjar fantisera om kvinnan som visar sig vara en gammal skolkamrat till maken. Frank och Dolly faller i varandras armar. Hustrun packar väskan och drar. Kastar in nycklarna genom brevlådan. Sedan hamnar hon på ett trist hotellrum, äter en trist ensam middag och är förfärligt ensam. Nej, så kan hon inte ha det. Resten kan en läsa sig till i det lilla Novellix - häftet och komma och diskutera Dolly vid nobelfrukosten lördagen den 20 oktober kl 10. Biljetten à 50 kr kan köpas på Stadsbiblioteket och då ingår både frukost häfte. 

                     

Veckans topplista v. 42 - Skogen

Johannas deckarhörna: "Veckans topplista handlar den här gången om böcker som på något sätt har anknytning till skogen. Om det är den svenska granskogen eller djungeln som står i fokus bestämmer ni själva – så länge det är en bok som tar oss med ut bland vilda växter och djur är alla tolkningar godkända."

1. Skogen av Margaretha Lindholm. 
Här möter oss syskonen Maria och Bror. De är i pensionsåldern och har i likhet med föräldrarna ägnat sina liv åt att sköta gammelskogen åt Ägaren eller Kyrkan. Nu har skogen sålts och den nye ägaren vill ha stugan också. Maria och Bror måste flytta. De har blivit ett fall på den unga guldlockiga socialsekreteraren Fridas bord. Hon är bekymrad.

2. Herrarna i skogen av Kerstin Ekman.  Kerstin Ekman promenerar i skogarna i Ångermanland, Jämtland och norra Roslagen i sällskap med herrarna som hon lärt känna genom deras böcker och hunden. Herrarna har öppnat skogen för henne men även lärt henne att se vad hon har runt fötterna. Och uppe i träden. En helt fantastisk bok, tycker jag.

3. Skogen i vårt inre av Johannes Ekman
kom ut samma år som Kerstin Ekmans bok men på annat förlag. Skogen i vårt inre är också gediget arbete och spännande läsning. Han går igenom skogens historia;  skogen i dikten; skogen i konsten; skogen och idéerna: från Dante till Hermann Göring; skogens väsen - gränsvakterna och Träden i vårt inre. 

4. Och bortom sjunga skogarna av Tryggve Gulbranssen 
Första delen i en trilogi om släkten Björndal som bor i skogsbygden och försörjer sig som bönder och björnjägare. Familjen Björndal ser dem som bor på slätten som sina fiender. De är lata och har det för bra och har trängt undan skogsborna. Slättborna å sin sida tyckte att allt ont kom från skogen. Slagbjörnen och vargflockarna, ja, själva ondskan bor i skogen. Det blåser från Dödingfjäll och Men rakt igenom går vår väg heter del två och tre.

5. Plupp i storskogen av Inga Borg
En liten barnboksfavorit med blått hår och stor halsduk 

Ny uppl. av Japans historia

Historiska media

Om en verkligen vill lära känna ett land ska en lära sig något om dess språk och historia. Språket hänger så nära ihop med kulturen och i ett land som Japan trampar en bokstavligen och bildligen omkring i historian dagligen. 2007 kom den första utgåvan av Japans historia. 2018 kom en ny upplaga. Thomas Ekholm är en av författarna. Han undervisar i det äldsta Japans historia i Lund och är doktorand i japansk historia och kultur vid Göteborgs universitet. Han forskar också om téceremonin. Ingemar Ottosson har bott flera år i Japan; han är biträdande professor i historia vid Högskolan i Kristianstad och undervisar i modern japansk historia vid Lunds Universitet. Den nya upplagan av Japans historia är lättare att ta till sig. Stilen är bättre liksom papperskvaliteten vilket gör att det är lättare att urskilja texten på de små kartorna. Styckeindelningen är lite förändrad; den kronologiska översikten är uppdaterad från 2006 - 2017 och litteraturförteckningen har kompletterats med 25 - 30 nyare titlar. Förordet har omarbetats. Textinnehållet är till största delen detsamma, men ett kapitel med nutidshistoria har tillkommit. Jag kan tycka att det var lite kort. En känner författarnas auktoritet och egna intresse av landet. Därför är Japans historia tilltalande och lätt att läsa. Och direkt spännande. Visst är det många främmande namn, men texten lättas upp av insprängda diktstycken eller citat ur annan litteratur. Det som förvånade mig lite var att samurajerna inte alltid var de obrottsligt lojala män en hade trott dem vara. Nej, de bytte sida lite hur som helst. Många intriger och mycket fulspel var det. Inte ens familjemedlemmar gick säkra när det rörde sig om makt och pengar. Ett flertal religioner har också lämnat spår i Japans historia. Författaren Endo Shusakus roman Tystnaden som filmades 2016 skildrade några portugisiska jesuiters grymma öden i Japan. Sverige och Japan har haft förbindelser alltsedan 1600 - talet. Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg gjorde sig känd på flera sätt i Japan under 1700 - talet.  Trotzig, en svensk fotograf, japanolog, författare och etnograf  bodde med sin man i Japan i 30 år, lärde sig téceremonin och ikebana och gjorde mycket för relationerna mellan Sverige och Japan. Hon blev den som förde téceremonin till Sverige och på Etnografiska museet finns många exempel på föremål hon skickat hem. Jag kunde tänkt mig någon liten rad om henne i Japans historia.  Edita Morris, en annan svenska, skrev Hiroshimas blommor och samlade in massor av pengar till atombombens offer som hennes son kommit hem ifrån kriget och berättat om. Det är också japansk nutidshistoria. Ingen utav dem nämns ens i litteraturförteckningen. Japan är världens tredje största ekonomi och att det är ett helt fascinerande land framgår tydligt i Japans historia, som också kan användas som referens när en läser japansk skönlitteratur. Hello Kitty och Pokémon är bara lök på laxen. 
Historiska media 2018

En smakebit på søndag

Den här veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som handhar  läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers ska det vara, förstås!

"Ivy satte sig tillrätta bredvid Kasim där han låg på rygg i det vippiga gräset på kyrkogården och blundade. Hon sträckte ut sina ben bredvid hans och arrangerade den långa kjolen så att endast hennes svarta lackskor stack ut, som två svarta utropstecken. Lutad på ena armbågen lutade hon sig troskyldigt över honom och drog igenom sin vanliga repertoar av ämnen - skolan, Arthur, viktorianerna, mat hon avskydde - för att se vilket av dem som skulle roa honom. Utan att öppna ögonen fick Kasim fram cigaretter och därefter en tändare ur byxfickan.  Hon följde med aktiningsfullt intresse det tiruella tändandet följt av det första djupa blosset. " Var försiktig", sa hon. "Du skulle lätt kunna sätta fjutt på det här torra gräset."  Han öppnade ena ögat för att titta på henne och slöt det igen. "Min mamma gillar inte rökning. Hon säger att man får cancer." - "Var kan hon ha fått det ifrån?" Hans nonchalanta sätt skrämde inte bort Ivy, faktum var att det imponerade på henne. Hon antog att han var faster Alices nya pojkvän, och han kunde mycket väl vara den bäste hittills."
Fler smakebitar HÄR.

Från sidan 16 och 17 i Syskonen av Tessa Hadley. Övers.: Amanda Svensson. Wahlström & Widstrand 2018

O, det moderna genombrottets kvinnor!

Jag har precis börjat läsa en biografi om Lydia Wahlström (1969 - 1954), central gestalt i den svenska kvinnorörelsen. Och genast dyker det upp många andra fantastiska kvinnor från den här tiden vilket är slutet av 1800 - talet och början av 1900 - talet, tiden för det moderna genombrottet. Det har inte funnits någon biografi om Lydia Wahlström tidigare så  det är verkligen på tiden. Det förefaller som om författaren, Ingrid Pärletun,  känner stark empati för sitt ämne, vilket inte gör läsningen sämre. Klara Johanson dyker upp tämligen omgående och många andra kända kvinnor passerar som skolkamrater i olika skolor. Jag plockar fram Carina Burmans jättefina bok om Klara Johanson och mina Emilia Fogelclou - böcker. Ulrika Knutsons bok om Fogelstadgruppen, Kvinnor på gränsen till genombrott,  åkte också fram, och Gunnela Björks bok om Kata Dalström. Jag har också stött på Nathan Söderblom i biografin om Lydia Wahlström och om honom har jag nyligen läst Jonas Johnsons biografi. Lydia Wahlström och Nathan Söderblom hade mycket att tala om. Litteraturförteckningen i Ingrid Pärletuns bok kommer att ge upphov till ytterligare läsning. Klokt av förlaget Historiska Media att ge ut den här biografin.

Kulturkollos veckoutmaning: Hundarnas hund

Kulturkollo: Lassie, Air Buddies, Milou, Benji, Lady, Lufsen, Toto, Snobben…. Listan över hundar i populärkulturen kan göras lång. Nu vill vi höra vilken hund som är din favorit och den klarast lysande hundstjärnan på himlen.
Jag har två klart lysande hundstjärnor på himlen. De kan nog påminna lite lätt om varandra, inser jag.

Den gamle stridslystne men charmfulle bullterriern Bodger i Den otroliga vandringen av Sheila Burnford befinner sig på vandring i den kanadensiska vildmarken tillsammans med  den lilla siameskatten Tao och labradoren Luath. De drivs av sin längtan efter flocken, det vill säga familjen, som är bortrest.
De möter människor och djur, de får hjälp av indianer, pälsjägare och nybyggare, men oftast är de utlämnade till varandra för att klara alla hinder och strapatser. Det blir en slitsam vandring på höstliga stigar, över berg och floder i ödemarken. Bodger, Luath och Tao är ofta fullkomligt utmattade, de svälter och får skador, men aldrig någonsin förlorar de sitt mål ur sikte. Det är jättelänge sedan jag läste boken men jag ska snart testa den på mina små barnbarn, tänkte jag.

Den andra hundstjärnan är Buck i Skriet från vildmarken av Jack London. Buck är en korsning mellan sankt bernhardshund och skotsk vallhund. Han blir stulen och rycks upp ifrån en behaglig tillvaro och omplanteras i en grym verklighet där han måste slåss för sin existens och där slag och bett gäller. Det är en kort och dramatisk roman från 1903.

Helgfrågan v. 41

Mias helgfråga gäller bokrecensioner på Instagram.

"Jag känner att jag måste bli bättre på att ge min bokblogg reklam genom Instagram och även lägga recensioner där."

Hur tänker du?

Bonusfråga: Har du något mysigt hösttips?

Jag tänker inte så mycket i saken. Jag lägger ut en eller annan bild på Instagram på någon bok som jag vill tipsa mina följare om. Jag är nöjd med att skriva om böckerna på min blogg. Än så länge i alla fall.

Bild:Svampguiden

Bonusfrågan läser jag just som jag tänt fyra ljus. Annars är det brasa som har hög mysfaktor. Och promenad i doftande trattkantarellskog i mjuk mossa. 

Det som göms i snö

Så har även jag läst Carin Gerhardsen. Det gäller inte någon av de åtta romaner som utgör Hammarbyserien och som för övrigt ges ut i pocket nu. Sista delen i serien kom ut 2015 och nu efter tre år kommer en fristående psykologisk thriller med titeln Det som göms i snö på Bookmark förlag där Carin Gerhardsen för övrigt är delägare sedan 2009. Carin Gerhardsen ägnade sig som ung åt bollsport och musik; utbildade sig till matematiker; arbetade som IT - konsult för att nu skriva på heltid. I Det som göms i snö är det inte någon polis i händelsernas centrum. Nej, det ät de närmast inblandade som kommer till tals. Berättarperspektivet växlar. Romanen tilldrar sig på Gotland och kretsar kring en snöig ravin, en kurvig väg med blixthalka och två mötande bilar. Och så en mystisk bil som skymtar på en avfart. I första delen ägnar sig författaren åt att röra ihop det för läsaren. Jag bläddrar tillbaka flera gånger. I senare delen börjar en få rätsida på saker och ting och så småningom är jag ganska övertygad om vem som är skyldig. Jag har i alla fall tänkt tanken. Det som göms i snö är en välskriven spänningsroman med ett trovärdigt persongalleri. Jag gillar de små, vanliga människorna med sina vardagsproblem och ibland lite mer än triviala problem. Här finns också trofast vänskap bland samhällets utstötta. Eventuellt kommer jag också att läsa Carin Gerhardsens nästa bok.

Veckans topplista v. 40- Brittiska klassiker

Johannas deckarhörna: "Temat för veckans topplista är idag våra favoriter bland de brittiska klassikerna. Det finns många namn att välja på och valet är idag fritt mellan att lista författare eller enskilda verk. Jag väljer att lista författare."

1. Moll Flanders av Daniel Defoe
MF föddes i det beryktade fängelset Newgate, som för övrigt författaren hade egen erfarenhet av. Hennes mor deporterades till Virginia och dottern hamnade i främmande händer. Moll Flanders  växer upp till en vacker flicka som dessutom är ganska naiv. Hon blir förförd av en herrskapspojke och gifter sig med hans bror för att ganska snart bli änka. Hon gifter sig flera gånger  och lyckas träffa på män som liksom hon själv är ganska äventyrliga och helt saknar de medel de ger sken av att äga. Pengar betyder allt. En ful flicka med pengar har alla de möjligheter en vacker flicka utan pengar saknar.

2. The Return of the Native av Thomas Hardy
Heden av Thomas Hardy; även utgiven med titeln Hemkomsten. Denna klassiker från 1878 inleds så här: “A Saturday afternoon in November was approaching the time of twilight, and the vast tract of unenclosed wild known as Egdon Heath embrowned itself moment by moment”. Egdon Heath är romanens verkliga huvudkaraktär. Thomas Hardy frambesvärjer ett magiskt, uråldrigt landskap fullt av liv. 

3. The Atonement av Ian McEwan
Filmen var otroligt bra liksom boken. Briony Tallis begår ett misstag som barn vilket får allvarliga konsekvenser för andra människor. Som vuxen försöker hon få en försoning till stånd. 

4. Wives and Daughters av Mrs Gaskell
Elizabeth Cleghorn Gaskell, eller Mrs Gaskell som hon allmänt kallades, föddes 1810 och dog 1865. Hon tog i sin första roman Mary Barton parti för arbetarna och i en senare roman, Ruth, drog hon fram prostitutionen. Jag ser henne som en föregångare till det moderna genombrottet i Norden. Wives and Daughters  är en mycket roande sedeskildring skriven av en vass penna.

5. Portrait of a Lady av Henry James
Portrait of a Lady (1881)  blev Henry James´ (1843 - 1916) genombrott som skönlitterär författare.  Det blev också hans mest lästa och älskade roman. Henry James gifte sig aldrig men lär i ungdomen ha varit förtjust i en kusin vid namn Minny Temple. Hon har lånat drag åt Isabel Archer.

Tematrio - GUL

Lyran: "Dags för en ny vecka och ett nytt tema, denna vecka på den varma färgen GUL. Var fantasifulla eller välj helt enkelt gula böcker, helt upp till er."

1. Gul ondska av Peter Gissy har i flera romaner haft sin gamle deckarhjälte Mortland som protagonist. Mortlandböckerna har sin egen fanclub. I Gul ondska
bryter han tema och låter handlingen  sammanfalla med jakten  på sin biologiska far. Den tangerar också sudettyskarnas historia efter andra världskriget. Det är i den meningen en historisk deckare, även om det förstås handlar om fiktion.

2. Det gula pensionatet av Per Wästberg.
"En svart humoresk, ett absurt mysteriespel, en samhällssatir, en självbekännelse, en nordisk svampbok? Poetisk, uppsluppen, bitsk, argsint, melankolisk, hemlighetsfull – denna utmanande ”händelselösa” roman med alla sina slingertrådar är utan motsvarighet i Per Wästbergs författarskap." Så beskrivs romanen på Wahlström&Widstrands hemsida

3. Den gula hästen av Agatha Christie.
I Uppenbarelseboken i Nya Testamentet kommer döden ridande på en gul häst.
Huvudperson i boken är författaren Mark Easterbrook, som bland annat får anledning att fråga sig huruvida det är möjligt att mörda med telepati. Varken Hercule Poirot eller miss Marple medverkar i denna roman. Mark möter dels deckarförfattaren Ariadne Oliver, som medverkar i Korten på bordet och många andra romaner med Poirot, och ett par av de övriga misstänkta från just Korten på bordet, och dels kyrkoherdeparet Dane Calthorpe, som miss Marple träffar i romanen Mord per korrespondens. Så på sätt och vis knyter denna bok ihop Poirots och miss Marples "universa"

En smakebit på søndag

Mie var i full gång vid köksön, när jag kom in. Jag var tvungen att kindpussa henne medan hon stod med utsträckta armar och durumdeg mellan fingrarna. Det såg ut som simhud. Pizzorna måste självklart vara hemlagade. Så kom hon på att det trots allt bara var tredje gången som Georg inte var med. och skyndade sig att tvätta händerna. Jag tvekade lite för länge innan jag gav efter för hennes kram. Hon är bara skinn och ben, för ett par år sedan var hon stor som Obelix, men så bestämde hon sig för att bli smal. För Mie är allt ett beslut, en plan. Hon löper kommunen runt varje morgon, och om Stefan frågar om hon inte vill ha ett glas vin, svarar hon att hon hellre vill spara de kalorinerna till något annat. Som vanligt var det Stefan som hade släppt in mig. När Mies föräldrar kommer flyger hon iväg för att möta dem ända ute på trädgårdsgången. Är jag småaktig? Ja, det är jag, men det är familjen, Anna. Den gör oss små om det bara är den vi har som måttstock. Man måste hemifrån. Kommer du ihåg hur bråttom vi hade att ge oss iväg?
Från sidan 17 - 18 i Ofta är jag lycklig av Jens Christian Grøndahl, översatt av Peter Stenson. Atlantis förlag

Den här vecka är det Astrid Terese på  den norska bokbloggen Betrktninger   som har hand om En smakebit på søndag, en läsutmaning där vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 
Fler smakebitar HÄR

Från doktorsstolens tid

Historiska media

I En ny tid av Ida Jessen fick en lära känna lärarinnan Lilly Høy och sedermera doktorinnan Vigand Bagge. Själva doktorn fick en inget riktigt grepp om. Han var tyst och tvär men otroligt hängiven sina patienter. I Ida Jessens nya roman Doktor Bagges anagram är det Vigand Bagge som har ordet. Han är tjugo år äldre än hustrun och hans hälsa vacklar. Men det är det ingen som vet. Jo, möjligen doktor Eriksen som vikarierar när Vigand Bagges smärtor blir för svåra. När han blir uppmanad att skriva en artikel om hur det är att vara läkare och säger han naturligtvis nej. Men hur det nu är så börjar han skriva ner minnen allt eftersom de dyker upp. Och då kommer det där med barndomen som en väntat på. Fadern var en hård uppfostrare men Vigand Bagge beundrade fadern gränslöst. De hade en ordlös förståelse och behövde inte prata. Modern hatar han oresonligt och vill inte ha henne i sitt liv. Han upplever henne som kletig och i grunden ointresserad och falsk. Doktor Bagge älskar ensamhet och tystnad. Lilly älskar att prata. Hon är socialt kompetent och har många bekanta i byn. Ibland tar doktorns patienter en runda inom Lilly först. Doktorn känner också många men från ett annat håll. De båda makarna är verkligen varandras motsatser. Vigand Bagge har en  stoisk livshållning medan Lilly är böjligare och mera ödmjukt vardaglig. De har mycket de borde tala om, till exempel barnlösheten. Båda sörjer över den, men doktorn vill inte tala om den. Lilly har förslag på lösning, men Vigand Bagge vill inte prata. Jag märker att jag funderar mycket på dem båda. Var för sig. Inte tillsammans. Jag läste också Doktor Bagges anagram två gånger. Och jag tog fram En ny tid igen. De båda tunna böckerna innehåller så mycket. Språket är underbart och Lilly Høy och Vigand Bagge lever och växer vidare långt sedan jag slagit igen de båda romanerna. Vackert omslag och en mycket kompetent översättare, Ninni Holmqvist, gör sitt till att även denna roman blir en otroligt njutbar läsning. Jag beundrar doktor Bagge, något mer förstår jag honom, men jag skulle inte säga att jag känner honom. Men det gör ju å andra sidan inte hans hustru heller. Historiska media 2018

Helgfrågan v. 40

Mias helgfråga: Har du fått hem någon bra bok på sistone?
Det har jag faktiskt. Härom dagen kom Härligt är att leva av Marie Darrieussecq och idag kom Det som göms i snö av Carin Gerhardsen.                                                 

Bonusfråga: Vad ser du fram emot?
Det vet jag precis. Barn - och barnbarnsresan imorgon. Och lite senare i oktober resan till södra Japan.

Pål och Iris

Bonnier Audio

För en gångs skull har jag lyssnat på uppläsning av en bok. Det gick hyfsat. Jag lyssnade på Ninni Schulmans senaste spänningsroman Bara du. Julia Dufvenius läste Iris delar och Niklas Engdahl Påls. Tror inte att jag var så förtjust i det arrangemanget. Pål och Iris har funnit varandra av en tillfällighet. Båda tycker sig ha funnit den de alltid letat efter. Det är väldigt gulligt en tid och jag hinner nästan tröttna på kuttret. Men - då smyger sig en liten misstanke in hos mig. Den där Pål är inte riktigt trovärdig. Jag känner att han är creepy på något sätt. Och när väl den tanken smugit sig in är den inte möjlig att göra sig kvitt. Efter ännu en tid börjar Iris själv bli lätt misstrogen. Det är så mycket hon inte vet om Pål. Och hon har så mycket att göra som grafisk designer, som just fått ett drömjobb, att hon har lite svårt att handskas med Påls krav på närhet och umgänge. Och så kommer julen. Pål bestämmer att de ska fira jul för sig själva i en enslig gård norrut. Han ska ordna allt. Iris har svårt med entusiasmen. Hon börjar fundera över Påls avlidna hustru. Och hon börjar fundera över sin egen egendomliga matthet där de sitter i snöstormen utan kontakt med yttervärlden. Iris förstår att hon måste vara mycket listig och försiktig. Därpå utvecklar sig en otäck katt - och råttalek som slutar i katastrof! Ovanpå den kommer den verkliga katastrofen! Mer kan jag inte säga för slutet blir inte det förväntade. Ninni Schulman har ett bra språk och hon är alltid pålitlig i spänningssammanhang, men nästa bok ska jag läsa.